Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Om tio år behövs en miljon bönder i Sverige

Oljesamhället går mot sitt slut. Därför är det nödvändigt att så snabbt som möjligt ställa om till ekologiskt jordbruk, skriver journalisten Gunnar Lindstedt. Enligt honom blir jordbruksarbete betydligt viktigare än kunskapsjobb och tjänstesysslor i framtiden.
Gunnar Lindstedt Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det har sagts att räddningsoperationen för att stoppa oljeläckan i Mexikanska golfen är ungefär som att genomföra en månlandning. På 1?500 meters djup där trycket är alldeles för högt för att dykare ska kunna dyka, och i totalt mörker ska man med fjärstyrda farkoster försöka täppa till borrhålet där över 70?000 fat olja per dag just nu sprutar upp. Det oljespill som kommer ut i havet kommer antagligen orsaka den största miljökatastrofen genom tiderna.

I Mexikanska golfen liksom utanför Brasiliens och Västafrikas kuster pågår sedan ett antal år borrningar efter så kallad djuphavsolja. Under havsbotten ytterligare 3-4 kilometer ner har man i denna geografiska triangel hittat relativt stora fyndigheter av olja och gas. Utvinningen kräver dock extremt avancerad teknologi och är därför mycket kostsam. Om något går fel är dessutom risken för katastrof uppenbar.

Djuphavsoljan, liksom oljesanden i Kanada och prospektering i otillgängliga områden som Arktis och Östra Sibirien är alla exempel på den allt mer desperata jakten på fossila bränslen som pågår i världen.

Hela den industriella revolutionen och det senaste århundradets ekonomiska tillväxt har byggt på olja. Jämför man kurvan för världens BNP-ökning med kurvan för oljeförbrukningen, kan man se att de två sammanfaller i stort sett helt. Vårt välfärdssamhälle bygger på att vi har konsumerat mer energi. Manuellt arbete har ersatts med maskiner som drivs med olja eller andra former av energi. Under min livstid har oljekonsumtionen åttadubblats och världen har under många decennier vant sig vid att kunna öka oljeförbrukningen med några procent om året.

Oljepriset 2005 låg på cirka 50 dollar per fat, men under de följande tre åren tredubblades priset därför att världens oljeproduktion inte längre kunde tillfredsställa den ökande efterfrågan. Sedan 2005 har världens oljeproduktion slutat växa och legat kvar på cirka 85 miljoner fat per dag. Tvärtemot vad officiella prognosmakare förutspått stagnerar världens oljeproduktion och har antagligen nått sin topp. Därmed står världens industriella utveckling inför en radikal förändring. Den tillväxt vi tidigare upplevt med hjälp av obegränsade billiga energiresurser är över. I stället måste världen inom bara några år ställa om till kraftigt krympande tillgång på olja och fossila bränslen.

Även amerikanska försvaret har nyligen insett hur allvarlig situationen är; redan 2015 kan världens oljeproduktion ha gått ner med 5 miljoner fat per dag sägs i en rapport. Olja är en ändlig resurs och världens stora oljefält är redan exploaterade, många av dem sjunger idag på sista versen. Världens största oljefält - Ghawar i Saudiarabien - har producerat olja sedan 50-talet, men många tror att fältet nu nått sin topp och att en snabb nedgång i fältets produktion är nära förestående.

Vad händer då när oljan sinar? Det vi redan ser är att oljeindustrin och det politiska etablissemanget i mer eller mindre dolda aktioner försöker tillskansa sig nya oljeresurser eller alternativa energitillgångar. Propagandan är att den svårtillgängliga oljan nu ska ersätta "cheap oil". Men som katastrofen i Mexikanska golfen visar är riskerna med dessa sista oljedroppar extremt höga. Det är oerhört dyrbart, energinettot är allt mindre och miljökostnaderna enorma. De teknologiska optimisterna borrar dock huvudet i sanden och framhärdar i tron att ny teknik löser problemen och att vi därför kan fortsätta tillväxtsamhället som förr.

