Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Laga mat - rädda världen

Mat är alltid politik, hävdar kocken och journalisten Peter Streijffert. Genom att handla smartare och använda resterna kan man rädda både miljön och hushållskassan.
Peter Streijffert Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi slänger på tok för mycket mat, vilket är lika korkat som ekonomiskt och miljömässigt osunt. Men jag tvivlar på att någon annan kan få bort slöseriet - förändringen måste istället ske i  det egna köket. Lösningen är inte att laga mindre mat utan tvärtom mer! Anledningen till att vi slänger bort maten i stället för att äta upp den är inte att den är dålig, att råvarorna blivit otjänliga, nej, vi ids inte ta rätt på dem. Hinner inte laga mat längre. Väljer färdiglagat framför hemlagat för att spara tid och kanske också pengar. Men de snabba lösningarna kanske inte är så snabba och de är definitivt inte billiga - vare sig för oss som konsumenter eller för samhället i stort. På min sajt matduell.se vinner jag mot Findus nästan varje dag då min hemlagade mat tävlar mot den industritillverkade. Och jag vinner på deras egen hemma-plan där tid och pengar står på spel. Mitt vapen är matlådor och ammunitionen billiga råvaror i stora mängder. Men nog med militärtermer. Låt oss prata matnyttig ekonomi ett tag.

Konsumentverket räknar med att en familj med två tonåringar i snitt lägger 7?170 kronor i månaden på mat. En annan beräkning visar att samma familj rent statistiskt slänger åtskilliga av dessa matpengar rätt ner i soppåsen. Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat i soporna varje år. Lägg därtill att omkring hälften av all mat som köps in förstörs i olika led innan de hamnar i våra kök. Men hela 57 procent av de slängda livsmedlen hade kunnat ätas om de hade förvarats rätt eller konsumerats i tid. Vilket skamfullt slöseri! Vi bör självklart protestera på alla sätt vi kan men bör alla ta en titt in i våra egna kök, hur inkrökt det än kan låta. För det är i våra egna hem vi måste börja. Sluta slänga bort maten, helt enkelt. Använd resterna. Visst låter det ålderdomligt? Men våra beslut som konsumenter är  politisk sprängstoff. Ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva.

För så är det, mat är alltid politik. Varje gång vi handlar tar vi ställning - röstar för eller emot. Varje vara eller tjänst vi köper skickar signaler i flera led, på olika nivåer. Varje gång du väljer bort industrikycklingen till förmån för den ekologiska så är det ett miljöpolitiskt beslut. Det är, hur liten du än känner dig, ett otvetydigt steg i positiv riktning som påverkar en lång kedja från djur till butik till det bättre.

Du kan rädda såväl miljön som den egna ekonomin genom att handla smartare och använda resterna. Genom att laga mat från grunden, att köpa hem råvaror i stället för produkter, bidrar du till att minska an-talet transporter. I stället för att exempelvis köpa hem majonnäs, aioli, glass och sorbet - så köper du hem ett paket ägg och gör hela rasket själv. En vara ersätter geschwint fyra. Det är väl en positiv tanke att varje sås du snor ihop där hemma i köket är en påse såsmix mindre på vägarna. En förunderligt skön dubbel effekt uppnås sedan genom att plussa på sitt idoga lagande med att handla ekologiskt. Då bidrar du inte bara till färre transporter utan också till bättre varor och en sundare produktion. Lika verkningsfullt är det att tillreda och ta tillvara matvarorna när de är som bäst, till skillnad från att kasta bort dem när de passerat zenit. Innan du handlar - kolla först vad du har hemma. Utgå ifrån det du redan har så får du snurr på baletten och inget glöms bort, blir gammalt och slängs på soptippen. Gör du detta fullt ut så blir vinsterna multipla - både för samhället i stort och för var och en av oss. Att tillvarata resurser i stället för att ödsla dem är helt enkelt inte bara bra för miljön utan även för det den egna plånboken.

