Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sluta kvotera in vita män i näringslivet

Inkludering handlar inte om att alla ska med utan om att alla med rätt kompetens ska ha samma möjlighet till yrken och inte väljas bort på grund av normer, skriver Julia Strandberg som driver Inkluderingsbyrån.
Publicerad
Inkludering Julia Strandberg
Att alla som har passande utbildning och erfarenhet ska ha en chans i rekryteringsprocessen oavsett namn, kön, etnicitet och religion borde vara en självklarhet, skriver Julia Strandberg. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Inkludering handlar om att vi ska komma till rätta med den kvotering vi har i svenskt näringsliv. En kvotering som innebär att vita män premieras i rekryteringsprocesser och i sin karriärutveckling. Och det är intressant, för jag hör aldrig att det är en diskussion om att vi kvoterar in män, men det diskuteras högt och tydligt om en kvinna eventuellt inkvoteras.

I dag är inkludering och jämställdhet en het potatis. Många har en åsikt men få verkar förstå vad det faktiskt innebär. Jag driver Inkluderingsbyrån och arbetar med frågorna. Och jag blir ofta förvånad och oroad när jag ser hur ordet inkludering misshandlas och att dess stora vinster glöms bort.

Jag hör aldrig att det är en diskussion om att vi kvoterar in män

Inkludering handlar om meritokrati - att alla som har passande utbildning och erfarenhet ska ha en chans i rekryteringsprocessen oavsett namn, kön, etnicitet, religion och så vidare. Det handlar därmed inte om att ”alla ska få vara med” som många verkar tro. Utan om att alla med rätt kompetens ska ha samma möjlighet till yrken och inte väljas bort på grund av normer och bias.

Inkludering handlar om att företag behöver olika gruppers kompetens och infallsvinklar. För genom att vidga perspektiven ökar vi innovationskraften, förmågan att läsa av marknaden och möjligheten till problemlösning. Och vi har aldrig varit i större behov av det än nu. Vi vill alltså inte att ”alla grupper ska vara representerade” bara för sakens skull. Utan för vi behöver kompetens och kunskap. Det finns nämligen en stor talangpool som förbises i dag.

Vi vet att väldigt många har hög utbildning och rätt kompetens, men aldrig får en chans eller hindras i sin karriär. Enbart på grund av att man har vad som anses vara fel bakgrund, kön eller hudfärg.

 

Företag som arbetar med inkludering är mer attraktiva som arbetsgivare

Inkludering handlar om att motverka rasism i arbetslivet. Och att motverka att människor blir bortvalda på grund av anledningar som är helt irrelevanta, till exempel kön.

Inkludering har enligt studier enbart positiva effekter. Till exempel visar Deloittes rapport att Inkluderande team presterar 80 procent bättre än jämförbara men mindre inkluderande team och McKinsey rapporten diversity wins 2020 visar en skillnad på 48 procent i resultatutveckling i bolag med minst respektive mest jämställda företagsledningar.

Man ser också tydligt att företag som arbetar med inkludering är mer attraktiva som arbetsgivare, och därmed både lockar till sig kunniga medarbetare och att befintliga medarbetare stannar kvar och utvecklas. Medarbetare har dessutom större lust att bidra till samarbete och lärande.

Det är därmed dags att sluta kvotera in vita män i svenskt näringsliv. Det är inget fel på den kompetens de besitter, men det blir fel när det är den enda som spelar roll är deras kön och hudfärg. Vi behöver dra nytta av den kompetens som skapas när vi har olika erfarenheter . Vi behöver helt enkelt fokusera på inkludering för att skapa ett smart samhälle där kompetens är det som är viktigast.

/Julia Strandberg, Inkluderingsbyrån.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Nyfikenhet har en gräns – vi behöver prata mer om inkludering på jobbet

Jag är inte intresserad av att vara representant för en grupp bara för att jag är normbrytande, skriver Sandra Helgöstam.

Publicerad 9 december 2025, kl 09:15
Pappersgubbar som håller varandra i handen
För en stund blir jag reducerad till en skillnad. Jag är inte längre bara kollegan utan ”hon som har en tjej”, skriver Sandra Helgöstam. Foto:Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många arbetsplatser märker jag hur samtal om relationer kan forma kulturen. Plötsligt blir vissa med normbrytande identitet ”representanter” för hela gruppen, medan andra bara får vara sig själva. Det fick mig att reflektera: varför är det fortfarande så, och hur påverkar det oss i vardagen på jobbet?

Att börja på en ny arbetsplats innebär alltid ett visst pirr – att lära känna kollegor, förstå jargongen och hitta sin plats i gruppen. Samtidigt märker jag att frågor om privatlivet ofta dyker upp snabbt. När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna. Inte elaka, inte dömande, men många. Hur vi träffades. Hur våra familjer tog det. Hur vi fick barn. Och vem som bar barnet.

För en stund blir man reducerad till sin skillnad. Man är inte längre bara kollegan – man är ”hon som har en tjej”.

När någon förstår att jag lever med en tjej kommer frågorna

Jag förstår att nyfikenheten oftast är välmenad, ibland kommer den av okunskap. Men på många arbetsplatser visar detta hur lätt det är för personer med normbrytande identitet att hamna i rollen av ”representant”, medan andra kan vara neutrala utan att bli ifrågasatta.

På de flesta arbetsplatser talas det om inkludering. Vi har policys, värdeord och utbildningar. Men verklig inkludering handlar inte om dokumenten – den märks i vardagen, vid fikabordet, i småpratet och i hur vi bemöter varandra.              

Normer lever i detaljerna. De visar sig i antagandet om att kollegans partner är av motsatt kön, att alla vill ha barn eller att familjelivet ser ut på ett visst sätt, att alla automatiskt kan bli föräldrar, och därför frågas om när det är dags för barn, trots att familjebildning kan se väldigt olika ut och ibland vara en utmaning för både kvinnor och män. De visar sig i att en kvinna som inte dricker alkohol på afterwork antas vara gravid, och i att någon, oavsett kön, kan ses som tråkig om hen tackar nej till alkohol. De visar sig dessutom i skämten som sägs ”på skoj” och i vilka frågor som känns självklara att ställa medan andra tystnar innan de når läpparna.

Normer lever i detaljerna

Jag tror inte att lösningen är att sluta vara nyfiken. Tvärtom, nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten. Innan vi ställer våra frågor behöver vi fråga oss själva:

Varför undrar jag det här? Handlar det om genuint intresse för personen, eller om att jag inte är van vid olikheten? Vem gynnar det, och vem sätter det i centrum?

Inkludering handlar om att kunna vara kollega utan att behöva representera något. Att få vara just kollegan, inte ett exempel på mångfald. Som ledare eller kollega kan du göra stor skillnad genom små handlingar. Reflektera över vilka normer som styr samtalen. Tala öppet om hur ni kan skapa trygghet i teamet. Och var den som visar vägen genom att bemöta människor med respekt snarare än antaganden.

 Nyfikenhet kan bygga broar. Men den behöver vara medveten

För i slutändan handlar det inte om att undvika frågor, utan om att förstå vilket ansvar vi alla bär för tonen på arbetsplatsen. Inkludering börjar inte i ett policydokument. Den börjar i mötet mellan människor – i hur vi pratar, lyssnar och är nyfikna på varandra.

Så nästa gång du möter en kollega – ny eller etablerad: var gärna nyfiken. Men fundera på om din nyfikenhet öppnar en dörr, eller riskerar att stänga en.

/Sandra Helgöstam