Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Här finns Unionens yngsta förtroendevalda

Sveriges Elevkårer växer så det knakar och lyckas få unga att se värdet av att gå ihop för att driva frågor. Ungefär som facket. På kansliet finns dessutom några av Unionens yngsta förtroendevalda.
Johanna Rovira Publicerad
Klas Sjöberg
Frida Ågrup gillar att få unga att bry sig om sin tillvaro och sina rättigheter. Klas Sjöberg

När Frida Ågrup, verksamhetsutvecklare på Sveriges Elevkårer, accepterade att sitta med i klubbstyrelsen på sin arbetsplats, var hon onekligen Unionens yngsta förtroendevalda. Nu fyller hon snart 20, och pratar ”fack” som om hon inte gjort annat i hela sitt liv.

– Jag visste ingenting om Unionen innan jag började här, men för mig har det alltid varit en självklarhet att vara med i facket. Jag var ju engagerad i elevkåren på gymnasiet och den och elevrådet motsvarar fackrörelsen i skolvärden, säger Frida Ågrup.

– Vi jobbar ju med att lära människor hur de ska kunna påverka sin situation. Och det finns många förändringar i skolpolitiken som kommit till stånd tack vare att elevkårer har drivit de frågorna.

Sveriges Elevkårer är landets största ungdomsorganisation och medan många andra ungdomsrörelser tappar medlemmar och har problem att engagera unga, växer Sveriges Elevkårer. Och det snabbt. På en tavla i foajén som organisationen lät göra för bara några år sedan stoltserar man med medlemssiffran 65 000, men personalen har satt flera post it-lappar över de första två sifforna, och på den senaste uppdateringen står det nu 94 000.

– Det känns häftigt att få vara med och förmå unga att bry sig om sin tillvaro och sina rättigheter, säger Frida Ågrup, som jobbat på Sveriges Elevkårer sedan hon gick ut gymnasiet förra året.

Hon tycker att det är lätt att vi tar så mycket för givet i livet.

– Många vet till exempel inte varför vi har åtta timmars arbetsdag eller vilken roll facket har spelat för det. Fackrörelsens utmaning i framtiden är att behålla de rättigheterna och att få nya generationer att engagera sig på sina arbetsplatser. Där kan man absolut hämta lärdom från Sveriges Elevkårer. Men Sveriges Elevkårer har också mycket att lära av förbunden.

På Sveriges Elevkårer behöver man kanske inte jobba just med att få de anställda att engagera sig – fackanslutningen är tämligen hög. Däremot är Frida Ågrup tveksam till om medlemmarna verkligen känner till allt facket kan hjälpa dem med. Själv har hon lärt sig det längs vägen och efter att ha gått en facklig grundkurs.

– Det är klart att vi har våra dispyter med arbetsgivarna, men i grunden är det en bra relation. De är måna om att saker och ting ska gå rätt till – det måste de vara. Organisationen står för rätten att samarbeta och påverka, så arbetsgivarna måste agera konsekvent.

Klubbstyrelsen vill också få ner personalomsättningen och förmå de anställda att stanna längre. För trots att det finns kollektivavtal och att lönen är bra med tanke på att de flesta kommer direkt från gymnasiet, så slutar många efter bara något år för att plugga vidare.

– Vi vill att folk ska vara här i minst två år, men det är svårt eftersom vi konkurrerar med universiteten. Många ser sin tid här som ett sabbatsår innan de bestämmer sig för att plugga vidare, säger Frida Ågrup.

Själv tänker hon jobba kvar ett tag till. Hon vet vad hon vill göra framöver, men inte när, och hon har ingen brådska att vidareutbilda sig.

– Sveriges Elevkårer är ett så speciellt ställe, det är en arbetsplats där man kan utvecklas och utmanas hela tiden. Här får jag lära mig saker som kommer att bli otroligt värdefulla i framtiden, säger Frida Ågrup.

FRIDA ÅGRUP

YRKE: Verksamhetsutvecklare på Sveriges Elevkårer.

ÅLDER: 20 år.

BOR: Stockholm.

DRÖMJOBB: Skulle gärna jobba inom filmbranschen.

