Älskar du frågesport?
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Då har du tur. Idag publicerar vi vårt påskquiz - och varje fredag kommer ett nytt. Lycka till!
Morgonmöte på Just Arrived i Stockholm. Vd Andreas König leder. På plats är säljare och rekryteringsansvariga. Försäljningschefen Kelly Miller drar siffrorna för första halvan av januari.
– Det är supersuperkul att presentera så här starka siffror.
Sedan berättar säljarna vilka kundbesök de ska göra under veckan.
– Vi är taggade till tårna att köra i gång. Vi ser verkligen fram mot veckan, säger Kelly Miller.
Möte för säljarna – säljkvart – på det gemensamma kontoret.
Fyra kontorsplatser och en stor whiteboardtavla. På den står bland annat dagens citat: ”Med gott självförtroende har du vunnit innan du ens startat.”
Gruppen går igenom dagens arbetsuppgifter.
Kelly Miller:
– Det viktigaste för oss är att det går bra för Just Arrived. Det spelar mindre roll vilken säljare det går bäst för en månad. Visst är vi också tävlingsinriktade, vi är säljare, men vi hjälps åt.
Louise Staffas, Gabriella Ohlzon och Kelly Miller informerar varandra om vad de har på gång och vilka företagsbesök de ska göra.
– Kanon! En supervecka! Då kickar vi i gång, säger Kelly Miller.
Gabriella Ohlzon promenerar mot tunnelbanan. Den ska ta henne till dagens första kundmöte, en HR-chef på en kommun.
– Så här är det när man arbetar för ett start-up. Vi åker tunnelbana. Många företag lockar säljare genom hög provision och tjänstebil. Så är det inte hos oss. Vi brinner för att hjälpa utrikesfödda ut på arbetsmarknaden.
Blå linjen mot Akalla rullar in på perrongen. Gabriella sätter sig med datorn i knät.
– Jag hittar företag att kontakta genom Arbetsförmedlingen, Linkedin, Allabolag och Hitta. Jag kontaktar dem först via mejl och följer upp med ett telefonsamtal. Oftast kontaktar jag HR, ibland hållbarhetschefen. Om ett företag söker någon till sin ekonomiavdelning händer det att jag vänder mig till ekonomichefen. De flesta som anlitar oss har ett intresse för social hållbarhet.
Framme i Hallonbergen. Gabriella kollar adressen i mobilen, men vet redan att det är 350 meter från tunnelbana till kommunhuset.
– Jag hatar att vara sen till möten. Gabriella i möte med en kommun.
Hon skriver in sig i receptionen.
– Just Arrived har anställt stjärnsäljare tidigare, men det har inte gått så bra för dem. Jag tror att de har saknat engagemanget för frågorna.
När jag säljer in vår affärsidé framhäver jag olika saker beroende på vem jag träffar. Men som säljare måste man också vara bra på att lyssna. På mina bästa kundmöten är det kunden som pratar mest, för då får jag veta vilka problem de har och hur vi kan lösa dem. Det är mycket psykologi i försäljning.
Möte med HR-ansvarig på en kommun. Gabriella drar bakgrunden till att Just Arrived startades och ställer frågor. Hon undrar hur kommunen rekryterar i dag, hur många förvaltningar man har, hur stor personalomsättningen är, om HR-chefen tycker att det låter intressant att Just Arrived har samarbete med en skola för att utbilda utrikesfödda undersköterskor.
Mötet är slut.
– 70 procent av arbetstiden går åt till att leta och boka träff med företag, resten är möten med dem. Som säljare måste man klara av att få ett nej.
När jag bokar möten så tackar kanske två, tre personer av tio ja till att träffas. Med en av dem blir det affär.
Tunnelbanan tillbaka mot city.
– Mitt drömjobb är att bli key account manager. Att bygga relationer, jobba med befintliga kunder, relationsbyggande. Att jobba som jag gör nu tar väldigt mycket energi. Det gäller att hela tiden göra ett bra första intryck, att hela tiden jaga nya kunder. Det är inte många som orkar med nykundsförsäljning när de fyllt 35.
