Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ingen tackar dig när du går in i väggen

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. De behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger och semestrar, skriver Matilda Schmachtl.
Publicerad
Utbrända tändstickor. Matilda Schmachtl
Om de anställda ständigt släcker bränder som företaget skapar behöver de inte fundera på vad som inte fungerar. Foto: TT/ Gorm Kallestad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi står inför ett strukturellt problem i dag: arbetsplatser bränner ut sin personal. 2022 förväntas andelen sjukskrivningar som beror på psykisk ohälsa komma upp i 45 procent. Det innebär att kostnaden för sjukskrivningar som är orsakade av psykisk ohälsa kommer närma sig cirka 30 miljarder kronor för Sverige

Jag kan i mitt jobb se hur företag satt i system att utnyttja och exploatera gratis arbetskraft i form av praktikanter. Personer som kommer ut i arbetslivet för första gången och får höra att jobba dag och natt är priset som du måste betala om du vill “lyckas i den här branschen”.

Att du jobbar på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen

Tyvärr är detta är bara toppen av isberget och prognosen ser inte ljus ut. Personer skriver till mig på Linkedin varje vecka och berättar om sina ohållbara arbetsbelastningar och dåliga chefer. Jag tycker det är skrämmande hur många som drabbas och får leva med konsekvenserna av giftiga företagskulturer och ohållbara arbetsförhållanden.

Med det sagt så vill jag trycka på att situationen inte betyder att du som individ står helt maktlös. Bara för att det inte är ditt fel, betyder det inte att du ska undvika att ta ditt ansvar. Du måste ta ansvaret för dig själv och att du lever ditt liv på ett sätt som är hållbart över tid, för din egen skull.

Lita på mig när jag säger att du jobbar och lever på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen. Det kan kännas som att du löser alla problem när du jobbar på som en galning men så är inte fallet, jag lärde mig det den hårda vägen.

Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt till vilket pris som helst, ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger, semestrar.

Det var jag som fick betala priset när jag inte längre orkade. Självklart måste strukturella förändringar ske hos företag och arbetsgivare för att de ska ta sitt ansvar, men jag vill att du tar ditt i dag.  Jag vill att du tar dig en rejäl funderare över vad som funkar och inte på din arbetsplats. 

Att du sätter gränser. 

Att du tar ärliga och modiga konversationer med kollegor och chefer. 

Att du jobbar rimliga tider. 

Att du inte öser på med uppgifter utanför din arbetsbeskrivning. 

Att du säger upp dig när situationen är ohållbar.

Helt enkelt: Att du tar beslut som är rätt för dig och ditt välmående, även när det tar emot. Bygg upp styrkan att göra djärva saker inte styrkan att uthärda.

/Matilda Schmachtl, terapeut och coach på Efflect. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: A-kassans regler skadar kulturen

Det måste gå att bedriva hobbyverksamhet i mindre skala utan att kastas ut från alla trygghetssystem.
Alexander Forselius Publicerad 9 juni 2026, kl 09:15
Svårt för personer med hobby att få a-kassa
A-kassans regler kring att ha hobbyprojekt som genererar pengar behöver ses över, skriver Alexander Forselius. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

För exakt tio år sedan hade jag a-kassa efter att jag förlorat min anställning vid ett it-bolag. Vid sidan av producerade jag så kallad “yoga-musik” och hade precis fått in låtarna på en större spellista på Spotify.

Intäkterna för ett år var under normen som räknades som hobbyverksamhet. Jag började plugga och året därpå ansåg Skatteverket att jag tjänade så mycket på min musik att jag skulle registrera en firma. Detta triggade en kaskad av oönskade konsekvenser. 

Alexander Forselius

Jag slängdes ut från Arbetsförmedlingen, blev av med min SIUS-konsulent (en specialicerad arbetsförmedlare som hjälper arbetssökande med funktionsnedsättning reds. anm.) efter att jag blev färdig med utbildningen 2018. För att överleva lyfte jag även in konsultuppdrag i min firma jag hade fått genom musikverksamheten och gav även ut egna böcker. 

