Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
Kollega har pratat med elva av de största Unionenklubbarna, på ABB, Astra Zeneca, Ericsson, Praktikertjänst, Telenor, TeliaSonera, Scania, Saab, Volvo AB, Volvo PV och Vattenfall.
Det visade sig att en stor del av klubbarnas kassor kommer från arbetsgivaren i form av skadestånd för brott mot mbl eller övertidslagen. Därutöver tar de flesta ut en medlemsavgift vilket kompletteras med ett årligt bidrag från Unionen.
Men flera av klubbarna vi talat med är uttalat försiktiga med att kräva skadestånd, eftersom det kan försämra relationen till arbetsgivaren.
Det är viktigt att klubbarna driver ärenden om arbetsgivaren bryter mot mbl eller något avtal, menar Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.
Å andra sidan finns också arbetsgivare som helt enkelt vägrar att betala ut skadestånd för arbetsrättsbrott.
- Även om vi driver fall så har företaget som policy att inte betala och vägrar, inte ens när det blir central förhandling så utdöms skadestånd, säger Stefan Borg, ordförande för Unionenklubben på Ericsson.
Teknikarbetsgivarna instruerar sina medlemmar att inte betala ut skadestånd, enligt Stefan Borg. Det bekräftas av Anders Weihe, som är chefsjurist och förhandlingschef på Teknikarbetsgivarna:
- Vi tycker inte parterna ska diskutera pengar utan inrikta sig på sakfrågan då vi tycker att det är viktigare att komma fram till modeller som kan användas i framtiden. (…) Man ska inte kunna köpa sig fri så att det blir som en årlig budgetpost.
Martin Linder, Unionens andra vice ordförande, var själv ordförande i Unionenklubben på Volvo i Göteborg tills för några år sedan. Han tycker att frågan om huruvida skadestånd är rätt väg att gå eller inte är en komplex men intressant fråga.
- Målet är ju inte att få ut pengar från företaget till den fackliga verksamheten, utan antingen att företräda medlemmar på något sätt, se till att kollektivavtalet efterlevs eller att få inflytande i mbl-förhandlingar. Jag tror att ett medel för att få inflytande är goda relationer, men det är klart att det finns situationer där man måste markera mot arbetsgivaren, säger han här.
Efter att anställda på ABB kommit upp i över 11 000 övertidstimmar mer än vad avtalet tillåter mellan 2007-2010, har nu Unionen tillsammans med Sveriges Ingenjörer och Ledarna dragit ABB till Arbetstidsnämnden, ett partsammansatt organ som bland annat hanterar brott mot övertidsavtalet. De tre förbunden kräver 4,9 miljoner kronor i skadestånd för åren 2007-2010.
Kollega frågade elva av de största Unionenklubbarna:
1. Har ni tillgångar i klubben och i så fall hur mycket?
2. Hur använder ni pengarna?
3. Varifrån kommer pengarna?
4. Vilka är de vanligaste mbl-frågorna som företaget underlåter att förhandla om, och som ger skadestånd?
SAAB AB:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Cirka 200 000 kronor budgeterat för i år.
Hur använder ni pengarna?
- Medlemsaktiviteter, informationsträffar, styrelsens arbete, rekryteringskampanjer, lunchseminarier, studiebesök.
Varifrån kommer pengarna?
-Medlemsavgift 10 kr per medlem och ca 60 kr per medlem per månad från Unionen ger cirka 12 000 kr.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Har aldrig krävt skadestånd för mbl-brott, men övervägt det 2-3 ggr per år. Föredrar samförstånd. Det handlar om övertid och brott mot arbetstidslagen och mbl.
PRAKTIKERTJÄNST:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Runt 60 000 kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Årsmöte med heldygnsprogram i Stockholm för riksklubben. Biobiljetter, olika sammankomster.
Varifrån kommer pengarna?
- Medlemsavgift på 46 kronor per år (1300 medlemmar). Ett skadestånd på 30 000 kronor från arbetsgivaren, sedan 2000.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Skadeståndet betalades ut efter mbl-brott vid chefstillsättning.
