Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Facket borde kräva jämställd sponsring

Att ha lika förutsättningar att drömma stora idrottsdrömmar oavsett om man är pojke eller flicka är en rättighet. Den saken kan facket påverka genom att kräva att företagens sponsorpengar fördelas lika mellan kvinnor och män, anser Martin Nyman i Unionens regionstyrelse i Gävleborg.
Publicerad
Shutterstock, Privat
Shutterstock, Privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Höstterminen är långt gången och skolgårdarna fyllda med barn som förhoppningsvis ägnar sina raster åt lite spontanidrott. Unga flickor och pojkar som kanske rentav drömmer om en karriär inom idrotten, bli den nya Asllani eller Zlatan.

Att alla får en möjlighet till förebilder som man kan se sig själv i är otroligt viktigt för unga idrottare. Oavsett om du är tjej eller kille, har en funktionsvariation eller är HBTQ förtjänar alla barn att ha vuxna idrottsförebilder. Att unga tjejer har färre idrottsförebilder än sina manliga idrottsutövare är djup orättvist. En del i den underliggande orsaken till detta kan antagligen härledas till en så enkel sak som de olika förutsättningar män och kvinnor har som idrottare på högsta nivå.

Nu är det ungefär 60 år sedan de särskilda kvinnolönerna försvann ur våra kollektivavtal. Före 60-talet var fack och arbetsgivare överens om att den kvinnliga arbetskraften skulle betalas sämre. Trots allt, kvinnor var en andra klassens arbetare med sämre muskelmassa, teknisk förmåga och produktivitet. Med det synsättet blev det en självklarhet att kvinnor värderades lägre. Det var bara genom idogt kämpande från många fackliga engagerade som till slut kvinnolönerna togs bort ur avtalen. Den argumentation som rådde under tiden för kvinnolöner för dryga 60 år sedan ekar fortfarande i dag när det gäller kvinnliga idrottares villkor.

Ett återkommande resonemang för kvinnolöner inom idrotten är bland annat att sponsorintäkterna för kvinnliga idrottare är lägre. I det faktum att en betydande del av idrottarens inkomster på elitnivå kommer just från sponsorer, finns en unik möjlighet för oss i Unionen att påverka till förändring. Den skeva sponsorsfördelningen mellan män och kvinnor som är en del av problemet kan också vara en del i hur vi kommer åt problemet, om vi som fackförening belyser det på rätt sätt.

Ska vi bryta denna cykel av snedfördelning tänkte jag föreslå ett par handfasta tips till oss fackligt aktiva som tycker att detta är en fråga som är av vikt; vilket jag hoppas är många.

Vi har många Unionenklubbar ute i landet. Där jobbar vi på företag som sponsrar många av de idrotter som har en skev jämställdhetsprofil. Jag skulle vilja att:

  • Vi sätter vår fackliga styrka bakom frågan och kräver policybeslut på att sponsring ska vara jämställd i företagen där vi jobbar.
  • Företagen redovisar en årlig jämställdhetsanalys över sin sponsring.
  • När vi arbetar med jämställdhet och likabehandlingsplaner ute på företagen, lyfter sponsring som en viktig fråga.
  • Där sponsring sker, till exempelvis idrottshallar och -anläggningar, bör kravet vara att dessa jobbar aktivt med jämställdhet i tidstilldelning med mera.
  • Vi uppmanar medlemmar som är aktieägare att gå på bolagsstämmorna och kräva att företagen redovisar sin jämställdhetsprofil av sponsring och principbeslut för jämställd sponsring.

För att långsiktigt komma tillrätta med en sned jämställdhetsprofil i sponsringen är jag övertygad att vi behöver öka våra ansträngningar för att utjämna könsfördelningen i bolagsstyrelserna och ledningsgrupper på företagen. En del av problemet ligger i just detta faktum. Med fler kvinnor i de beslutande rummen ökar inte bara jämställdheten i företagen utan också i längden chanserna till mer jämställda villkor för idrottande kvinnor.

Jag vill inte att min systerdotter ska växa upp med färre idrottsförebilder än hennes bror. Att ha lika förutsättningar att drömma stora idrottsdrömmar oavsett om man är pojke eller flicka är en rättighet.

