Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ingen tackar dig när du går in i väggen

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. De behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger och semestrar, skriver Matilda Schmachtl.
Publicerad
Utbrända tändstickor. Matilda Schmachtl
Om de anställda ständigt släcker bränder som företaget skapar behöver de inte fundera på vad som inte fungerar. Foto: TT/ Gorm Kallestad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi står inför ett strukturellt problem i dag: arbetsplatser bränner ut sin personal. 2022 förväntas andelen sjukskrivningar som beror på psykisk ohälsa komma upp i 45 procent. Det innebär att kostnaden för sjukskrivningar som är orsakade av psykisk ohälsa kommer närma sig cirka 30 miljarder kronor för Sverige

Jag kan i mitt jobb se hur företag satt i system att utnyttja och exploatera gratis arbetskraft i form av praktikanter. Personer som kommer ut i arbetslivet för första gången och får höra att jobba dag och natt är priset som du måste betala om du vill “lyckas i den här branschen”.

Att du jobbar på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen

Tyvärr är detta är bara toppen av isberget och prognosen ser inte ljus ut. Personer skriver till mig på Linkedin varje vecka och berättar om sina ohållbara arbetsbelastningar och dåliga chefer. Jag tycker det är skrämmande hur många som drabbas och får leva med konsekvenserna av giftiga företagskulturer och ohållbara arbetsförhållanden.

Med det sagt så vill jag trycka på att situationen inte betyder att du som individ står helt maktlös. Bara för att det inte är ditt fel, betyder det inte att du ska undvika att ta ditt ansvar. Du måste ta ansvaret för dig själv och att du lever ditt liv på ett sätt som är hållbart över tid, för din egen skull.

Lita på mig när jag säger att du jobbar och lever på ett ohållbart sätt är aldrig lösningen. Det kan kännas som att du löser alla problem när du jobbar på som en galning men så är inte fallet, jag lärde mig det den hårda vägen.

Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där

Resultatet av att jag tog på mig ansvaret att rädda upp projekt till vilket pris som helst, ledde till att företaget jag jobbade för aldrig behövde lösa sina verkliga problem. Företaget behövde aldrig anställa fler eller göra färre projekt för jag var ju där. Kvällar, helger, semestrar.

Det var jag som fick betala priset när jag inte längre orkade. Självklart måste strukturella förändringar ske hos företag och arbetsgivare för att de ska ta sitt ansvar, men jag vill att du tar ditt i dag.  Jag vill att du tar dig en rejäl funderare över vad som funkar och inte på din arbetsplats. 

Att du sätter gränser. 

Att du tar ärliga och modiga konversationer med kollegor och chefer. 

Att du jobbar rimliga tider. 

Att du inte öser på med uppgifter utanför din arbetsbeskrivning. 

Att du säger upp dig när situationen är ohållbar.

Helt enkelt: Att du tar beslut som är rätt för dig och ditt välmående, även när det tar emot. Bygg upp styrkan att göra djärva saker inte styrkan att uthärda.

/Matilda Schmachtl, terapeut och coach på Efflect. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Psykiskt våld kan bli brott – nu måste arbetsgivare ta sitt ansvar

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal eller lever under stress som påverkar prestation och närvaro på jobbet. Arbetsgivare måste ta sitt ansvar och se frågan som en del av arbetsmiljöansvaret.
Zenobia Rizvi Publicerad 24 mars 2026, kl 09:15
Psykiskt våld som följer med in på arbetsplatsen är ett arbetsmiljöproblem, skriver Zenobia Rizvi. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Zenobia Rizvi

I sommar kan psykiskt våld i nära relation bli straffbart. Upprepad kontroll, hot, isolering och systematisk nedbrytning föreslås erkännas som det brott det är. Men lagstiftning i sig förändrar inte människors vardag. För att den nya lagen ska få verklig effekt måste fler aktörer än rättsväsendet ta ansvar. Arbetslivet är en av dem.