– Jag har provisionslön, men skulle kunna tänka mig att ha högre grundlön och vara utan provision. Just nu är det inga problem att inte veta exakt hur mycket jag tjänar varje månad, men i framtiden vill jag ha familj.
Tillbaka på kontoret. Antecknar hur mötet gick.
– Det finns en bild av säljare som någon som försöker kränga på en sådant som man inte behöver. Så jobbar inte vi. Vi lurar ingen, jag ser oss mer som rådgivare.
– Allt vi gör dokumenteras. Alla mejl, alla telefonsamtal. Dessutom har vi en budget att leva upp till. Det kan bli en stress när det går dåligt.
– När jag började trodde jag att jag skulle vara på ett visst sätt bara för att jag var säljare. Nu inser jag att jag bara behöver vara mig själv. Man måste vara analytisk och hela tiden fundera över på vilket sätt man använder sin tid bäst.
Med hinken full av verktyg tar underhållsingenjören Jonas Karlsson trapporna de 68 metrarna upp genom pannhuset inuti kraftvärmeverket i Värtahamnen i Stockholm. När han når ända upp visar pulsmätaren 160.
Budskapet går hem. Stockholm Exergis ledning inser att bolaget måste installera hissar i de två höga torn som kommer att resa sig nästan hundra meter mot skyn när den nya anläggningen för koldioxidinfångning är på plats.
– Säkerheten är a och o. Ingen skulle orka jobba efter att ha gått trapporna hela vägen, säger Unionenmedlemmen Jonas Karlsson när han beskriver det pedagogiska experiment han utförde för några månader sedan.
Tornen blir den mest synliga delen av anläggningen, som ska fånga in 800.000 ton koldioxid per år. Det är mer än vad Stockholms vägtrafik släpper ut under samma period. Samtidigt har tornen väckt en del protester från närboende.
I slutet på mars kom beskedet: Styrelsen för Stockholm Exergi beslutade att bygga en av världens största anläggningar för infångning och permanent lagring av koldioxid, så kallad bio-CCS. Bygget börjar omgående och målsättningen är att vara i drift under 2028.
Röken som i dag stiger ur kraftvärmeverkets skorsten ska då i stället ledas i ett rör över Lidingövägen och ner till koldioxidinfångningen i den nya anläggningen i Energihamnen, en del av Norra Djurgårdsstaden.
Den koldioxid som fångas in från biokraftvärmeverket ska komprimeras till flytande form. Från kajen transporteras den sedan med fartyg till permanent lagring under havsbottnen utanför Bergen i Norge. Där mineraliseras koldioxiden och blir en del av berggrunden.
– Koldioxidinfångningen är ett tekniskt pilotprojekt, men även ett pilotprojekt i säkerhetstänk. Tekniken är ny och innebär nya risker, säger Jonas Karlsson när Kollega besöker forskningsanläggningen som varit i gång sedan 2019.
På kajen kommer det att stå åtta cylinderformade tankar på 2000 kubikmeter styck där den flytande koldioxiden kommer att förvaras i väntan på nästa fartyg. I miljötillståndet bedöms risken för läckage som liten men det kommer ändå finnas en skyddsbarriär för att skydda boende i området.
– Skulle det bli ett läckage trycks koldioxiden ut över havet. Den är tyngre än luft och lägger sig ovanpå vattenytan. Är det minsta lilla vind kommer koldioxiden att lösas upp, säger Jonas Karlsson.
Utanför kraftvärmeverket öppnar Fabian Levihn dörrarna till den containerstora forskningsanläggning som visar hur avskiljningen går till. Han är chef för forskning och utveckling på Stockholm Exergi och van vid att lägga orden så att de många besökare bolaget har förhoppningsvis ska förstå, från skolklasser till kungaparet och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Även forskningsanläggningen har två torn, men i betydligt mindre skala. Rökgasen komprimeras och förs in i det ena tornet som fylls upp med rökgas. Från toppen av tornet rinner sedan en vätska som består av kaliumkarbonat löst i vatten.
