Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

Unionens utredare kommissionens expert

Fredrik Söderqvist är Unionens utredare som även ingår i digitaliseringskommissionens expertgrupp. Hans inspel och analyser ligger bakom några av delarna i det betänkande som i veckan överlämnades till regeringen, framför allt vad gäller digitaliseringens effekter på arbetsmarknaden.
Gabriella Westberg Publicerad
Fredrik Söderqvist
Fredrik Söderqvist är utredare för Unionen och ingår i digitaliseringskommissionens expertgrupp. Foto: Edwin van de Graaf

Många känner oro inför digitaliseringens omvälvande effekter för såväl affärsmodeller som anställningsförhållanden. Det kommer att krävas en stärkt omställningsförmåga för både företag och arbetstagare framöver. En av Unionens hjärtefrågor är därför kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet, vilket också digitaliseringskommissionen understryker i sitt betänkande.

Men vad är det för kompetens tjänstemännen behöver, för att stå sig på både dagens och morgondagens arbetsmarknad? Digital kompetens, naturligtvis, men...

Men måste alla bli programmerare?

Redan i dag finns robotar som är anpassade för att jobba sida vid sida med människor och som tar visuella och verbala instruktioner. Det finns självlärande datorer, som processar enorma datamängder och på egen hand förbättrar den egna kapaciteten. Hur många programmerare behövs då?

- Det finns inga tvivel om att det är bra att ha programmeringskunskaper även i morgon. Om alla har förutsättningar att programmera python eller java vet jag inte men det finns potential för fler, säger Fredrik Söderqvist.

Det kommer att finnas stor efterfrågan på andra kompetenser också, försäkrar han, exakt vilka är dock svårare att säga. Däremot är det helt klart att alla behöver få möjlighet att ställa om till de uppgifter där efterfrågan ökar. Det behövs ett system för att säkra livslångt lärande.

Arbetsgivare har inte alltid så bra koll

Näringslivet och utbildningssystemen behöver samverka i mycket högre grad än i dag, konstaterar han och hänvisar till ett av de fokusområden som kommissionen lyft fram. Där föreslås ett nytt samverkansråd som skulle få i uppgift att matcha utbildningar på universitet och högskola mot näringslivets efterfrågan.

- Men arbetsgivare har inte heller alltid så bra koll på vilken kompetens de kommer att behöva framöver. Det går så fort i dag. Många vet inte ens vad de behöver nästa år. Och om företagen har mindre och mindre koll på vilken kompetens de behöver redan om ett år innebär det en större osäkerhet i hur de ska investera i kompetensutveckling.

Därför tycker Fredrik Söderqvist att det vore bra om det gick att skapa ett system som låter individen själv avgöra vilken kompetens hen behöver utveckla. Den individuella arbetstagaren har ofta bättre kunskap om utvecklingen på sitt område än näringslivets representanter, menar han. Men det behövs också system som kan hjälpa individen att fatta kloka beslut, baserat på kunskap om hur arbetsmarknaden utvecklas.

- En slags syokonsulent, kan man säga. Men behöver det vara en människa? Det kan vara ett system eller flera system. Sedan bör utbildningarna anpassas efter näringslivets behov men också de yrkesverksammas behov. Även andra parter på arbetsmarknaden skulle behöva ingå i samverkan med utbildningsväsendet.

Kanske är det de partsgemensamma trygghetsstiftelserna, som arbetar med just omställning, som har allra bäst koll på vilken kompetens som finns idag och behövs i morgon. Genom PTK drev Unionen förslaget om en kompetensstiftelse i de omställningsförhandlingar som pågått i flera år men som las ner i augusti. Fredrik Söderqvist hoppas på att de förhandlingarna snart tas upp igen.

- Med det förslaget skulle arbetsgivarna kunna investera i kompetensutveckling men mot mindre risk. Det vore jättebra om vi kunde ta ett första steg och få till en sådan lösning, som sedan kunde kopieras till den övriga arbetsmarknaden, säger han.

Vad har vi att vinna på en reformering av las?