PENSIONSPLANER: Då kommer jag att vilja flytta till ett litet hus i Frankrike och påta i trädgården dagarna i ända.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Fackligt

Hon enar fack i 27 länder

Kan facket påverka beslut som fattas i helt andra länder? Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet att det går – och hur man gör.
Noa Söderberg Publicerad 31 januari 2025, kl 06:00
Kvinna sitter med hörlurar och en laptop
Karin Åberg, vice ordförande i klubben på Ericsson i Kista ser stora fördelar med ett gemensamt europeiskt företagsråd som kan ena fack i flera länder. Foto: Anders G. Warne

Europa är stort. Många företag rör sig fritt över landsgränserna. Ett av dem är Ericsson, som har kontor i alla 27 EU-länder. Samtidigt vill facket kunna påverka beslut som rör ditt jobb. Men hur gör man det när den som bestämmer i en viss fråga sitter på andra sidan kontinenten?

Karin Åberg, vice klubbordförande på Ericsson i Kista, vet hur: man bildar ett europeiskt företagsråd – på engelska ”European works council”, EWC.

Där möts fackliga från alla EU-länder som företaget finns i. Tanken är att förändringar som påverkar många anställda ska diskuteras gemensamt. När de fackliga har snackat ihop sig möter de arbetsgivaren i ett ännu större möte.

På en arbetsplats som Ericsson är det inga småsaker som avhandlas.

– Vi blev konsulterade när företaget skulle ta fram en ny uppförandekod. Det är ett dokument som alla anställda och alla underleverantörer skriver under. Vi föreslog att införa rätten att bli representerad av en facklig företrädare eller någon i ett arbetsråd (motsvarighet till fackklubb i vissa europeiska länder, reds. anm.). Företaget skrev in det, säger Karin Åberg.

Stora nedskärningspaket och förändringar av bolagets yrkesbeskrivningar är andra exempel på saker som har tagits upp i Ericssons EWC.

Facken har ingen förhandlingsrätt

Men vad gör man om man inte kommer överens? Facken har ingen direkt förhandlingsrätt på det sätt som finns i svenska medbestämmandelagen, mbl. I stället ska arbetstagarna ”konsulteras”.

Företagsråden har inte heller uppstått som en direkt följd av facklig kamp, utan på grund av EU-politikers idéer om att ländernas ekonomier ska knytas ihop. Därför får man ha en lite annorlunda strategi i EWC-diskussionerna, menar Karin Åberg.

– Man får påverka mer indirekt. Det handlar om att få företagsledningen att själv tänka: ”Jaha, man kanske skulle kunna göra på ett annat sätt”. Det är lite speciellt, inte som i en vanlig förhandling där man säger ”gör så.”

För att få tyngd bakom sina förslag måste därför arbetstagarna – som ofta härstammar från olika fackliga traditioner – komma överens. Snart kan de få lite hjälp på traven direkt från EU-maskineriets hjärta. EU-kommissionen har nämligen meddelat att de vill göra det svårare för företag att strunta i EWC-reglerna.

Snart blir det svårare för företag att strunta i reglerna

Alla företag som har minst 1 000 anställda, och över 150 anställda i minst två EU-länder, måste skapa ett EWC om de som jobbar där ber om det. Det är dock inte ovanligt att allting sedan fastnar i bråk om formalia och mötesstruktur. Målet med de nya reglerna är att det ska bli mer kännbara böter för bolag som sinkar processen.

Några sådana problem finns inte på Ericsson, enligt Karin Åberg. De har ett avtal om hur EWC-arbetet ska gå till som har gällt i sin nuvarande form sedan 2011. Trots det händer det att kugghjulen kärvar när hon och hennes kollegor ska konsulteras om nya och känsliga frågor.

– Jag tror att fler och fler, både på den fackliga sidan och på företagarsidan, inser att det här kan vara rätt bra. Men det är naturligtvis inte utan problem. Ibland muttrar vi rätt rejält över hur det fungerar, säger Karin Åberg.

Reglerna gäller i EU och EES

  • Reglerna om europeiska företagsråd gäller, förutom i EU:s 27 medlemsländer, också i de länder som är anslutna till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Hit hör Norge, Island och Liechtenstein. Ericsson har kontor i Norge.