Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ingen utveckling utan feedback

Att ta emot feedback är minst lika viktigt som att uttrycka sina åsikter om andras beteende, skriver Patrik Nordkvist.
Publicerad
Patrik Nordkvist
Undvik att gå i försvarsställning när du får feedback, öva istället på att säga tack, skriver Patrik Nordkvist. Foto: Kristian Pohl/Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det finns många råd om hur man skall ge feedback, men väldig få om att ta emot. Den som inte tar till sig feedback förlorar dubbelt. Först missar man en möjlighet till utveckling. Sedan är risken att man får mindre och mindre feedback över tid. Det blir en ond cirkel där man slutar utvecklas. Men det går  att undvika.

För att feedback ska leda till utveckling krävs två saker. För det första behövs en person som kan framföra feedbacken. För det anda behöver den som får feedbacken ta till sig och agera på den.

Den som ger synpunkter ansvarar för att ge dem på bästa möjliga sätt och med omtanke. Du som får feedback ansvarar för att vara öppen och ta emot synpunkterna. Det finns mycket att vinna på att det även om det är svårt, framför allt om det som framförs är negativt. 

Du som får feedback kan göra en enkel sak - säga tack

Många tycker att det är lika svårt att ge som att få feedback. Du som får feedback kan göra en enkel sak - säga tack. Att säga tack behöver inte betyda att du håller med om allt. Tack betyder att du uppskattar att den andra personen delar med sig och berättar för dig. Alternativet är att de bara tänker det, eller i värsta fall säger det till andra och inte till dig. Tack är också ett bra sätt att hantera feedback utan att gå i försvar.

Oavsett om du håller med eller inte, försök förstå varför du får den aktuella feedbacken. Vad är det som gör att du uppfattas så av en annan person? Gå inte i försvarsställning, ställ i stället frågor. Förstår du feedbacken har du lättare att ta den till dig. Då kan du lättare dra nytta av den och utvecklas.

Många säger ”ta det inte så personligt”. Jag säger det motsatta - ta feedback personligt. Om du får feedback är det någon som tycker något om dig. Feedback är inga generella råd utan något som du får tack var ditt agerande. Ta den därför personligt och använd den för att utveckla dig.

Gå inte i försvarsställning, ställ frågor istället

 

Du väljer vilken feedback du vill ta till dig och agera på. Ett sätt att välja kan vara att prioritera sådant som du får höra ofta och av många. Då finns det troligen något du skulle vinna på att utveckla. Om det omvänt dyker upp något en enstaka gång eller från en enstaka person kan du prioritera ned det. Det viktiga är att du väljer och agerar för att utvecklas.

/Patrik Nordkvist, rådgivare inom företagande och försäljning

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb på Arbetsförmedlingen
Den reformerade lagen om a-kassa slår hårt mot arbetslösa. Till hösten kliver jag av kraven och lever på sparpengar, skriver Eddy Nehls. Foto: TT/Johan Nilsson
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det som skrämmer mig, som blev arbetslös i februari i år, efter närmare 30 som anställd, är att den nya lagen om arbetslöshetsersättning utan att möta särskilt mycket kritik, kunde lanseras som en förbättring, trots att den är misstänkt lik en lag som reglerar försörjningsstöd.

Det största hotet mot min egen frihet just nu är a-kassan som jag betalat till i alla år, i tron att det var en trygghetsförsäkring som skulle ge mig ett golv att stå på om jag mot min vilja blev arbetslös. 

Jag trodde i princip att det skulle vara en formalitet, men först tvingades jag sväva i ovisshet i fem veckor innan jag fick min ansökan om ersättning godkänd. Sedan jag fick vänta ytterligare fyra veckor på besked rörande min överklagan av beslutet att neka mig möjligheten att ha kvar min F-skattsedel som bisyssla. 

För att inte riskera min försörjning tvingas jag pausa verksamheten och tacka nej till uppdrag. Det känns galet; inte minst med tanke på att firman skulle kunna hjälpa mig att få en ny anställning. Att tvingas till passivitet och ”staplande av bidrag” av ett regelverk skapat av politiker som hävdar att det är just detta man ska sätta stopp för om man får mandat att styra vårt land i fyra år till, känns minst sagt märkligt. Vad hände med arbetslinjen?

För att inte riskera min försörjning tvingas jag pausa verksamheten

På a-kassans hemsida står det att man kan ansöka om att få sitt företag godkänt som bisyssla, vilket jag gjorde. Jag hade inte sökt om jag inte var övertygad om att verksamheten uppfyllde kraven. Men så är det alltså inte. ”Lagen är tydlig” sa handläggaren som jag talade med. När jag googlade för att själv bilda mig en uppfattning ser jag att i den nya lagen har begreppet bisyssla raderats, vilket gör beslutet begripligare. Texten på hemsidan har dock inte ändrats.

Enligt den nya lagen räknas jag som företagare, trots att jag arbetat heltid sedan före millennieskiftet, och har drivit verksamheten som en bisyssla vid sidan av sedan 2007. Inget år sedan starten har jag tjänat mer än en månadslön, och det är också motivet för avslaget. Jag har således försatts i ett moment 22, för hade jag jobbat mer i företaget när jag var anställd hade högskolan inte godkänt det som bisyssla. 

Regeringen hävdar att den nya lagen är bättre, och det är den kanske, men inte för mig som ofrivilligt arbetslös. Jag kan inte förstå hur någon som har ett företag som bisyssla vid sidan av sin anställning ska kunna få verksamheten godkänd av a-kassan, så varför ger man sken av att det är möjligt? 

Det var som att golvet rycktes bort under mina fötter och jag tappade tron på framtiden

På vilket sätt ligger det i skattebetalarnas intressen att jag förhindras att – parallellt med sökandet efter en ny anställning – fortsätta meritera mig genom att utföra enstaka uppgifter som kan förbättra mina chanser att få jobb? Jag är en kreativ människa och har alltid arbetat långt mer än heltid, men nu tvingas jag arbeta mindre än så, och jag hindras dessutom att använda kunskaperna och kompetenserna i min jakt efter en ny anställning.

När vidden av ofriheten som jag påtvingas för att få rätt till ersättningen från a-kassan gick upp för mig, var det som golvet rycktes bort under mina fötter och jag tappade tron på framtiden. Efter att ha räknat fram och tillbaka på olika scenarios har jag dock, med viss vånda, beslutat mig för följande: Hittar jag inget nytt jobb innan hösten följer jag a-kassans tvingande direktiv och söker det antal jobb som Arbetsförmedlingen tvingar mig till, fram till dess. Men sedan meddelar jag myndigheterna (som jag trodde skulle visa förståelse för mig och den prekära situation jag försatts i) att jag inte längre står till deras förfogande, trots att jag då har långt över 100 ersättningsdagar kvar.

Priset jag får betala för att slippa den livegenskap som arbetslösa i dag tvingas in i är att mitt sparkapital ryker och min pension blir längre, vilket känns orättvist. Friheten är dock viktigare än de extra tusenlappar jag hade kunnat tjäna om jag inte blivit uppsagd av min tidigare arbetsgivare några år innan pensionen. Jag hoppas verkligen att detta inte var regeringens intention med den nya lagen, men det är jag långt ifrån säker på.

/Eddy Nehls