Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kom loss från kontorsstolen!

Många tjänstemän har stillasittande jobb. Att röra på sig och lägga till en god vana kan vara början till ett bättre liv. Det skriver Anna Iwarsson, Friskis&Svettis generalsekreterare.
Anna Iwarsson Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Viktiga organ som hjärna, hjärta, lungor, muskler, leder och nerver mår bra av och är byggda för rörelse. Under hela mänsklighetens historia har vi också varit aktiva större delen av dagen. De sista 50-100 årens stilla­sittande livsstil är något helt nytt för människan ur ett historiskt perspektiv. Fysisk inaktivitet är ett onaturligt och farligt vetenskapligt experiment med vår hälsa som insats.

I dag är den starkaste trenden att vi människor vill ta ett eget ansvar för vår hälsa. De flesta brukar vilja ändra sin livsstil genom att vilja göra flera förändringar samtidigt, som till exempel äta bättre, börja träna, försöka vara en mer närvarande förälder och kanske byta jobb eller partner. Både du och jag vet att det inte fungerar att ta tag i alla dessa utmaningar samtidigt.

Det handlar inte om att lägga om livsstil, utan om att lägga till något bra. En av de bästa sakerna du kan börja med är att lägga till träning. Hela kroppen njuter av att träna och bli svettig. Om du har kul under tiden vill du göra det ofta. När du gör det regelbundet kommer nya sköna tankar om vad du vill lägga till i din vardag. Det är då du börjar din personliga utveckling.

För dig som funderar på att utvecklas:
Du som börjar träna regelbundet lär känna dig själv på ett bättre sätt. Om du vill kommer du att lyckas med prestationer du inte trodde var möjliga. För dig som just nu är sugen på att börja din personliga utveckling kommer här några tips om hur du kan lyckas.

1. Om att välja träningsform
Utbudet är stort. Om det var ett tag sedan du tränade kan det vara svårt att välja. Du kan behöva testa och prova dig fram. En del vill träna i grupp, en del vill träna ensamma, andra måste få spela boll tillsammans med laget och någon annan vill bli inspirerad i en bra guidning av en instruktör. En sak vet jag. Det måste vara kul under tiden du håller på. Inte bara skönt efteråt. Fundera en stund på när du i tidigare sammanhang haft kul samtidigt som du tränat. Lita på den känslan.

2. När det inte känns skönt
I början gör det ont. Det stretar och drar i muskler och leder. Allt känns tungt. För att komma förbi denna fas måste du ändå tycka att du blir glad av träningen. Redan efter 2-4 veckor kommer du att märka skillnad under själva träningspasset. Du kan ta i mer och utmana dig själv med tyngre belastningar och snabbare tempo. Då blir det ännu roligare.

3. Din kropp är fantastisk
Att träna startar en nedbrytningsprocess i kroppen. Direkt efter träningspasset börjar kroppen att reparera sig. Den är lite chockad över vad den har varit med om, särskilt om det var länge sedan den fick anstränga sig. Den kommer därför att göra sig beredd på nästa träningspass och kompensera genom att bygga starkare muskler, hjärta och skelett.
Det är viktigt att du ger kroppen möjlighet till den återhämtningen. Om du går ut för hårt eller tränar för ofta riskerar du att få överbelastningsskador. Du får ont och det känns tråkigt.
Men din kropp är fantastisk. Oavsett ålder kan du alltid bli starkare. Både kroppen och knoppen vill vara i rörelse varje dag. Dessutom tycker den om att få byta om till träningskläder och ta ut sig och svettas minst två gånger per vecka.

4. Så kommer välmåendet
De allra flesta tränar för att må bra. Effekterna av att träna regelbundet är många. Du kommer att känna dig starkare, bli gladare, sova bättre och känna dig snyggare. När du har tränat ett tag börjar du fundera över andra saker kring din livsstil. Ett vanligt misstag är då att ta bort saker man njuter av i livet. Ingen blir glad av sådana förändringar. Det som verkligen fungerar är att lägga till en god vana i taget. Då kommer du att lyckas.

5. Variation ger mer
Du kan träna lugnt ibland och hårt andra gånger. Du kan träna ute eller inne, i grupp eller individuellt. Om du varierar din träning blir det roligare och du ökar möjligheterna att fortsätta med din aktiva livsstil. Då är du i mål.

