Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ingen utveckling utan feedback

Att ta emot feedback är minst lika viktigt som att uttrycka sina åsikter om andras beteende, skriver Patrik Nordkvist.
Publicerad
Patrik Nordkvist
Undvik att gå i försvarsställning när du får feedback, öva istället på att säga tack, skriver Patrik Nordkvist. Foto: Kristian Pohl/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det finns många råd om hur man skall ge feedback, men väldig få om att ta emot. Den som inte tar till sig feedback förlorar dubbelt. Först missar man en möjlighet till utveckling. Sedan är risken att man får mindre och mindre feedback över tid. Det blir en ond cirkel där man slutar utvecklas. Men det går  att undvika.

För att feedback ska leda till utveckling krävs två saker. För det första behövs en person som kan framföra feedbacken. För det anda behöver den som får feedbacken ta till sig och agera på den.

Den som ger synpunkter ansvarar för att ge dem på bästa möjliga sätt och med omtanke. Du som får feedback ansvarar för att vara öppen och ta emot synpunkterna. Det finns mycket att vinna på att det även om det är svårt, framför allt om det som framförs är negativt. 

Du som får feedback kan göra en enkel sak - säga tack

Många tycker att det är lika svårt att ge som att få feedback. Du som får feedback kan göra en enkel sak - säga tack. Att säga tack behöver inte betyda att du håller med om allt. Tack betyder att du uppskattar att den andra personen delar med sig och berättar för dig. Alternativet är att de bara tänker det, eller i värsta fall säger det till andra och inte till dig. Tack är också ett bra sätt att hantera feedback utan att gå i försvar.

Oavsett om du håller med eller inte, försök förstå varför du får den aktuella feedbacken. Vad är det som gör att du uppfattas så av en annan person? Gå inte i försvarsställning, ställ i stället frågor. Förstår du feedbacken har du lättare att ta den till dig. Då kan du lättare dra nytta av den och utvecklas.

Många säger ”ta det inte så personligt”. Jag säger det motsatta - ta feedback personligt. Om du får feedback är det någon som tycker något om dig. Feedback är inga generella råd utan något som du får tack var ditt agerande. Ta den därför personligt och använd den för att utveckla dig.

Gå inte i försvarsställning, ställ frågor istället

 

Du väljer vilken feedback du vill ta till dig och agera på. Ett sätt att välja kan vara att prioritera sådant som du får höra ofta och av många. Då finns det troligen något du skulle vinna på att utveckla. Om det omvänt dyker upp något en enstaka gång eller från en enstaka person kan du prioritera ned det. Det viktiga är att du väljer och agerar för att utvecklas.

/Patrik Nordkvist, rådgivare inom företagande och försäljning

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsmarknaden skapar ofrivilliga pensionärer

Att vara arbetslös är en form av misshandel. Många som söker jobb hamnar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som inte leder någonstans, skriver Berit Ståhl, som blivit ofrivillig pensionär efter år av jobbsökande.
Publicerad 19 augusti 2025, kl 09:31
En skylt med texten Arbetsförmedlingen
Berit Ståhl är en ofrivillig pensionär. Hon tröttnade till sist på arbetsmarknadspolitiska åtgärder och Arbetsförmedlingens hantering av henne. Foto: TT/Johan Nilsson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Aldrig kunde jag föreställa mig att mitt liv skulle vara sönderhackat av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag tillhör en generation i kläm. Nu är jag tvångspensionerad men vill fortfarande arbeta. 

Vi arbetssökande blir inte involverade i processen till jobb, vare sig det gäller Arbetsförmedlingen och dess lagstiftning eller processen kring hur vi kan vara intressanta nog för arbetsgivare. Att vara arbetssökande kräver total närvaro, varje dag. Året om.  

Debatten om den snåriga arbetsmarknaden har ofta tagit sitt avstamp i hur svårt det varit att vara ny svensk på arbetsmarknaden. Sällan eller aldrig har motsvarande samtal förts om oss kämpande svenskar. Notera särskilt, nya svenskar behövs, men i sammanhanget måste debatten breddas. 

Att vara arbetssökande kräver total närvaro

Tidigt under 1980-talet var Arbetsförmedlingen dels indelad i länsarbetsnämnder som hade visst självstyre, dels fanns olika enheter utifrån yrkesområden, som bygg, vård- och omsorg, administration och kontor. 

Det möjliggjorde för förmedlarna att ha en närvaro mot den lokala arbetsmarknaden och på det viset var det avsevärt lättare att bolla med sin förmedlare om vilka alternativ som var möjliga. När länsarbetsnämnderna upphörde blev likformigheten inom Arbetsförmedlingen över riket förstatligad och fullbordade enligt mig, att hela den svenska arbetsmarknaden slogs sönder kring millennieskiftet. 

Under mitt eget examensår, 2002, var akademikerkrisen ett faktum. Jag älskade min utbildning i ekonomi och politik. Jag var fyllda 40 år och hade livs- och arbetslivserfarenhet. Nio år som redovisningskonsult med oerhört varierande arbetsuppgifter och väldigt blandade kunder. De svåraste landade på mitt bord och jag älskade utmaningen. 

Hela den svenska arbetsmarknaden slogs sönder kring millennieskiftet

Aktiviteter som är självklara i dag, som att knyta nätverk långt före LinkedIn, var saker jag tidigt föreslog som en möjlighet när jag var aktivt inskriven på Arbetsförmedlingen. Jag önskade bygga nätverk med hjälp av anslagstavlorna för att hitta andra med högre akademiska meriter. Alla arbetssökande skulle placeras utifrån födelsedatum, inte kompetensområden som tidigare. Då kunde en samtala med andra i väntrummet, vi hade ju ungefär lika erfarenheter. Men se det gick inte an. 

En annan  faktor är att pengar är olika värda, framförallt på bostadsmarknaden. Att äga sitt boende, i Stockholm, och vara beredd att flytta och därmed få loss ett kapital gör kapitalet värdelöst för att få en hyreslägenhet. Låg a-kassa, som den blir vartefter åren går bestraffar oss ytterligare. 

Någon som aldrig varit utan arbete ofrivilligt, kan inte på villkors vis förstå den katastrof och riktigt ovärdiga behandling som många av oss utstår. Plötsligt en dag sitter vi i en ekonomisk misär och i ekonomiskt våld. 

Att vara arbetslös är sannerligen en grovt underskattad form av misshandel från makthavarna!

/Berit Ståhl