Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Så bör facket hantera sexuella trakasserier

Arbetsgivaren är ansvarig för att förhindra sexuella trakasserier på jobbet. Men hur ska det lokala facket agera? Den frågan ger TCO svar på i en ny handbok.
Niklas Hallstedt Publicerad
Colourbox
Ansvaret för att förhindra sexuella trakasserier på en arbetsplats ligger på arbetsgivaren, men även det lokala facket kan göra mycket. Colourbox

Ingen ska behöva utsättas för sexuella trakasserier på jobbet. Ansvaret för att förhindra detta ligger på arbetsgivaren. Men även det lokala facket har en roll i det arbetet. Därför har TCO nu publicerat en handbok mot sexuella trakasserier i arbetslivet, med syfte att vägleda de förtroendevalda.

Huvudanledningen är så klart #metoo. TCO:s ordförande Eva Nordmark skriver i förordet att det ”kommer att finnas ett före och ett efter #metoo. Det finns ingen motsvarig­het till detta upprop i modern tid.”

Handboken har två teman: dels det förebyggande arbetet för att förhindra sexuella trakasserier, dels vad man gör ifall sexuella trakasserier ändå inträffar. I boken beskrivs bland annat typiska varningssignaler för sexuella trakasserier på en arbetsplats.

  • Stor korttidsfrånvaro
  • Samarbetsproblem
  • Hög omsättning på personal
  • Sexistisk och/eller grov jargong
  • En arbetstagare uppvisar plötsligt ett avvikande beteende genom att inte längre delta i de gemensamma kaffepauserna eller drar sig undan och är svåråtkomlig

– Facket har inget juridiskt ansvar, men det måste finnas kunskap om vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren, säger Lise Donovan, TCO:s chefsjurist som har varit med i arbetet kring boken. Vi måste vara aktiva och se till att de förtroendevalda vågar ta i de här frågorna.

För den fackliga organisationen kan även det delikata problemet uppstå att både offer och förövare är medlemmar.

– Båda kan ha rätt att bli företrädda av den fackliga organisationen, i alla fall fram tills det är utrett vad som hänt, konstaterar Lise Donovan.

I september kommer del 2 av handboken. Medan del 1 innehåller checklistor och en enkel vägledning innebär del 2 en fördjupning. Här kommer bland annat finnas hänvisningar till lagtexter.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Klagade på rasism – blev av med jobbet

En förtroendevald unionenmedlem reagerade på främlingsfientlighet på sin arbetsplats och kallade en av sina chefer rent ut för rasist. Hans engagemang blev så obekvämt för arbetsgivaren att han köptes ut.
Johanna Rovira Publicerad 25 september 2025, kl 06:00
En Unionenmedlem slog larm om rasism på jobbet – och köptes ut. Läs Nicks berättelse om främlingsfientlighet, utanförskap och kampen för rättvisa.Man med låda kontorsprylar.
Rasism på arbetsplatsen: Unionenombud tvingades bort efter kritik. Foto: Colourbox

Nick, som han vill kallas i den här artikeln, vill inte gå ut med sitt riktiga namn i Kollega, delvis på grund av risken att det skulle kunna förvärra hans chanser att få ett nytt jobb.  Det är svårt nog ändå att få nytt arbete när man har utländskt namn och bakgrund, menar han. 

– Jag är svensk på pappret och har bott här i 20 år. Men jag kommer aldrig att betraktas som svensk. Jag har en bra utbildning och har jobbat på många ställen, men får trots det inte komma till intervju, jag blir bortsorterad av arbetsgivarna. 

Utländska namn ratas

Svensk forskning stärker Nicks påstående. Framförallt män med utländska namn blir betydligt oftare bortsållade av presumtiva arbetsgivare visar flera studier gjorda vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. 

Nicks senaste arbetsgivare, ett stort livsmedelsföretag, anställde dock gärna folk med icke-svensk bakgrund. Men nästan enbart som lagerarbetare. 

– 95 procent av alla plockare är födda utomlands. Men bara en enda gruppchef. Jag köper inte att det bland alla dessa anställda inte fanns en enda som skulle kunna vara lämplig chef. I stället anställdes 20-åriga svenskar som knappt hade gått ut gymnasiet som chefer. 

Nick själv var anställd som tjänsteman och han var dessutom vald som arbetsplatsombud för Unionen. Han reagerade på några av chefernas attityd gentemot lagerarbetarna och menade att de behandlades nedlåtande. Det fanns en vi och dom-mentalitet som var svår att smälta. 

Du måste krypa för cheferna

– Cheferna såg ner på plockarna. De kallades inte vid namn utan fick heta somaliern, turken, kurden och så vidare. Lagerchefen sade vid ett tillfälle: ”Dom kan ju inte ens bokstavera sina namn, man kan inte förvänta sig att de ska fylla i rapporter”. Jag kan inte tolka deras beteenden som annat än rasism. Har du inte svensk bakgrund har du inget att komma med. Du måste krypa för dem.

Nick anser att lagerchefen styrde verksamheten med ”rena maffiametoderna”. Han anställde gärna asylsökande till lagret och stack inte under stol med att dessa var mer fogliga eftersom de hade hotet om utvisning vilande över sig. Flera kvinnor utsattes dessutom för sexuella trakasserier, menar Nick. 

– Trots att lagerchefen var gift inledde han förhållanden med flera anställda. Det ska ju inte vara förbjudet att flirta på jobbet, men det finns en gräns och man ska inte utnyttja sin ställning. Kvinnor pressades till att säga upp sig. Jag försökte hjälpa dem men tyvärr vågar ingen av dem berätta om vad de varit med om. 

Nick hamnade ofta klinch med lagerchefen, även efter att hans mandat gått ut. Han skrädde inte orden utan anklagade lagerchefen öppet för att vara rasist. 

– Till slut spårade det ur. Jag var inte professionell för fem öre, men företaget visade klart och tydligt att man ville bli av med mig. 

Strax före sommaren, efter förhandlingar på central nivå, skrev Nick motvilligt under ett avtal om utköp och står nu utan jobb vid 44 års ålder. 

Besviken på arbetsgivaren

– Jag är så jävla förbannad och besviken på min arbetsgivare som håller lagerchefen om ryggen. Jag saknar inte arbetsmiljön där för fem öre, men jag saknar mina arbetsuppgifter och mina kollegor.

Han har svårt att förlika sig med att människor i Sverige behandlas nedlåtande på grund av sin etniska bakgrund. I Tyskland, där han också bott och jobbat, upplevde han inte alls samma främlingsfientlighet.

– Bär du företagets logga är du en kollega och jag skiter i vad du har för nationalitet.  Jag har upplevt rasism åt båda hållen under mitt arbetsliv – du kan vara främlingsfientlig fast du har invandrarbakgrund och jag har träffat landsmän som ser ner på svenskar också. 

– Men du får tycka hur du vill så länge du inte har en ledande roll. Av en chef förväntar jag mig mer, säger Nick.