Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Kollektivavtalet värt 80 000 kr per år

Kollektivavtal på arbetsplatsen ger trygghet och förmåner som många inte känner till.
Gunilla Bäcklund, central ombudsman Unionen Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På dagens arbetsmarknad är det inte så lätt att få jobb. Ungdomsarbetslösheten är rekordhög och 36 procent av 20-24-åringarna uppger i en Yougov-undersökning att de inte fick något skriftligt anställningsavtal innan de började på sitt första jobb. Eftersom en tredjedel av de unga inte heller har något kollektivavtal på sin arbetsplats, så blir deras anställningsvillkor helt oreglerade om de inte har ett skriftligt anställningsavtal. Många vågar inte ens fråga vid anställningsintervjun om det finns kollektivavtal för de tror att de inte får jobbet då. Om det inte finns kollektivavtal är det upp till den enskilde att förhandla om tjänstepension, övertidsersättning, ob-tillägg, föräldralön, årlig lönehöjning och försäkringar i sitt eget anställningsavtal.

Det är inte så lätt att ta upp frågan om föräldralön vid en anställningsintervju om man verkligen vill ha jobbet. Det öppnar för följdfrågan "Tänker du skaffa barn snart?" Därför är det så bra att denna förmån finns i kollektivavtalet. Unga vuxna som börjar arbeta på företag utan kollektivavtal får ofta provjobba gratis, många får enbart provisionslön och några får inte ens ut sin lön. I värsta fall upptäcker den anställde vid månadens slut att man har fått betala för att jobba, till exempel för att provisionslönen inte ens räckte till bensinkostnaderna för egen bil i tjänsten. Det händer aldrig på företag med kollektivavtal.

Ungefär hälften av företagen som saknar kollektivavtal har ingen tjänstepension alls för sina anställda. Tjänstepensionen som finns i Unionens kollektivavtal ger tusentals kronor varje månad efter 65 år för vanliga tjänstemän, medan de som saknar tjänstepension får nöja sig med den allmänna pensionen. Som anställd tjänar man hundratusentals kronor på att ha tjänstepension genom kollektivavtal jämfört med att arbetsgivaren betalar samma premie till ett försäkringsbolag där avgifterna är betydligt högre. Kollektivavtalet ger alltså mycket mer pension för pengarna än privata lösningar. Privat pensionssparande har den allra dyraste administrationen och bara en mindre summa är avdragsgill i deklarationen.

Den som varit anställd i tio år på samma företag och hunnit fylla 55 år har i Unionens kollektivavtal tolv månaders uppsägningstid med oförändrad lön om han eller hon blir uppsagd på grund av arbetsbrist. Det är dubbelt så lång uppsägningstid som lagen ger.

För den som tjänar mer än 32?500 kr per månad blir skatten högre men inte pensionen eller sjuklönen. Kollektivavtalet fyller ut med en mycket högre tjänstepension och sjuklön ovanför Försäkringskassans "tak". Föräldralönen i kollektivavtalen gör att även höginkomsttagare som tjänar mer än föräldrapenningtaket får behålla 80 procent av inkomsten under 5 månader av föräldraledigheten.

I kollektivavtalen finns också en trygghetsförsäkring för arbetsskada och tjänstegruppliv-försäkring som kan ge hundratusentals kronor till den som drabbas av svår sjukdom eller olycksfall. Statens Offentliga Utredningar har visat att cirka hälften av alla som har sjukersättning (tidigare förtidspension) bara får 64 procent av sin tidigare inkomst från
Försäkringskassan och inte har några andra ersättningar. Det är mycket svårt att leva på så låg ersättning i många år. Den vanligaste orsaken till att de långtidssjuka hamnade i denna svåra situation var att de hade arbetat på en arbetsplats utan kollektivavtal när de blev sjukskrivna. Kollektivavtalad sjukpension ger 80 procent av tidigare lön.