Men hur mycket pengar kan det handla om då? Hur låter
51?000 kronor om året? Det är vad som är i potten för min familj. Vi, två vuxna och två tonåringar,  sparar in 51?000 kronor om året på maten. Lågt räknat. Och vi gör det genom att laga mycket mat. Bara genom att baka allt vårt bröd så sparar vi in 10?000 kronor per år. Genom att vara opportunist och handla det som för tillfället är fördelaktigast sparar vi 6?000 kronor per år. Ska jag göra en fiskgryta så är inte fisktypen avgörande, vilken som eller en kombination av exempelvis sej, kummel, lax, gös eller torsk (odlad) blir bra. Jag kan alltså köpa den just då billigaste fisken. Samma ekonomiskt fiffiga strategi använder vi även när det gäller en mängd andra varor.

Men tar det inte en väldig massa tid? Nej. På många sätt tar det längre tid att steka falukorv och koka spagetti än att göra ett långkok. Korvstekningen och spagettikoket kräver närmast din fulla uppmärksamhet i en halvtimme. Långkoket kräver mindre av dig än så.  För kökstid är inte som annan tid - den är mer som en rysk docka. I en tillagningstid kan man stoppa in en annan och så ännu en och... Jag ska ge ett konkret exempel: Fläskkarré med rotfrukter och sås.

Det speciella med denna till synes högst vardagliga maträtt är att allting görs i en gryta och den sammanlagda arbetstiden är inte mer än 20 minuter fast grytan går 3 timmar i ugnen. Den totala kostnaden för denna rejäla måltid för sex personer blir inte ens 60 kronor.

Ett annat exempel: att jag ägnar tre timmar för att göra en riktigt bra köttfärssås kan ju låta extravagant men i och med att jag gör så stor mängd, ofta cirka fem liter, så blir inte bara kostnaden lägre per låda utan även nedlagd tid. Älgfärs ersätter med fördel köttfärs och är sällan särskilt mycket dyrare, en tia mer per kilo då jag handlade. Till femlitersladdningen använde jag ca 1,5 kilo älgfärs, 400 g rimmat fläsk, 220 g kycklinglever, ekologisk tomatkross, ekologisk lök och vitlök, ekologisk morot, linser, kalvfond, persilja, salt och peppar.

Råvarorna kostade mig 117+20+5+15+10+5 =172 kronor.  Detta blev 16 lådor vilket gör 10:75 kronor/låda, med spagetti ett par kronor till. Tid: 3 timmar/ 16 = 11 min/låda.

Det handlar som sagt inte bara om mat. Om vi konsumenter bara visste hur mycket makt vi har så skulle vi kunna åstadkomma underverk. Överdriver jag? Jag hänvisar bara till krassa, fundamentala marknadsekonomiska regler. Om ingen köper en vara så försvinner den från marknaden. Tänk bara hur snabbt snudd på alla tvättmedel blev miljömärkta! Bara mat? Aldrig, ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva i.

Ståndpunkter:

  • Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat varje år - ett skamfullt slöseri!
  • Handla smart, laga mycket mat och baka allt bröd och familjen kan spara 50?000 kronor på ett år.
  • Varje gång du handlar tar du ställning. Ytterst handlar det om vilket värld du vill leva i.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Jag hoppade av och valde friheten

Efter nio månader skrev jag ut mig från Arbetsförmedlingen. Meddelade a-kassan att tack, men nej tack. Det var inte ett enkelt beslut. Varken ekonomiskt eller mentalt. Men alldeles, alldeles livsnödvändigt.
Åsa Hanell Publicerad 3 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingens app i mobilen
Att söka hundratals jobb utan att någonsin komma fram till micken och berätta vad jag kan bidra med är tärande på självkänslan, skriver Åsa Hanell.

Foto: Magnus Lejhall/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

När jag efter en avgångslösning från mitt fasta journalistjobb sedan 25 år tillbaka, började söka jobb på allvar, var jag övertygad om att det inte skulle vara helt lätt att få ett nytt jobb – men inte omöjligt. Så fel jag hade.

När ”lönen” slutade betalas ut skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen och kontaktade a-kassan. Då drogs de första skruvarna åt. Samtidigt som gigantiska hål i vårt välfärdssystem blev synliga.

