Hoppa till huvudinnehåll
Digitalisering

Bäst i världen på digitalisering

Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, det beslutade den förra regeringen och det är ett mål som står fast. Förutsättningarna finns - men utmaningarna också. Det visar den antologi som Digitaliseringskommissionen nyligen släppt: Om Sverige i framtiden.
Gabriella Westberg Publicerad
Unionen ligger i framkant vad gäller att hantera digitaliseringen utifrån den svenska modellen, sa Swedbanks chefsekonom Anna Felländer, tv. Här vid ett seminarium i Almedalen med Unionens ordförande Cecilia Fahlberg, th.

”Vi befinner oss mitt i en transformation till ett helt nytt samhälle där digitaliseringen är katalysatorn, möjliggöraren och motorn”, skriver Jan Gulliksen, ordförande för Digitaliseringskommissionen, i ett förord till antologin.

Sverige ligger förvisso i topp på internationella listor över bästa innovationsklimat, bästa startup-miljö och bästa it-penetration. Nyligen gick Irland om Sverige i uppkoppling, men Sverige är fortfarande i världstoppen, med den fjärde högsta genomsnittliga uppkopplingshastigheten. 

Den Internet-baserade ekonomin står för 8,2 procent av Sveriges BNP, och det är en andel som växer mer än tre gånger snabbare än den totala svenska ekonomin, enligt en färsk rapport från The Boston Consulting Group.

Sverige har mycket – kanske mer än andra länder, enligt vissa av rapportförfattarna – att vinna på att driva på digitaliseringen än hårdare. Men skatterna måste ses över, det måste satsas på utbildning,  innovationsstöd,  startups och olika kluster för att Sverige ska kunna hålla ställningarna. Den officiella statistiken måste bli bättre på att mäta den nya tidens kapital: tid och tillit.

Den snabba tekniska utvecklingen innebär också andra utmaningar. Flera av bidragen i  Om Sverige i framtiden visar på en allt mer polariserad arbetsmarknad med överhängande risk för revor i det sociala skyddsnätet, växande inkomstklyftor och en galopperande urbanisering. 

Digitalisering -> Polarisering

Automatiseringen har redan tagit omkring 450 000 jobb i Sverige, och rullar på med en takt om cirka 2 procent om året, enligt bland annat Reforminstitutet. Än så länge är det framför allt regelbaserade, rutinmässiga jobb som maskinerna tar över, som Kollega har rapporterat om förut, men nu håller maskinerna på att ta över även komplexa uppgifter som kirurgi och journalistik, skriver Carl Benedict Frey och Thor Berger i antologin.

Det tillkommer nya jobb, försäkrar rapportförfattarna, men de ser ut att bli  av ett helt annat slag; korttidsuppdrag för frilansar och aktörer inom delningsekonomin, fler egenföretagare och generellt pressade löner. Samt, å andra sidan, högavlönade toppjobb på en internationell marknad för innovativa högpresterare. 

Konkurrensen om låglönejobben kommer också att öka, spår skribenterna, när automatiseringen tagit  "mellanlönejobben". Den som riskerar att bli helt utan jobb blir den med kortare eller ingen utbildning och den som av olika anledningar har svårt att ställa om och ta till sig ny kunskap.

Av Digitaliseringskommissionens antologi att döma ser arbetsmarknaden ut att bli ganska tuff för många framöver, med någon mildrande effekt i form av delningsekonomins snabbt tillgängliga uppdrag som också kan ge instegsmöjligheter till arbetsmarknaden.

Digitalisering + individualisering

Men en digital ekonomi innebär också att det är förhållandevis lätt och billigt att starta nya företag. Investeringskostnaderna är låga och transaktionskostnaderna likaså. De parallellt löpande krafterna digitalisering och individualisering, globalisering och urbanisering förstärker varandra och andelen egenföretagare på arbetsmarknaden kommer att fortsätta växa - något som redan verkar synas i nyföretagarstatistiken och även i Unionens databaser. I dag är egenföretagare den grupp som ökar snabbast bland Unionens medlemmar

Men det gäller det att vara smart för den som vill starta företag. En effekt av de digitaliseringen är nämligen att den tenderar att skapa monopol på delmarknader, eftersom de molnbaserade tjänsterna ofta är oändligt skalbara och konsumenten kan ha fördel av att använda samma plattform som alla andra. När alla tjänster och varor är tillgängliga överallt  till ungefär samma kostnad finns heller ingen anledning att nöja sig med det näst bästa. Vinnaren tar allt, kallas det fenomenet med gammal fin Abba-terminologi.

