Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

DO ställer krav på ändrade avtal

Avtalen inom bemanningsbranschen kan leda till diskriminering. Det hävdar Diskrimineringsombudsmannen efter att en kvinna med funktionsnedsättning nekats extraarbete. DO stämmer arbetsgivaren, men kräver också ändringar i kollektivavtalen.
Niklas Hallstedt Publicerad
Claudio Bresciani/TT
Arbetsdomstolen kommer med ett avgörande i nästa vecka. Claudio Bresciani/TT

Kvinnan har en funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga och sjukersättning med 75 procent. Hon var intresserad av att söka ett tillfälligt extraarbete som programvärd. Men för att komma ifråga för arbetet krävde bemanningsföretaget, som annonserade ut arbetet, att hon skulle ha en annan huvudsaklig sysselsättning på minst 50 procent. Och att hon hade sjukersättning hjälpte inte. Företaget hänvisade till att sjukersättningen inte motsvarade kravet på annan huvudsaklig sysselsättning.

Bakgrunden till företagets agerande är kollektivavtalets krav för att få tidsbegränsad anställning. Det handlar exempelvis om vikariat eller praktikarbeten, men kan även gälla en tjänsteman med annan huvudsaklig sysselsättning.  I det här fallet rör det ett LO-avtal, men avtalet för tjänstemännen har ett liknande innehåll. Kravet är tänkt att möjliggöra deltidsarbete och begränsa visstidsanställningar.

DO, som har granskat fallet, lutar sig mot ett avgörande i Arbetsdomstolen 2018. Då kom AD fram till att det rörde sig om indirekt diskriminering när en kvinna som hade sjukersättning på 50 procent inte fick en tjänst.

– AD menade dels att en person med sjukersättning har sin försörjning tryggad, dels att ett sysselsättningskrav på ett oproportionerligt sätt leder till uteslutning av personer med funktionsnedsättning, säger Martin Mörk, processchef vid DO.

– Frågan är varför parterna trots den tydliga domen inte har ändrat i avtalen ännu. AD gjorde ju i domen sin bedömning i förhållande till de syften som parterna angett. Det är bekymmersamt om man bortser från domen och tillåter att diskrimineringen får fortgå.  

DO kommer dels att begära 80 000 kronor i diskrimineringsersättning för kvinnans räkning av arbetsgivaren, dels väcka en separat talan mot parterna om att avtalet ska ändras så att det inte längre finns någon diskrimineringseffekt.

– Om AD kommer med ett tydligt avgörande får vi naturligtvis ta konsekvenserna av det, säger Malin Wulkan, tf chefsjurist på Unionen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz