Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kom loss från kontorsstolen!

Många tjänstemän har stillasittande jobb. Att röra på sig och lägga till en god vana kan vara början till ett bättre liv. Det skriver Anna Iwarsson, Friskis&Svettis generalsekreterare.
Anna Iwarsson Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Viktiga organ som hjärna, hjärta, lungor, muskler, leder och nerver mår bra av och är byggda för rörelse. Under hela mänsklighetens historia har vi också varit aktiva större delen av dagen. De sista 50-100 årens stilla­sittande livsstil är något helt nytt för människan ur ett historiskt perspektiv. Fysisk inaktivitet är ett onaturligt och farligt vetenskapligt experiment med vår hälsa som insats.

I dag är den starkaste trenden att vi människor vill ta ett eget ansvar för vår hälsa. De flesta brukar vilja ändra sin livsstil genom att vilja göra flera förändringar samtidigt, som till exempel äta bättre, börja träna, försöka vara en mer närvarande förälder och kanske byta jobb eller partner. Både du och jag vet att det inte fungerar att ta tag i alla dessa utmaningar samtidigt.

Det handlar inte om att lägga om livsstil, utan om att lägga till något bra. En av de bästa sakerna du kan börja med är att lägga till träning. Hela kroppen njuter av att träna och bli svettig. Om du har kul under tiden vill du göra det ofta. När du gör det regelbundet kommer nya sköna tankar om vad du vill lägga till i din vardag. Det är då du börjar din personliga utveckling.

För dig som funderar på att utvecklas:
Du som börjar träna regelbundet lär känna dig själv på ett bättre sätt. Om du vill kommer du att lyckas med prestationer du inte trodde var möjliga. För dig som just nu är sugen på att börja din personliga utveckling kommer här några tips om hur du kan lyckas.

1. Om att välja träningsform
Utbudet är stort. Om det var ett tag sedan du tränade kan det vara svårt att välja. Du kan behöva testa och prova dig fram. En del vill träna i grupp, en del vill träna ensamma, andra måste få spela boll tillsammans med laget och någon annan vill bli inspirerad i en bra guidning av en instruktör. En sak vet jag. Det måste vara kul under tiden du håller på. Inte bara skönt efteråt. Fundera en stund på när du i tidigare sammanhang haft kul samtidigt som du tränat. Lita på den känslan.

2. När det inte känns skönt
I början gör det ont. Det stretar och drar i muskler och leder. Allt känns tungt. För att komma förbi denna fas måste du ändå tycka att du blir glad av träningen. Redan efter 2-4 veckor kommer du att märka skillnad under själva träningspasset. Du kan ta i mer och utmana dig själv med tyngre belastningar och snabbare tempo. Då blir det ännu roligare.

3. Din kropp är fantastisk
Att träna startar en nedbrytningsprocess i kroppen. Direkt efter träningspasset börjar kroppen att reparera sig. Den är lite chockad över vad den har varit med om, särskilt om det var länge sedan den fick anstränga sig. Den kommer därför att göra sig beredd på nästa träningspass och kompensera genom att bygga starkare muskler, hjärta och skelett.
Det är viktigt att du ger kroppen möjlighet till den återhämtningen. Om du går ut för hårt eller tränar för ofta riskerar du att få överbelastningsskador. Du får ont och det känns tråkigt.
Men din kropp är fantastisk. Oavsett ålder kan du alltid bli starkare. Både kroppen och knoppen vill vara i rörelse varje dag. Dessutom tycker den om att få byta om till träningskläder och ta ut sig och svettas minst två gånger per vecka.

4. Så kommer välmåendet
De allra flesta tränar för att må bra. Effekterna av att träna regelbundet är många. Du kommer att känna dig starkare, bli gladare, sova bättre och känna dig snyggare. När du har tränat ett tag börjar du fundera över andra saker kring din livsstil. Ett vanligt misstag är då att ta bort saker man njuter av i livet. Ingen blir glad av sådana förändringar. Det som verkligen fungerar är att lägga till en god vana i taget. Då kommer du att lyckas.

5. Variation ger mer
Du kan träna lugnt ibland och hårt andra gånger. Du kan träna ute eller inne, i grupp eller individuellt. Om du varierar din träning blir det roligare och du ökar möjligheterna att fortsätta med din aktiva livsstil. Då är du i mål.