Många av den digitala erans mest innovativa bolag, så kallade "unicorns", bygger på smarta kombinationer av redan befintliga tjänster och varor, som Spotify, iZettle.

Traditionella mellanhänder försvinner och nya uppstår, som resebranschens alla bokningssystem och prisjämförelser. Med de nya mellanhandstjänsterna uppstår också nya behov, som att mäta och försäkra pålitligheten hos en andras tjänster, till exempel.

Big business att dela

Delningsekonomin tar en allt större andel av framtidens arbetsmarknad, enligt framtidsspanarna i antologin. Enligt Arun Sundarajan, professor vid New York University, har delningsekonomin på kort sikt möjlighet att skapa fler jobb än vad som försvinner från tillverkningsindustrin.

Delningsekonomi innebär i korthet att människor lånar, hyr ut och delar varor och tjänster med varandra, från människa till människa (P2P), men via digitala plattformar som Blocket, Tradera, Etsy, AirBnB, Uber, Urb-it, Taskrunner med flera. Här ingår också olika former av crowdfunding och långivare, som Fundedbyme och Toborrow.

Enligt revisionsbolaget PWC är delningsekonomin som företagsidé i dag värd cirka 200 miljarder kronor och år 2025 beräknas värdet uppgå till nära 3 000 miljarder kronor. Nyligen värderades Uber, beställnings- och betaltjänsten för taxiresor, till 410 miljarder kronor. Den digitala förmedlaren av husrum och soffor att sova på, AirBnB, blev under våren värderat till 436 miljarder kronor.

Att delningsekonomin, som började som ett alternativ till kommersiell handel, numer innebär big business är alltså ingen överdrift - men kommer det någonsin att kunna innebära mer än ett ganska dåligt betalt extraknäck för de individer som utför tjänsterna eller hyr ut sina rum? Kanske. Det finns plattformar som matchar efterfrågan och utbud på professionell kompetens också, varav vissa har börjat ställa minimikrav på ersättningsnivåer och villkor.

Hemläxa för facken

Facken har en ordentlig hemläxa att göra i att ställa om till en ny divergent arbetsmarknad och omfatta även delningsekonomins aktörer. De enskilda uppdragstagarnas villkor och löner måste skyddas för att inte auktioneras ner till orimliga nivåer i delningsekonomin, särskilt under perioder med hög arbetslöshet. Samtidigt behövs flexibilitet på både uppdrags- och utförarens sida.

Det menar en av författarna till antologin, Swedbanks chefsekonom Anna Felländer,  som också menar att Unionen ligger i framkant vad gäller att hantera utvecklingen utifrån den svenska modellen.

Vad menar du att Unionen gör rätt, jämfört med andra fackförbund?
- Unionen har bland annat öppnat upp för egenföretagare och har tydligt visat att man ser hur arbetsmarknaden utvecklas. Parallellt med digitaliseringen pågår en individualisering, där entreprenörer och frilansare utgör en allt större andel av arbetskraften. De kan inte lämnas utanför den svenska modellen där kollektivavtalsliknande förhållanden gäller. 

Anna Felländer tror att delningsekonomins nya arbetstagare behöver den stärkta förhandlingskraft ett fack eller annan lobbyorganisation kan ge, för att kunna stå emot auktionseffekten och skapa tryggare jobb. Samtidigt menar hon att Sverige egentligen är bättre lämpat att omfamna frilans- och delningsekonomin än till exempel USA där sjukförsäkringar och annat är kopplat till arbetsgivaren. Det svenska välfärdssystemet innebär en jämförelsevis låg risk för den som till exempel vill lämna en anställning för att starta ett företag.

- Vi har bäddat för den här utvecklingen med vårt kollektiva trygghetssystem, säger hon.

Digitaliserings-kommissionen

För ganska exakt tre år sedan tillsatte den dåvarande regeringen en kommission med uppdraget att verka för att målet - bäst i världen på att nyttja digitaliseringen - skulle uppnås.

Till ordförande utsågs KTH-professorn Jan Gulliksen, som fick en grupp om nio experter till sin hjälp: Digitaliseringskommissionen.

Under åren som gått har kommissionen fått ett antal tilläggsdirektiv, men det grundläggande målet är detsamma.

Tidigare i våras byttes expertgruppen ut och i den nya gruppen återfinns nu bland andra Swedbanks chefsekonom Anna Felländer, konsulten Paulina Modlitba Söderlund och Unionens utredare, ekonomen Fredrik Söderqvist.

