Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Personalomsättning – en underskattad kostnad

I besparingstider kan det vara klokt att vara extra rädd om sin personal. En anställd som slutar kostar väldigt mycket pengar, skriver Natalia Björkman.
Publicerad
Natalia Björkman
En person som avslutar sin anställning kostar företaget mycket pengar i form av nyrekrytering, produktionsbortfall och tid. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I tuffa ekonomiska tider vill många företag och organisationer spara pengar.  Det första brukar då vara enkla och kortsiktiga lösningar, exempelvis personalförmåner eller externa aktiviteter. En kostnad som däremot ofta glöms bort är den som är kopplad till personalomsättningen. Den kan uppfattas som oundviklig men går att påverka mer än vi tror.

I en rapport som vi tidigare presenterade framgår hur stor den kostnaden faktiskt kan vara. Förenklat kan kostnaderna delas in i fem delar: 

  • Sjunkande produktion: Den som ska sluta producerar mindre och är inte lika effektiv under slutfasen av sin anställning. 
  • Kommunikation och förankring: Beslut om ny rekrytering kan kräva sin interna process. 
  • Rekrytering och intervjuprocess: Tid och resurser som ägnas åt kandidatprofil, annonsering, förberedelser, intervjuer och uppföljning av potentiella kandidater. Här kan organisationen ta hjälp av en extern rekryteringsfirma, som då också innebär en kostnad.  
  • Utbildning och mentorskap: Chefers och kollegors tid som går till utbildning, upplärning och onboarding av den nya medarbetaren. 
  • Lägre produktivitet. Det tar tid för den nyanställde att producera lika mycket som en erfaren medarbetare. 

Den totala kostnaden för personalomsättning kan beräknas till allt från tre månadslöner upp till en årslön. I rena pengar blir det alltså i normalfallet runt en halv miljon kronor för en medarbetare som slutar. Naturligtvis skiljer det sig väldigt mycket från fall till fall. Mer specialiserade och ansvarsfulla positioner innebär högre kostnader, men som en tumregel landar vi på den summan. 

En halv miljon för en medarbetare som slutar

Viss personalomsättning sker alltid i en organisation och det behöver inte vara negativt. Däremot gäller det att undvika det onödiga tappet av kompetens; det som beror på brister i kulturen, otillfredsställande ledarskap eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Där finns det stora pengar att spara.

Ett ledarskap som vågar ta i den typen av frågor har mycket att vinna, både i form av kompetens och genom minskade kostnader för hela organisationen. Det är något att ta med sig nu när lågkonjunkturen ser ut att dra in över oss. 

/Natalia Björkman, HR-expert Simployer

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Anställdas mående är sämre efter pandemin

Anställda har mindre energi och motivation i dag än före pandemin. Det visar resultatet av över 1 000 personlighetstester, skriver Klaus Olsen.
Publicerad 16 september 2025, kl 06:00
Man ligger på ett skrivbord
Hur mår vi post-pandemi? Energin och engagemanget på jobbet är lågt, visar resultatet av över 1 000 personlighetstester. Foto:Privat/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När pandemin slog till förändrades världen över en natt. Redan då förstod vi att effekterna skulle bli stora, men få kunde ana hur djupt och långvarigt spåren skulle bli i våra hjärnor och vårt arbetsliv. I dag, flera år senare, ser vi konsekvenser som inte kan mätas i enbart sjukvårdsstatistik – det handlar om vårt mentala välmående och vår förmåga till motivation, utveckling och engagemang.

En ny studie publicerad i Nature Communications visar att våra hjärnor faktiskt åldrades i genomsnitt 5,5 månader snabbare under pandemin – oavsett om vi själva blev sjuka eller inte. Det är ett slående exempel på hur djupa avtryck en kris kan göra, även bortom fysiska symtom. Den kollektiva upplevelsen av stress, oro, social isolering och brutna vanor har påverkat oss alla.

Återgång till jobbet har inneburit en känsla av trötthet snarare än ny energi

När vi i en studie analyserade över 1 000 svenska personlighetstester var bilden klar: motivationen och drivkraften hos anställda har försvagats påtagligt jämfört med nivåerna före pandemin 2018. I princip samtliga undersökta egenskaper kopplat till arbetsglädje, ambition, utvecklingslust och riskbenägenhet har minskat. Detta är inte enskilda fall, utan ett genomgående mönster i hela arbetslivet.

För många har återgången till jobbet efter semestern inneburit en känsla av osäkerhet och trötthet snarare än ny energi. Många arbetsplatser vittnar om svårigheter att återupprätta engagemang och framtidstro. Vi ser nu att pandemins effekter slagit rot i kulturen: det är svårare att entusiasmera, sätta ambitiösa mål eller hitta motivation till att utvecklas – både som individ och verksamhet.

Den här utvecklingen ställer stora krav på arbetsgivare, företagare och beslutsfattare. Vi kan inte räkna med att tiden ensam läker de sår som pandemin rivit upp. Psykologisk återuppbyggnad och satsningar på välmående på jobbet måste få högsta prioritet, lika självklart som att vi fokuserade på smittskydd och fysisk säkerhet när krisen var som värst. Det handlar om att investera i mentalt kapital och skapa miljöer där människor kan återfå sin drivkraft och sitt engagemang.

Låt oss tala öppet om pandemins långsiktiga konsekvenser 

Jag ser det som en samhällsuppgift att ta dessa signaler på största allvar. Vår framtida innovationskraft och välfärd hänger på att vi återvinner både motivation och arbetsglädje. Låt oss tala öppet om pandemins långsiktiga konsekvenser – och agera för att rusta oss mentalt lika systematiskt som vi rustat oss fysiskt. Alternativet är att risken för ett fortsatt stukat arbetsliv växer, både för individ och samhälle.

/Klaus Olsen, vd Jobmatch Sweden