Även för många politiker och fackföreningsfolk är en expanderande ekonomi enda alternativet. Risken är uppenbar att dessa fackliga och politiska ledare kommer att driva samhällsutvecklingen rakt in i väggen.

Svängningarna i oljepriset kommer att öka kraftigt. Det som hände 2008 håller nu på att upprepas. Eftersom den globala tillväxten är alltmer lånefinansierad och allt mindre baserad på värdeskapande produktion av basala livsförnödenheter, blir bubblorna större och större. En krympande oljeproduktion borde leda till en krympande ekonomi, men med hjälp av gigantiska lånepaket dopas samhället. Den andra fas av finanskrisen som nu sveper över världen tyder dock på att även de finansiella morfinsprutorna nu nått vägs ände.

Förr eller senare kommer en radikal förändring i form av åtstramning. Våra resurser blir mindre, och då kommer det att bli viktigare än någonsin att använda dessa så sparsamt som möjligt.

Flygindustrin kommer inte att kunna fortsätta som nu, att importera snittblommor från Afrika med flyg tillhör snart historien. Hela det globala handelsutbytet måste förändras radikalt. Alla länder måste återigen bli mer självförsörjande och lita mindre till transporter. Först och främst gäller det vår livsmedelsförsörjning. Diesel till traktorer, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel, transporter, plastförpackningar och kylsystem - allt detta gör att vi idag har en matproduktion som är extremt energikrävande. Ungefär 20 procent av den totala energikonsumtionen går idag till livsmedelsförsörjningen. När oljan sinar blir en sådan energiintensiv matförsörjning omöjlig.

Det blir nödvändigt att så snabbt som möjligt ställa om till ekologiskt jordbruk. Fram till 1920-talet var jordbruket faktiskt självförsörjande på energi, och så måste det bli igen. En avgörande förändring blir att bryta dagens trender med ett alltmer specialiserat och storskaligt jordbruk, för att i stället återgå till jordbruk som kombinerar åkerbruk och djurskötsel. Djuren behövs på gården för att få stallgödsel som kan gödsla åkrarna. Detta kretslopp fungerade mycket effektivt ända tills oljeboomen gjorde det möjligt med mekanisering och monokulturer. Spannmålsskördarna har med oljans hjälp kunnat flerdubblas, men denna ökade produktion är inte långsiktigt hållbar. Tvärtom pågår en mycket oroande jordförstöring, matjordslagret på många håll i världen krymper drastiskt. Den amerikanska prärien har exempelvis varit ett av världens mest bördiga områden, men femtio år av ensidiga odlingar och kraftig kemikalieanvändning har gjort att matjordslagret minskat med femtio procent.

En ny jordbrukspolitik som bygger på kretslopp och lokal livsmedelsförsörjning kan inom snar framtid bli en fråga om liv eller död. Inom tio år kommer vi att behöva en miljon bönder i Sverige. Jordbruksarbete blir betydligt viktigare än alla de kunskapsjobb och tjänstesysslor som idag predikas som vägen mot framtiden.  

Ståndpunkter:

  • Världens oljeproduktion har nått sin topp. Därmed står den industriella utvecklingen inför en radikal förändring. Vi måste ställa om till kraftigt krympande tillgång på olja och fossila bränslen.
  • Det håller inte att borra huvudet i sanden och framhärda i tron att ny teknik löser problemen.
  • Hela det globala handelsutbytet måste förändras. Alla länder måste bli mer självförsörjande och lita mindre till transporter.
  • Det blir en fråga om liv eller död att skapa en ny jordbrukspolitik som bygger på kretsloppet och lokal livsmedelsförsörjning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Chefer måste våga möta konflikter

En välfungerande arbetsplats kan använda konflikter som en möjlighet för utveckling. Men många chefer är för passiva, vilket förvärrar problemen, skriver Tamara Maskovic Wängborg.
Publicerad 19 november 2024, kl 10:16
fingrar med målade ansikten på
Passiva chefer riskerar att orsaka sämre arbetsmiljö bland anställda, skriver Tamara Maskovic Wängborg. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När vi på Medlingscentrum frågade chefer kring hur de uppfattar konflikter på jobbet svarade 80 procent att konflikter på arbetsplatsen påverkar både dem själva och verksamhetens resultat negativt. 

