Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Unionen öppnar stödlinje mot mansplaining

Unionen inleder en kampanj som tar avstamp i härskartekniker på jobbet. I kampanjen ingår bland annat en telefonlinje dit den kan ringa som exempelvis blivit utsatt för så kallad mansplaining.
Anita Täpp Publicerad
Clara Henry, Elaine Eksvärd, Peter Tai Christensen och Seher Yilmaz ovanför Mansplaining-jourens logga.
Bloggaren Clara Henry, retorikexperten Elaine Eksvärd, Unionens jämställdhetsexpert Peter Tai Christensen och Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz är några av de som svarar på frågor om mansplaining för Unionens stödlinje. (Bläddra till nästa bild.) Foto: TT/skärmdump

Enligt en undersökning som Unionen gjorde förra året upplever drygt 20 procent av de kvinnliga privatanställda tjänstemännen att de har blivit utsatta för könsrelaterad diskriminering och trakasserier på jobbet.

Det kan exempelvis handla om så kallad mansplaining (se faktaruta) och andra manliga härskartekniker.

För att få fler att känna igen och motarbeta detta satsar nu Unionen på en kampanj i vilken ett Facebookevent, serietecknade exempel på härskartekniker och en ”mansplainingakut” ingår.

Måndagen den 14 november öppnas ”mansplaningakuten”, en tillfällig telefonlinje för män och kvinnor som vill dela med sig av sina erfarenheter och ställa frågor.

Telefonlinjen kommer bland annat vara bemannad av Unionens jämställdhetsexpert Peter Tai Christensen och en rad engagerade opinionsbildare i ämnet, däribland Elaine Eksvärd, Nina Åkestam, Clara Henry, Manne Forssberg och Seher Yilmaz.

– Vi har valt de svarande utifrån att de har profilerat sig i ämnet. Men de är inte Unionens företrädare utan svarar utifrån sig själva, påpekar Nina Kullberg, varumärkesansvarig på Unionen.

Varför kommer man att ringa till ”mansplainingakuten” ?
– En del kanske vill berätta om något de har varit med om och fråga hur de skulle ha kunnat agera och få lite retoriktips, säger Nina Kullberg.

– Sedan tror jag också att det kommer ringa en del män,  som kommer att undra varför vi skuldbelägger dem när de inte tycker att de själva ägnar sig åt härskarteknik utan att de kanske själva blir utsatta för det. Och det är viktigt att komma ihåg att härskarteknik inte är genusbundet, att både män och kvinnor kan bli utsatta för det. Men det viktiga är att vi öppnar ögonen för det här och får igång en diskussion.

Unionen planerar nu för att dra igång en retorikutbildning för förtroendevalda, eventuellt under våren.

– Vi har inga färdiga lösningar, men ju mer man pratar om det desto bättre blir det. Då är det bra om de förtroendevalda får upp ögonen för problemet så att man kan bemöta  härskarteknik på arbetsplatserna. Många ägnar sig nog åt  ”mansplaining”  utan att tänka på det och om de får självinsikt så kanske de slutar med det, säger Nina Kullberg.

Mansplaining

Ordet mansplaining är bildat av engelska ”man” och ”explaining” och innebär att en man eller kvinna förklarar något för en person på ett överlägset och/eller förminskande sätt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz