Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Många känner oro inför digitaliseringens omvälvande effekter för såväl affärsmodeller som anställningsförhållanden. Det kommer att krävas en stärkt omställningsförmåga för både företag och arbetstagare framöver. En av Unionens hjärtefrågor är därför kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet, vilket också digitaliseringskommissionen understryker i sitt betänkande.
Men vad är det för kompetens tjänstemännen behöver, för att stå sig på både dagens och morgondagens arbetsmarknad? Digital kompetens, naturligtvis, men...
Men måste alla bli programmerare?
Redan i dag finns robotar som är anpassade för att jobba sida vid sida med människor och som tar visuella och verbala instruktioner. Det finns självlärande datorer, som processar enorma datamängder och på egen hand förbättrar den egna kapaciteten. Hur många programmerare behövs då?
- Det finns inga tvivel om att det är bra att ha programmeringskunskaper även i morgon. Om alla har förutsättningar att programmera python eller java vet jag inte men det finns potential för fler, säger Fredrik Söderqvist.
Det kommer att finnas stor efterfrågan på andra kompetenser också, försäkrar han, exakt vilka är dock svårare att säga. Däremot är det helt klart att alla behöver få möjlighet att ställa om till de uppgifter där efterfrågan ökar. Det behövs ett system för att säkra livslångt lärande.
Arbetsgivare har inte alltid så bra koll
Näringslivet och utbildningssystemen behöver samverka i mycket högre grad än i dag, konstaterar han och hänvisar till ett av de fokusområden som kommissionen lyft fram. Där föreslås ett nytt samverkansråd som skulle få i uppgift att matcha utbildningar på universitet och högskola mot näringslivets efterfrågan.
- Men arbetsgivare har inte heller alltid så bra koll på vilken kompetens de kommer att behöva framöver. Det går så fort i dag. Många vet inte ens vad de behöver nästa år. Och om företagen har mindre och mindre koll på vilken kompetens de behöver redan om ett år innebär det en större osäkerhet i hur de ska investera i kompetensutveckling.
Därför tycker Fredrik Söderqvist att det vore bra om det gick att skapa ett system som låter individen själv avgöra vilken kompetens hen behöver utveckla. Den individuella arbetstagaren har ofta bättre kunskap om utvecklingen på sitt område än näringslivets representanter, menar han. Men det behövs också system som kan hjälpa individen att fatta kloka beslut, baserat på kunskap om hur arbetsmarknaden utvecklas.
- En slags syokonsulent, kan man säga. Men behöver det vara en människa? Det kan vara ett system eller flera system. Sedan bör utbildningarna anpassas efter näringslivets behov men också de yrkesverksammas behov. Även andra parter på arbetsmarknaden skulle behöva ingå i samverkan med utbildningsväsendet.
Kanske är det de partsgemensamma trygghetsstiftelserna, som arbetar med just omställning, som har allra bäst koll på vilken kompetens som finns idag och behövs i morgon. Genom PTK drev Unionen förslaget om en kompetensstiftelse i de omställningsförhandlingar som pågått i flera år men som las ner i augusti. Fredrik Söderqvist hoppas på att de förhandlingarna snart tas upp igen.
- Med det förslaget skulle arbetsgivarna kunna investera i kompetensutveckling men mot mindre risk. Det vore jättebra om vi kunde ta ett första steg och få till en sådan lösning, som sedan kunde kopieras till den övriga arbetsmarknaden, säger han.
Vad har vi att vinna på en reformering av las?
Med digitaliseringen utvecklas nya marknadsformer där tjänster matchas mellan utförare och kund utan andra mellanhänder än en digital plattform. Andelen egenföretagare växer. Många menar att det är dags att reformera den 40 år gamla lagen om anställningsskydd, som inte är anpassat för dagens – och morgondagens – mer flytande arbetsmarknad.
- Det är en bred och gammal lagstiftning. Det är klart att man kan se över den. Men vad är det i las som skulle behöva ändras? Och vad har vi att vinna på det?
Forskning visar att social trygghet är en förutsättning för innovation och risktagande, påpekar han. Det är också tack vare anställningstryggheten som arbetsgivaren investerar i arbetstagarnas kompetens, vilket hela samhället tjänar på.
- För delningsekonomin skulle anställningsskyddet däremot behöva ses över. Hur ska vi se till att folk har det bra på arbetsmarknaden när de agerar som frilansande uppdragstagare mot digitala plattformar? Det är något vi måste titta på - i närtiden, inte framtiden.
Nationsgränserna blir mindre relevanta.
Regeringens mål är att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Vad betyder det för dig?
- Att företagen som Unionens medlemmar jobbar på har en fortsatt bibehållen konkurrenskraft och att vi hittar sätt att använda resurser mer effektivt. Och där kommer även den sociala frågan in. För att bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter måste vi också vara bäst på att motverka de negativa konsekvenser som kan följa.
Är det relevant att tala om nationen Sverige som bäst i världen, när digitaliseringen samtidigt innebär globalisering av såväl marknader som processer och arbetstillfällen?
- Nationsgränserna blir mindre relevanta om tio år. Det kommer att krävas ännu större fackligt internationellt samarbete, villkoren måste vara bra i alla länder. Men för Sverige gäller ändå att skapa mest värde, att värdeökningen i processen är störst här. Det handlar om hur stor del av värdekedjan vi kan ta. Det kräver hög kompetens. Och då är vi tillbaka i behovet av system som ser till att arbetskraftens kompetens hela tiden är relevant.
Nyheter om läckta persondata och datorsystem som slutar att fungera på företag, kommuner och myndigheter kommer allt tätare. Effekterna är oerhört kostsamma, för alla inblandade. De riskerar också att skada förtroendet för företagen som levererar tjänster som hanterar eller har tillgång till känslig information.
Att ha en hög informationssäkerhet blir alltmer betydelsefullt och borde ligga högt på chefers prioriteringslista. När man pratar om att förbättra it-säkerheten brukar dock fokus vara på att utbilda medarbetarna. Sällan ingår det som en del inom ledarskapsutbildningarna.
I ett forskningsprojekt vid Göteborgs universitet inriktat på just det, visade det sig att utbildning riktad till cheferna gav ett bättre resultat på säkerhetskulturen än den som riktas till personalen.
Djävulen sitter i detaljerna
Psykologen Martin Grill, en av forskarna bakom projektet, menar att djävulen som alltid sitter i detaljerna även när det handlar om att öka it-säkerheten.
– Det går inte att prata i allmänna termer om vad man önskar sig, eller ha högt flygande visioner. Man måste vara fokuserad, det har vi sett i ledarutveckling generellt. Om du vill åstadkomma en beteendeförändring så behöver du vara specifik och avgränsad att jobba mot just det.
Alla företag och organisationer har olika förutsättningar och olika styrkor och svagheter och dem måste man identifiera.
– Man får göra riskbedömningar och ha samtal med medarbetarna om vad det finns för hot mot informationssäkerheten, och hur de ska hanteras, säger Martin Grill.
För att sedan öka säkerhetstänket gäller det för chefer att utveckla ledarbeteenden som gör att man sätter det i fokus. Den metod som Martin Grill och hans forskarkollegor har tagit fram inriktar sig på tre beteenden:
Det handlar om att vara specifik när man sätter mål. Om ett företag har identifierat att dokumentationshanteringen har svagheter behöver man ställa frågor kring det. Exempelvis: Vilken typ av dokumentation ska vi hantera och på vilket sätt? Vilka medarbetare ska ha tillgång till den och på vilket sätt? Hur ser vi till att dokumentation inte når fel personer? Utifrån svaren sätts sedan målen.
Enligt Martin Grill gäller det att skapa ett samtalsklimat där det är okej att prata om vilka hot som finns mot it-säkerheten så att chefen får den informationen från medarbetarna.
– För att få veta vad som inte fungerar bra är det viktigt att tänka igenom hur du ska reagera på dåligt säkerhetsbeteende. Om vi bestraffas för att vi berättar hur vi faktiskt gör med vår informationssäkerhet kommer folk inte att vara ärliga.
Följ upp och ge feedback på de mål som ni har satt upp. Om företaget har en krånglig men säker informationshantering som tar lång tid att utföra blir det svårt att få folk att välja den. Det gäller särskilt om det finns ett snabbare sätt men som har lägre informationssäkerhetsnivå. Som chef behöver du därför följa upp och belöna det säkra sättet för att ändra medarbetarnas beteende.
För att veta att säkerhetsbeteendena förändras i positiv riktning är det viktigt att göra mätningar.
– Effekter av mätningar ska man inte underskatta, och det går att mäta mer än man tror. Det är ett väldigt effektivt sätt att följa upp någonting. Det gör att du kan återkoppla bättre.
Martin Grills forskning visar att arbete med it-säkerhet kan ge spridningseffekter.
– Om du till exempel får till en bra rutin i ett projekt tenderar du också att hantera dokumentation säkrare i andra projekt och bli mer noggrann med information generellt. Det leder till beteendeförändringar som sprider sig.
Text: Teres Hallman
1. Sätt upp informationssäkerhet på agendan för ett möte med både chefer och medarbetare.
2. Diskutera vilka problem som finns och hur ni vill hantera dem.
3. Bestäm tid och plats för att ta arbetet vidare.
Obegripliga manualer, datorer som låser sig, nya lösenord som är omöjliga att komma ihåg och teamsmöten som tjorvar. Få saker kan stjäla så mycket tid, framkalla mental härdsmälta och svordomar som när tekniken strular på jobbet.
Det är också anledningen till att Unionens vandringsutställning som bygger på medlemmars berättelser om it-strul och som förbundet har tillsammans med Arbetets museum i Norrköping, heter Jävla k*kdator!.
– Det är ett kraftfullt uttryck och några har reagerat. Men igenkänningen är väldigt stor hos de flesta vi möter, säger Annika Sander Welstad från Unionen arbetar med utställningen som ska vandra mellan olika arbetsplatser från södra till norra Sverige.
Digital arbetsmiljö handlar inte bara om utrustning som datorer, skrivare och programvaror, utan också om hur vi mår när vi använder oss av tekniken. För it-strul kostar inte bara enorma pengar utan skapar också onödig stress hos medarbetare
En undersökning från Unionen visar att privatanställda tjänstemän lägger nära 73 miljoner timmar varje år på it-strul. Det generar en kostnad på drygt 31 miljarder kronor per år. Åtta av tio uppger att de i någon utsträckning blir stressade av teknik som inte fungerar, tre av tio blir MYCKET stressade.
Uppgraderingar av nya system, krav på att man ska hänga med och förstå, att kommunicera i flera kanaler och digitala möten som hänger sig är exempel på sådant som skapar stress.
Det senare kan både Linus Nilsson och Martin Falk, som jobbar på Ica Distributions enhet i Helsingborg, skriva under på.
– Jag kan bli frustrerad över när man ska koppla upp sig på Teamsmöten och så går inte kameran i gång. Det finns heller aldrig någon enkel lösning där och då, säger Martin Falk.
Kollegan Linus Nilsson håller med.
– Det kan gå fem minuter av mötet bara att få i gång Teams. Men jag personligen blev stressad av att vi inte kunde enas om vilken kanal vi skulle sprida information på och kommunicera i. Fast det har blivit bättre nu, för att vi nog lärt oss.
De är trots allt nöjda med den digitala arbetsmiljön på jobbet. Visst kan det bli lite stökigt när man till exempel byter olika system, men arbetsgivaren är bra på att tillhandahålla utbildningar för medarbetarna. Den absolut största fördelen tycker de är att arbetsplatsen har en egen it-support på plats, vilket underlättar oerhört.
– Jag kan störa mig på alla uppdateringar och AI stressar mig lite. Men jag springer till supporten när något inte fungerar, där finns alltid någon som hjälper mig, säger Veronika Andersen som också arbetar på Ica i Helsingborg.
De digitala lösningarna utvecklas i snabbt tempo och flera undersökningar visar att medarbetare kan känna oro över att inte hänga med. Men Martin Falk tänker lite tvärtom. Han menar att han i stället har lärt sig vad han inte behöver kunna för att det alltid finns någon annan som kan det bättre. På så vis bli det inte lika övermäktigt, menar han.
Linus Nilsson känner lite annorlunda.
– Jo, visst kan jag känna någon form av stress – jag måste ju hänga med för att vara relevant.