Åsa Hanell arbetslös

Villkor som jag inte trodde var möjliga uppdagades. Eftersom jag tidigare arbetat med författarverksamhet tvingades jag skriva under en försäkran för att få ersättning från a-kassan. För att jag ska ha rätt till ersättning måste min författarverksamhet upphöra definitivt, det går nämligen inte att avgöra när en författare är arbetslös eftersom det inte finns något som kan styrka eventuellt arbete.

Vad som definierar författares arbete framgår dock inte på blanketten som de vill att jag ska skriva under för att försäkra att jag inte bedriver någon författarverksamhet.

Så jag ringde och frågade.

– Hej, är det ok om jag i tanken har en bokidé som jag planerar att någon gång i framtiden göra verklighet av?

Det blev tyst i luren.

– Är det okej att jag går på Bokmässan?

– … Du menar som privatperson?

– Ja.

– Det är nog bäst att du kollar med oss först.

Efter mycket om och men fick jag i alla fall fortsätta bedriva verksamhet i min enskilda firma. Trots att a-kassan vid flera tillfällen sa att det inte var möjligt, att jag skulle tvingas avveckla den eller allra minst lägga den vilande. Jag hade lagen på min sida.

Jag kände mig rättslös och chanslös

Det absolut ingen upplyste mig om var däremot att i samma sekund som jag valde att fortsätta driva företag så förlorade jag min SGI. Inte heller det trodde jag var möjligt, så jag kontaktade en SGI-specialist på Försäkringskassan, som i sin tur undersökte saken. Det var ingen som ställt frågan före mig.

Det visade sig att ”Den som fortfarande arbetar i ett eget företag kan inte betraktas som delvis arbetslös, bland annat eftersom arbete i eget företag inte på samma sätt kan vara avtalat att ske i någon viss omfattning.”

Och jag som trodde att det var exakt det jag och a-kassan kommit överens om. Moment 22.

Jag kunde överklaga beslutet. Men jag orkade inte. Jag kände mig rättslös och chanslös. Och eftersom min enskilda firma drar in minimalt med pengar kommer jag aldrig mer ha råd att vara sjuk.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken, utan att för en enda levande människa få berätta om vad jag kan bidra med.

Så jag stämplade och sökte jobb. Hundratals. Utan att komma fram till micken.

Att gå från uppskattad välutbildad anställd till persona non grata från i princip ena dagen till den andra. Ofattbart. Kompetensdumpningen är total. Och måste, misstänker jag, även vara en nationalekonomisk katastrof.

Arbetsförmedlingen ville att jag skulle söka fler jobb längre bort inom andra yrken och jag undrade stilla i mitt inre om jag skulle få det där jobbet som socionom i Kiruna.

De ville att jag skulle gå en arbetsmarknadsutbildning. Jag hittade en som var relevant och klickade på länken ”Mer info”. Den funkade inte. Jag mejlade utbildaren, men fick inget svar. Jag sket i det.

OM jag deltagit i en arbetsmarknadsutbildning hade jag dessutom förlorat ett antal tusenlappar varje månad eftersom jag var inskriven under de gamla villkoren, men skulle skrivas in under de nya när utbildningen var klar. Efter några veckor.

Det var nu jag på allvar började fundera på att skriva ut mig från Arbetsförmedlingen. Sa jag att jag betalat in till a-kassan i 42 år utan att ta ut en endast dag förrän nu?

Det blir inte fett men fritt

Men jag kände mig jagad, övervakad och misstrodd. Stämplad som lat och för gammal. Jag höll på att fastna i ett system som begränsade mig, dödade min kreativitet och gjorde mig till någon jag inte är.

Så jag skrev ut mig. Axlarna sjönk. Andningen blev lugnare. Känslan av att vara jagad försvann. Det blir inte fett men fritt. Jag klarar mig.

Väl medveten om att alla inte har den möjligheten utan tvingas hunsas runt i ett system där kraftigt försämrade villkor ska göra arbetslösa mindre lata. Om vi inte genast ser till att reparera vårt skyddsnät har vi snart inga skyddsnät kvar – bara övervakningssystem.

Det är inte värdigt Sverige 2026. 

/Åsa Hanell