I en tidigare debattartikel i Kollega argumenterade jag för att våld i nära relationer är en arbetsgivarfråga. Den slutsatsen står fast. När våld påverkar arbetsförmågan är det en arbetsmiljöfråga.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet. Det påverkar arbetsförmåga, trygghet och sjukfrånvaro. Den som lever under ständig kontroll bryts ner över tid. Koncentrationen sviktar, orken försvinner och självförtroendet urholkas.

Våldets konsekvenser stannar inte i hemmet

Psykiskt våld kan innebära att en medarbetare får sin arbetsdag störd av kontrollerande samtal, lever under hot som kan nå arbetsplatsen eller utvecklar stressrelaterade symtom som påverkar prestation och närvaro. I förlängningen riskerar det att leda till sjukskrivning och att värdefull kompetens går förlorad.

Det är arbetsmiljökonsekvenser. Och de omfattas av arbetsgivarens ansvar.

Enligt arbetsmiljölagen ska arbetsgivare förebygga ohälsa och agera på signaler om risk i arbetet. Arbetsmiljöansvaret avgörs inte av var orsaken uppstår, utan av om arbetet påverkas.

Psykiskt våld är den vanligaste formen av våld i nära relation och statistik visar att tusentals sjukskrivningar varje år har sin grund i våldsutsatthet. Kvinnor har nästan dubbelt så hög sjukfrånvaro som män, och psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare

Trots det integreras sällan våld i nära relation som en möjlig arbetsmiljörisk i organisationers riskbedömningar och systematiska arbetsmiljöarbete. Därmed förbises en dokumenterad faktor bakom psykisk ohälsa, sjukfrånvaro och otrygghet med konsekvenser för både individ och verksamhet.

Våld i nära relation beräknas kosta samhället tiotals miljarder kronor varje år. En del av den kostnaden bärs av arbetslivet genom sjukfrånvaro, minskad produktivitet och förlorad kompetens.

Det finns mycket att vinna på att arbeta strukturerat med frågan.

Organisationer som tidigt uppmärksammar signaler, har tydliga rutiner och ger chefer rätt stöd minskar risken för långa sjukskrivningar och oplanerade avbrott i verksamheten. De stärker sin förmåga att behålla kompetens, säkra kontinuitet och skapa en stöttande och inkluderande arbetsmiljö. 

Det handlar därför inte om en ”mjuk” fråga. Det är en fråga om riskhantering, kompetensförsörjning och långsiktig hållbarhet. Problemet är inte att kunskap saknas. Det finns i dag etablerade vägledningar för arbetsgivare. Problemet är att de inte alltid omsätts i praktik.

Genom att inkludera våld i nära relationer i sina riskbedömningar kan arbetsgivare ta frågan på allvar. Det förutsätter att chefer, HR och företagshälsovård har kunskap om hur psykiskt våld påverkar arbetsförmågan, kan identifiera signaler och ställa frågor, samt har förankrade rutiner för stöd och hänvisning.

Det gör skillnad.

När chefer vågar ställa frågor kan våld upptäckas tidigare. När stöd och resurser är tydliga, sänks tröskeln för att söka stöd. När arbetsplatsen erbjuder flexibilitet och trygghet ökar möjligheten att behålla arbete och inkomst vilket ofta är avgörande för att kunna lämna en våldsam relation.

Samtidigt stärks organisationens stabilitet genom färre akuta frånvaroperioder, bättre kontinuitet och minskad risk för kompetensförlust.

Det handlar inte om en ”mjuk” fråga

Den nya lagen syftar till att stoppa psykiskt våld i ett tidigt skede. Arbetsplatsen är ofta en av få platser där förändringar i beteende, prestation och mående kan uppmärksammas i tid.

Men det förutsätter struktur. Utan strukturer blir stödet beroende av enskilda chefers mod. Med rätt kunskap och verktyg kan arbetsgivare bli en del av lösningen och samtidigt stärka sin egen verksamhet.

Den nya lagstiftningen, som väntas träda i kraft i sommar, markerar att psykiskt våld är ett brott. Nu behöver arbetslivet visa att konsekvenserna tas på allvar.

Arbetsmiljöansvaret finns redan. Nu är det dags att använda det.

/Zenobia Rizvi, HR-strateg med inriktning mot social hållbarhet