Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Osämja mellan facken på Volvo

Volvotjänstemännen på Lastvagnar i Umeå tycker att IF Metall målar upp en orättvis bild av dem i media och att det inte stämmer att de får mer generösa erbjudanden när hyttmonteringen stänger.
- IF Metall använder oss som slagträn när de förhandlar med företaget, säger Alf Söderlund på Unionenklubben.
Linnea Andersson Publicerad
Björn Wanhatalo / TT
Hyttmonteringen på Volvo Lastvagnar i Umeå stänger för gott till sommaren 2015. Björn Wanhatalo / TT

För ett år sedan kom beskedet att Volvo Lastvagnars ledning vill flytta all hyttmontering från Umeå till Göteborg. I samband med att monteringen stänger för gott sommaren 2015 beräknas 500 arbetstillfällen att försvinna.

I kölvattnet av förhandlingarna om vilka som får vara kvar och eventuella erbjudanden om avgångsvederlag har det uppstått en mediedebatt som många Volvotjänstemän upplever som orättvis. Det menar Alf Söderlund, klubbordförande för Unionen på Volvo, som säger att IF Metall målar upp en bild som inte stämmer.

- Även om Metall kanske inte säger det rätt ut så framställs det gång på gång som att tjänstemännen i Umeå får det så mycket bättre och att företaget behandlar arbetarna orättvist.

Att det uppstått en infekterad situation tror Alf Söderlund beror på att IF Metall upplever att de inte når framgång i förhandlingarna med Volvo och därför väljer att föra kommunikationen via media i stället, där Metall ofta får sin röst hörd.

- IF Metall är fantastiskt duktiga på att få ut sina budskap i media. De är berömvärda i det. Men sedan kan man diskutera vilket budskap det är.

- Det är jättesvåra förhandlingar och vi vill ha så bra villkor som möjligt. Och kommer man inte fram så provar man alla tänkbara medel.

Enligt Alf Söderlund hänvisar IF Metall till Volvos frivilligpaket (VLP) som förhandlades fram när företaget ville minska antalet tjänstemän i Sverige, men som inte har med flytten av hyttmonteringen att göra. Erbjudandet innebär att den som lämnar frivilligt kan få ersättning från som sämst sex månader till som bäst 24 månadslöner. Volvo väljer dock fritt vem som får ta del av det och har valt att inte erbjuda det till tjänstemännen i Umeå.

Volvo erbjuder arbetarna i Umeå ett avgångsvederlag på 150 000 kronor till den som säger upp sig själv. En summa som IF Metall, enligt Alf Söderlund, tycker är för låg.

- Får vi samma erbjudanden och möjligheter som arbetarna har erbjudits så har vi kommit väldigt långt i våra förhandlingar med företaget. Så här långt har vi inte fått ett smack, förutom att vi kan få flytthjälp om vi flyttar till Göteborg, säger Alf Söderlund.

Företaget erbjuder avgångspension som innebär 70 procent av lönen i 35 månader för arbetare över 60 år och tjänstemän över 62 år, med 20 års anställningstid. Alf Söderlund menar att erbjudandet är något bättre för arbetarna eftersom de har möjlighet att ta ut den två år tidigare än tjänstemännen.

Jan-Olov Carlsson, klubbordförande på IF Metall, är förvånad över tjänstemännens reaktion och menar att Metall riktat all sin kritik mot Volvo och inte mot medlemmar från andra fack.

- Jag blev både bestört och besviken. Det är olyckligt att de känner på det sättet och att det blir en mediefråga mellan två fackföreningar som sitter i samma båt. Vi har aldrig någonsin angripit tjänstemännen, jag förstår inte hur de kan känna sig förorättade av IF Metall, säger Jan-Olov Carlsson.

Visserligen stämmer det att Volvo inte erbjudit sitt frivilligpaket i Umeå, men det har snarare att göra med att det är så få tjänstemän på Volvo Lastvagnar i Umeå. Han menar att det är ett faktum att tjänstemännen får bättre villkor och att samma erbjudande borde gälla arbetarna.

Att tjänstemännen, enligt Jan-Olov Carlsson, inte är övertaliga i Umeå gör också att det främst är arbetare som riskerar att bli varslade och som får gå när hyttmonteringen stänger.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.