ABB, Västerås:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- En förfärlig massa pengar, några hundra tusen kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Förtroendevaldas utbildning, och kurser och seminarier för samtliga medlemmar.
Varifrån kommer pengarna?
- Medlemsavgift på 10 kronor per medlem och månad. Bidrag från Unionen. Inga skadestånd. ABB betalar inte ut ersättningar för avtalsbrott.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Vanligast är att man glömmer mbl vid chefstillsättningar eller omorganisationer. Vi har påpekat det och så har man hållit mbl-förhandling.
TELIA SONERA:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Vi behöver en buffert så att vi inte är i arbetsgivarens händer. Men jag vill inte säga någon siffra.
Hur använder ni pengarna?
- Fackligt arbete, resor, medlemsaktiviteter, föreläsningar, give aways till nya medlemmar, stipendier.
Varifrån kommer pengarna?
- Klubbavgift 20 kr/medlem. Skadestånd från arbetsgivaren.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Tillsättning av chefer, mbl-brott.
ERICSSON:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Jag tycker frågan är irrelevant, men vi har en klubbavgift på fem kronor per medlem.
Hur använder ni pengarna?
- Föreläsningar och möten för medlemmarna, årsmöte och utbildning av styrelsen, kickoff. Vi har även en så kallad treklubbskonferens en gång om året där vi åker till Saab i Linköping eller till ABB i Västerås eller så kommer de hit.
Varifrån kommer pengarna?
- Det finns en del skadeståndspengar, men inte så mycket som det borde vara. Annars medlemsavgifter.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Flagranta fall som brott mot övertid och att man tar in konsulter utan att förhandla, där de säger att ”vi gjorde fel den här gången men vi ska bättra oss till nästa gång”. Annars vill företaget helst inte erkänna att de har gjort fel.
VOLVO AB:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Vi har tillgångar, bland annat aktier i AB Volvo.
Hur använder ni pengarna?
- Föreläsningar, konferenser, utbildning av förtroendevalda, andra medlemsaktiviteter.
Varifrån kommer pengarna?
- Förr var det en gåva i form av personbil som såldes, nu köper man aktier.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Inga skadestånd i närtid. Får utbildningsinsatser betalda av företaget.
TELENOR:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Cirka 1,5 miljoner kronor. För att förbättra och stärka framtiden.
Hur använder ni pengarna?
- Styrelsens utveckling, för att få välutbildade och starka ledamöter. Tidigare även utbildning av chefer. Nyligen inköp av hjärtstartare, eftersom arbetsgivaren dröjde med det.
Varifrån kommer pengarna?
- Inga medlemsavgifter. Mest skadestånd för övertidsöverträdelser.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Vi kräver skadestånd endast om vi anar medvetet brott mot mbl. Föredrar samförstånd.
ASTRA ZENECA:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Runt 100 000 kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Medlemsaktiviteter, tidningsprenumeration, avtackning av chefer.
Varifrån kommer pengarna?
- Inga medlemsavgifter. Bidrag från Unionen och verksamhetsbidrag för fackliga aktiviteter från företaget på 10 000 kronor per år. Något enstaka skadestånd.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Att man missat något steg vid omorganisation eller vid tillsättning av chef. Hittills har det hänt en gång per år.
SCANIA:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Cirka en halv miljon kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Konferenser, årsmöte med underhållning, som en ståuppare i fjol, Marika Carlsson. Där gick en del av klubbkassan.
Varifrån kommer pengarna?
- Vi satsar i värdepapper och låter pengarna förränta sig. Klubbavgift för medlemmar. Inget från skadestånd. Föredrar samförstånd.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Företaget missar övertidsdispensen varje år. Brukar hota med skadestånd och föreslår utbildning av cheferna istället.
VOLVO PV:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Cirka en halv miljon kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Medlemsseminarier, aktiviteter, studiebesök, föreläsare. Vanlig organisationsverksamhet, möten, konferenser. Resor. Kompetensutveckling, försäkringar, möten.
Varifrån kommer pengarna?
