Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Laga mat - rädda världen

Mat är alltid politik, hävdar kocken och journalisten Peter Streijffert. Genom att handla smartare och använda resterna kan man rädda både miljön och hushållskassan.
Peter Streijffert Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi slänger på tok för mycket mat, vilket är lika korkat som ekonomiskt och miljömässigt osunt. Men jag tvivlar på att någon annan kan få bort slöseriet - förändringen måste istället ske i  det egna köket. Lösningen är inte att laga mindre mat utan tvärtom mer! Anledningen till att vi slänger bort maten i stället för att äta upp den är inte att den är dålig, att råvarorna blivit otjänliga, nej, vi ids inte ta rätt på dem. Hinner inte laga mat längre. Väljer färdiglagat framför hemlagat för att spara tid och kanske också pengar. Men de snabba lösningarna kanske inte är så snabba och de är definitivt inte billiga - vare sig för oss som konsumenter eller för samhället i stort. På min sajt matduell.se vinner jag mot Findus nästan varje dag då min hemlagade mat tävlar mot den industritillverkade. Och jag vinner på deras egen hemma-plan där tid och pengar står på spel. Mitt vapen är matlådor och ammunitionen billiga råvaror i stora mängder. Men nog med militärtermer. Låt oss prata matnyttig ekonomi ett tag.

Konsumentverket räknar med att en familj med två tonåringar i snitt lägger 7?170 kronor i månaden på mat. En annan beräkning visar att samma familj rent statistiskt slänger åtskilliga av dessa matpengar rätt ner i soppåsen. Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat i soporna varje år. Lägg därtill att omkring hälften av all mat som köps in förstörs i olika led innan de hamnar i våra kök. Men hela 57 procent av de slängda livsmedlen hade kunnat ätas om de hade förvarats rätt eller konsumerats i tid. Vilket skamfullt slöseri! Vi bör självklart protestera på alla sätt vi kan men bör alla ta en titt in i våra egna kök, hur inkrökt det än kan låta. För det är i våra egna hem vi måste börja. Sluta slänga bort maten, helt enkelt. Använd resterna. Visst låter det ålderdomligt? Men våra beslut som konsumenter är  politisk sprängstoff. Ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva.

För så är det, mat är alltid politik. Varje gång vi handlar tar vi ställning - röstar för eller emot. Varje vara eller tjänst vi köper skickar signaler i flera led, på olika nivåer. Varje gång du väljer bort industrikycklingen till förmån för den ekologiska så är det ett miljöpolitiskt beslut. Det är, hur liten du än känner dig, ett otvetydigt steg i positiv riktning som påverkar en lång kedja från djur till butik till det bättre.

Du kan rädda såväl miljön som den egna ekonomin genom att handla smartare och använda resterna. Genom att laga mat från grunden, att köpa hem råvaror i stället för produkter, bidrar du till att minska an-talet transporter. I stället för att exempelvis köpa hem majonnäs, aioli, glass och sorbet - så köper du hem ett paket ägg och gör hela rasket själv. En vara ersätter geschwint fyra. Det är väl en positiv tanke att varje sås du snor ihop där hemma i köket är en påse såsmix mindre på vägarna. En förunderligt skön dubbel effekt uppnås sedan genom att plussa på sitt idoga lagande med att handla ekologiskt. Då bidrar du inte bara till färre transporter utan också till bättre varor och en sundare produktion. Lika verkningsfullt är det att tillreda och ta tillvara matvarorna när de är som bäst, till skillnad från att kasta bort dem när de passerat zenit. Innan du handlar - kolla först vad du har hemma. Utgå ifrån det du redan har så får du snurr på baletten och inget glöms bort, blir gammalt och slängs på soptippen. Gör du detta fullt ut så blir vinsterna multipla - både för samhället i stort och för var och en av oss. Att tillvarata resurser i stället för att ödsla dem är helt enkelt inte bara bra för miljön utan även för det den egna plånboken.