När du lyckas
Nu är du en inspirationskälla. Genom att visa att du gillar att träna och vara i rörelse ser andra dig som en förebild. Du behöver inte övertyga andra genom att snacka sönder dem om hur bra och kul det är att träna. Att visa i handling är en starkare kraft. Fortsätt att fokusera på dig själv och din egen träning. Du gör något bra för dig själv och inspirerar samtidigt många i din närhet.
När du känner glädje tillsammans med dig själv har du uppnått en viktig källa till ett gott liv.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsförmedlingen går inte att ringa
Arbetsförmedlingens uppdrag måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen, skriver Jenny Fornlund. foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Jenny Fornlund
Foto: Marie-Therese Karlberg

I Sverige 2026 borde vi ha kommit längre. Men medan arbetsmarknaden ritas om av AI och digitalisering i en rasande takt, har myndigheten som ska lotsa oss rätt blivit kvar i startfållan. Att bli ignorerad av en potentiell arbetsgivare har blivit en del av den nya vardagen. Men när trygghetssystemet som är tillsatt att hjälpa oss tystnar är vi riktigt illa ute.

Jag har skrivit en bok om arbetsmarknadens nya spelregler. Under processens gång har jag, ironiskt nog, blivit en ofrivillig expert på hur det känns att ramla mellan stolarna.

För ett år sedan förlorade jag jobbet inom rekrytering i en omorganisation. Veckan efter fick jag diagnosen bröstcancer. En tuff tid och ekonomin naggades i kanterna. Men ur det formades en plan.

Ingen har kontaktat mig på tre månader

Som kvinna över 50, med kunskap om hur dagens arbetsmarknad faktiskt fungerar, ser jag större möjligheter till snabbare återgång till arbetslivet genom att skapa min egen plattform, än att söka jobb på en arbetsmarknad där algoritmerna sorterar bort erfarenhet innan den hunnit presenteras. Planen är att starta eget och se till att fler känner till spelreglerna på den nya arbetsmarknaden innan de ghostas av ett system de inte visste fanns.

Boken är klar. Affärsplanen inskickad. Jag har fått förfrågningar om föreläsningar och skrivuppdrag. Men för att få ekonomin att gå ihop är jag beroende av Arbetsförmedlingens godkännande för starta-eget-bidrag innan jag kommer i gång. I tre månader har jag försökt att nå rätt person på Arbetsförmedlingen.

Jag har ringt. Förklarat. Väntat. Ringt igen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." 

Ingen har kontaktat mig – på tre månader.

Det här handlar inte om enskilda handläggare. Det finns kompetenta och engagerade människor på Arbetsförmedlingen som genuint vill göra skillnad och förtjänar bättre förutsättningar än de har idag. Problemet är ett system som inte hängt med. Byggt för en arbetsmarknad som inte längre existerar. Omorganiserat på ytan, oförändrat i grunden.

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare

Ett enda telefonnummer in för 400 000 inskrivna. Ingen möjlighet att maila. Ingen att kopplas vidare till. De handläggare som svarar kan inte alltid besvara specifika frågor utan lovar att någon med rätt kompetens ska höra av sig. 

Här tar det stopp. 

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare. Det aktiva stödet riktar sig i praktiken till dem som redan kämpat på egen hand i ungefär ett år. Men det är i de första månaderna stödet gör skillnad. Innan självkänslan krackelerar och avståndet till arbetsmarknaden växer sig för stort.

Stödet kommer för sent. Och när det väl kommer pekar det ofta åt fel håll. Utbildningar upphandlas långt i förväg och körs vidare oavsett hur marknaden ser ut. Resultatet blir fortsatt arbetslöshet, sänkta bidrag och på toppen ett CSN-lån att betala tillbaka. Det är inte omställning. Det är ett systemfel.

Sverige har en av de högsta ungdomsarbetslösheterna i EU och en total arbetslöshet på 8,8 procent som fortsätter stiga. När det gäller att anställa personer över 50 är vi sämst i Norden. 

En arbetslös senior har mer än dubbelt så stor chans att få jobb i Danmark som i Sverige. Här kombineras trygghet med aktivt stöd från dag ett. Finland ger 55-plussare rätt till utbildning och ekonomiskt stöd direkt vid uppsägning. Tyskland ger individen makten att välja sin egen utbildning utifrån vad marknaden faktiskt efterfrågar. Och i Frankrike kan man få ut sin a-kassa som startkapital för de har insett att det är billigare att investera i en nyföretagare än att hålla kvar en människa i bidragsberoende. Det här är bara ett axplock av hur andra länder hanterar omställningen.

Uppdraget måste förändras från kontroll till coachning

Sverige har under samma period prioriterat kontroll. Sänkta bidrag och skärpta sanktioner presenteras som motivationsskapande åtgärder. Nu växlar Arbetsmarknadsdepartementet upp med analyser och utredningar. Det är välkommet men otillräckligt. Företagen kapprustar i AI och arbetsmarknaden förändras i en rasande fart. Det som är aktuellt i dag är passé imorgon. Och medan andra länder redan agerat inväntar Sverige utredningsresultat, samtidigt som outnyttjad kompetens och erfarenhet tynar bort på avbytarbänken.