Konflikter är inte något som bara ska undvikas – de kan bli en drivkraft för förändring och förbättring, om de hanteras rätt. Att skapa en kultur där konflikter ses som en naturlig del av arbetslivet och där chefer har rätt verktyg och för att agera tidigt, är nyckeln till framgång.

 Passiva chefer skapar en känsla av otrygghet

Forskning visar att passivt ledarskap ofta leder till kränkningar och mobbning på arbetsplatsen. Enligt Arbetsmiljöverket upplever många medarbetare att passiva chefer skapar en känsla av otrygghet och förvärrar konflikter. Chefer som agerar tidigt i en konfliktsituation minskar stress och förbättrar arbetsmiljön, vilket i sin tur påverkar verksamhetens resultat positivt.

Forskaren Matthew Lieberman från UCLA har visat att hjärnan reagerar på sociala hot, som konflikter, på samma sätt som den gör på fysiska hot. Detta gör konflikthantering till en central del av arbetsmiljöns psykiska hälsa.

Konflikter som inte hanteras i tid kan eskalera och leda till sämre produktivitet, högre sjukfrånvaro och till och med att medarbetare slutar. Det finns en tydlig koppling mellan chefernas förmåga att hantera konflikter och verksamhetens framgång. 

Vi skulle aldrig acceptera dåliga verktyg för att genomföra en budgetprocess. Varför gör vi det när det gäller konflikthantering, som påverkar arbetsmiljön och resultaten så mycket?

Hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering

En annan viktig lärdom är att nästan hälften av svenska arbetsplatser saknar rutiner för konflikthantering.  Att skapa tydliga rutiner och processer är ett enkelt och effektivt sätt att ge både chefer och medarbetare en känsla av trygghet och struktur när konflikter uppstår. När rutinerna saknas, ökar risken för långdragna och destruktiva konflikter som påverkar hela organisationen.

Företagsledningar har en stor möjlighet att göra skillnad. 

Att hantera konflikter aktivt och i tid är en central del av ett framgångsrikt ledarskap. Med rätt verktyg och stöd kan svenska chefer vända konflikter till något konstruktivt som stärker både arbetsmiljön och resultaten.  Det är hög tid att chefer får det stöd och den utbildning de behöver för att kunna hantera konflikter med trygghet och effektivitet. Konfliktmodiga ledare kommer inte bara öka din lönsamhet, utan också bidra till ett starkare team.

/Tamara Maskovic Wängborg, specialist på konflikthantering på Medlingscentrum

Debatt

Debatt: Åldersdiskriminering krossar erfarna arbetssökare

När äldre personer tvingas byta jobb möter de ett system som är riggat mot dem. Ålder ses som en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång, skriver Palle Gustafsson.
Publicerad 12 november 2024, kl 06:00
Stoppskyltar som står på rad
När äldre söker nytt jobb möts de av många bromsklossar längst vägen. Arbetsförmedlingen är en, rekryteringsbyråer en annan, skriver Palle Gustafsson. Foto: TT/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Sverige står inför en osynlig kris: ålderismen. Tusentals kompetenta och erfarna svenskar över 40 år, står utan arbete och möter en arbetsmarknad som bortser från deras erfarenhet. Ålderism, som innebär att diskriminera människor baserat på deras ålder, är ett allvarligt och växande problem.

I september 2024 var 191 969 personer över 40 år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Än mer oroande är att 58 procent av dem hade varit utan arbete i över ett år inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Och många av dem som passerat ett år i arbetslöshet, fortsätter att kämpa även andra året. Detta är inte en slump, utan ett tydligt tecken på en arbetsmarknad som systematiskt bortser från erfarna arbetssökandes värde.

