Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ingen tackar dig när du går in i väggen

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. De behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger och semestrar, skriver Matilda Schmachtl.
Publicerad
Utbrända tändstickor. Matilda Schmachtl
Om de anställda ständigt släcker bränder som företaget skapar behöver de inte fundera på vad som inte fungerar. Foto: TT/ Gorm Kallestad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi står inför ett strukturellt problem i dag: arbetsplatser bränner ut sin personal. 2022 förväntas andelen sjukskrivningar som beror på psykisk ohälsa komma upp i 45 procent. Det innebär att kostnaden för sjukskrivningar som är orsakade av psykisk ohälsa kommer närma sig cirka 30 miljarder kronor för Sverige

Jag kan i mitt jobb se hur företag satt i system att utnyttja och exploatera gratis arbetskraft i form av praktikanter. Personer som kommer ut i arbetslivet för första gången och får höra att jobba dag och natt är priset som du måste betala om du vill “lyckas i den här branschen”.

Att du jobbar på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen

Tyvärr är detta är bara toppen av isberget och prognosen ser inte ljus ut. Personer skriver till mig på Linkedin varje vecka och berättar om sina ohållbara arbetsbelastningar och dåliga chefer. Jag tycker det är skrämmande hur många som drabbas och får leva med konsekvenserna av giftiga företagskulturer och ohållbara arbetsförhållanden.

Med det sagt så vill jag trycka på att situationen inte betyder att du som individ står helt maktlös. Bara för att det inte är ditt fel, betyder det inte att du ska undvika att ta ditt ansvar. Du måste ta ansvaret för dig själv och att du lever ditt liv på ett sätt som är hållbart över tid, för din egen skull.

Lita på mig när jag säger att du jobbar och lever på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen. Det kan kännas som att du löser alla problem när du jobbar på som en galning men så är inte fallet, jag lärde mig det den hårda vägen.

Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt till vilket pris som helst, ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger, semestrar.

Det var jag som fick betala priset när jag inte längre orkade. Självklart måste strukturella förändringar ske hos företag och arbetsgivare för att de ska ta sitt ansvar, men jag vill att du tar ditt i dag.  Jag vill att du tar dig en rejäl funderare över vad som funkar och inte på din arbetsplats. 

Att du sätter gränser. 

Att du tar ärliga och modiga konversationer med kollegor och chefer. 

Att du jobbar rimliga tider. 

Att du inte öser på med uppgifter utanför din arbetsbeskrivning. 

Att du säger upp dig när situationen är ohållbar.

Helt enkelt: Att du tar beslut som är rätt för dig och ditt välmående, även när det tar emot. Bygg upp styrkan att göra djärva saker inte styrkan att uthärda.

/Matilda Schmachtl, terapeut och coach på Efflect. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack vare utrikesfödda har vi klarat sysselsättningen

Utan utrikesfödda hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få människor att flytta härifrån, skriver Christian Lindell.
Christian Lindell Publicerad 17 mars 2026, kl 09:15
utrikesfödda på arbetsmarknaden
Utan utrikesfödda skulle Sverige stanna, skriver Christian Lindell. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

2010 markerar ett skifte på arbetsmarknaden som har fått obetydlig uppmärksamhet. Det var det senaste året då ökningen av antalet förvärvsarbetande var större bland inrikesfödda än bland utrikesfödda.

Sett över hela perioden 2010–2024 har antalet arbetande inrikesfödda ökat med 90 000 och antalet födda utanför Sveriges gränser med 565 000 personer.

Christian Lindell

2016 markerar ett annat skifte. Då steg sysselsättningsgraden för personer födda i Sverige, alltså förvärvsarbetande som andel av befolkningen i åldern 20–64 år, till 84 procent. Sedan dess har andelen pendlat mellan 84–85 procent, oavsett konjunktur och bara marginellt påverkad av pandemin. Det visar att vi nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta. Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda.

vi har nått ett tak för hur stor andel av de inrikesfödda som går att sysselsätta

För de utrikesfödda ser det helt annorlunda ut. 2010 låg andelen förvärvsarbetande på 55 procent. 2024 hade den ökat till 70 procent. Det finns flera förklaringar till att deras arbetsmarknad utvecklas så snabbt.

