Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Personalomsättning – en underskattad kostnad

I besparingstider kan det vara klokt att vara extra rädd om sin personal. En anställd som slutar kostar väldigt mycket pengar, skriver Natalia Björkman.
Publicerad
Natalia Björkman
En person som avslutar sin anställning kostar företaget mycket pengar i form av nyrekrytering, produktionsbortfall och tid. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I tuffa ekonomiska tider vill många företag och organisationer spara pengar.  Det första brukar då vara enkla och kortsiktiga lösningar, exempelvis personalförmåner eller externa aktiviteter. En kostnad som däremot ofta glöms bort är den som är kopplad till personalomsättningen. Den kan uppfattas som oundviklig men går att påverka mer än vi tror.

I en rapport som vi tidigare presenterade framgår hur stor den kostnaden faktiskt kan vara. Förenklat kan kostnaderna delas in i fem delar: 

  • Sjunkande produktion: Den som ska sluta producerar mindre och är inte lika effektiv under slutfasen av sin anställning. 
  • Kommunikation och förankring: Beslut om ny rekrytering kan kräva sin interna process. 
  • Rekrytering och intervjuprocess: Tid och resurser som ägnas åt kandidatprofil, annonsering, förberedelser, intervjuer och uppföljning av potentiella kandidater. Här kan organisationen ta hjälp av en extern rekryteringsfirma, som då också innebär en kostnad.  
  • Utbildning och mentorskap: Chefers och kollegors tid som går till utbildning, upplärning och onboarding av den nya medarbetaren. 
  • Lägre produktivitet. Det tar tid för den nyanställde att producera lika mycket som en erfaren medarbetare. 

Den totala kostnaden för personalomsättning kan beräknas till allt från tre månadslöner upp till en årslön. I rena pengar blir det alltså i normalfallet runt en halv miljon kronor för en medarbetare som slutar. Naturligtvis skiljer det sig väldigt mycket från fall till fall. Mer specialiserade och ansvarsfulla positioner innebär högre kostnader, men som en tumregel landar vi på den summan. 

En halv miljon för en medarbetare som slutar

Viss personalomsättning sker alltid i en organisation och det behöver inte vara negativt. Däremot gäller det att undvika det onödiga tappet av kompetens; det som beror på brister i kulturen, otillfredsställande ledarskap eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Där finns det stora pengar att spara.

Ett ledarskap som vågar ta i den typen av frågor har mycket att vinna, både i form av kompetens och genom minskade kostnader för hela organisationen. Det är något att ta med sig nu när lågkonjunkturen ser ut att dra in över oss. 

/Natalia Björkman, HR-expert Simployer

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Psykiskt våld kan bli brott – nu måste arbetsgivare ta sitt ansvar

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal eller lever under stress som påverkar prestation och närvaro på jobbet. Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och se frågan som en del av arbetsmiljöansvaret.
Zenobia Rizvi Publicerad 24 mars 2026, kl 09:15
Psykiskt våld som följer med in på arbetsplatsen är ett arbetsmiljöproblem, skriver Zenobia Rizvi. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Zenobia Rizvi

I sommar kan psykiskt våld i nära relation bli straffbart. Upprepad kontroll, hot, isolering och systematisk nedbrytning föreslås erkännas som det brott det är. Men lagstiftning i sig förändrar inte människors vardag. För att den nya lagen ska få verklig effekt måste fler aktörer än rättsväsendet ta ansvar. Arbetslivet är en av dem.

I en tidigare debattartikel i Kollega argumenterade jag för att våld i nära relationer är en arbetsgivarfråga. Den slutsatsen står fast. När våld påverkar arbetsförmågan är det en arbetsmiljöfråga.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet. Det påverkar arbetsförmåga, trygghet och sjukfrånvaro. Den som lever under ständig kontroll bryts ner över tid. Koncentrationen sviktar, orken försvinner och självförtroendet urholkas.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal, lever under hot som kan nå arbetsplatsen eller utvecklar stressrelaterade symtom som påverkar prestation och närvaro. I förlängningen riskerar det att leda till sjukskrivning och att värdefull kompetens går förlorad.

Det är arbetsmiljökonsekvenser. Och de omfattas av arbetsgivarens ansvar.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare förebygga ohälsa och agera på signaler om risk i arbetet. Arbetsmiljöansvaret avgörs inte av var orsaken uppstår, utan av om arbetet påverkas.

Psykiskt våld är den vanligaste formen av våld i nära relation och statistik visar att tusentals sjukskrivningar varje år har sin grund i våldsutsatthet. Kvinnor har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män, och psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare

Trots det integreras sällan våld i nära relation som en möjlig arbetsmiljörisk i organisationers riskbedömningar och systematiska arbetsmiljöarbete. Därmed förbises en dokumenterad faktor bakom psykisk ohälsa, sjukfrånvaro och otrygghet med konsekvenser för både individ och verksamhet.

Våld i nära relation beräknas kosta samhället tiotals miljarder kronor varje år. En del av den kostnaden bärs av arbetslivet genom sjukfrånvaro, minskad produktivitet och förlorad kompetens.

Det finns mycket att vinna på att arbeta strukturerat med frågan.

Organisationer som tidigt uppmärksammar signaler, har tydliga rutiner och ger chefer rätt stöd minskar risken för långa sjukskrivningar och oplanerade avbrott i verksamheten. De stärker sin förmåga att behålla kompetens, säkra kontinuitet och skapa en stöttande och inkluderande arbetsmiljö. 

Det handlar därför inte om en ”mjuk” fråga. Det är en fråga om riskhantering, kompetensförsörjning och långsiktig hållbarhet. Problemet är inte att kunskap saknas. Det finns i dag etablerade vägledningar för arbetsgivare. Problemet är att de inte alltid omsätts i praktik.

Genom att inkludera våld i nära relationer i sina riskbedömningar kan arbetsgivare ta frågan på allvar. Det förutsätter att chefer, HR och företagshälsovård har kunskap om hur psykiskt våld påverkar arbetsförmågan, kan identifiera signaler och ställa frågor, samt har förankrade rutiner för stöd och hänvisning.

Det gör skillnad.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare. När stöd och resurser är tydliga, sänks tröskeln för att söka stöd. När arbetsplatsen erbjuder flexibilitet och trygghet ökar möjligheten att behålla arbete och inkomst vilket ofta är avgörande för att kunna lämna en våldsam relation.

Samtidigt stärks organisationens stabilitet genom färre akuta frånvaroperioder, bättre kontinuitet och minskad risk för kompetensförlust.

Det handlar inte om en ”mjuk” fråga

Den nya lagen syftar till att stoppa psykiskt våld i ett tidigt skede. Arbetsplatsen är ofta en av få platser där förändringar i beteende, prestation och mående kan uppmärksammas i tid.

Men det förutsätter struktur. Utan strukturer blir stödet beroende av enskilda chefers mod. Med rätt kunskap och verktyg kan arbetsgivare bli en del av lösningen och samtidigt stärka sin egen verksamhet.

Den nya lagstiftningen, som väntas träda i kraft i sommar, markerar att psykiskt våld är ett brott. Nu behöver arbetslivet visa att konsekvenserna tas på allvar.

Arbetsmiljöansvaret finns redan. Nu är det dags att använda det.

/Zenobia Rizvi, HR-strateg med inriktning mot social hållbarhet