Jag hoppas och tror att sponsoråret 2021 blir mer jämställt. Jag kommer i alla fall att göra det jag kan.

/Martin Nyman, andre vice ordförande regionstyrelsen Gävleborg


Tidigare debattartiklar hittar du här

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsgivare gör bort sig i rekryteringsprocessen

Arbetssökande lägger ned själ och hjärta i tester och ansökningsbrev bara för att bli bemötta av autogenererade mejl och AI-botar som sorterar i urvalsprocessen, skriver Ylva Forner.
Publicerad 2 september 2025, kl 09:45
rutor som kryssats i över ett papper
Arbetsgivare tvingar arbetssökande att lägga mycket tid på tester i rekryteringsprocesser. Det ger en osmickrande bild av varumärket, skriver Ylva Forner. Foto: Colourbox/Robert Eldrim
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det slog mig att företag som använder sig av tester och AI-genererade svar i rekryteringsprocesser inte förstår hur deras varumärke framstår. 

Så jag mailade en styrelse på ett av dem, där jag sökt jobb. 
Så här skrev jag: 

Hej,

Jag heter Ylva Forner och lade igår ner större delen av min dag på att söka tjänsten som kommunikations- och insamlingsansvarig hos er. Ett uppdrag jag har både erfarenheten och engagemanget för att vara en perfekt kandidat för. Jag svarade på urvalsfrågor, fick ge mitt löneanspråk och motivera min ansökan, allt mycket personligt och genomarbetat. 

Det här mailet är dock inte till för att pusha för mig själv, utan vad jag undrar är om ni är medvetna om hur rekryteringsprocessen ni står bakom går till och hur bilden av hur ni behandlar människor framstår?

Det är nämligen inte smickrande. 

Innan en människa ens läst min ansökan kommer ett autogenerat mailet som ber mig lägga ännu en halvtimme av min tid på att göra IQ-tester. Passerar jag dessa kommer någon läsa min ansökan och då kan jag eventuellt få bli ”intervjuad av en AI-medarbetare” eller kallade de boten faktiskt för ”kollega?! 

Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det

Jag kollar upp dessa tester: AON Switch Challenge. Är det här något ni alla som jobbar på företaget har gjort och klarat av? Min Chalmers-utbildade pappa som haft ledande chefspositioner inom näringslivet i alla år, kliade sig i huvudet och undrade vad tusan det här var. Vilka resultat skriver ni i styrelsen, bara för att ha en referens att jämföra mig med? Jag antar att ni alla skrivit dessa tester innan ni ber blivande kollegor göra det. 

Längst ner i mailet från er rekryteringsfirma läser jag: 

”Varför tester? Och svaret: För att vi vill göra så rättvisa och opartiska beslut som möjligt. Där alla sökande får likvärdiga chanser att visa upp sin kompetens och potential som ledare. Vi kallar det fördomsfri rekrytering. Och ett av stegen som hjälper oss vara fördomsfria är dessa digitala rekryteringstester. 

Lycka till och hör av dig om du har några funderingar!”

Ett ord som också kommer till mig är omänskligt

Jo, jag har några funderingar: 

1. Skulle ni inte kunna be mig göra testerna innan ni ber mig skicka in en ansökan om ni bara läser de kandidaters ansökningar som skrivit ”rätt” på testerna. När jag ansöker om en roll gör jag det med själ och hjärta och slösar helst inte min tid om ni inte ens vill läsa min ansökan.

2. Hur går ett sådant här förfarande hand i hand med att rekrytera till organisationer där man jobbar med människors psykiska hälsa? Jag förstår att det här säljs in som ”rättvist” men ett ord som också kommer till mig är omänskligt. Att ett sådant här bemötande skapar enorm ångest hos de flesta kandidater är inte svårt att förstå

3. Mer av ett påstående än en fundering: Kandiderar är människor, inte brickor i ett spel att dribblas runt med. 

Jag antar att jag med detta mail skjutit ut mig ur processen, men då får det vara värt det för att stå upp mot denna ångestdrivande karusell det utvecklat sig till att söka en ny tjänst.

/Ylva Forner, projektledare och kommunikationsexpert.