Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Unionens a-kassa måste följa regelverket

Rätten till arbetslöshetsersättning är reglerat i lag vilket innebär att vi på a-kassan ska tillämpa de bestämmelser som gäller med rättssäkerhet och likabehandling i fokus, skriver Anna-Lena Leksell, försäkringsansvarig Unionens a-kassa, i en debattreplik.
Publicerad
Söka jobb på Arbetsförmedlingen. Anna-Lena Leksell
Den sökande ska fortsätta uppfylla grundvillkoret för ersättning varje dag som hen söker ersättning. Det innebär bland annat att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka alla tillgängliga och lämpliga arbeten, skriver Anna-Lena Leksell, försäkringsansvarig Unionens a-kassa. Foto: Mattias Lindbäck/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det här är en debattreplik.

Utöver myndighetsuppdraget är det viktigt för oss som medlemsorganisation att möta våra medlemmar med empati och ge korrekt och relevant information om försäkringen.

Det är vanligt att våra medlemmar reagerar starkt mot att få en sanktion. Särskilt när den sökande själv upplever att hen har gjort det som krävs – nämligen att hitta ett jobb. Men för att ha rätt till ersättning behöver den arbetssökande inte bara uppfylla villkoren för ersättning vid ansökningstillfället. Den sökande ska fortsätta uppfylla grundvillkoret för ersättning varje dag som hen söker ersättning. 

Det är ingen tolkning som den enskilda utredaren eller a-kassan gör


Det innebär bland annat att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande och aktivt söka alla tillgängliga och lämpliga arbeten utan undantag. Reglerna är tydliga på den punkten så det är ingen tolkning som den enskilda utredaren eller a-kassan gör.

Arbetsförmedlingen har i uppdrag att meddela a-kassan om en sökande inte är aktivt arbetssökande.  A-kassan ska då utreda och besluta om en sanktion, om inte den sökande kan visa att han eller hon har varit aktivt arbetssökande. Det är planeringen som är upprättad hos Arbetsförmedlingen som ligger till grund för bedömningen.

Finns utrymme för a-kassan att agera annorlunda än att besluta om en sanktion, är alltså svaret nej, vi måste följa regelverket.

På frågan om det finns utrymme för a-kassan att agera annorlunda än att besluta om en sanktion, inom ramen för befintlig lagstiftning, så är alltså svaret nej, vi måste följa regelverket.

Vi har stor förståelse för att det är ett komplicerat regelverk och vi arbetar ständigt med att förbättra och förtydliga vår information om vilka krav som ställs på den arbetssökande för att våra medlemmar ska kunna fatta välgrundade beslut utifrån den situation de befinner sig i.

/Anna-Lena Leksell, försäkringsansvarig Unionens a-kassa

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Näringslivet har inte råd att föräldrar blir krishanterare

Bakom ett barn som inte får stöd i skolan eller rätt vård finns inte bara en förälder som tvingas gå ner i arbetstid. Där finns medarbetare vars kompetens näringslivet förlorar när de tvingas bli oavlönade krishanterare, skriver Elena Emretsson.
Elena Emretsson Publicerad 9 oktober 2026, kl 06:00
Förälder som håller ett barn i handen
När anställda tvingas lägga tid på samordningsmöten, överklaganden av myndighetsbeslut och jakt på vårdintyg, förlorar arbetsgivaren ovärderlig kapacitet, skriver Elena Emretsson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

REPLIK: I sitt debattinlägg (Kollega 6/10) sätter kontorschefen Lina Schefström fingret på en verklighet som tiotusentals yrkesarbetande föräldrar tvingas utstå i det tysta: hur föräldern blir den obetalda bufferten när skolan, vården och socialtjänsten brister. Priset betalas med förlorad lön, deltidssjukskrivningar och en karriär som sätts på paus.

Men krisen sträcker sig ännu längre än till vabdagar och nedsatt arbetstid. Den slår rakt mot svensk industris och spetskompetensens kärna.

Elena Emretsson

Både min man och jag är yrkesverksamma inom den globala teknik- och industrisektorn, han som senior ingenjör inom fordonsindustrin och värmepumpstillverkning, jag som tidigare marknadsstrateg inom internationell tech. 

Vår vardag har i åratal formats av att leda komplexa projekt, hantera strama budgetar och driva teknisk utveckling. Men när vår dotter drabbades av en komplex neuroinflammatorisk sjukdom ställdes vi inför ett helt annat system: en svensk offentlig förvaltning präglad av stuprörstänkande, ansvarsflykt och prestigelåsningar. 

Priset betalas med förlorad lön, deltidssjukskrivningar 
och en karriär som sätts på paus

När skolan vägrade sätta in lagstadgat stöd och svensk sjukvård saknade resurser tvingades min man och jag agera utifrån vår yrkeskompetens. Min man, som då arbetade som ingenjör, tvingades bränna semesterdagar och ta obetald ledighet. Tillsammans pusslade vi ihop arbetspass mitt i natten för att kunna genomföra krävande resor på egen bekostnad och säkra den specialistvård vårt barn behövde. 

I stället för att mötas av samverkan från det offentliga möttes vi av misstänkliggörande. När min man och jag krävde att skollagen och medicinska riktlinjer skulle följas, tolkades vår strukturerade omsorg och dokumentation som ett hot. 

Detta är inte bara en personlig tragedi för de drabbade familjerna; det är en gigantisk dold kostnad för svenskt näringsliv.

När vi tvingas lägga halva vår arbetsvecka på samordningsmöten, överklaganden av myndighetsbeslut och jakt på vårdintyg, förlorar arbetsgivaren ovärderlig kapacitet. Projekt försenas, innovationstakten sjunker och kompetenta medarbetare drabbas av sekundär utmattning. I förlängningen leder det, precis som för vår familj, till att högkompetent arbetskraft till slut lämnar landet för att barnet ska få grundläggande förutsättningar i skola och vård. 

Arbetsgivare och fackförbund borde stå 
på barrikaderna i den här frågan:

Lina Schefström har helt rätt i att barnen betalar med sin hälsa och föräldrarna med sina jobb. Men vi måste också våga tala om vad detta kostar Sverige som kunskapsnation. Arbetsgivare och fackförbund borde stå på barrikaderna i den här frågan:

  1. Ett samlat huvudmannaskap: Skola, barnpsykiatri och socialtjänst måste tvingas till samordnade insatser med en lagstadgad gemensam tidsram, så att yrkesarbetande föräldrar slipper agera oavlönade heltidskoordinatorer.
  2. Respekt för medicinsk expertis: Skolor och myndigheter måste sluta slösa skattemedel och arbetstid på att ifrågasätta specialistläkarintyg; medicinskt motiverade anpassningar ska implementeras skyndsamt.
  3. Arbetsrättslig och ekonomisk trygghet: Föräldrar som tvingas hantera omfattande vårdbehov till följd av offentliga systemfel måste garanteras ett fungerande skyddsnät som inte slår ut yrkesverksamma från arbetsmarknaden.

Sverige har inte råd att låta medarbetare drunkna i en byråkratisk haveriinsats. Det är dags att välfärdssystemet tar sitt ansvar så att vi som vill och kan arbeta tillåts göra just det.

Elena Emretsson, tidigare marknadsstrateg, Google EMEA