- Medlemsavgifter 10 kr/mån, och 46 kr per medlem och år från förbundet. (Unionen)
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Förhandlar det som borde mbl:ats. Övertid det vanligaste, chefstillsättningar, brott mot mbl. Det ger inte alltid skadestånd utan omsätts i annat, som en projektor, utbildning av HR-människor och förtroendevalda.
VATTENFALL:
Har ni tillgångar i klubben och, i så fall, hur mycket?
- Ja, cirka 1,5 miljoner kronor.
Hur använder ni pengarna?
- Beredskapskassa om vi skulle få en sämre arbetsgivare. Planerar en utbildning i arbetsrätt just nu.
Varifrån kommer pengarna?
- Klubbavgift på 20 kronor per medlem.
När det gäller mbl, vilka är de vanligaste frågorna som företaget underlåter att förhandla om och som ger skadestånd?
- Skadestånd undviker vi. Vanligaste mbl-förhandlingarna handlar om organisationen och invididärenden, tex arbetstider.
Kollega
Ulrika Johansson är ny andre vice ordförande i Unionen. Det är förbundets tredje högsta maktposition. Johansson jobbar som verksamhetsutvecklare på fordonssäkerhetsföretaget Gestamp Hardtech i Luleå och sitter sedan tidigare i Unionens förbundsstyrelse.
Vad kommer du tillföra Unionens högsta ledning?
– Först och främst känns det oerhört hedrande att ha blivit vald. Jag har mycket kunskap om vad som händer och sker i norra Sverige. Jag kan även mycket om industrisektorn, jag har jobbat på ett industriföretag i 33 år och sitter med i IndustriAll som representant för Unionen.
Vilka är dina fackliga hjärtefrågor?
– På senaste tid har det blivit mycket kring hbtqi-frågor. Mitt äldsta barn har kommit ut som transtjej för några år sedan.
Vilka utmaningar ser du framöver för Unionen?
– Det som blir absolut viktigast att fokusera på nu är att få fram 50 000 förtroendevalda. Där kan jag komma med kreativa idéer och hjälpa till att pusha för att fler medlemmar ska engagera sig.
Ni var flera i förbundsstyrelsen som slogs om den här posten. Hur kommer det att påverka styrelsens arbete framöver?
– Haha. Ja, det var många kandidater men jag tror att det kommer att gå bra, vi har alltid bra diskussioner i förbundsstyrelsen.
Johansson valdes av knappt 150 delegater på det så kallade förbundsrådet. Hon ställdes mot flera andra personer i Unionens förbundsstyrelse. Efter en andra omröstning fick hon en tydlig majoritet av rösterna.
Näst mest röster fick Daniel Landin, regionordförande i Unionen Småland och socialdemokratisk lokalpolitiker i Osby.
Peter Hellberg, Unionens förbundsordförande, är nöjd med valet av Ulrika Johansson.
– Hon är en stabil och förståndig person. Ulrika har stor erfarenhet från industrin och jag ser fram emot att hon ska fortsätta inom IndustriAll, där hon varit aktiv i många år, och även i Facken inom Industrin.
Victoria Kirchhoff, förste vice ordförande instämmer:
– Ulrika är en trygg person som kommer hjälpa oss i presidiet att navigera när det blåser. Som presidieledamot ska man kunna representera alla medlemmar men med det sagt finns det en viss finess med att Unionens ledning nu får en person från norr, vilket vi inte haft tidigare.
Ulrika Johansson tar över efter Martin Johansson, som valdes till andre vice ordförande på Unionens senaste kongress men avgick i somras, efter knappt ett år på posten.
I och med den nya rollen lämnar Ulrika Johansson sin ordinarie plats i förbundsstyrelsen. Det innebär att Edvin Arnby Machata, som valdes till suppleant på Unionens senaste kongress, blir ordinarie ledamot.
Det uppstod naturligt, utan några formella beslut. När tjänstemännen på bilverkstaden i Malmö blev av med sitt fackliga arbetsplatsombud började de söka sig till Sophie Bernhard med sina problem. Hon hade ingen erfarenhet av fackligt arbete, men hon var orädd. Kollegornas förtroende växte.
Hon hörde av sig till Unionen och berättade om läget. De regionala ombudsmännen ordnade ett möte, deltog via Teams och skickade efteråt ett bekräftelsemejl: Sophie Bernhard var officiellt vald till arbetsplats- och arbetsmiljöombud.
Sedan hörde hon, enligt egen utsago, ingenting.
– Jag tänker mig väl att mitt uppdrag innebär att jag är en typ av förlängning åt Unionen. Han som satt med i mötet tog mina uppgifter och då tänkte jag att okej, då är det någon som kontaktar mig och frågar vad jag behöver för stöd.
I stället har hon själv sökt kontakt. Ombudsmännen har då bett henne att ringa till Unionens centrala rådgivningslinje i Stockholm.
Nu har hon suttit på sin post i ett och ett halvt år. Under den tiden har hon hanterat infekterade konflikter bland personalen och anställda som känt sig orättvist behandlade av chefer. Hennes arbetsgivare är påläst och har pondus. Sophie Bernhard kan inte särskilt mycket om arbetsrätt. Hon har fått improvisera.
– Min kollega som är förtroendevald för IF Metall har en kontaktperson som han kan kontakta när som helst. Jag har ingen sådan.
I brist på det har hon lutat sig mot just kollegan från IF Metall – ett annat fackförbund.
Man har en stämpel på sig
Kollega har pratat med ett dussintal fackligt förtroendevalda inom Unionen, på stora och små företag runt om i Sverige, för att ta reda på vad som är deras största utmaningar. Unionen är ett stort förbund med tusentals förtroendevalda, men alla vi har pratat med nämner någon variant av samma problem: ensamhet.
Den förtroendevalda är den första som får veta att nedskärningar är på gång. När det ska förhandlas sker det ofta under sekretess. Kollegors framtida öden avgörs genom organisationsplaner och las-listor, men den som förhandlar får inte berätta hur det går. Då riskerar uppgörelsen – försöket att enas om en lösning som är så lindrig som möjligt för medlemmarna, genom pensionsavgångar, frivilliga uppsägningar eller annat – att spricka. Den lokala fackklubben mister i så fall sin chans att påverka vad som händer.
Om man lyckas nå en uppgörelse är innehållet ofta hemligt. Avvägningarna som hanterades, kamperna som togs och uppoffringarna som gjordes förblir dolda. Annars riskerar fackklubbens relation med arbetsgivaren att ta skada. Då blir det ingen uppgörelse nästa gång.
För Jenny Björklund märks ensamheten i vardagen, också när hon är långt från förhandlingsbordet. Hon är ordförande i Unionens riksklubb på mediekoncernen NTM.
– Vi var på julfest i december. När jag kom in där så blev reaktionen ”är facket här?” Man har en stämpel på sig, vilket gör att folk ibland backar från att prata med en. De vill inte göra det öppet, säger hon och fortsätter:
– Man blir ofta ensam på luncher och så, eftersom ingen vill ha koppling till en. Det kan vara väldigt jobbigt.
Jenny Björklund gillar sitt uppdrag. NTM har verksamhet i stora delar av Sverige och hon betonar att det är en ynnest att få resa runt och träffa kollegor. Men hon lånar ett ord från sin egen bransch för att beskriva den förtroendevaldas situation: man hamnar ”i en tryckpress”, emellan medlemmarnas önskningar och företagsledningens beslut.
– De tuffaste stunderna är när man står där själv och det inte finns någon förståelse. Varken från medarbetarna, som säger ”varför kunde vi inte göra mer?”, eller arbetsgivaren, som tycker att man trycker på om något som är orimligt.
Till skillnad från Sophie Bernhard har Jenny Björklund alltid känt ett starkt stöd från Unionens ombudsmän. Samtidigt säger hon att de anställda förhandlarna får allt mindre tid att hjälpa till. Särskilt när det ekonomiska läget leder till nedskärningar och uppsägningsförhandlingar på arbetsplatser runt om i Sverige.
– Många ombudsmän har ganska mycket på sitt bord.
Så det finns ett stöd, men inte alltid hela vägen?
