Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Facket vill ta över ansvar från DO

Risken för arbetsgivare som inte gör lönekartläggningar att råka ut för ett vite är mycket liten. Unionen vill därför ta över tillsynsansvaret från Diskrimineringsombudsmannen (DO).
Lina Björk Publicerad 17 november 2020, kl 08:55
Jessica Gow / TT
Unionen vill använda kollektivavtal för att motverka diskriminering vid exempelvis rekrytering och föräldraskap. Jessica Gow / TT

Alla arbetsgivare ska enligt diskrimineringslagen genomföra lönekartläggningar varje år för att upptäcka osakliga löneskillnader. Om inte företagen sköter sig har DO möjlighet att ansöka om vitesföreläggande för lagbrottet, men det görs mycket sällan. Enligt tidningen Arbetsvärlden har man inte begärt ett sådant sedan 2015.

Unionen och andra fackförbund har drivit frågan om att ta över tillsynen av det förebyggande arbetet kring diskriminering i flera år. Bland annat har man föreslagit att lagens bestämmelser och regler ska vara semidispositiva, alltså att man i stället ska kunna reglera frågan i kollektivavtal och på så sätt ha större mandat att agera om arbetsgivare inte sköter sitt jobb.

Läs mer: Lönekartläggning - en väg mot jämlika löner

– Vi tror att vi kan nå större framgång genom att driva de här frågorna genom våra kollektivavtal. DO har begränsade resurser och klarar inte av tillsynen på arbetsplatserna, utan nöjer sig med att konstatera brister, men säkerställer inte förbättringar. Vi har en närvaro på arbetsplatserna och är mer pådrivande i frågorna, säger Peter Tai Christensen, mångfaldsexpert på Unionen.

Skulle en arbetsgivare missköta sig skulle det innebära ett brott mot kollektivavtalet och större möjligheter att begära skadestånd.

– Vi skulle inte nöja oss med att påtala brister. Vi har väl utarbetade rutiner för att följa upp och se till att det sker en förändring. Missköter sig en arbetsgivare skulle det bli en förhandling och i sista led en stämning som hamnar i Arbetsdomstolen.

Läs mer: "DO borde agera hårdare"

Unionen vill att man i ett centralt avtal kommer överens om att reglera arbetet för att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering i frågor som rekrytering, föräldraskap och arbetsförhållanden genom kollektivavtal. Skulle man inte komma överens, eller om företaget inte har kollektivavtal så gäller dock fortfarande reglerna i lagen.

– Vi skulle ta över ansvaret för det främjande förebyggande arbetet, inte själva diskrimineringsförbuden. Man ska alltså inte kunna skriva avtal om vad som är exempelvis könsdiskriminering eller etnisk diskriminering, säger Peter Tai Christensen.

Lönekartläggning

I lönekartläggningen ska arbetsgivaren bedöma om löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika eller likvärdigt arbete har ett samband med kön. För att kunna det behövs både en kartläggning och en analys. 

Det här ska kartläggas:

  • Bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor som tillämpas på arbetsplatsen
  • Löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika arbete
  • Löneskillnader mellan grupper med arbetstagare som utför arbete som är (eller brukar anses vara) kvinnodominerat med en annan grupp med arbetstagare som är att betrakta som likvärdigt med sådant arbete (men som inte är eller brukar anses vara kvinnodominerat).

DO

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.