Varför händer detta? Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare och rekryteringsbyråer, utan också för att vårt system tillåter det. Arbetsförmedlingen, vars uppgift är att hjälpa arbetssökande tillbaka in på arbetsmarknaden, behandlar ofta de över 40 som om de skulle klara sig själva. I stället för att ge stöd förväntas dessa personer, med åratal av yrkeserfarenhet och utbildning, vara nära arbetsmarknaden och därför inte i behov av hjälp. Det är en farlig och felaktig föreställning. Många av dessa människor är inte bara långt från arbetsmarknaden – de trycks längre bort för varje dag de ignoreras.

Ålderism florerar inte bara på grund av fördomar hos arbetsgivare 

Rekryteringsbyråer förstärker också problemet. I en arbetsmarknad där efterfrågan på arbetskraft är hög, blir de överdrivet selektiva och väljer oftast riskfria, yngre kandidater som de kan sälja in till arbetsgivare. Ålder anses vara en risk, trots att erfarenhet borde ses som en tillgång.

För det första måste Arbetsförmedlingen ta sitt ansvar och erbjuda aktivt stöd till alla arbetssökande, oavsett ålder. Den mentala och fysiska påverkan av långvarig arbetslöshet är väl dokumenterad, och att ignorera äldre arbetssökande är både inhumant och ineffektivt.

När äldre arbetstagare tvingas byta jobb möter de ett system riggat emot dem. Principen “sist in, först ut” slår hårt mot de som vill byta arbete, vilket förvärrar ålderismen då de sitter kvar.

Ålder anses vara en risk trots att erfarenhet borde ses som en tillgång

Slutligen behöver vi omfamna den teknologiska utvecklingen. Genom att använda AI och big data kan Arbetsförmedlingen skapa bättre matchningar mellan arbetsgivare och arbetssökande. Att matcha rätt kompetens med rätt arbetsgivare är möjligt, men det kräver ett system som tar hänsyn till alla arbetssökande – inte bara de som är yngre under 40 år.

Så varför tillåter vi att ålderism frodas i Sverige år efter år? Det är dags att stå upp för våra erfarna medborgare och se till att alla, oavsett ålder, får samma möjlighet att bidra till vårt samhälle. Att låta ålderism fortsätta skadar både individer och ekonomin – och det är en kostnad vi inte har råd att betala.

Palle Gustafsson, Initiativtagare till nätverket AddAge 

 

Debatt

Debatt: Gårdsförsäljning av alkohol är en facklig fråga

Förslaget om gårdsförsäljning av alkohol kommer att leda till ökad ohälsa bland befolkningen och att små producenter inte når ut med sina produkter. Det skriver Maria Hagström och Andreas Bengtsson.
Publicerad 5 november 2024, kl 06:00
Maria Hagström, Andreas Bengtsson
Det är dags att facket lyfter frågan om gårdsförsäljning av alkohol, skriver Maria Hagström och Andreas Bengtsson. Foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vad är fackets roll i debatten om gårdsförsäljning och risken för det svenska alkoholmonopolet om förslaget blir verklighet? Bör vi debattera frågan inom facket? Det tycker vi inom Systembolagets personalförening Unionen. Vi tycker det är lika viktigt att slå vakt om svensk alkoholpolitik som att vi engagerar oss i arbetsmiljöfrågor.  

Alkoholen är inte en vara som andra och kostar samhället och våra arbetsgivare stora summor i produktionsbortfall och olyckor. Vi har alla sett vad som händer när alkoholbruk går över i ett missbruk. Fackföreningsrörelsen har växt fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen av en anledning – tanken kring omsorg om varandra och viljan att bygga ett bättre samhälle. 

Unionen har en unik position som den fackförening som organiserar alla som i sitt arbete berörs av förslaget om så kallad gårdsförsäljning. Det är Systembolagets alla anställda, tjänstemännen hos de cirka 1 000 leverantörer och svenska producenter som levererar till Systembolaget. Och inte minst de ideella organisationer som arbetar med alkoholens skadeverkningar och de människor som faller igenom skyddsnätet.