Med digitaliseringen utvecklas nya marknadsformer där tjänster matchas mellan utförare och kund utan andra mellanhänder än en digital plattform. Andelen egenföretagare växer. Många menar att det är dags att reformera den 40 år gamla lagen om anställningsskydd, som inte är anpassat för dagens – och morgondagens – mer flytande arbetsmarknad.

- Det är en bred och gammal lagstiftning. Det är klart att man kan se över den. Men vad är det i las som skulle behöva ändras? Och vad har vi att vinna på det?

Forskning visar att social trygghet är en förutsättning för innovation och risktagande, påpekar han. Det är också tack vare anställningstryggheten som arbetsgivaren investerar i arbetstagarnas kompetens, vilket hela samhället tjänar på.

- För delningsekonomin skulle anställningsskyddet däremot behöva ses över. Hur ska vi se till att folk har det bra på arbetsmarknaden när de agerar som frilansande uppdragstagare mot digitala plattformar? Det är något vi måste titta på - i närtiden, inte framtiden.

Nationsgränserna blir mindre relevanta.

Regeringens mål är att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Vad betyder det för dig?

- Att företagen som Unionens medlemmar jobbar på har en fortsatt bibehållen konkurrenskraft och att vi hittar sätt att använda resurser mer effektivt. Och där kommer även den sociala frågan in. För att bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter måste vi också vara bäst på att motverka de negativa konsekvenser som kan följa. 

Är det relevant att tala om nationen Sverige som bäst i världen, när digitaliseringen samtidigt innebär globalisering av såväl marknader som processer och arbetstillfällen?

- Nationsgränserna blir mindre relevanta om tio år. Det kommer att krävas ännu större fackligt internationellt samarbete, villkoren måste vara bra i alla länder. Men för Sverige gäller ändå att skapa mest värde, att värdeökningen i processen är störst här. Det handlar om hur stor del av värdekedjan vi kan ta. Det kräver hög kompetens. Och då är vi tillbaka i behovet av system som ser till att arbetskraftens kompetens hela tiden är relevant.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Digitalisering

Skrivaren – kontorets bortglömda säkerhetsrisk

Din skrivare kan mycket väl vara en säkerhetsrisk som läcker företagshemligheter till förhärdade cyberskurkar. Trots att många företag tydligen känner till skrivarnas dolda potential, får dessa ostört fortsätta utföra sina illdåd, visar en undersökning.
Johanna Rovira Publicerad 12 juni 2025, kl 06:01
Bild på skrivare
Den ser inte ut som en spion, men den kan mycket väl vara en. Skrivaren på jobbet kan lätt kapas av cyberbrottslingar. Foto: Christine Olsson/TT

Vem kunde ana att den där oansenliga skrivaren i hörnet, i själva verket är en lömsk spion som oförtrutet förser oärliga individer med hemlig information? Tydligen rätt många it-chefer. Närmare bestämt känner nästan 7 av 10 beslutsfattare inom IT-området till skrivarnas potentiella dubbelroll, men många väljer trots detta att stoppa huvudet i sanden. Det hävdar skrivarföretaget Canon som låtit undersöka företag i Sveriges kunskaper om skrivarsäkerhet. 

Eftersom moderna skrivare är uppkopplade utgör de lockande måltavlor för driftiga hackare med ont uppsåt. Skrivare med internminne lagrar dessutom alltifrån känsliga mötesanteckningar och rafflande lönelistor till konfidentiella kontrakt och hyperhemliga affärsstrategier – allt som skrivs ut eller kopieras på en arbetsplats är mumma för en företagsam utpressare.

Skrivare kan vara ett säkerhetshot

Brist på kunskap såväl som tekniska begränsningar och resurser är de största hindren för företagen att ta i tu med skrivarhoten, enligt undersökningen.

Sju procent av de tillfrågade har redan drabbats av ett dataintrång eller ett försök till intrång som de härlett till en lömsk skrivare.  13 procent svarar att de inte har en susning om att just skrivaren är den skyldige till informationsläckaget eller om det finns andra korrupta kontorsapparater att skylla på.