Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I december förra året avskedades en kvinna från sin tjänst som säljare på Systembolaget. Enligt Unionen hävdar arbetsgivaren att grunden för avskedandet är att kvinnan vid ett tillfälle har utsatt en person, som trakasserat henne, för visst våld.
– Jag har bedömt att det inte finns laga grund för avsked, eftersom handlandet sker efter en tids sexuella trakasserier. Kvinnan blir också provocerad vid tillfället, säger Unionens förbundsjurist Annika Jonasson.
Kvinnan hade utsatts för diskriminering i form av sexuella trakasserier – blickar och beröring från en kollega som också närmat sig henne med stönande ljud.
Kvinnan berättade vad som hänt för arbetsgivaren och gjorde klart för personen som utsatte henne för trakasserier att beteendet var oönskat från hennes sida.
Arbetsgivaren gjorde en utredning av trakasserierna, men först efter att kvinnan avskedats. Unionen anser att utredningen är bristfällig av flera skäl – företaget har bland annat inte haft ett ordentligt utredande samtal med kvinnan för att få reda på de närmare omständigheterna kring trakasserierna, arbetsgivaren hade under kvinnans anställningstid inga uppföljande samtal med henne för att ta reda på om trakasserierna upphört, tillräckliga åtgärder för att förhindra trakasserier i framtiden vidtogs inte heller.
Unionen anser därför att omständigheterna kring trakasserierna inte har utretts på det sätt som följer av utredningsskyldigheten i diskrimineringslagen. Utöver allmänt skadestånd på 150 000 kronor avseende kränkning för avsked utan laglig grund, anser förbundet att företaget också ska betala 100 000 kronor i diskrimineringsersättning till kvinnan. Unionen kräver även att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet av kvinnan är ogiltigt.
Systembolaget har avböjt att kommentera fallet med hänvisning till att de inte mottagit någon stämning från Unionen ännu.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
