
När Frida Ågrup, verksamhetsutvecklare på Sveriges Elevkårer, accepterade att sitta med i klubbstyrelsen på sin arbetsplats, var hon onekligen Unionens yngsta förtroendevalda. Nu fyller hon snart 20, och pratar ”fack” som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.
– Jag visste ingenting om Unionen innan jag började här, men för mig har det alltid varit en självklarhet att vara med i facket. Jag var ju engagerad i elevkåren på gymnasiet och den och elevrådet motsvarar fackrörelsen i skolvärden, säger Frida Ågrup.
– Vi jobbar ju med att lära människor hur de ska kunna påverka sin situation. Och det finns många förändringar i skolpolitiken som kommit till stånd tack vare att elevkårer har drivit de frågorna.
Sveriges Elevkårer är landets största ungdomsorganisation och medan många andra ungdomsrörelser tappar medlemmar och har problem att engagera unga, växer Sveriges Elevkårer. Och det snabbt. På en tavla i foajén som organisationen lät göra för bara några år sedan stoltserar man med medlemssiffran 65 000, men personalen har satt flera post it-lappar över de första två sifforna, och på den senaste uppdateringen står det nu 94 000.
– Det känns häftigt att få vara med och förmå unga att bry sig om sin tillvaro och sina rättigheter, säger Frida Ågrup, som jobbat på Sveriges Elevkårer sedan hon gick ut gymnasiet förra året.
Hon tycker att det är lätt att vi tar så mycket för givet i livet.
– Många vet till exempel inte varför vi har åtta timmars arbetsdag eller vilken roll facket har spelat för det. Fackrörelsens utmaning i framtiden är att behålla de rättigheterna och att få nya generationer att engagera sig på sina arbetsplatser. Där kan man absolut hämta lärdom från Sveriges Elevkårer. Men Sveriges Elevkårer har också mycket att lära av förbunden.
På Sveriges Elevkårer behöver man kanske inte jobba just med att få de anställda att engagera sig – fackanslutningen är tämligen hög. Däremot är Frida Ågrup tveksam till om medlemmarna verkligen känner till allt facket kan hjälpa dem med. Själv har hon lärt sig det längs vägen och efter att ha gått en facklig grundkurs.
– Det är klart att vi har våra dispyter med arbetsgivarna, men i grunden är det en bra relation. De är måna om att saker och ting ska gå rätt till – det måste de vara. Organisationen står för rätten att samarbeta och påverka, så arbetsgivarna måste agera konsekvent.
Klubbstyrelsen vill också få ner personalomsättningen och förmå de anställda att stanna längre. För trots att det finns kollektivavtal och att lönen är bra med tanke på att de flesta kommer direkt från gymnasiet, så slutar många efter bara något år för att plugga vidare.
– Vi vill att folk ska vara här i minst två år, men det är svårt eftersom vi konkurrerar med universiteten. Många ser sin tid här som ett sabbatsår innan de bestämmer sig för att plugga vidare, säger Frida Ågrup.
Själv tänker hon jobba kvar ett tag till. Hon vet vad hon vill göra framöver, men inte när, och hon har ingen brådska att vidareutbilda sig.
– Sveriges Elevkårer är ett så speciellt ställe, det är en arbetsplats där man kan utvecklas och utmanas hela tiden. Här får jag lära mig saker som kommer att bli otroligt värdefulla i framtiden, säger Frida Ågrup.
FRIDA ÅGRUP
YRKE: Verksamhetsutvecklare på Sveriges Elevkårer.
ÅLDER: 20 år.
BOR: Stockholm.
DRÖMJOBB: Skulle gärna jobba inom filmbranschen.
PENSIONSPLANER: Då kommer jag att vilja flytta till ett litet hus i Frankrike och påta i trädgården dagarna i ända.