Här är tre saker som enligt mig behöver hända nu:

Stödet måste komma från dag ett. Den som skriver in sig ska mötas av ett system som aktiverar, inte administrerar. Den som vill starta eget ska mötas av en språngbräda, inte en väntelista.

Myndigheten måste bli agil. Utbildningar ska spegla dagens och framtidens arbetsmarknad, inte den som fanns när avtalet upphandlades.

Uppdraget måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen.

Jag har ägnat det senaste året åt att förstå arbetsmarknadens nya spelregler och vill inget hellre än att dela det jag har lärt mig med andra. Men kunskapen når inte ut. För jag sitter fast i ett moment 22.

Att bli ghostad av en arbetsgivare svider. Men när regeringen och dess myndigheter ghostar de medborgare som vill bygga och bidra, då har vi ett samhällsproblem som kräver mer än en ny utredning. Det kräver handling.

Jag är redo att köra i gång. Systemet har satt mig i väntrummet på obestämd tid.

Vi är många som väntar.

/Jenny Fornlund, har jobbat inom rekrytering och Life Science 

Debatt

Debatt: Sluta mäta människors värde i prestation

Ibland känns det som om världen styrs av människor som glömt vad ett hjärtslag betyder. De talar om ansvar, men deras beslut faller som skuggor över liv som aldrig får en chans att blomma.
Bengt Fredriksson Publicerad 5 maj 2026, kl 09:15
Ett hjärta som går sönder av pressen
Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel, skriver Bengt Fredriksson.
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Hårt arbete hyllas, som om människovärde kunde mätas i prestation. Men när kroppen brister och själen inte orkar mer tystnar hyllningarna. Då blir människan en siffra, en kostnad, ett problem. 

Bengt E Fredriksson

Bland de som kallas ”bidragsberoende” finns människor som bär livets tyngsta stenar. De fortsätter älska, fortsätter kämpa, fortsätter vara människor i en värld som glömmer själva människan. De håller ihop det som annars skulle falla sönder. 

Om vi slutar se dem – vad återstår då av vår mänsklighet? 

Samtidigt blir arbetslinjen allt hårdare. Nya regler presenteras som nödvändiga och rationella, men blir i praktiken krav utan förankring i verkligheten. Den som står utan arbete ska söka fler jobb, oftare, längre bort. 

Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress

Ansökningar skickas till tjänster man saknar rimlig möjlighet att få, många mil från det liv man byggt upp. Inte för att det leder till arbete, utan för att uppfylla politikers krav. Detta är inte arbetsmarknadspolitik. Det är administrerad sysselsättning. Ett straff. 

Parallellt trappas ersättningen ner i snabb takt. Det som kallas incitament blir ekonomisk press och stress. Inkomster minskar steg för steg, tills det inte längre handlar om omställning utan om hur länge man klarar sig innan något måste ge vika. Och det är inte systemen som ger vika. Det är människan. De som gjort rätt för sig – arbetat, betalat skatt, byggt upp en tillvaro – tvingas nu räkna på vad som först måste bort. Sparande. Hem. Trygghet. Ett älskat djur. Inte som följd av brott eller missbruk, utan som direkt konsekvens av politiska beslut. 

Samtidigt får oroliga, stressade människor höra att de behöver incitament för att ”ta ett arbete”. Det är en verklighetsbild som inte håller. De flesta arbetslösa saknar inte vilja, moral eller ansvar. Det som saknas är arbete som går att få, hälsa som håller – och system som inte bryter ner människor innan de hinner resa sig. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig

När politiker utgår från att människor måste pressas till arbete genom minskad trygghet säger de samtidigt något annat: att människan i grunden inte vill bidra. Det är inte bara fel. Det är ett misstroende som sipprar ner i varje möte, varje beslut, varje dokument. Och konsekvensen blir därefter. Människor förväntas utföra handlingar utan mening, samtidigt som deras ekonomiska grund urholkas. De ska bevisa sin vilja genom system som i praktiken försvårar deras möjlighet att återhämta sig. Det är inte effektivt. Det är inte värdigt. Och det är inte hållbart. 

Ett samhälle prövas inte i hur hårt det kan pressa den som fallit, utan i hur det gör det möjligt att resa sig. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik som vågar skilja på aktivitet och verklig möjlighet, som slutar kräva tomma gester för att upprätthålla en bild av handlingskraft, och som inte använder ekonomisk otrygghet som styrmedel. 

Trygghet ska inte vara ett verktyg för disciplin. Den ska vara en grund att stå på. Vi står inför ett val. Antingen fortsätter vi på en väg där människor pressas att bevisa sitt värde medan deras liv monteras ner. Eller så väljer vi något mänskligare: att en människa inte blir mindre värd när hon inte anses ”hårt arbetande”. Att arbete inte skapas genom att göra människor stressade, sjuka, rädda. Att ett enda hjärtslag räcker.

/Bengt Fredriksson