Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Kollektivavtal ska bekämpa sexuella trakasserier

Facket Vision har tagit fram ett förslag på kollektivavtal mot sexuella trakasserier på jobbet. Unionen följer utvecklingen med intresse.
– Diskrimineringslagen är för luddig. I kollektivavtal skulle vi kunna ha tydligare och konkretare krav, säger Lina Andersson, utredare på Unionen.
Niklas Hallstedt Publicerad
Stina Stjernkvist/TT
"Bryter en arbetsgivare mot diskrimineringslagen händer inte så mycket. Det har varit nästan riskfritt att göra fel på det här området", säger Unionens utredare Lina Andersson. Stina Stjernkvist/TT

Om två veckor ska Vision inleda förhandlingar om det nya avtalet, berättar tidningen Arbetsvärlden. Det handlar om ett lokalt kollektivavtal som omfattar 55 000 kommunalanställda i Göteborg.

Unionen har tidigare sagt att man gärna skulle se kollektivavtal mot sexuella trakasserier, men att det knappast är möjligt så länge det finns en tvingande lagstiftning. Arbetsgivarna vill inte ha två olika regelverk att förhålla sig till, anser man.

Läs mer: "Viktigt att reglera sextrakasserier i kollektivavtal"

Lösningen är, enligt Unionen, att diskrimineringslagen görs semidispositiv, det vill säga att kollektivavtal tillåts ersätta lagen på vissa områden.

Det har än så länge inte skett. Hur kan då Vision träffa kollektivavtal i Göteborg?
– Det blir spännande att se om de får igenom det, säger Lina Andersson, utredare med fokus på jämställdhet på Unionen.

– Men man ska komma ihåg att det handlar om ett lokalt avtal även om det är många anställda i Göteborgs stad. Vi vill teckna centrala avtal som kan utformas så att de passar varje bransch. Vi ser stora fördelar med det. Vi vill inte att en semidispositiv lösning ska medföra en möjlighet till avsteg från lagen genom att varje klubb kan teckna ett eget avtal med arbetsgivaren. Men på det här sättet som Vision gör, som ett komplement till diskrimineringslagen, är det positivt.

I praktiken finns inget som hindrar att fack och arbetsgivare redan i dag tecknar avtal mot sexuella trakasserier. Anledningen till att det inte gjorts är i första hand att arbetsgivarna inte har velat, säger Lina Andersson.

– Bryter en arbetsgivare mot diskrimineringslagen händer inte så mycket. Det har varit nästan riskfritt att göra fel på det här området. Och om lagen inte görs semidispositiv riskerar de, åtminstone teoretiskt, dubbla sanktioner om det också finns ett avtal.

Läs mer Debatt: Ta sexuella trakasserier på allvar

Tidningen Arbetsvärlden tar upp en rad saker som Visions avtal föreslås innehålla.

Bland annat ska chefer få utbildning i hur man agerar mot sexuella trakasserier och känna till de rutiner som gäller. Det ska också vara tydligt hur snabbt man ska agera om sexuella trakasserier inträffar. En utredning ska i normalfallet påbörjas inom en vecka och avslutas inom en månad.

Därtill vill man ha regelbundna uppföljningar för att se till att avtalet följs.

Sannolikt blir ett liknande innehåll aktuellt om och när Unionen framöver träffar kollektivavtal om samma sak.

– Vi brottas alla i grunden med samma frågor, även om det kan skilja sig något. Det är viktigt att det finns rutiner beskrivna, och att alla sådana delar blir så konkreta som möjligt, säger Lina Andersson.

– Och chefer måste ha utbildning. Jag såg en nordisk studie från hotellbranschen, det visade sig att otroligt många chefer inte visste vad de skulle göra i den konkreta situationen. Den typen av osäkerhet ska inte en chef behöva känna.

Med ett kollektivavtal på plats skulle det gå att hålla ögonen på efterlevnaden av bestämmelsen på ett helt annat sätt än i dag, anser Lina Andersson som är mån om att poängtera att syftet med ett avtal inte är att få till fler sanktioner mot arbetsgivarna.

– Nej, vi tror verkligen att det skulle bli ett bättre förebyggande arbete som skulle göra stor skillnad.

Läs mer: Sextrakasserier på jobbet dubblar risken för självmord

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Stopphand
En 60-årig kvinna blev aldrig kallad på intervju. Företaget sökte någon "som är där du var 1994". Nu betalar företaget ersättning för åldersdiskriminering. Colourbox

I november förra året sökte en då 60-årig kvinna jobb som marknadsansvarig på ett stort säkerhetsbolag. Hon ansåg att hon uppfyllde samtliga krav i annonsen men hörde inget från företaget.

Till slut mejlade hon den rekryteringsansvariga och frågade om hennes löneanspråk var skälet till att hon inte kallats till intervju.

Svaret blev att lönen inte var problemet. Företaget sökte någon som befann sig där hon själv hade varit 1994. Då var kvinnan 28 år.

Kvinnan, som är medlem i Akademikerförbundet SSR, vände sig då till facket, som kallade arbetsgivaren till förhandling.

– Genom sitt uttalande har företaget gjort ett antagande om att hon var för gammal för tjänsten. Det är svårt att förstå resonemanget: på vilket sätt skulle hennes kompetens ha försvunnit sedan 1994? Den har hon såklart med sig fortfarande, säger Hanna Mikaelsson, ombudsman på SSR.

Fick 50 000 kronor efter tvisten

SSR öppnade för en förlikning och krävde 70 000 kronor i ersättning till kvinnan. När företaget sade nej gick ärendet vidare till LO-TCO Rättsskydd, som stämde arbetsgivaren för brott mot diskrimineringslagen och krävde 100 000 kronor i diskrimineringsersättning.

Kort före domstolsförhandlingen erbjöd företaget kvinnan 50 000 kronor för att lösa tvisten.

– Den accepterades av vår medlem. Åldersdiskriminering är oacceptabelt och för oss är det viktigt att markera att arbetsgivare ska rekrytera utifrån kompetens och ingenting annat, säger Hanna Mikaelsson.

Uppmanar fler att vända sig till facket

Hanna Mikaelsson tror att mörkertalet för åldersdiskriminering är stort. Hon uppmanar den som misstänker att den har utsatts att kontakta sitt fackförbund eller, om man inte är medlem i facket, Diskrimineringsombudsmannen.  

– Vi måste hjälpas åt för att få en förändring. Det måste kosta att göra fel. Men allra bäst är förstås om arbetsgivare arbetar förebyggande för att inte diskriminera.

De sju diskrimineringsgrunderna

  • Kön
  • Könsöverskridande identitet eller uttryck
  • Etnisk tillhörighet
  • Religion eller annan trosuppfattning
  • Funktionsnedsättning
  • Sexuell läggning
  • Ålder.