Digitaliserings-kommissionen har hittills lämnat fyra delrapporter, varav den senaste publicerades härom veckan. I slutet av 2015 ska slutredovisning ske.

Delbetänkanden:
1. En digital agenda i människans tjänst – Sveriges digitala ekosystem, dess aktörer och drivkrafter (SOU 2013:31)

2. En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (SOU 2014:13)

3. Gör Sverige i tiden – Digital kompetens (SOU 2015:28)

4. Om Sverige i framtiden – en antologi om digitaliseringens möjligheter (SOU 2015:65)

Medverkande författare i antologin Om Sverige i framtiden:
Irene Ek, Rene Summer, Anders Ekholm, Anna Felländer, Carl Benedikt Frey, Thor Berger, Anders Frick, Kristina Höök, Bodil Jönsson, Arne Kaijser, Marcin de Kaminski, Johanna Koljonen, Annika Olofsdotter-Bergström, Bi Puranen, Patrik Regårdh, Jesper Strömbäck, Lars Trägårdh, Mikael Wiberg.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Digitalisering

Jonglör eller spöke – vem är du på jobbet?

Är du osynlig som ett spöke i den interna chatten och har kameran av på möten? Eller gör du hjärtan till kollegorna medan du jonglerar barn med kamera på? Vi listar fem vanliga personlighetstyper på det hybrida kontoret.
Elisabeth Brising Publicerad 18 december 2024, kl 06:04
En person utklädd till spöke står vid en dator.
Känner du dig som ett osynligt spöke på det hybrida jobbet? Eller kanske som en jonglerande bläckfisk med jour 24/7? Det digitala landskapet har även kristalliserat ut konservativa "det-var-bättre-förr-are", spralliga rookies och flexibla karriärister. Foto: Shutterstock

 Jonglören: ”Skynda, skynda – nu är det bråttom”

Dagen börjar med ett högaffektivt skrik mot vinterkläder. På något sätt kommer barnen i tid till sina institutioner. Hemma hos jonglören plingar jobbmejlen parallellt med förskolans notiser om löss och magsjuka. Jonglören tar ett djupt mindfulness-andetag och försöker jobba ikapp förra veckans vabb. 

Den här gruppen får mest gjort hemma, tycker de själva. En slipper restid, kan spara in på hunddagis och hämta telningarna nästan i tid. Distansmöjlighet och flex är ett krav på den moderna arbetsgivaren. Telefonmöten hålls med avbrott för hostattacker och begäran om ”Mer skärmtid!”. 

Jonglören dyker visserligen in på kontoret ibland, men mest för att dela varmt kaffe och överlevnadstips med andra småbarnsföräldrar. 

Spöket: ”Ingen ser vad jag gör”

Träffas är väl rätt onödigt sedan internet uppfanns, tycker Spöket. Därefter var pandemin det bästa som hänt i arbetslivet. Äntligen blev det okej att jobba hemma utan jobbig interaktion med en komplex jobbfamilj man fick på köpet med lönen. 

Bu! Likt en osalig ande kommer Spöket ibland in på kontoret vid fullmåne, eller gör en blek tumme upp i chatten för att visa att hen lever på andra sidan. 

Men meningslöst småprat, sega möten och prat om privatliv borde förbjudas på arbetstid, tycker Spöket. Hen vill bara få jobba på - i fred. Dessutom är Spöket en osynlig stjärna. Jobbet blir bra gjort, även om inget vet riktigt hur eller av vem. 

Förändringsmotståndaren: ”Allt var bättre förr”

När Förändringsmotståndaren började sin karriär fanns det knappt datorer. Alla hade ett eget rum och var på kontoret jämt – sjuka eller ej. Man skrev ut sina papper i ordentliga högar. Det togs riktig fika, två gånger per dag, och var sak i tur och ordning. 

F-motståndaren sitter ofta (ensam) på ett lugn, en kunskap och en erfarenhet som inte alltid tas till vara på kontoret. 

Nuförtiden är visst alla hemma jämt - utom Förändringsmotståndaren. På kontoret måste man i och för sig gå runt som på högstadiet med sina tillhörigheter i ett litet skåp. Ingen har tid för kaffe och kaka, i stället stressar de runt och undrar varför de är så trötta.  

Rookien: ”Tänk om jag är en bluff?”

Jobba på plats eller hemma? Allt funkar! "Det känns som jag jobbar hårdast här". Tänker rookien. Och det är ofta den yngsta, nyanställda och konsultens lott. Rookien måste bevisa sig och göra grovjobbet som andra skyr. Morgon, sen kväll, helg och natt. Allt är okej så länge rookien känner att hen utvecklas och går framåt och det kommer lite uppmuntran  och beröm. AW – underbart! 