När du lyckas
Nu är du en inspirationskälla. Genom att visa att du gillar att träna och vara i rörelse ser andra dig som en förebild. Du behöver inte övertyga andra genom att snacka sönder dem om hur bra och kul det är att träna. Att visa i handling är en starkare kraft. Fortsätt att fokusera på dig själv och din egen träning. Du gör något bra för dig själv och inspirerar samtidigt många i din närhet.
När du känner glädje tillsammans med dig själv har du uppnått en viktig källa till ett gott liv.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Om vägen till arbete saknas blir arbetslinjen ett krav nedåt

För den som lever med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa eller nedsatt arbetsförmåga räcker det inte att söka fler jobb. Många sorteras bort direkt och behöver konkret, individuellt och arbetsgivarinriktat stöd – inte fler krav, skriver Matias Larhag.
Matias Larhag Publicerad 16 juni 2026, kl 09:15
Söka jobb med stöd
Varje person med beviljat arbetsgivarinriktat stöd borde ha rätt till en skriftlig och uppföljningsbar plan, skriver Matias Larhag. Foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det talas mycket om arbetslinjen i Sverige. Människor ska arbeta, bli självförsörjande och inte fastna i bidragsberoende. Det är en tanke många kan ställa sig bakom.

Hårda krav på arbetslösa

Men då måste samhället också våga ställa den fråga som alltför ofta saknas: fungerar stödet för dem som faktiskt vill arbeta, men som inte kommer in genom arbetsmarknadens vanliga dörr?

För människor med funktionsnedsättning, NPF, sjukdom, psykisk ohälsa eller nedsatt arbetsförmåga räcker det ofta inte att söka fler jobb eller bredda sitt sökande. Arbetsmarknaden sorterar bort många redan i första steget. Då krävs ett stöd som är konkret, individuellt och arbetsgivarinriktat. Inte bara nya krav på den som redan står utanför.

Praktik ska ha ett tydligt anställningsspår, inte bli ännu en insats som prövar individen utan att öppna arbetsmarknaden

SIUS ska vara ett sådant stöd. Arbetsförmedlingen beskriver det som ett stöd för den som har funktionsnedsättning och behöver särskilt stöd inför en anställning. Det borde vara en av arbetslinjens mest konkreta delar: en bro mellan människan som vill arbeta och arbetsgivaren som behöver förstå vilka anpassningar som krävs.

Men många upplever att stödet i praktiken blir för otydligt, för sent och för beroende av att den arbetssökande själv driver processen framåt. Arbetsgivarkontakter behöver tas medan rekryteringen fortfarande pågår, inte när dörren redan har stängts. Praktik behöver ha ett tydligt anställningsspår, inte bli ännu en insats som prövar individen utan att öppna arbetsmarknaden.

Det här är skillnaden mellan stöd och skenstöd.

Samtidigt hårdnar politiken runt dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Aktivitetsstödet har trappats ned snabbare. Arbetsmarknadsminister Johan Britz har i Kollega beskrivit socialtjänsten som mer lämplig för långtidsarbetslösa. Regeringen har drivit igenom aktivitetskrav för försörjningsstöd, där kommunerna ska kräva deltagande i aktiviteter. Utgångspunkten beskrivs av SKR som heltidsaktivering, och Socialstyrelsen skriver att det också införs krav på läkarintyg för den som på grund av sjukdom inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande eller delta i aktivitet.

Om en aktivitet liknar arbete, varför är det då inte ett arbete med lön, rättigheter och anställning?

Då måste frågan ställas mycket bredare än partipolitiskt: hur ska detta fungera för människor vars problem inte är ovilja, utan sjukdom, funktionsnedsättning, bristande anpassning eller en arbetsmarknad som inte släpper in?

Om en aktivitet liknar arbete, varför är det då inte ett arbete med lön, rättigheter och anställning? Om det inte är arbete, hur bygger det faktisk arbetsförmåga? Och om en människa redan har dokumenterad nedsatt arbetsförmåga, varför ska hon skickas vidare mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, vården och socialtjänsten för att bevisa samma sak om och om igen?

Det är den praktiska frågan som försvinner när politiken bara talar om krav.

Den som står utanför arbetsmarknaden får ofta höra att hon är lat, oduglig eller inte vill tillräckligt mycket. Sådant sägs i kommentarsfält, i debatter och ibland mellan raderna från politiskt håll. Men många vill arbeta. De vill bidra, bli självförsörjande och slippa vara beroende av system som samtidigt misstänkliggör dem.

Då måste arbetslinjen också ställa krav uppåt. På Arbetsförmedlingen. På SIUS-stödet. På arbetsgivare. På politiken. Varje person med beviljat arbetsgivarinriktat stöd borde ha rätt till en skriftlig och uppföljningsbar plan: vilka arbetsgivare som ska kontaktas, när kontakterna ska tas, vilka anpassningar som behövs, vad arbetsgivarna svarar och vad nästa steg är. Det ska inte vara upp till den arbetssökande att i efterhand försöka få reda på vad stödet faktiskt har gjort.

Arbetslinjen måste ställa krav uppåt

Sverige behöver inte fler system där människor cirkulerar mellan insatser, praktik, försörjningsstöd och aktivitetskrav utan att komma närmare anställning. Sverige behöver stöd som faktiskt öppnar dörrar till riktiga arbeten.

För arbetslinjen kan inte bara vara ett krav på människan längst ned. Den måste också vara ett krav på systemen som säger sig hjälpa henne upp.

/Matias Larhag