Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Sluta beskriv kvinnor som hormonstyrda

Kunskap är bra, men att utbilda arbetsplatser om klimakteriet befäster bara fördomar om kvinnor som hormonstyrda, skriver Carita Sturesson.
Publicerad
Till höger Carita Sturesson, till vänster en livmoder
Utbildas arbetsplatser kring hur klimakteriet styr kvinnor bör man även ge information kring hur testosteron påverkar män. Sluta beskriv kvinnor som hormonstyrda, skriver Carita Sturesson. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag sitter och läser reportaget om klimakteriet och arbetsplatsen som utbildar alla i klimakteriet och blir, tro det eller ej, arg.

Vi kvinnor har genom historien klassats som mindre vetande och oberäkneliga och där kvinnors mens, livmoder och senare hormoner lyfts som orsak. Vem har inte hört hur labila kvinnor är när vi har mens och har vi inte mens är vi labila för vi har PMS. Dessutom är kvinnor ”dimmiga” och trögtänkta när vi är gravida och ammar, vi kan inte kan kontrollera våra känslor under klimakteriet och även då är vi trögtänkta. Enkelt sammanfattat; kvinnor är hormonstyrda och därför oberäkneliga, labila och trögtänkta. Såklart inte sant, men ändå något som vi  alltid fått höra.

Kvinnor har genom historien klassats som mindre vetande

Kvinnorörelsen har arbetat hårt för jämställdhet och för att ta bort stämpeln att kvinnor är oberäkneliga och hormonstyrda. När en arbetsplats utbildas i att kvinnor är just hormonstyrda är det att backa bandet.

Klimakteriet är en period alla kvinnor genomgår och eftersom kvinnors symtom och sjukdomar har prioriterats ner genom historien när det gäller forskning har vi heller inte så bra behandlingsmetoder. Detta gäller flera områden, inte bara klimakteriet.

Det är dessutom väldigt ojämlikt i landet vilken hjälp och behandling du kan få av vården då kunskaperna varierar och nationella riktlinjer är sällsynta. Tyvärr är det inte helt ovanligt att kvinnor, när de söker vård, får en klapp på axeln och medskicket att allt är normalt, det är bara att gilla läget. Detta är såklart ett stort problem och något som verkligen behöver belysas. Bra är dock att vi kvinnor själva skaffar oss kunskaper och detta ställer ökade krav på hälso- och sjukvården. 

Men att arbetsgivaren ska utbilda alla på arbetsplatsen om kvinnors hormonella besvär är definitivt inte rätt väg att gå. Då borde vi också utbilda i hur testosteronet påverkar män till att vara mer våldsbenägna och sexuellt drivna. Undrar hur reaktionerna skulle bli då?

Testosteronet påverkar män till att vara mer våldsbenägna

Det finns exempel på arbetsplatser som erbjudit kvinnor och chefer utbildning i klimakteriet och erbjuder stödsamtal. Detta är väldigt bra, men är det verkligen rätt väg att gå att erbjuda hela arbetsplatser utbildning i just klimakteriet. Jag tror resurserna kan användas bättre.

/Carita Sturesson

Artikeln är uppdaterad

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Ingen arbetsgivare tackar en prestationsprinsessa

Varför väljer så många att stanna hos arbetsgivare som inte ger dem förutsättningar att göra ett bra jobb? Anställda jobbar i motvind, tar ansvar ända in i väggen bara för att bli ersatta när de går sönder, skriver Elin Åberg.
Elin Åberg Publicerad 7 april 2026, kl 09:38
Extra arbetsuppgifter leder till stress och ohälsa
Att vara en prestationsprinsessa märks sällan i lönekuvertet. Däremot genom ohälsa, skriver Elin Åberg. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Elin Åberg

Du är den mest ansvarstagande, den folk lutar sig mot när något behöver lösas och ingen annan har lust. Du översätter klumpigt formulerade uttalanden till något konstruktivt och du är den enda som är klar med åtgärdspunkterna till mötet. 

Du blir sällan bekräftad, varken som människa eller för det du åstadkommer, eftersom det du gör ser så enkelt ut. Vad som inte syns är övertidstimmarna, nätter av tankeprocesser, huvudvärk och sena hämtningar på förskolan.

Livet som prestationsprinsessa är oglamoröst. Ingen kommer till din räddning och allt för sällan berättar någon hur underbar du är –  även när det verkligen vore på sin plats.

Livet som prestationsprinsessa är oglamoröst

Det ligger förstås ett stort ansvar på arbetsgivaren när det gäller medarbetares hälsa och välmående på jobbet. Avsaknad av en stödjande arbetsmiljö och ett fungerande ledarskap kan man skriva hyllmeter om. Men i slutändan behöver vi själva ta ansvar för vårt eget liv och mående. 

I både tidigare och nuvarande arbetsroll har jag hört hårresande historier om vad människor tolererar på sina jobb. Märkligt nog slutar dessa samtal ofta i den till synes helt ogrundade slutsatsen: “det blir nog bättre sen.“ Alternativt: “det är i alla fall inte lika dåligt nu.” 

Vi fortsätter hoppas på någon slags förbättring, fast vi blivit besvikna gång på gång.

Hade du kommit hem med sur mjölk från Arla?

Vi borde utöva vår konsumentmakt mer, när det gäller arbetsgivare. Hade du kommit hem med sur mjölk från Arla fyra gånger i rad, hade du sannolikt inte tänkt “Det blir nog bättre sen” och köpt samma mjölk en femte gång? Ändå går många tillbaka till samma sura arbetsgivare år efter år.

Vi behöver slå fast att det inte bara är tillåtet, utan ibland helt nödvändigt, att dra en gräns. Att lämna en arbetsplats när förutsättningar saknas, bekräftelse uteblir, eller påverkan på hälsa och mående blir för stor.  

Att sluta hoppas och komma till din egen räddning är ofta det mest ansvarstagande och faktiskt det enda du kan göra. 

/Elin Åberg, egenföretagare inom ledarskapsutveckling