Sedan kom pandemin och vände upp och ned på världen, dock till min fördel då påbuden om distansarbete bidrog till att jag kunde hitta uppdrag i Stockholm som jag kunde sköta hemifrån. 

Det har alltid varit mina egna projekt som lett till jobb

Men när det gick dåligt sommaren 2021 försökte jag söka a-kassa igen. Men inte ens de tillfälliga pandemireglerna rådde på deras kalla inställning.

I hemkarantän såg jag en annons för restplatser på en utbildning i Malmö som jag tack vare restriktionerna kunde gå på distans . Den utbildningen ledde till praktik på ett musikföretag, och jag var kvar där ända fram tills mars 2026, då jag blev övertalig vid en omorganisation.

Då, exakt tio år senare, sökte jag a-kassa igen, och ärendet drar ut på tiden. För att jag har så många järn i elden, som musiker, författare, medverkar i Miljöpartiet och förtroendevald till Unionen samt har egna hobbyprojekt med bland annat en app för “digitala bad”. 

Detta innebar att jag på heder och samvete i ansökan fick rada upp precis allt jag gör och tänker göra för den stora “herren” till a-kassa, som sedan skall bedöma om jag är berättigad ersättning.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare

Och det drar ut på tiden. Jag fick under tiden gå till socialkontoret och söka försörjningsstöd, vilket innebar att jag drog in ytterligare en aktör, kommunens socialtjänst och Arbetsmarknadsenhet i hela härvan. 

Det var som att teleporteras tillbaka 28 år bakåt i tiden och skriva ut tonvis med papper på kontoutdrag, hyror och ansökningar, bara för att sedan få avslag. 

Roten till allt elände är just de musikintäkter jag fått från yogamusiken jag producerade. Det som gjorde att jag var tvungen att registrera enskild firma på Skatteverkets begäran, något som sedan gör att jag blev utkastad från samtliga trygghetssystem.

Samtidigt har det alltid varit mina egna projekt, som musik och sidoprojekt, som lett till jobb. Men det var sedan svårt att konkurrera och hålla sig kvar på listorna mot AI, produktionsbolag och andra konkurrenter som hade bättre utrustning.

Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det

Systemets utforming som det är i dag har försatt mig i en mycket prekär sits med diaboliska ekonomiska följder, på grund av en kombination av beskattningsregler, a-kassans regler och andra ålderdomliga regelverk från 1990-talet som inte fungerar med 2020-talets arbetssätt.

Det måste införas ett undantag kring reglerna för företagare så att det går att fortsätta bedriva kulturverksamhet i mindre skala. Även om man lagt ned ett företag på grund av bristande lönsamhet, även om man klassas som företagare, då kulturintäkter är mer som ett lotteri och inte en direkt ersättning för antal timmar jobb.

Man borde  ha möjlighet att fortsätta öva sin passion som hobby. Dagens regler innebär i princip att man måste ta bort alla sociala medier och hemsidor som är kopplade till en firma. Ingenting som varit del i det företag som man lagt ned, får säljas eller marknadsföras.

Men inom kulturen är det svårt att ta bort musik eller böcker på grund av förlags och skivbolagsavtal. Stimpengar kan komma flera år efteråt när man minst anar det, till skillnad från till exempel en butik där man kan sälja lokalen och varulager.

Kulturverksamhet som musik och böcker är ofta kopplad till dig personligen, vilket gör den svår att göra sig av med, både av juridiska, ekonomiska men inte minst emotionella skäl.

Om jag skulle ta bort allt skulle jag behöva radera allt från Spotify och gå hem till alla kunder som köpt en bok av mig och ta tillbaka den. Det är omänskligt.

Förra gången det inträffade var enda utvägen att mot en engångssumma överlåta mina rättigheter till min distributör. Jag vill undvika detta igen.

Alexander Forselius, musiker och it-konsult i Lidköping