Ett skäl är att flyktingar och anhöriga kommer in på arbetsmarknaden mycket snabbare än de gjorde tidigare. År 2000 tog det i genomsnitt åtta år innan hälften hade ett jobb efter att de kommunplacerats. För dem som fick sin kommunplacering 2020 tog det tre år – och då låg ändå en pandemi emellan. En annan förklaring är en annan sammansättning av invandringen, med färre flyktingar.

En ytterligare förklaring är att efterfrågan på arbetskraft ökat. När efterfrågan på arbetskraft stiger visar det sig att tidigare ”inte anställningsbara” plötsligt blir högst anställningsbara – men kanske i behov av kompetensutveckling på jobbet.

Arbetskraftsreserven finns numera nästan helt och hållet bland utrikesfödda

Den ökande andelen arbetande de senaste 15 åren har fått flera effekter, vilka även de fått liten uppmärksamhet. Sverige har inte haft en så hög andel arbetande av befolkningen i förvärvsarbetande ålder som de senaste tre–fyra åren, sedan början av 1990-talet. Vi har inte haft så låg andel av befolkningen som försörjs av sociala ersättningar och bidrag.  Det här är dock inte bara positivt. Ett skäl till de låga nivåerna bidragsförsörjda är att det blivit svårare att kvalificera sig in i systemen, men det är en annan diskussion.

Andelen barn under 18 år som inte har någon vuxen i hushållet som går till jobbet har minskat från 8,5 procent 2013 till 4,9 procent 2023.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden. Tittar vi på de områden som hade den lägsta andelen förvärvsarbetande 2012 kan vi till exempel se att andelen förvärvsarbetande i Herrgården Norr i Malmö stigit från 18 till 54 procent 2023. Så ser det ut längs hela linjen. Av de hundra områdena som hade lägst andel förvärvsarbetande 2012 har nästan alla markant ökat andelen arbetande.

Allra störst har förbättringen varit i våra mest utsatta områden

Än mer spektakulär är sysselsättningsutvecklingen för till exempel afghaner och somalier. Mellan 2010 och 2024 steg andelen förvärvsarbetande afghaner från 40 till 70 procent. Under samma period ökade andelen förvärvsarbetande somalier från drygt 20 till nästan 60 procent.

Som jag skrev tidigare, om vi verkligen har nått ett tak för inrikesföddas sysselsättningsgrad (84 procent) får det stora konsekvenser, framför allt om invandringen är låg eller om vi till och med skulle se en nettoutflyttning av utrikesfödda, vilket ibland framstår som ett politiskt mål.

Låt oss göra ett enkelt räkneexempel. Tänk att antalet förvärvsarbetande stiger med två procent. Det motsvarar knappt 100 000 personer. Om det inte finns inrikesfödda att rekrytera och hela ökningen ska hämtas bland utrikesfödda, så ökar sysselsättningsgraden för utrikesfödda från 70 till 76 procent. Utan en tillströmning av invånare från andra födelseländer skulle vi snabbt slå i taket för sysselsättningen.

Utan utrikesfödda att tillgå hade vi haft en betydligt besvärligare situation på arbetsmarknaden. Det ligger inte i Sveriges intresse att kraftigt minska invandringen, än mindre att få en nettoutflyttning.

Massmedier har helt misslyckats med att förmedla utvecklingen på arbetsmarknaden de senaste decennierna. Bilden har satt sig av ett stigande bidragsberoende, förorter i fritt fall och allt fler barn som inte ser sina föräldrar gå till arbetet. Inget av detta stämmer.

/Christian Lindell, senior utredare