Avreglering utan eftertanke har lett till haverier för samhällets viktiga funktioner

Vi inom SPF Unionen tror på idén att begränsa möjligheten att driva alkoholförsäljning utan att ha vinstintresset som främsta mål. Vi stärks i den ståndpunkten för att det är en verklighet vi arbetar i och ser dagligen när vi säljer alkohol, men också utifrån hur annan avreglering utan eftertanke har lett till haverier för samhällets viktiga funktioner.

Men framför allt bör vi diskutera förslaget så som det verkligen är. 

Förslaget kallas för gårdsförsäljning men den benämningen stämmer inte – det flesta producenter som skulle dra nytta av en ny försäljningskanal är nämligen inte på landsbygden utan produktionsställen i storstäderna. Det som produceras är också till stor del tillverkat av importerad råvara

Det beskrivs att de svenska producenterna ska få en ökad omsättning och påstås att nya jobb skapas samtidigt som alkoholkonsumtionen inte ska gå upp.  Det påståendet är både mindre trovärdigt och dåligt underbyggt. 

Från industrins sida vill man slopa småskalighet

De från industrin som skrivit remiss som är positiva till förslaget om gårdsförsäljning är i själva verket kritiska till alla de delar i förslaget som är tillagda för att kunna bevara monopolet. De verkar se förslaget som en möjlig väg mot att  avreglera Systembolagets monopol och låta vinst gå före folkhälsa. Ju närmare de små producenterna man kommer desto positivare till Systembolaget är man dock, och de flesta producentföreningar inser att det är genom Systembolaget man säljer de stora volymerna. 

Tvingas man välja, så väljer dessa hellre säker distribution på Systembolaget än osäker och liten försäljning på gården. Det är svårt att hitta någon remissinstans som tycker att det liggande förslaget är bra. Från industrins sida vill man slopa både småskalighet och kunskapshöjande aktiviteter samt öka mängden man kan få sälja vid varje tillfälle. 

Europeiska vinorganisationer har redan anmält förslaget till EU-kommissionen för att det strider mot fri konkurrens och monopolets villkor för det godkända undantaget. Det är mycket troligt att en anmälan till EU-domstolen redan ligger och väntar och går i väg första dagen om förslaget blir verklighet. När monopolet väl har blivit förklarat olagligt så går det med största sannolikhet inte att backa bandet.

Det andra scenariot är att, eftersom businesscaset för gårdsförsäljning inte håller, så kommer de åtgärder som nu är föreslagna inte räcka till för att få lönsamhet och då kommer man att vilja ha en större urholkning av regelverket kring alkoholförsäljning och därmed faller Sveriges undantag för alkoholmonopol.

Tunga remissinstanser tror inte att förslaget går att genomföra – ändå fortsätter man – varför då?

En majoritet av jurister och tunga remissinstanser utan vinstintresse tror inte att förslaget går att genomföra – ändå fortsätter man – varför då? Svenska folket är väldigt förtjusta i sitt monopol. Systembolaget toppar olika typer av mätningar i kundnöjdhet och varumärke. 

Förslaget handlar inte om omsorg om landsbygden. Det är ett  sätt att runda befolkningen och driva igenom förslaget av ideologiska och vinstdrivande intressen, drivna av alkoholindustrin.

Sverige är ett litet land med en liten befolkning och utan Systembolaget kommer de små producenterna på landsbygden att förlora distribution och få svårare att sälja sina produkter över hela Sverige.  Småproducenter tjänar inte på förslaget.

Vi, SPF Unionen, vill med den här debattartikeln uppmärksamma Unionen, både ledning och medlemmar, på vad som är på gång och starta en internfacklig diskussion. Vill man som klubb eller centralt ha kontakt med oss för att diskutera frågan vidare så välkomnar vi sådant initiativ. 

Går förslaget igenom påverkar det direkt flera tusen av Unionens medlemmar men även allas våra arbetsplatser och samhället i stort.

/Maria Hagström vice ordförande Systembolagets Personalförening SPF, Andreas Bengtsson vice ordförande Systembolagets Personalförening