Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ett bättre glas vin för en mänskligare industri

Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan, skriver Magnus Kjellsson.
Publicerad
vindruvor och Magnus Kjellsson
Det finns sätt att dricka vin med gott samvete, skriver Magnus Kjellsson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vinindustrin står inför stora utmaningar. Larmrapporter om modernt slaveri, dödsfall och utnyttjade migrantarbetare har nyligen uppmärksammats i media. The Guardian avslöjade nyligen att arbetare i Champagne är underbetalda, undernärda och tvingas sova på gatorna. Financial Times har också rapporterat om problem i Barolo-regionen, där arbetsförhållandena för människor är långt ifrån acceptabla. 

Det går inte att hålla för öronen och backa in i framtiden. Att vara djupt intresserad av både vin och social hållbarhet i dag är tyvärr en mycket obekväm sits. Det är miserabelt hela vägen från fina Champagne till billiga bulkvinboxar från Sydafrika och Italien.

Välj ett bättre vin på flaska

För att skapa en hållbar framtid för vinindustrin måste vi börja med att göra medvetna val både som konsumenter och intressenter. Här är några viktiga punkter att tänka på flera saker: 

• Undvik bulkvin och kändisviner. Bulkvin är vin som produceras i stora volymer som skeppas i containrar och sedan processas industriellt långt ifrån ursprunget till exempel i Sverige. Det säljs ofta i stora förpackningar som bag-in-box. Dessa viner är ofta av låg kvalitet och stödjer ofta inte hållbara metoder. I synnerhet inte då nästan hela värdekedjan flyttar ifrån ursprungslandet. Förutom mestadels dålig kvalité så innebär kändisviner att ytterligare ett led ska tjäna pengar i en redan hårt prispressad näring. Välj i stället ett bättre vin på flaska, eller framöver i mindre förpackningar som tetra och burk, där bättre kvalitet långsamt börjar dyka upp. 

• Köp viner med tydlig ursprungsadress: Finns vinet ens i ursprungslandet? Viner med en specifik adress är lättare att spåra tillbaka till sina producenter, vilket underlättar och tydliggör ansvarstagandet och hållbarheten.

• Betala rätt pris: Viner som kostar 120 kr och uppåt på flaska ökar chanserna för att vinet är producerat på ett mer hållbart sätt, eftersom priset mer speglar de verkliga kostnaderna för en ansvarsfull produktion, men det är verkligen ingen garanti, med hänsyn till de senaste skandalerna i Champagne och Barolo. 

• Kvalitet över kvantitet: Drick mindre vin i kvantitet men bättre vin i kvalitet, för en mer hållbar och njutbar upplevelse. Bättre för dig, bättre för alla. Du får till exempel två bra viner till priset av en box. 

Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en unik möjlighet att påverka industrin

• Lita på rätt personer: Var försiktig med vinskribenter som ofta marknadsför produkter snarare än att ge opartiska recensioner. Tyvärr skrivs det väldigt lite om hållbarhet. Sök efter trovärdiga källor för vinrekommendationer. Det finns också ofta någon vinkunnig att fråga på Systembolaget. 

• Certifieringar och lagstiftning: Även om miljöcertifieringar är relativt effektiva, är sociala hållbarhetscertifieringar på området tyvärr mindre effektiva. Köp gärna ekologiska eller biodynamiska viner då det tyder på en mer medveten producent. 

• Systembolagets roll: Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en helt unik möjlighet att påverka industrin globalt genom striktare hållbarhetskriterier och starkare arbete. Det tas små steg framåt men de bör se över sin inköpsfilosofi exempelvis gällande bulkvinboxar. Systembolaget bör också mer aktivt våga säljstoppa produkter från producenter med akuta problem på området.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö

• Framtida lagstiftning: Mänskliga rättigheter och hållbarhet blir allt viktigare för konsumenter. Det gäller även inom EU-lagstiftningen, vilket innebär att proaktiva och ärliga insatser inom dessa områden kommer att vara fördelaktiga också affärsmässigt. 

Från de antika civilisationerna i Mesopotamien och Egypten, genom de romerska vinodlingarna, till dagens moderna vinproduktion, har vin alltid haft en speciell plats i människans hjärta. Vinet kan berätta en historia om dess ursprung, druvsorter och de människor som har odlat och skördat druvorna.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö. Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan. Låt oss bidra till förändring. Ett bättre glas vin kan faktiskt göra skillnad. 

