Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Det var i oktober 2017 som en man i Stockholmsområdet sökte ett vikariat som receptionist på en verksamhet som förmedlar tolktjänster åt personer med döv- och blindhet. Trots goda kvalifikationer blev mannen, som själv är döv, aldrig kallad till intervju. I stället gick jobbet till en person som aldrig jobbat som receptionist tidigare och som inte behärskade bild- och texttelefon.
När mannen frågade om orsaken förklarade verksamhetschefen att det var ett krav att en receptionist ska behärska alla telefontekniker, bland annat taltelefon. Varje månad tar tolkcentralen emot cirka 1 200 taltelefonsamtal och dubbelt så många mejl.
Nu har Unionen stämt tolkcentralen för diskriminering och kräver 100 000 kronor i skadestånd. Enligt förbundet hade medlemmen tillräckliga kvalifikationer för tjänsten och skulle ha varit en stor tillgång i verksamheten då han kan sätta sig in i beställarnas situation och kan kommunicera med teckenspråk. Dessutom finns det många olika kommunikationsalternativ som bild- och texttelefon, e-post, sms och videochatt att tillgå.
– Arbetsgivaren har inte ens utrett vad sådana åtgärder för tillgänglighet – för att personen skulle komma i jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning – skulle kosta för verksamheten, säger Annika Jonasson, förbundsjurist på Unionen.
Enligt Unionen har arbetsgivaren missgynnat medlemmen genom att ställa upp krav på att behärska alla telefontekniker. Men också genom att inte vidta åtgärder som utan några större kostnader hade försatt mannen i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Till exempel hade verksamheten kunnat införa tekniska hjälpmedel samt förändrat arbetsuppgifter, arbetstider och arbetsmetoder.
Läs mer: Skärpt lag mot diskriminering
Enligt diskrimineringslagen får en arbetsgivare inte missgynna en arbetssökande genom att tillämpa en bestämmelse, kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken missgynnar personer med ett visst funktionshinder.
En arbetsgivare är alltså skyldig att vidta åtgärder för att en döv person ska kunna ha en tjänst som innefattar mycket taltelefoni?
– Ja, en arbetsgivare är skyldig att vidta skäliga åtgärder och jag har i det här fallet bedömt att det hade kunnat ske. I det här ärendet har vår medlem inte ens fått möjlighet att komma till en intervju. Jag tror att det handlar mycket om förutfattade meningar hos arbetsgivare och att de inte tänker i ett vidare perspektiv kring hur personer med funktionsnedsättningar kan arbeta och att tekniken har utvecklats, säger Annika Jonasson.
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