– Så är det. Magnus Sverke är professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet och har forskat om arbetsmiljö i över 30 år. Han pekar särskilt på utmaningarna med att ha ett fackligt uppdrag på deltid.
– Jag tror att en av utmaningarna för förtroendevalda, så länge man kombinerar det med sitt vanliga jobb, är att det blir för mycket. Två deltider brukar sällan summeras till en heltid, det brukar alltid bli mer, säger han och fortsätter:
– En hel del av jobbet som förtroendevald gör man mer eller mindre ideellt, även om man kan få nedsättning i sin tjänst för delar av det.
Han betonar att det är ont om forskning om förtroendevaldas hälsa, men säger att samma riskfaktorer som finns för andra anställda sannolikt också gäller dem med ett fackligt uppdrag. Däribland att få motstridiga krav från olika håll, att ha för lite tid för sina uppgifter och att sakna stöd från andra på arbetsplatsen.
– Stöd kan komma från kollegor, ledningen och från facket som organisation. I det här fallet behöver man stöd från alla tre.
Lätt att gå sönder av sitt uppdrag
Peter von Stöckel, huvudskyddsombud på it-företaget HCL, var sjukskriven med kraftiga stressymtom i början av 2000-talet.
När HCL varslade om uppsägningar för ett par år sedan kom symtomen tillbaka. Först rök sömnen, sedan kom de malande tankarna – hade han kunnat göra mer, diskuterat andra alternativ? Anställda blev oroliga, ledsna och arga när deras jobb skulle förhandlas, och mitt i stormen stod Unionenklubben och dess förtroendevalda som en bägare för medarbetarnas frustration.
– Det blev väldigt känslomässigt. Även om en anställd kommer att förlora jobbet så vill man göra avslutet så bra som möjligt, men det är alltid tufft och ensamt vid förhandlingsbordet, säger Peter von Stöckel.
Men den här gången var han beredd. Under sjukskrivningen hade han fått råd från psykolog, företagshälsovård och kollegor. Ett viktigt sådant var att skilja på arbete och fritid.
– Det är lätt att gå sönder av sitt uppdrag så jag måste ha distans. Det betyder inte att jag saknar empati för dem jag företräder utan att jag inte låter jobbet påverka mitt mående på samma sätt som tidigare. Men det har jag fått lära mig den hårda vägen.
Magnus Sverke säger att forskningsläget är så tunt att det – vad han vet – inte finns några studier om hur ofta förtroendevalda är sjukskrivna.
Men en enkätundersökning som Kollega har gjort bland svenska fackförbund visar att det kan vara ett problem. Samtliga förbund inom TCO, LO och Saco har fått frågan om de känner till att en förtroendevald blivit sjukskriven som en följd av sitt fackliga uppdrag under förra året. Totalt 20 förbund svarar på frågan och av dem säger 5 ja – trots att det många gånger saknas samlad statistik.
Ett av de förbund som svarar ja är Vision. Deras medlemmar är bland annat tjänstemän i kommunala bolag. Likt Unionen har de ett mål om att bli betydligt fler förtroendevalda.
– Det borde finnas ett slags företagshälsovård för förtroendevalda eftersom det kan vara knepigt att få stöd av arbetsgivaren när man är facklig, säger förbundets opinionsbildare Tina Finnäs.
Unionen svarar att de inte har någon samlad statistik om sjukskrivningar eller ohälsa bland förtroendevalda och därför inte kan besvara enkätfrågan.
Många av de förtroendevalda som Kollega har pratat med säger att de försöker hantera ensamhetsutmaningen genom att göra det som Magnus Sverke föreslår: ta stöd av varandra och be om hjälp i tid. Det kan handla om att dela på ordförandeskapet, ta en paus när det är som tyngst eller upprätta en mer flytande ansvarsfördelning i klubbstyrelsen.
Peter von Stöckel pratade med sin chef och ordföranden i Unionenklubben så fort han kände att tankarna började mala. Tillsammans kom de överens om att fördela uppgifterna så att han skulle ha energi kvar när arbetsdagen var slut. Han säger att han har haft tur – motparten är proffsig och kan skilja på hans olika ”hattar” som förtroendevald och vanlig anställd. Tack vare uppbackningen har han valt att fortsätta sitt uppdrag.