För den som är attraktiv på arbetsmarknaden och har flera jobb att välja på så kan det vara bra att veta att kollektivavtalet för en vanlig tjänsteman är värt cirka 80?000 kr per år. Så om man kan välja mellan ett arbete på ett företag med kollektivavtal och ett arbete på ett företag utan kollektivavtal så bör man ha cirka 6?700 kr mer per månad om man själv ska fixa sin pension och sina försäkringar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Lägg inte fler arbetsuppgifter på barnfria

Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Publicerad 1 april 2025, kl 06:00
pappersfigurer som föreställer en man, kvinna och barn
Att vilja bli förälder ses som norm. Att välja bort barn möts av frågor. Det är dags att sluta ifrågasätta varandras livsval, både på jobbet och i hemmet, skriver Fanny Widman. Foto: Shutterstock/Thron Ullberg
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dagens samhälle pratas det mycket om familj och barn, och för många är detta en central del av livet. Men för mig, och många andra, är valet att inte skaffa barn en lika giltig väg. Som 35-årig kvinna har jag kommit till insikten att min lycka inte är beroende av att ha barn. Jag har inte stängt dörren helt, men det jag har bestämt mig för är att inte låta huruvida jag ska skaffa barn eller inte styra de val jag gör i mitt liv.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn. Och jag är enormt trött på att den inställningen ofta väcker frågor och tankar om att mitt liv på något sätt inte skulle vara komplett. Därför tycker jag det är dags att vi omprövar hur vi diskuterar och behandlar detta val, inte minst i våra professionella miljöer.

Jag vill vara lycklig och det kan jag vara både med och utan barn

Ofta möter jag frågor och kommentarer som antyder att mitt liv inte är fullständigt utan barn. När ska du träffa en partner och skaffa barn? eller Vem ska ta hand om dig när du blir gammal? Denna typ av frågor gör inte bara att man ständigt ifrågasätter sig själv och sina val; de skapar också en exkluderande kultur där barnfria val betraktas som avvikande. För hur ofta hör vi frågan: “Varför valde du att skaffa barn?” Den kanske rentav skulle ställas oftare.

Arbetsplatsen är en arena där detta ofta kommer till uttryck, särskilt under fikapauser och luncher där diskussionerna naturligt nog kretsar kring barn och familjeliv. För det är normen och det är lätt att glömma de som inte lever inom ramen för den. Men för dem som valt bort föräldraskap kan detta kännas främmande och isolerande. 

För dem av oss som det inte är en lika självklar väg för kan det ibland kännas som att man är en alien på ett utomjordiskt kaffemöte. Jag vill påpeka att medan barn är ett fantastiskt livsval för många, så är det inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Det är hög tid att vi breddar våra perspektiv och accepterar olika livsstilar och val.

Det tas för givet att vi utan barn har mer tid för extra arbetsuppgifter

Det är också värt att påpeka att det finns en antydan om att de som väljer att inte skaffa barn ofta förväntas ta på sig extra ansvar i arbetslivet. Många gånger tas det för givet att vi utan barn har mer tid att stanna kvar på jobbet längre eller ta på oss extra arbetsuppgifter. Denna förväntan kan leda till en ohälsosam arbetskultur där barnfria individer känner sig pressade och det i sin tur skapar en känsla av skuld eller otillräcklighet. 

Det skapar också känslan av att det vi väljer att prioritera inte är lika viktigt. Och låt oss inte glömma att just familjebildning är en av de största anledningarna till att kvinnors karriär och löneutveckling stannar av - så hade inte en kultur som är lika för alla varit gynnsam även för dem? 

Många kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till samhällsnormer kring föräldraskap. När jag pratar om dessa frågor i mina sociala kanaler så får jag mängder med meddelanden och kommentarer från kvinnor som vittnar om hur stressande det kan vara att ständigt få frågor och kommentarer om detta. 

För mig är essensen av frihet och jämställdhet är att kunna välja sin egen väg. För några innebär det att skaffa barn, medan andra finner lycka och mening i att fokusera på andra saker i livet. Vi pratar ofta om mångfald i företag men jag tror att vi kan bli bättre på att prata om hur vi också omfattar mångfalden av livsval. Det tror jag kommer att berika våra arbetsplatser och samhällen.

Kvinnor i min ålder känner press att anpassa sig till normer kring föräldraskap

Det är dags att vi som kultur ställer oss frågande till normerna kring familjefrågor och barn. Istället för att se barn som den enda vägen till lycka, bör vi fira alla former av liv och de val människor gör för sig själva. Genom att skapa en mer inkluderande dialog på våra arbetsplatser kan vi göra det möjligt för alla att känna sig respekterade, oavsett vilken väg vi väljer att gå. 

Slutligen, låt oss respektera varandras livsval. Att inte skaffa barn är inte ett misslyckande, utan en väg i livet som kan vara lika berikande och betydelsefull.  I en tid där individuell frihet alltmer värderas, är det viktigt att vi också ifrågasätter och breddar de traditionella föreställningarna om vad som gör livet värt att leva. Det handlar om att bejaka mångfald och att skapa en kultur där vi kan blomstra, oavsett om vi har barn eller inte.

Fanny Widman