Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Laga mat - rädda världen

Mat är alltid politik, hävdar kocken och journalisten Peter Streijffert. Genom att handla smartare och använda resterna kan man rädda både miljön och hushållskassan.
Peter Streijffert Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi slänger på tok för mycket mat, vilket är lika korkat som ekonomiskt och miljömässigt osunt. Men jag tvivlar på att någon annan kan få bort slöseriet - förändringen måste istället ske i  det egna köket. Lösningen är inte att laga mindre mat utan tvärtom mer! Anledningen till att vi slänger bort maten i stället för att äta upp den är inte att den är dålig, att råvarorna blivit otjänliga, nej, vi ids inte ta rätt på dem. Hinner inte laga mat längre. Väljer färdiglagat framför hemlagat för att spara tid och kanske också pengar. Men de snabba lösningarna kanske inte är så snabba och de är definitivt inte billiga - vare sig för oss som konsumenter eller för samhället i stort. På min sajt matduell.se vinner jag mot Findus nästan varje dag då min hemlagade mat tävlar mot den industritillverkade. Och jag vinner på deras egen hemma-plan där tid och pengar står på spel. Mitt vapen är matlådor och ammunitionen billiga råvaror i stora mängder. Men nog med militärtermer. Låt oss prata matnyttig ekonomi ett tag.

Konsumentverket räknar med att en familj med två tonåringar i snitt lägger 7?170 kronor i månaden på mat. En annan beräkning visar att samma familj rent statistiskt slänger åtskilliga av dessa matpengar rätt ner i soppåsen. Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat i soporna varje år. Lägg därtill att omkring hälften av all mat som köps in förstörs i olika led innan de hamnar i våra kök. Men hela 57 procent av de slängda livsmedlen hade kunnat ätas om de hade förvarats rätt eller konsumerats i tid. Vilket skamfullt slöseri! Vi bör självklart protestera på alla sätt vi kan men bör alla ta en titt in i våra egna kök, hur inkrökt det än kan låta. För det är i våra egna hem vi måste börja. Sluta slänga bort maten, helt enkelt. Använd resterna. Visst låter det ålderdomligt? Men våra beslut som konsumenter är  politisk sprängstoff. Ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva.

För så är det, mat är alltid politik. Varje gång vi handlar tar vi ställning - röstar för eller emot. Varje vara eller tjänst vi köper skickar signaler i flera led, på olika nivåer. Varje gång du väljer bort industrikycklingen till förmån för den ekologiska så är det ett miljöpolitiskt beslut. Det är, hur liten du än känner dig, ett otvetydigt steg i positiv riktning som påverkar en lång kedja från djur till butik till det bättre.

Du kan rädda såväl miljön som den egna ekonomin genom att handla smartare och använda resterna. Genom att laga mat från grunden, att köpa hem råvaror i stället för produkter, bidrar du till att minska an-talet transporter. I stället för att exempelvis köpa hem majonnäs, aioli, glass och sorbet - så köper du hem ett paket ägg och gör hela rasket själv. En vara ersätter geschwint fyra. Det är väl en positiv tanke att varje sås du snor ihop där hemma i köket är en påse såsmix mindre på vägarna. En förunderligt skön dubbel effekt uppnås sedan genom att plussa på sitt idoga lagande med att handla ekologiskt. Då bidrar du inte bara till färre transporter utan också till bättre varor och en sundare produktion. Lika verkningsfullt är det att tillreda och ta tillvara matvarorna när de är som bäst, till skillnad från att kasta bort dem när de passerat zenit. Innan du handlar - kolla först vad du har hemma. Utgå ifrån det du redan har så får du snurr på baletten och inget glöms bort, blir gammalt och slängs på soptippen. Gör du detta fullt ut så blir vinsterna multipla - både för samhället i stort och för var och en av oss. Att tillvarata resurser i stället för att ödsla dem är helt enkelt inte bara bra för miljön utan även för det den egna plånboken.

Men hur mycket pengar kan det handla om då? Hur låter
51?000 kronor om året? Det är vad som är i potten för min familj. Vi, två vuxna och två tonåringar,  sparar in 51?000 kronor om året på maten. Lågt räknat. Och vi gör det genom att laga mycket mat. Bara genom att baka allt vårt bröd så sparar vi in 10?000 kronor per år. Genom att vara opportunist och handla det som för tillfället är fördelaktigast sparar vi 6?000 kronor per år. Ska jag göra en fiskgryta så är inte fisktypen avgörande, vilken som eller en kombination av exempelvis sej, kummel, lax, gös eller torsk (odlad) blir bra. Jag kan alltså köpa den just då billigaste fisken. Samma ekonomiskt fiffiga strategi använder vi även när det gäller en mängd andra varor.

Men tar det inte en väldig massa tid? Nej. På många sätt tar det längre tid att steka falukorv och koka spagetti än att göra ett långkok. Korvstekningen och spagettikoket kräver närmast din fulla uppmärksamhet i en halvtimme. Långkoket kräver mindre av dig än så.  För kökstid är inte som annan tid - den är mer som en rysk docka. I en tillagningstid kan man stoppa in en annan och så ännu en och... Jag ska ge ett konkret exempel: Fläskkarré med rotfrukter och sås.