– Det är svårt att hitta en utbildning som helt förbereder en på vad uppdraget innebär, det kommer av erfarenhet. Men vi brukar säga så här till färska förtroendevalda: börja i det lilla och väx in i rollen – ingen kräver att du ska vara fullfjädrad.
Sophie Bernhard på bilverkstaden i Malmö har inte haft samma tur. Här går det inte att börja i det lilla. Det finns ingen klubb att luta sig mot.
– Mina kollegor har ju röstat fram mig för att de tror att jag kan hjälpa dem. De har ett förtroende för mig, men de har också en förväntan. Den kan jag inte alltid möta.
När hon behöver stöd följer hon instruktionen hon har fått: att ringa till Unionens centrala rådgivningstelefon. Där svarar olika människor i ett växelsystem.
Hon har ringt ett tiotal gånger. Det har inte hjälpt mot ensamheten.
Unionen har en central strategi för att förbereda nya förtroendevalda för rollen. Men Sandra Lindau på förbundskontoret förstår att det finns stunder där uppdraget kan kännas ensamt.
Unionen har en introduktionskedja för att slussa in nya förtroendevalda i uppdraget. Det handlar om allt från e-kurser till material om årsmöten, förhandlingshjälp och samverkan – sådant som kan vara knepigt att sätta sig in i utan tidigare erfarenhet. Nyligen sjösatte Unionen också automatiserade introduktionssamtal i form av en film, där den som fått ett förtroendeuppdrag hälsas välkommen.
Det går också att få stöd från regionkontorens ombudsmän, men ingen tilldelas en specifik kontaktperson. Det går helt enkelt inte av resursskäl.
– Det man ska göra först är att höra av sig till vår medlemsrådgivning. Där finns ett spår för dig som är förtroendevald och i behov av hjälp och stöd. Sedan finns det såklart andra situationer som ombudsmännen på regionkontoret kan hjälpa till med. De olika vägarna ska komplettera varandra, vissa saker kan man hitta på vår webbplats, andra saker kan man ringa och fråga om, säger Sandra Lindau, ställföreträdande enhetschef på Unionens enhet Avtal och politik.
Vore det inte rimligt att ett så stort förbund jobbar närmare de förtroendevalda, genom exempelvis en ombudsman?
– Syftet med en särskild kontaktväg för förtroendevalda på rådgivningen är att det alltid ska finnas stöd att få när det behövs. Rådgivningen är bemannad och finns tillgänglig på ett sätt som ombudsmän och regionala utvecklare inte kan vara då deras arbete är att genomföra förhandlingar, utbildningar och andra insatser, vilket gör att de inte alltid kan finnas tillgängliga för rådgivning.
En del medlemmar upplever rådgivningen som en växel där olika personer svarar varje gång.
– Rådgivningen fungerar inte som en växel utan är bemannad med utbildade, erfarna och kunniga medarbetare inom just de frågor som är vanligast från förtroendevalda. Utöver det så har organisationen ansvariga ombudsmannagrupper och personliga ombudsmän för klubbarna. Dessa har ett extra ansvar för kontakter med klubbarna, till exempel inför årsmöten, och genomför utvecklingssamtal.
Det är inte de förtroendevaldas ansvar att ensamma driva alla frågor
Unionen har nyligen gjort en undersökning bland förtroendevalda om hur de ser på sitt uppdrag. En stor del anser att det är tydligt och känner stöd. Men en stor del anser också att det är utmanande och återkommer till en gemensam nämnare: tidsbrist.
– Att få tid att utöva sitt fackliga uppdrag är en förutsättning för att kunna göra ett bra jobb. Men så ser verkligheten inte alltid ut. En prioritering för oss är därför att leverera effektivitet, det ska inte ta tid för förtroendevalda att hitta stöd. Här jobbar vi på flera fronter: informationsmaterial, chattar, telefonrådgivning och arbetsplatsbesök.
Unionens regionkontor har ingen matris kring hur ofta de ska besöka klubbar ute på företagen.
