Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Champions agerande väcker ilska

Kollegas artikel om klädföretaget Champions diskriminering av Nadja Bäch Uhr har väckt starka reaktioner, inte minst i sociala medier. En av dem som reagerat är RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund.
Ola Rennstam Publicerad

– Det är förstås helt oacceptabelt och mycket anmärkningsvärt. Och att det kan förekomma på ett så stort företag med omfattande verksamhet över hela världen är oerhört märkligt. Jag är kanske mest förvånad över att ledningen tycks ha gjort det medvetet, att inte någon på företaget insett att så här får man inte göra. Det är bra att det uppmärksammas, säger hon.

Diskriminering på grund av sexuell läggning är inte så vanligt förekommande i statistiken jämfört med andra diskrimineringsgrunder som till exempel etnicitet, ålder och funktionshinder. Ulrika Westerlund ser flera förklaringar:

– Kanske är det så att det faktiskt inte är lika vanligt som andra diskrimineringsgrunder, jag tror inte att homosexuella är den mest diskriminerade gruppen i Sverige i dag. Eller är det så att många, i rädsla för att bli diskriminerade, undviker att vara tydliga i sina jobbansökningar med att man är till exempel är homosexuell. Alltså en form av självcensurering och att man på det sättet själv föregår den möjliga diskrimineringen. Det är ju en möjlighet som homosexuella har till skillnad från personer med utländskt namn. På så sätt talar statistiken sanning, men samtidigt är det inte så att diskriminering av homosexuella inte förekommer alls, som det ibland kan låta i debatten.

Forskning från Linnéuniversitetet visar att homosexuella i högre utsträckning blir bortvalda under ansökningsförfarandet och mer sällan blir kallade till intervju om de är öppna med sin sexuella läggning i jobbansökan.

– Diskriminering är ofta subtil, jag tror att många företag inte gör det medvetet utan att man väljer bort utan att reflektera över det. Och många som blir utsatta för diskriminering genom att till exempel inte bli kallad till intervju märker aldrig ens det, säger Ulrika Westerlund.

Några reaktioner på Twitter:

@RetorikKalle: "Hej twitter. När ni rasat färdigt över sexistiska American Apparel kan ni väl fortsätta med homofoba Champion."

@LO: "Fy för klädföretaget Champion som nekar jobb på grund av sexualitet"

@Tofflan: "Heder åt bemanningsföret s avslutade samarbetet m Champion! Nekades jobb pga sin sexualitet"

@marcusstenberg: "Jävligt bra av @performiq att dumpa klädjätten Champion som uppdragsgivare efter diskriminering"

@waspfactory: "Lägger till Champion på min bojkottslista, i sällskap med bl a Barilla."

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Chefer och ålderism: ”Som tur är har min fru bra lön”

Även chefer drabbas av ålderism. Erik, som varit chef i 25 år, är en av dem. För 5 år sedan blev han uppsagd. Nu får han inga jobb. Inte ens mindre kvalificerade.
Publicerad 2 april 2025, kl 06:00
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor.
Chefer drabbas också av ålderism. En av dem är Erik, som vill vara anonym eftersom att han skäms inför familj, vänner och före detta kollegor. Foto: Anders G Warne.

Erik är 59 år, har fru och tre barn och bor i Stockholms innerstad. För fem år sedan blev han arbetslös då bolaget han arbetade på blev uppköpt av ett utländskt bolag som valde att tillsätta sina egna chefer. Sedan dess har han sökt ett hundratal tjänster, men utan resultat. Han har ett imponerande cv med olika chefsbefattningar inom it, ekonomi och sälj, men det har inte hjälpt.

– Det som är jobbigast är att jag vet att det finns jobb i min bransch, men jag lyckas inte få dem, säger han.

Erik har haft chefspositioner de senaste 25 åren. Det var också sådana tjänster han sökte från början.

– Med facit i hand skulle jag agerat annorlunda precis när jag blev av med jobbet. Jag hade kunnat söka ännu mer aktivt, men då hade jag ett bra avgångsvederlag och en inkomstförsäkring. Jag hade jobbat hårt under många år och tyckte det var skönt att få fokusera på familjen ett tag. Smällen kom först när pengarna började sina.

– Som tur är har min fru bra lön, men det är klart att det inte känns bra att leva på henne.

Sällan svar på jobbansökan

Riktigt illa blev det i samband med covid då Erik knappt blev kallad på några intervjuer utan mest fick generella svar där man tackade för ansökan, men att de valt att gå vidare med andra kandidater. Och oftast fick han inget svar alls.

Eriks psykiska mående blev allt sämre. Han berättar att hans självkänsla sjönk i takt med varje uteblivet svar eller ”tack-för-ansökan-men-nej-tack”. Efter påtryckningar från familjen beslöt han sig till slut för att ta psykologhjälp.

– Men tyvärr gav det inte mycket. Jag fick ju bara höra saker som jag redan visste. Det som hjälpte mig en aning var medicinering. Men jag mådde fortfarande väldigt dåligt och insåg till slut att jag inte längre skulle klara en krävande chefsroll.

Får inte ens enklare jobb

Han beslöt sig då att söka mindre kvalificerade arbeten i hopp om att det skulle ge resultat. Han sökte administrativa tjänster, enklare ekonomjobb och även ett kundtjänstjobb.

– Men inte heller där fick jag några svar. Och de få som kallade mig på intervju frågade inte ens varför jag sökte så underkvalificerade tjänster. De konstaterade bara att jag med min kompetens säkert skulle tröttna på jobbet snart.

Medelålders man står med ryggen mot kameran.
Medicinering har hjälpt Erik att må aningen bättre, men psykologstöd gav ingen effekt. Foto: Anders G. Warne

Erik tycker att det är obegripligt hur arbetsgivare kan behandla arbetssökande på det viset, men han tror att det har med hans ålder att göra.

Han vill inte framträda med sitt riktiga namn och bild i tidningen. Han skäms inför sina före detta kollegor, vänner och familj. Isoleringen har blivit ett faktum.

– När jag stöter på en gammal kollega eller bekant på stan gör jag allt för att undvika att prata jobb. De vet ju inte att jag är arbetslös.

 
Chefer inte förskonade från ålderism

Men värst tycker han det känns inför familjen.
– Jag vill ju vara en förebild för mina barn, vill kunna visa dem att studier och hårt arbete lönar sig, men det är svårt när man mår så dåligt som jag gör just nu.

Hur framtiden kommer att te sig vet han inte.
– Jag har inget annat val än att ta dagen som den kommer. Jag söker jobb och hoppas få en arbetsplats att gå till innan jag behöver gå i pension. Det är bra att ålderismen uppmärksammas alltmer och att folk förstår att även vi chefer inte är förskonade. 

Text: Katarina Markiewicz