Det speciella med denna till synes högst vardagliga maträtt är att allting görs i en gryta och den sammanlagda arbetstiden är inte mer än 20 minuter fast grytan går 3 timmar i ugnen. Den totala kostnaden för denna rejäla måltid för sex personer blir inte ens 60 kronor.

Ett annat exempel: att jag ägnar tre timmar för att göra en riktigt bra köttfärssås kan ju låta extravagant men i och med att jag gör så stor mängd, ofta cirka fem liter, så blir inte bara kostnaden lägre per låda utan även nedlagd tid. Älgfärs ersätter med fördel köttfärs och är sällan särskilt mycket dyrare, en tia mer per kilo då jag handlade. Till femlitersladdningen använde jag ca 1,5 kilo älgfärs, 400 g rimmat fläsk, 220 g kycklinglever, ekologisk tomatkross, ekologisk lök och vitlök, ekologisk morot, linser, kalvfond, persilja, salt och peppar.

Råvarorna kostade mig 117+20+5+15+10+5 =172 kronor.  Detta blev 16 lådor vilket gör 10:75 kronor/låda, med spagetti ett par kronor till. Tid: 3 timmar/ 16 = 11 min/låda.

Det handlar som sagt inte bara om mat. Om vi konsumenter bara visste hur mycket makt vi har så skulle vi kunna åstadkomma underverk. Överdriver jag? Jag hänvisar bara till krassa, fundamentala marknadsekonomiska regler. Om ingen köper en vara så försvinner den från marknaden. Tänk bara hur snabbt snudd på alla tvättmedel blev miljömärkta! Bara mat? Aldrig, ytterst handlar det om i vilken värld vi vill leva i.

Ståndpunkter:

  • Varje svensk slänger 100 kilo fullt ätlig mat varje år - ett skamfullt slöseri!
  • Handla smart, laga mycket mat och baka allt bröd och familjen kan spara 50?000 kronor på ett år.
  • Varje gång du handlar tar du ställning. Ytterst handlar det om vilket värld du vill leva i.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: En hyllning till småbarnsföräldrar: förlåt mitt yngre jag

Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Publicerad 3 juni 2025, kl 09:00
två vuxna höjer sina barn i luften
Föräldrar som går tidigare från jobbet är inte lata. Men det tog tid innan jag förstod det, skriver Oskar Eklind. Foto: Colourbox/Daniel Ekbladh
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tittade snett på alla föräldrar som gick hem tidigt från kontoret. Muttrade över dem som kom in sent och gick tidigt. Som behövde få ihop ”livspusslet”.

Jag var 26 år och ny i min roll i marknadsteamet på Storytel. Coola kontor, coola människor, en tydlig hierarkisk stege att klättra uppför.

”Varför behöver de inte jobba lika mycket som oss andra?” tänkte jag. Ofta högt.

Utan att reflektera över svetten i deras pannor eller stressen i deras blick när de ramlade in 09.02 på kontoret på Riddarholmen i Stockholm. Utan att se hur de jobbade varje kväll för att komma ifatt. Jag tyckte helt enkelt att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra.

Ja, en högst osympatisk tanke. En naiv syn på livet. Jag hade inga barn (no shit, Sherlock) men heller ingen förståelse.

Jag tyckte att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra

Nu, efter två barn och drygt fem år av att kombinera föräldraskap och jobb, skäms jag över mitt tidigare jag. Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet. Att jag inte försökte förstå deras situation. Inte såg hur sjukt krävande det är att försöka leverera på jobbet, samtidigt som du gör ditt bästa för att vara en godkänd förälder.

Och nej, jag hade aldrig kunnat förstå föräldraskapet helt innan jag själv fick barn. Men jag skäms över min brist på medkänsla. Min avsaknad i kompetens för att kunna sätta mig in i någon annans situation.

Jag såg bara föräldrar som kom in sent och gick hem tidigt. Inte hur de kämpade med hämtning, lämning och sömnlösa nätter.

Men jag vet bättre nu.

Jag vet hur det är att titta på veckans kalender med sambon för att försöka få ihop schema/drömmar/logistik/möten.

”Tror du att någon annan förälder märker att vi lämnar först och hämtar sist på förskolan?”

Frustrationen som växer, stressen och skammen som gör sig påmind vid ytterligare en kompromiss. Känslan av att inte kunna ge 100 procent varken på jobbet eller som förälder.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är möjligt. Att work life-balance är ett uttryck som gör mer skada än nytta, för mig. Eftersom balans, med exakt jämn fördelning mellan två sidor, är en omöjlig strävan. Det är okej att saker går upp och ner. Att det ibland blir mer av det ena än det andra. Jag försöker hitta någon slags harmoni mellan de två.

Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet

Det här är en hommage till dig som gör ditt bästa i både ditt jobb och som förälder. Och en påminnelse till mitt 26-åriga jag om att visa större förståelse och medkänslan för andra.

Att vara förälder är underbart. Men jag älskar också mitt jobb. Att utvecklas och försöka skapa något av värde. Och den kombinationen är stundtals tärande.

En sak är tydlig i dag jämfört med mitt tidigare jag. I dag är jag betydligt bättre på att fokusera och prioritera. Jag har blivit stenhård kring hur jag fördelar ut min tid, energi och uppmärksamhet.

Och förhoppningsvis, har jag blivit en människa med större medkänsla och empati längs vägen.

Nu förstår jag.

Småbarnsföräldrar, I salute you.

/Oskar Eklind