Men hur mycket pengar kan det handla om då? Hur låter
51?000 kronor om året? Det är vad som är i potten för min familj. Vi, två vuxna och två tonåringar,  sparar in 51?000 kronor om året på maten. Lågt räknat. Och vi gör det genom att laga mycket mat. Bara genom att baka allt vårt bröd så sparar vi in 10?000 kronor per år. Genom att vara opportunist och handla det som för tillfället är fördelaktigast sparar vi 6?000 kronor per år. Ska jag göra en fiskgryta så är inte fisktypen avgörande, vilken som eller en kombination av exempelvis sej, kummel, lax, gös eller torsk (odlad) blir bra. Jag kan alltså köpa den just då billigaste fisken. Samma ekonomiskt fiffiga strategi använder vi även när det gäller en mängd andra varor.

Men tar det inte en väldig massa tid? Nej. På många sätt tar det längre tid att steka falukorv och koka spagetti än att göra ett långkok. Korvstekningen och spagettikoket kräver närmast din fulla uppmärksamhet i en halvtimme. Långkoket kräver mindre av dig än så.  För kökstid är inte som annan tid - den är mer som en rysk docka. I en tillagningstid kan man stoppa in en annan och så ännu en och... Jag ska ge ett konkret exempel: Fläskkarré med rotfrukter och sås.

Det speciella med denna till synes högst vardagliga maträtt är att allting görs i en gryta och den sammanlagda arbetstiden är inte mer än 20 minuter fast grytan går 3 timmar i ugnen. Den totala kostnaden för denna rejäla måltid för sex personer blir inte ens 60 kronor.

Ett annat exempel: att jag ägnar tre timmar för att göra en riktigt bra köttfärssås kan ju låta extravagant men i och med att jag gör så stor mängd, ofta cirka fem liter, så blir inte bara kostnaden lägre per låda utan även nedlagd tid. Älgfärs ersätter med fördel köttfärs och är sällan särskilt mycket dyrare, en tia mer per kilo då jag handlade. Till femlitersladdningen använde jag ca 1,5 kilo älgfärs, 400 g rimmat fläsk, 220 g kycklinglever, ekologisk tomatkross, ekologisk lök och vitlök, ekologisk morot, linser, kalvfond, persilja, salt och peppar.

Råvarorna kostade mig 117+20+5+15+10+5 =172 kronor.  Detta blev 16 lådor vilket gör 10:75 kronor/låda, med spagetti ett par kronor till. Tid: 3 timmar/ 16 = 11 min/låda.

Det handlar som sagt inte bara om mat. Om vi konsumenter bara visste hur mycket makt vi har så skulle vi kunna åstadkomma underverk. Överdriver jag? Jag hänvisar bara till krassa, fundamentala marknadsekonomiska regler. Om ingen köper en vara så försvinner den från marknaden. Tänk bara hur snabbt snudd på alla tvättmedel blev miljömärkta! Bara mat? Aldrig, ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva i.

Ståndpunkter:

  • Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat varje år - ett skamfullt slöseri!
  • Handla smart, laga mycket mat och baka allt bröd och familjen kan spara 50?000 kronor på ett år.
  • Varje gång du handlar tar du ställning. Ytterst handlar det om vilket värld du vill leva i.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Var unik säger vi – men är arbetsmarknaden redo för det?

Som barn lär vi oss att det är fint att vara unik, sticka ut och ta egna initiativ. Men arbetsgivare ser med skepsis på personer de inte kan stoppa i fack.
Publicerad 28 april 2026, kl 09:15
Paraplyer som flyger i lyften
Att stå ut i mängden kan innebära en nackdel på arbetsmarknaden, skriver Sabrina Johansson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi lever i en tid där vi ska sticka ut. Vara unika. Att visa driv, personlighet och engagemang. Att bygga kompetens, nätverk och ett personligt varumärke.

Sabrina Johansson

Budskapet är tydligt i skolan, i arbetslivet och i samhället i stort. Den som vågar, den som utvecklas och den som tar initiativ har möjligheter. Vi talar om vikten av innovation, om att tänka nytt och om att framtidens arbetsmarknad kräver människor som inte är rädda för förändring. 