Efter en kemisk reaktion förs vätskan vidare till det andra tornet. När blandningen värms till 105 grader separeras koldioxiden från rökgaserna.
– Vi har gjort alla tester som krävs. Men det går att förbättra tekniken och vi kommer att fortsätta med det även efter 2028 när fullskaleanläggningen tas i bruk, säger Fabian Levihn, som i testerna samarbetar med KTH, där han är docent i energisystemens ekonomi och företagande.
Genom att skilja av koldioxid från bioeldad värmeproduktion likt den i Värtan skapas så kallade negativa utsläpp.
– De behövs eftersom det inte går att minska alla fossila utsläpp. För att vi ska ha en chans att klara Parisavtalet behövs 600 anläggningar av den här typen i världen, säger Fabian Levihn.
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket
Men satsningen får också kritik. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, anser att försöket i Värtan görs utan tillräcklig diskussion om riskerna:
– Man använder en ny teknik och det finns alltid risker med det. Samtidigt finns det inte riktigt någon plan B. Vad händer om tekniken inte funkar som den ska, kommer målet att ändras i så fall?
Han är också bekymrad över att takten i det övriga miljöarbetet i Stockholmsområdet kan stanna av och att politikernas ambition att minska utsläppen från bland annat biltrafiken och sopförbränningen minskar.
– Politikerna förlitar sig på att koldioxidinfångningen räcker för att klara stadens klimatmål, säger Alexander Olsson.
Även när det gäller lagringen finns en del osäkerhet, menar han.
– Vi vet inte om tekniken fungerar säkert. Just i Stockholms fall är kanske inte lagringen något problem eftersom det är ganska små mängder det rör sig om. Det blir dock ett problem senare när många intressenter vill lagra koldioxid på ett begränsat utrymme.
Är det inte viktigt att någon går före?
– Absolut. Tekniken är av allt döma helt nödvändig, men vi tycker man ska ha en kritisk inställning och se hur koldioxidinfångningen kan påverka den övriga klimatpolitiken.
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud tillbakavisar kritiken.
– Jag tycker att den har ett för snävt perspektiv. Det är ingen tvekan om att koldioxidinfångning kommer att krävas, men vi behöver också andra tekniker som motverkar klimatuppvärmningen, säger han.
Är det risk att man förlitar sig för mycket på koldioxidinfångningen?
– Stockholms stad har en väldigt ambitiös plan för trafiken och andra områden, men ska vi vara ärliga finns det inte en stad och inte ett företag med höga klimatmål som inte också kommer behöva köpa teknisk kolsänka för att nå sina mål, till exempel genom koldioxidinfångning.
Är du trygg med att det kommer finnas den lagringskapacitet ni behöver?
– Att lagra på det här sättet i porös berggrund med ett fast berglager ovanpå som blir tätslutande är otroligt säkert.
En gul liten dosa ligger på en avsats inne i forskningsanläggningen och påminner om risken för gasläckage, en av de främsta arbetsmiljöriskerna i den nya anläggningen.
– Dosan är ett gaslarm. Alla som jobbar i byggnaden ska ha en dosa på sig, framför allt för att ha koll på koldioxiden. Det kommer även finnas fasta gasvarnare, både inne i anläggningen och utanför, säger Jonas Karlsson.
Luften vi andas in innehåller 0,04 procent koldioxid. Är halten 10 procent blir du förgiftad på en minut (se ruta).
– Det är en riskfylld verksamhet och vi kommer att vara många på en liten yta under byggnationstiden. När vi bestämmer nivån på den personliga skyddsutrustningen tittar vi även på möjligheten att ha en liten lufttub i fickan på skyddskläderna. Ser du ett vitt moln är det koldioxid och då ska du stoppa tuben i munnen.
Bolagets devis är att jobba säkert eller inte alls.
– Alla har mandat att stoppa jobb om det skulle behövas av säkerhetsskäl, säger Jonas Karlsson.
Torbjörn Tenfält
Källa: Stockholm Exergi och Naturvårdsverket