Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I en ny studie undersökte forskare vid Stockholms universitet hur många svar personer med utländskt klingande namn fick jämfört med personer med svenskt klingande namn. I studien skickades 5 600 fiktiva jobbansökningar ut till utannonserande jobb på den svenska arbetsmarknaden.
Resultatet blev en tydlig diskriminering av personer med utländskt klingande namn. Framför allt blev män förfördelade.
– Sökande med utländskt klingande namn får betydligt färre positiva svar än sökande med svenskt klingande namn. Vi ser också att män med utländskt klingande namn får färre svar än kvinnor med utländskt klingande namn, säger Anni Erlandsson, doktor i sociologi vid Stockholms universitet, som är den som skrivit studien.
Forskarna tog även in uppgifter på kontaktpersonens kön i jobbannonsen, för att se om män och kvinnor gjorde olika urval.
– Det är både manliga och kvinnliga rekryterare som diskriminerar ansökande med utländskt klingande namn, säger Anni Erlandsson.
De sökta jobben i avhandlingen fanns på hela arbetsmarknaden och Erlandsson berättar att tjänsterna delades in utifrån om de var kvinnodominerade, mansdominerade, könsbalanserade, låg- och högkvalificerade.
– I framför allt högkvalificerade yrken diskriminerar kvinnliga rekryterare män med utländskt klingande namn framför kvinnor med utländskt klingande namn. Manliga rekryterare diskriminerar på samma sätt men då i ansökningar till mansdominerade yrken.
Ser ni någon orsak till varför det är så här?
– Utifrån den här forskningen kan jag inte svara på det. Syftet med den här forskningen var att studera om det finns diskriminering. I framtida forskning skulle jag gärna titta på vilka mekanismer som ligger bakom diskriminering, säger Anni Erlandsson.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