Rookien vill komma in i gänget, synas och klättra. Hen kan verka självsäker men inunder bultar ett känsligt hjärta. Var snäll mot rookien och hen kommer leverera tillbaka. Kritisera inte för hårt - rookiens värsta mardröm är att bli avslöjad som okunnig. 

Karriäristen: ”Gör det bäst själv

Vi måste få folk tillbaka till kontoret efter pandemin, säger Karriäristen (som ofta är chef). Möten (som hen ofta ska leda) funkar trots allt bäst på plats. 

Men samtidigt gillar Karriäristen själv friheten i att vara flexibel de dagar det passar en padeltid, nätverkande lunch eller dotterns konsert.

Karriäristen skulle aldrig få för sig att sjukskriva sig eller vabba. Numer kan ju alla kontorister jobba lite närsomhelst, varsomhelst och det är inget problem, i alla fall inte för Karriäristen själv som gärna tar mötena från Mallorca på julafton. 

Men det vore nog bra om medarbetarna själva var lite mer på plats. 

Rapporten Arbetspusslet

De fem karriärtyperna är hämtade från ISS enkät och rapport  Arbetspusslet som listar fem moderna ”medarbetarpersonas”. De ska enligt rapporten tas med ”en nypa salt”. 

Digitalisering

Experten: Emotionell AI fungerar inte

Startup-företag säljer AI som påstås kunna läsa dina känslor. Men tekniken fungerar inte, enligt AI-forskaren Andrew McStay. Han får medhåll från människorättsaktivister och politiker.
Noa Söderberg Publicerad 5 december 2024, kl 06:03
Till vänster en kvinna som får sitt ansikte skannat. Till höger AI-experten Andrew McStay.
Teknikföretag marknadsför emotionell AI som kan tolka känslor, men enligt forskare är det långt ifrån verkligheten. ”Det fungerar inte särskilt bra”, menar experten Andrew McStay (bilden). Foto: Colourbox/Ben Bland.

Artikeln sammanfattad:


Startup-företag marknadsför AI som kan läsa av känslor, men forskare och aktivister är skeptiska till teknikens effektivitet.

Emotionell AI används redan i många branscher, men kritiker menar att tekniken bygger på felaktiga antaganden och generaliseringar.

Förespråkare hävdar att tekniken fungerar, men erkänner att det finns kulturella och individuella variationer i känslouttryck.

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Datorer som läser av människors känslor kan låta som science fiction. Men som Kollega tidigare har rapporterat används sådana AI-program redan i en lång rad branscher – och har testats i de ljudisolerade kontorsbås som finns i många öppna kontorslandskap.

Så hur går det till? Först och främst behöver man låta en dator filma ens ansikte, eller mäta saker som puls, röstläge och svettningar. Andrew McStay, chef över forskningscentret Emotional AI Lab vid walesiska Bangor University, berättar vad som händer sedan.

– De flesta program lägger samman utåtriktade beteenden i ett kluster. Ansiktsuttryck, till exempel. Ett raster läggs över en människas ansikte, och på så vis mäts områden runt hakan, ögonen, munnen, näsan och andra muskler i ansiktet. 

– Då kan man mäta ansiktsuttryck, och idén är att om man kan mäta ansiktsuttryck så kan man anta vad personen känner.

Datorns kamera fångar alltså mikroskopiska förändringar i ens minspel. De kopplas sedan till 5-10 olika känslokategorier: glädje, sorg, ilska, förvåning, med flera. 

Fungerar inte särskilt bra

Andrew McStay är skeptisk till teknikens två utgångspunkter – att människors inre känsloliv kan delas in i ett fåtal kategorier, och att känslor kan avläsas genom att snabbt titta i ansiktet. Han har fått samma fråga många gånger: fungerar det verkligen?

– Gällande de flesta sådana här system och teknologier, som utvecklas av startupföretag och marknadsförs i dag, så är det breda svaret: nej, de fungerar inte särskilt bra.

Han fortsätter:

– Den övergripande idén med de här teknikerna är att om man förstår utåtriktat beteende så förstår man någonting om vad som pågår inuti en person. Ofta är det ett problematiskt antagande.

AI-programmen har byggts genom att dela in en stor mängd filmade ansikten i de känslokategorier som nämns ovan. De kategoriserade videorna har sedan använts som träningsdata till algoritmer, i en process som kallas maskininlärning (se faktaruta). Därför kan känsloavläsningen nu ske automatiskt, utan att människor är inblandade.

