Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Personalomsättning – en underskattad kostnad

I besparingstider kan det vara klokt att vara extra rädd om sin personal. En anställd som slutar kostar väldigt mycket pengar, skriver Natalia Björkman.
Publicerad
Natalia Björkman
En person som avslutar sin anställning kostar företaget mycket pengar i form av nyrekrytering, produktionsbortfall och tid. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I tuffa ekonomiska tider vill många företag och organisationer spara pengar.  Det första brukar då vara enkla och kortsiktiga lösningar, exempelvis personalförmåner eller externa aktiviteter. En kostnad som däremot ofta glöms bort är den som är kopplad till personalomsättningen. Den kan uppfattas som oundviklig men går att påverka mer än vi tror.

I en rapport som vi tidigare presenterade framgår hur stor den kostnaden faktiskt kan vara. Förenklat kan kostnaderna delas in i fem delar: 

  • Sjunkande produktion: Den som ska sluta producerar mindre och är inte lika effektiv under slutfasen av sin anställning. 
  • Kommunikation och förankring: Beslut om ny rekrytering kan kräva sin interna process. 
  • Rekrytering och intervjuprocess: Tid och resurser som ägnas åt kandidatprofil, annonsering, förberedelser, intervjuer och uppföljning av potentiella kandidater. Här kan organisationen ta hjälp av en extern rekryteringsfirma, som då också innebär en kostnad.  
  • Utbildning och mentorskap: Chefers och kollegors tid som går till utbildning, upplärning och onboarding av den nya medarbetaren. 
  • Lägre produktivitet. Det tar tid för den nyanställde att producera lika mycket som en erfaren medarbetare. 

Den totala kostnaden för personalomsättning kan beräknas till allt från tre månadslöner upp till en årslön. I rena pengar blir det alltså i normalfallet runt en halv miljon kronor för en medarbetare som slutar. Naturligtvis skiljer det sig väldigt mycket från fall till fall. Mer specialiserade och ansvarsfulla positioner innebär högre kostnader, men som en tumregel landar vi på den summan. 

En halv miljon för en medarbetare som slutar

Viss personalomsättning sker alltid i en organisation och det behöver inte vara negativt. Däremot gäller det att undvika det onödiga tappet av kompetens; det som beror på brister i kulturen, otillfredsställande ledarskap eller brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Där finns det stora pengar att spara.

Ett ledarskap som vågar ta i den typen av frågor har mycket att vinna, både i form av kompetens och genom minskade kostnader för hela organisationen. Det är något att ta med sig nu när lågkonjunkturen ser ut att dra in över oss. 

/Natalia Björkman, HR-expert Simployer

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Svenska företag ska inte dansa efter Donald Trumps pipa

USA:s president Donald Trump har beordrat att program med mångfald, rättvisa och inkludering ska tas bort. Nu måste vi vässa argumenten för mångfald så att svenska företag inte går samma väg, skriver Annette Otto.
Publicerad 20 maj 2025, kl 09:00
trägubbar i olika färger på rad
Utvecklingen kring inkludering och rättvisa i USA påverkar globala företag. Nu är inte läge att backa kring mångfaldsmålen för svenska företag, utan vässa argumenten, skriver Anette Otto. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I USA är DEI-agendan (diversity, equity and inclusion) på tydlig reträtt. Utvecklingen har redan börjat påverka europeiska bolag med amerikanska intressen – och nu börjar vi även se hur svenska företag ställs inför nya frågor i en förändrad verklighet. Om vi vill fortsätta driva arbetet för ökad mångfald i svenskt näringsliv, måste vi själva börja ställa de svåra frågorna. Vi behöver vara tydligare med varför vi gör det här – annars riskerar vi att backa flera år i utvecklingen.

Ett färskt exempel är hur den amerikanska regeringen, under Donald Trumps återkomst, valde att avveckla DEI-satsningar inom offentliga myndigheter. DEI beskrivs som ett ”hoax” och ses som ett hinder för ett samhälle där kompetens ska vara avgörande. Samtidigt minskar några av USA:s största bolag – från Walmart till flera techjättar – sina investeringar i mångfaldsprogram. Kritiken kommer inte från ett vakuum, och vi börjar nu se hur tongångarna även påverkar svenska verksamheter.

Den bästa vägen framåt är inte att backa – utan att bli tydligare

I Danmark har branschorganisationer som Dansk Industri uppmanat sina medlemsföretag att tona ner DEI-kommunikationen i USA, något som svenska bolag också börjar förhålla sig till. Samtidigt har svenska företag som Ericsson fått kritik för att ha minskat fokus på mångfald och inkludering i sina senaste årsredovisningar, vilket har väckt starka reaktioner.

Jag menar att den bästa vägen framåt är inte att backa – utan att bli tydligare. Vi måste våga granska våra egna initiativ och säkerställa att arbetet med mångfald, jämlikhet och inkludering faktiskt har ett tydligt syfte som både medarbetare och verksamhet förstår och står bakom.

Det räcker inte att säga att mångfald är viktigt. Vi måste kunna visa varför. Mångfaldsarbete får inte reduceras till symbolpolitik eller följa med i tillfälliga opinioner. Det måste bottna i tydliga affärsmål och insikter. Varför vill vi öka mångfalden i våra rekryteringar? Är det för att bredda kompetensbasen? För att få fler perspektiv i innovationsarbetet? Eller för att bättre spegla de samhällen vi verkar i?

Jag är övertygad om att mångfald bidrar till bättre beslut, starkare team och ökad konkurrenskraft. Det finns en lång rad forskningsrapporter som visar just det. Men om vi inte lyckas förklara kopplingen till affären – då tappar vi både kraft och förtroende.

 

Vi ska höja nivån på våra argument

I USA har kritiken mot DEI ofta handlat om att vita män upplever sig bortvalda på grund av kvoter eller särskilda satsningar för minoriteter. Samma argument har hörts även i Sverige, exempelvis i samband med riktade stipendier till kvinnliga forskare. Det är en typ av kritik vi måste ta på allvar. För att DEI-arbetet ska hålla över tid måste det upplevas som rättvist – inte som något som gynnar en grupp på bekostnad av en annan.

Det innebär inte att vi ska sluta arbeta för mångfald. Men vi måste bli bättre på att definiera vad vi menar med “den bästa kandidaten”. För människor verkar inte i ett vakuum, de ingår i team, i relationer, i sammanhang. Kompetens handlar inte bara om CV, utan också om potential, perspektiv och samarbetsförmåga. Och det kräver att vi är tydliga och trovärdiga i hur vi pratar om vårt arbete.

Det är tydligt att DEI-agendan är inne i en motvind internationellt. Men det innebär inte att vi måste backa i Sverige. Tvärtom är det nu vi behöver förankra vårt arbete djupare i verksamhetens mål och i en verklig förståelse för varför det är viktigt.

Vi ska inte dra ner på våra ambitioner. Men vi ska höja nivån på våra argument. Och vi ska bli bättre på att visa att mångfald inte är en eftergift – utan ett affärskritiskt verktyg för att lyckas i en komplex värld.

/Annette Otto, Senior Vice President, People & Culture, GlobalConnect