Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Hög tid ta ansvar för all-inclusive

Nyligen rapporterade ett av de stora resebolagen att deras all-inclusiveresor ökat med 50 procent på bara ett år. Trenden är tydlig. Men all-inclusive leder till stora problem.
Marie Kihlberg Nelving & Martin Jefflén Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

All-inclusive ger koll på kostnaderna. Oftast är allt inkluderat i priset för resan: måltider, drinkar, mellanmål och diverse aktiviteter. Barnfamiljer vet vad slutnotan för semestern blir. Samtidigt kan barnen konsumera obegränsat med glass och läsk eller i vart fall tills föräldrarna säger stopp. Föräldrarna kan göra detsamma utifrån sina preferenser. Om man vill bege sig utanför de inhägnade områdena anordnar hotellen utflykter som det kan kännas både tryggt och enkelt att följa med på. Det finns tydliga vinnare.

Lokalsamhället är inte en av dessa vinnare. Hotellen är ofta utlandsägda. Krav på strandnära läge kan medföra att lokalbefolkningen inte längre får tillgång till sina stränder. Material till bygget kan köpas in lokalt men oftast köps övrigt utifrån. Även mat och dryck flygs in i stället för att köpas av lokala producenter. Utflykter anordnas av hotellen, inte av lokala arrangörer. De anställda bor många gånger i läger, en bit ifrån hotellet, långt från hem och familj. Inkomsterna är små och mycket skickas hem. Ibland används det lilla överskottet till att skingra tristessen och tröttheten. Kanske kan man åka hem en gång i månaden. Lokalsamhället gör inte några egentliga vinster på turismen.

Vilka krav kan då ställas på researrangörer och resenärer? Hur långt sträcker sig bolagens ansvar i relation till konsumenternas? Kan man kräva att en barnfamilj med knapp budget, som vill göra en all-inclusivesemester till årets stora familjehändelse, ska granska vad resan betyder för lokalsamhället? Eller ligger ansvaret på reseföretagen?

All-inclusive är inte helt hopplöst. Det skulle kunna innebära att allt är inkluderat - på riktigt. Men då är det lokala samhällets delaktighet avgörande. Produktion av varor och tjänster ger sysselsättning och skatteintäkter. Lönerna ska gå att leva på. Om lokala myndigheter tar ansvar vid upphandlingen skapas också förutsättningar för en samhällsutveckling som är både socialt och miljömässigt hållbar.

Vi resenärer måste ställa krav på att resebolagen kan redovisa villkoren och att de jobbar med konceptet så att det bidrar till lokal utveckling. Även all-inclusiveresor kan vara schysta resor om vi kräver det och bolagen levererar. På så sätt blir alla vinnare. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tack för kaffet – men var är tacken till oss arbetstagare?

Anställda som jobbar lojalt för ett företag i tio får inte ens en handskakning när de slutar. Istället byts de ut. Vi måste prata om respekt på Sveriges arbetsplatser, skriver Josefine Weinefalk.
Publicerad 14 oktober 2025, kl 09:14
En kaffekopp står på ett bord
En avskedsfika när en medarbetare slutar är en liten gest från arbetsgivaren, men kan betyda mycket för den anställde, skriver Josefine Weinefalk. Foto: Privat/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På många svenska arbetsplatser saknas något så enkelt som uppskattning. Ett tack vid en avtackning, en chef som lyssnar på feedback eller ett professionellt avslut borde vara självklart – men alltför ofta uteblir det. När medarbetare inte blir sedda skapas känslan av att vara utbytbar, vilket riskerar att leda till stress och utbrändhet. Respekt på jobbet får aldrig reduceras till en fråga om fika.

Jag är trött på dåliga chefer. Vi måste börja prata om respekten – eller snarare bristen på respekt – på våra arbetsplatser.

För mig började det med något så enkelt som en avtackning. Jag skrev om det på sociala medier. Att chefer borde tacka sina medarbetare på ett värdigt sätt. Responsen jag fick visade att problemet är betydligt större än en enkel gest. Många vittnade om att de inte ens fått ett ”tack för den här tiden”. Jag känner igen det – på mitt senaste jobb fick jag gå utan en enda markering av uppskattning.

Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra

Jag har alltid satt professionalism före känslor. Jag har varit öppen för dialog, för feedback och utveckling. Men alltför ofta blir det en envägskommunikation. Chefer verkar inte vilja höra vad de kan förbättra. De ser sig som chefer av en anledning – och anser sig därför stå över feedback. Men kanske är det just de som mest av alla behöver den.

Att inte bli sedd eller uppskattad på jobbet är nedbrytande. Vi arbetar hårt, vi ställer upp, vi missar tid med familjen, vi jobbar övertid utan ersättning. Och vad får vi tillbaka? Känslan av att vara utbytbara. För vissa slutar det i utbrändhet. Alltför ofta avgörs ens värde inte av prestation, utan av om man råkar vara chefens favorit.

Jag har pratat med flera kollegor i olika branscher som vittnar om samma sak: man kan arbeta lojalt i tio år, men när man lämnar får man inte ens en handskakning. Istället byts man snabbt ut. Det säger mycket om hur arbetsgivare ser på människor – som kuggar i en maskin snarare än individer med värde.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning

Arbetslivet kan inte vara en envägsgata. Vi arbetstagare har rätt att ställa krav på respekt, balans och en sund arbetsmiljö. Och det behöver inte kosta något: uppskatta oss oavsett om vi stannar eller går vidare – med ett tack, en strukturerad offboarding eller utbildning i medmänsklighet.

Det handlar inte om fika – det handlar om att få uppskattning under tiden man arbetar, med ett professionellt avslut och en respektfull behandling. Personliga känslor från chefen kan hållas utanför.

Från oss arbetstagare till er arbetsgivare – varsågod och tack för kaffet. Nu är det er tur att visa uppskattning.

/Josefine Weinefalk, front end developer