Emotionell AI får kritik av forskare

McStay är inte ensam i sin kritik. I förarbetena till EU:s nya AI-lag (se faktaruta) konstateras att det finns en ”allvarlig oro över den vetenskapliga grunden” för emotionell AI. Människorättsorganisationerna Access Now och European Digital Rights, dataskyddsmyndigheter i bland annat Storbritannien och profilerade psykologer har uttryckt samma sak.

Men forskarna är inte eniga. Många företag som sysslar med emotionell AI ser sig som arvtagare till Paul Ekman – en amerikansk psykolog som forskat om just mikroskopiska förändringar i ansiktsuttryck och hur de hänger ihop med våra känslor. 

En av de som hänvisar till Ekman är Graham Page. Han är chef över den största avdelningen på Affectiva, ett företag som enligt egen utsago uppfann produktkategorin emotionell AI. I dag ingår de i den svenska Smart Eye-koncernen.

– Vi upprepar i princip de saker som Ekman och andra har upptäckt, säger han när Kollega ringer upp.

Skamsen eller glad - hur kan AI veta skillnaden?

De som uttryckt kritik mot tekniken menar bland annat att människors känslouttryck varierar mellan kulturer, grupper och enskilda individer, och att de breda generaliseringar som krävs därför inte kan göras. Graham Page säger att han delvis håller med.

– Det stämmer, så till vida att man till exempel kan le för att man skäms. Eller rynka på näsan för att det kliar, snarare än att man känner sig äcklad. Men de generella dragen stämmer fortfarande.

Det händer att vi förenklar saker i marknadsföringssyfte.

Han säger att den träningsdata som Affectiva byggt sin AI på – över 17 miljoner ansiktsvideor – har hämtats från så många länder som möjligt för att minska risken för fördomsfulla algoritmer. Han säger också att en människa nästan alltid är inblandad när resultaten från Affectivas emotionella AI samlas in och analyseras.

Men trots det kan ert system läsa av mitt leende, dra slutsatsen att jag är glad och skriva ut det på en skärm. Jag testade det själv hos Smart Eye. Finns det inte risker med det?

– Jag tror att du har fått se en liten del av alla mätpunkter, säger Graham Page och fortsätter:

– Det händer att vi förenklar saker i marknadsföringssyfte. Men när vi lär upp de som ska använda produkterna är vi tydliga med hur det fungerar, så att de kan förstå på djupet. Oftast betyder ett leende glädje, men inte alltid. Vi erkänner det.

Men de som är skeptiska till att man alls kan generalisera och läsa av känslor på det här sättet, de har fel?

– Ja.

Intervjun går mot sitt slut. Graham Page säger att den blev ungefär som han förväntade sig. Han tycker att diskussionen om vetenskapligheten i emotionell AI ibland ”fastnar i teorin”.

– Menar de på allvar att man inte kan utläsa någon information om hur en människa mår genom att titta i personens ansikte? Självklart kan man det.

Det här är del tre i Kollegas serie om emotionell AI. Del ett hittar du här och del två kan du läsa här

Affectivas träningsdata

Affectivas algoritm för känsloavläsning har tränats på över 17 miljoner ansiktsvideor från mer än 90 länder, enligt egna uppgifter.

Företaget uppger att videorna har samlats in genom marknadsundersökningar och konsumentpaneler, och att alla personer som har studerats har godkänt det.

Maskininlärning

Ett av de statistiska grundverktygen inom AI. Går ut på att skapa algoritmer som läser av en stor mängd tidigare data och därigenom kan skapa generaliseringar om nya data.

På så vis kan ett datorprogram ”lära sig” hur en uppgift förmodligen ska utföras, baserat på tidigare erfarenhet.

För att det ska fungera behövs stora mängder data om uppgiften som ska utföras, rätt kategorisering av informationen och omfattande processorkraft.

EU:s nya AI-lag

EU:s övergripande lagpaket om AI är världens första i sitt slag. Det reglerar AI-verktyg utifrån risknivå – ju högre risk, desto större ansvar för den som skapar och använder verktyget. Det som anses allra mest riskfyll blir helt förbjudet. Hit hör bland annat emotionell AI som riktas mot anställda, men även mot skolelever. 

Lagen trädde i kraft i augusti 2024, men reglerna börjar gälla med olika fördröjning. Först ut är förbuden, som börjar gälla från februari 2025.