Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sluta kvotera in vita män i näringslivet

Inkludering handlar inte om att alla ska med utan om att alla med rätt kompetens ska ha samma möjlighet till yrken och inte väljas bort på grund av normer, skriver Julia Strandberg som driver Inkluderingsbyrån.
Publicerad
Inkludering Julia Strandberg
Att alla som har passande utbildning och erfarenhet ska ha en chans i rekryteringsprocessen oavsett namn, kön, etnicitet och religion borde vara en självklarhet, skriver Julia Strandberg. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Inkludering handlar om att vi ska komma till rätta med den kvotering vi har i svenskt näringsliv. En kvotering som innebär att vita män premieras i rekryteringsprocesser och i sin karriärutveckling. Och det är intressant, för jag hör aldrig att det är en diskussion om att vi kvoterar in män, men det diskuteras högt och tydligt om en kvinna eventuellt inkvoteras.

I dag är inkludering och jämställdhet en het potatis. Många har en åsikt men få verkar förstå vad det faktiskt innebär. Jag driver Inkluderingsbyrån och arbetar med frågorna. Och jag blir ofta förvånad och oroad när jag ser hur ordet inkludering misshandlas och att dess stora vinster glöms bort.

Jag hör aldrig att det är en diskussion om att vi kvoterar in män

Inkludering handlar om meritokrati - att alla som har passande utbildning och erfarenhet ska ha en chans i rekryteringsprocessen oavsett namn, kön, etnicitet, religion och så vidare. Det handlar därmed inte om att ”alla ska få vara med” som många verkar tro. Utan om att alla med rätt kompetens ska ha samma möjlighet till yrken och inte väljas bort på grund av normer och bias.

Inkludering handlar om att företag behöver olika gruppers kompetens och infallsvinklar. För genom att vidga perspektiven ökar vi innovationskraften, förmågan att läsa av marknaden och möjligheten till problemlösning. Och vi har aldrig varit i större behov av det än nu. Vi vill alltså inte att ”alla grupper ska vara representerade” bara för sakens skull. Utan för vi behöver kompetens och kunskap. Det finns nämligen en stor talangpool som förbises i dag.

Vi vet att väldigt många har hög utbildning och rätt kompetens, men aldrig får en chans eller hindras i sin karriär. Enbart på grund av att man har vad som anses vara fel bakgrund, kön eller hudfärg.

 

Företag som arbetar med inkludering är mer attraktiva som arbetsgivare

Inkludering handlar om att motverka rasism i arbetslivet. Och att motverka att människor blir bortvalda på grund av anledningar som är helt irrelevanta, till exempel kön.

Inkludering har enligt studier enbart positiva effekter. Till exempel visar Deloittes rapport att Inkluderande team presterar 80 procent bättre än jämförbara men mindre inkluderande team och McKinsey rapporten diversity wins 2020 visar en skillnad på 48 procent i resultatutveckling i bolag med minst respektive mest jämställda företagsledningar.

Man ser också tydligt att företag som arbetar med inkludering är mer attraktiva som arbetsgivare, och därmed både lockar till sig kunniga medarbetare och att befintliga medarbetare stannar kvar och utvecklas. Medarbetare har dessutom större lust att bidra till samarbete och lärande.

Det är därmed dags att sluta kvotera in vita män i svenskt näringsliv. Det är inget fel på den kompetens de besitter, men det blir fel när det är den enda som spelar roll är deras kön och hudfärg. Vi behöver dra nytta av den kompetens som skapas när vi har olika erfarenheter . Vi behöver helt enkelt fokusera på inkludering för att skapa ett smart samhälle där kompetens är det som är viktigast.