Förutsättningarna ser väldigt olika ut. Vissa har heltidsfackliga representanter med goda förutsättningar, andra är utan klubb och väldigt utsatta.
– Det viktigaste är att få till ett bra och stadigt arbete i en klubb. Och att få i gång en diskussion om fackliga frågor på arbetsplatsen. Det är inte de förtroendevaldas ansvar att ensamma driva alla frågor, de har kollegor som kan hjälpa till. Att engagera fler medlemmar gör att ensamheten minskar.
Antalet förtroendevalda i Unionen har minskat med nästan 20 procent på elva år. Därför satte förbundet ett mål för 2027. Om tre år ska 50 000 anställda vara fackligt aktiva. Finns det en risk att förbundet fokuserar för mycket på värvning, snarare än att ta hand om de förtroendevalda som finns? Nej, anser Sandra Lindau.
– Båda benen är lika viktiga. Arbetsplatser som inte har en klubb ska få det, det handlar om att sprida ett fackligt dna. Samtidigt måste vi säkra upp att de förtroendevalda vi har kan utföra sina uppdrag. Det är precis lika viktigt som att vi blir fler.
Hur ska förtroendevaldas känsla av ensamhet minska?
– Genom att få i gång en facklig dialog på arbetsplatsen. Ta stöd av kollegor och lufta viktiga frågor tillsammans. Och känns allt för svårt så ring till oss. Ingen fråga är för stor eller liten för att bollas.
Maria Hagström, vice ordförande, Systembolagets personalförening.
– När det är neddragning och omorganisation brukar vi turas om att ta samtalet med medarbetare. Det man ofta glömmer är att även om vi alltid är på medlemmarnas sida så kan också de vara väldigt arga på facket efter en uppgörelse. Då har vi gjort allt i vår makt för att det ska bli så bra som möjligt.
– Det fackliga uppdraget är ett självmord på karriären.
Jimmy Johansson, klubbordförande, JM.
– Uppdraget kan upplevas stressande och ensamt när man har olika syn på saker. Men jag försöker att läsa in mig så gott jag kan och har lärt mig att det är okej att det inte alltid blir exakt som man tänkt sig. Det är kompromisser åt båda håll.
Tomas Jansson, klubbordförande, SSAB Borlänge-Finspång.
– När jag hade varit heltidsfacklig i två år kom det ett stort varsel. Jag fick reda på det lite i förväg. På fredagen hade arbetsgivaren en veteranfest som jag var med på och på tisdagen veckan därpå fick alla beskedet. Det var otroligt tungt, man var inte alls rustad för något sådant. Jag kommer aldrig glömma datumet när allt skulle vara färdigt. Min fru sade att hon aldrig sett mig så påverkad av jobbet.
– Uppdraget innebär mycket ensamarbete. Jag sitter ofta på egen hand på klubbens fackexpedition och har knappt varit med på en aw, utöver de få med fackliga kompisar, på väldigt länge.
– Vi har sju, åtta klubbstyrelsemöten per år och vi kallar alla, även ersättare. Vi har svårt att få människor att komma och vara med på ett helt möte. Det har blivit ännu svårare efter pandemin.
– Jag har aldrig haft några problem med att ta hjälp av Unionens regionkontor, eller förbundet centralt. Det funkar skitbra. Det stödet har varit väldigt viktigt.
Carina Sisell, före detta klubbordförande, Idre Fjäll.
– I början, när jag var arbetsplatsombud, var jag ensam. Så är det. Det är en belastning och utmaning i sig, det är lätt att känna ”jag mot arbetsgivaren”, trots att man har sina kollegor i ryggen. Det gör att man bildar klubb.
– Även när vi hade en klubb så var vi mestadels två personer som förhandlade. Det blev bättre med en sparringpartner, men vi kände oss trots det ensamma.
– Mitt tips är att ta kontakt med regionala ombudsmän och gå kurser. Även om man är ett ensamt arbetsplatsombud så skapar man sig då ett nätverk och får höra från andra i samma situation. Sådant är alltid värdefullt att ha när det smäller till.