Samtidigt möter många en annan verklighet när de väl står inför nästa steg i arbetslivet. För vad betyder egentligen att vara unik om det samtidigt finns en rädsla för det som inte är lätt att placera i en tydlig mall? I dagens rekryteringsprocesser talas det ofta om kompetensbrist. Det är svårt att hitta rätt kandidater. Om behovet av människor som kan tänka nytt, ta ansvar och bidra med energi i organisationer som står inför stora förändringar.

Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk

Men i praktiken avgörs många beslut i något helt annat. I trygghet.
I budget. I riskbedömningar. I frågan om personen verkligen kommer att leverera. I känslan av hur lätt någon har att passa in i en redan befintlig struktur.

Det gör att budskapet till arbetssökande ibland blir motsägelsefullt.

Var unik – men inte för unik. Visa driv – men inte så mycket att det känns osäkert. Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk. Visa engagemang – men inte så mycket att någon undrar om du egentligen vill något annat.

Det här är inte kritik mot enskilda rekryterare eller arbetsgivare. Det är snarare en reflektion över en arbetsmarknad som just nu försöker balansera två behov som inte alltid går ihop.  Behovet av förändring och behovet av stabilitet. Organisationer vill utvecklas, men de vill också minimera risk. De vill ha innovation, men också förutsägbarhet.
De vill ha människor som kan tänka nytt, men som samtidigt passar in i befintliga strukturer.

Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna

I den balansgången hamnar många arbetssökande i ett märkligt mellanläge. De gör det som förväntas av dem. De vidareutbildar sig, bygger nätverk, tar initiativ och arbetar med sitt personliga ledarskap. De uppmanas att synas mer, våga mer och tro mer på sin egen kompetens. Men när det väl är dags att fatta beslut kan just dessa egenskaper skapa osäkerhet. Den som sticker ut kan uppfattas som svår att placera. Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna. Den som har byggt ett eget varumärke kan uppfattas som en risk i stället för en tillgång. 

Resultatet blir en arbetsmarknad där många känner att de måste spela ett osynligt spel. Hur mycket vågar jag vara mig själv utan att det slår tillbaka? Hur mycket ska jag visa av min ambition utan att det uppfattas som att jag vill för mycket? Hur unik får jag egentligen vara?

Samtidigt står Sverige inför stora förändringar. Digitalisering, AI, cybersäkerhet och teknikutveckling förändrar arbetslivet i snabb takt. Företag och organisationer efterfrågar kompetens som inte alltid finns i traditionella utbildningsvägar. Vi behöver människor som vågar lära nytt, byta riktning och utvecklas genom hela arbetslivet. Då blir frågan ännu viktigare.

Systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling

Bakom varje CV finns en människa som har lagt tid på att lära sig mer, vågat synas, och vågat ta ansvar. Men om signalerna från arbetsmarknaden upplevs som motsägelsefulla riskerar vi att skapa en situation där människor till slut väljer det säkra framför det modiga. Inte för att de saknar vilja, utan för att systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling.

Det är en fråga som inte bara rör arbetssökande. Den rör företag, rekryterare och chefer som dagligen fattar beslut om vem som ska få en chans. Den rör fackförbund som arbetar för trygghet och utveckling i arbetslivet. Och den rör politiken, som talar om kompetensförsörjning samtidigt som många med kompetens står redo utan att få möjlighet att ta nästa steg.

Samtidigt finns det mycket som ger hopp. Det finns arbetsgivare som vågar tänka nytt. Det finns rekryterare som ser mer än bara det som står på papperet. Det finns kollegor, chefer och organisationer som vill skapa arbetsplatser där människor kan växa, utvecklas och känna att de hör hemma.

Att vara unik ska inte vara ett hinder

Arbetslivet är inte en kamp mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är ett samspel där båda behöver varandra för att utvecklas. Den som söker jobb vill bidra, ta ansvar och vara en del av något större. Den som anställer vill hitta människor som kan stärka verksamheten.

Därför behöver vi också våga skapa en arbetsmarknad där det finns plats för olika vägar in, olika personligheter och olika sätt att utvecklas. Att vara unik ska inte vara ett hinder.
Det ska vara en möjlighet både för individen och för arbetslivet.

/Sabrina Johansson TechQueen