/Julia Strandberg, Inkluderingsbyrån.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Lägg inte fler arbetsuppgifter på barnfria

Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Publicerad 1 april 2025, kl 06:00
pappersfigurer som föreställer en man, kvinna och barn
Att vilja bli förälder ses som norm. Att välja bort barn möts av frågor. Det är dags att sluta ifrågasätta varandras livsval, både på jobbet och i hemmet, skriver Fanny Widman. Foto: Shutterstock/Thron Ullberg
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dagens samhälle pratas det mycket om familj och barn, och för många är detta en central del av livet. Men för mig, och många andra, är valet att inte skaffa barn en lika giltig väg. Som 35-årig kvinna har jag kommit till insikten att min lycka inte är beroende av att ha barn. Jag har inte stängt dörren helt, men det jag har bestämt mig för är att inte låta huruvida jag ska skaffa barn eller inte styra de val jag gör i mitt liv.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn. Och jag är enormt trött på att den inställningen ofta väcker frågor och tankar om att mitt liv på något sätt inte skulle vara komplett. Därför tycker jag det är dags att vi omprövar hur vi diskuterar och behandlar detta val, inte minst i våra professionella miljöer.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn

Ofta möter jag frågor och kommentarer som antyder att mitt liv inte är fullständigt utan barn. När ska du träffa en partner och skaffa barn? eller Vem ska ta hand om dig när du blir gammal? Denna typ av frågor gör inte bara att man ständigt ifrågasätter sig själv och sina val; de skapar också en exkluderande kultur där barnfria val betraktas som avvikande. För hur ofta hör vi frågan: “Varför valde du att skaffa barn?” Den kanske rentav skulle ställas oftare.

Arbetsplatsen är en arena där detta ofta kommer till uttryck, särskilt under fikapauser och luncher där diskussionerna naturligt nog kretsar kring barn och familjeliv. För det är normen och det är lätt att glömma de som inte lever inom ramen för den. Men för dem som valt bort föräldraskap kan detta kännas främmande och isolerande. 

För dem av oss som det inte är en lika självklar väg för kan det ibland kännas som att man är en alien på ett utomjordiskt kaffemöte. Jag vill påpeka att medan barn är ett fantastiskt livsval för många, så är det inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Det är hög tid att vi breddar våra perspektiv och accepterar olika livsstilar och val.

Det tas för givet att vi utan barn har mer tid för extra arbetsuppgifter

Det är också värt att påpeka att det finns en antydan om att de som väljer att inte skaffa barn ofta förväntas ta på sig extra ansvar i arbetslivet. Många gånger tas det för givet att vi utan barn har mer tid att stanna kvar på jobbet längre eller ta på oss extra arbetsuppgifter. Denna förväntan kan leda till en ohälsosam arbetskultur där barnfria individer känner sig pressade och det i sin tur skapar en känsla av skuld eller otillräcklighet. 

Det skapar också känslan av att det vi väljer att prioritera inte är lika viktigt. Och låt oss inte glömma att just familjebildning är en av de största anledningarna till att kvinnors karriär och löneutveckling stannar av - så hade inte en kultur som är lika för alla varit gynnsam även för dem? 

Många kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till samhällsnormer kring föräldraskap. När jag pratar om dessa frågor i mina sociala kanaler så får jag mängder med meddelanden och kommentarer från kvinnor som vittnar om hur stressande det kan vara att ständigt få frågor och kommentarer om detta. 

För mig är essensen av frihet och jämställdhet är att kunna välja sin egen väg. För några innebär det att skaffa barn, medan andra finner lycka och mening i att fokusera på andra saker i livet. Vi pratar ofta om mångfald i företag men jag tror att vi kan bli bättre på att prata om hur vi också omfattar mångfalden av livsval. Det tror jag kommer att berika våra arbetsplatser och samhällen.

Kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till normer kring föräldraskap

Det är dags att vi som kultur ställer oss frågande till normerna kring familjefrågor och barn. Istället för att se barn som den enda vägen till lycka, bör vi fira alla former av liv och de val människor gör för sig själva. Genom att skapa en mer inkluderande dialog på våra arbetsplatser kan vi göra det möjligt för alla att känna sig respekterade, oavsett vilken väg vi väljer att gå. 

Slutligen, låt oss respektera varandras livsval. Att inte skaffa barn är inte ett misslyckande, utan en väg i livet som kan vara lika berikande och betydelsefull.  I en tid där individuell frihet alltmer värderas, är det viktigt att vi också ifrågasätter och breddar de traditionella föreställningarna om vad som gör livet värt att leva. Det handlar om att bejaka mångfald och att skapa en kultur där vi kan blomstra, oavsett om vi har barn eller inte.

Fanny Widman