/Magnus Kjellsson, Sommelier och hållbarhetsspecialist med flerårig erfarenhet från internationellt fackligt arbete i industrin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Ghostad av Arbetsförmedlingen

Jag har ringt, förklarat, väntat och ringt igen för att nå rätt person på Arbetsförmedlingen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." Ingen har kontaktat mig – på tre månader.
Jenny Fornlund Publicerad 19 maj 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingen går inte att ringa
Arbetsförmedlingens uppdrag måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen, skriver Jenny Fornlund. foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Jenny Fornlund
Foto: Marie-Therese Karlberg

I Sverige 2026 borde vi ha kommit längre. Men medan arbetsmarknaden ritas om av AI och digitalisering i en rasande takt, har myndigheten som ska lotsa oss rätt blivit kvar i startfållan. Att bli ignorerad av en potentiell arbetsgivare har blivit en del av den nya vardagen. Men när trygghetssystemet som är tillsatt att hjälpa oss tystnar är vi riktigt illa ute.

Jag har skrivit en bok om arbetsmarknadens nya spelregler. Under processens gång har jag, ironiskt nog, blivit en ofrivillig expert på hur det känns att ramla mellan stolarna.

För ett år sedan förlorade jag jobbet inom rekrytering i en omorganisation. Veckan efter fick jag diagnosen bröstcancer. En tuff tid och ekonomin naggades i kanterna. Men ur det formades en plan.

Ingen har kontaktat mig på tre månader

Som kvinna över 50, med kunskap om hur dagens arbetsmarknad faktiskt fungerar, ser jag större möjligheter till snabbare återgång till arbetslivet genom att skapa min egen plattform, än att söka jobb på en arbetsmarknad där algoritmerna sorterar bort erfarenhet innan den hunnit presenteras. Planen är att starta eget och se till att fler känner till spelreglerna på den nya arbetsmarknaden innan de ghostas av ett system de inte visste fanns.

Boken är klar. Affärsplanen inskickad. Jag har fått förfrågningar om föreläsningar och skrivuppdrag. Men för att få ekonomin att gå ihop är jag beroende av Arbetsförmedlingens godkännande för starta-eget-bidrag innan jag kommer i gång. I tre månader har jag försökt att nå rätt person på Arbetsförmedlingen.

Jag har ringt. Förklarat. Väntat. Ringt igen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." 

Ingen har kontaktat mig – på tre månader.

Det här handlar inte om enskilda handläggare. Det finns kompetenta och engagerade människor på Arbetsförmedlingen som genuint vill göra skillnad och förtjänar bättre förutsättningar än de har idag. Problemet är ett system som inte hängt med. Byggt för en arbetsmarknad som inte längre existerar. Omorganiserat på ytan, oförändrat i grunden.

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare

Ett enda telefonnummer in för 400 000 inskrivna. Ingen möjlighet att maila. Ingen att kopplas vidare till. De handläggare som svarar kan inte alltid besvara specifika frågor utan lovar att någon med rätt kompetens ska höra av sig. 

Här tar det stopp. 

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare. Det aktiva stödet riktar sig i praktiken till dem som redan kämpat på egen hand i ungefär ett år. Men det är i de första månaderna stödet gör skillnad. Innan självkänslan krackelerar och avståndet till arbetsmarknaden växer sig för stort.

Stödet kommer för sent. Och när det väl kommer pekar det ofta åt fel håll. Utbildningar upphandlas långt i förväg och körs vidare oavsett hur marknaden ser ut. Resultatet blir fortsatt arbetslöshet, sänkta bidrag och på toppen ett CSN-lån att betala tillbaka. Det är inte omställning. Det är ett systemfel.

Sverige har en av de högsta ungdomsarbetslösheterna i EU och en total arbetslöshet på 8,8 procent som fortsätter stiga. När det gäller att anställa personer över 50 är vi sämst i Norden. 

En arbetslös senior har mer än dubbelt så stor chans att få jobb i Danmark som i Sverige. Här kombineras trygghet med aktivt stöd från dag ett. Finland ger 55-plussare rätt till utbildning och ekonomiskt stöd direkt vid uppsägning. Tyskland ger individen makten att välja sin egen utbildning utifrån vad marknaden faktiskt efterfrågar. Och i Frankrike kan man få ut sin a-kassa som startkapital för de har insett att det är billigare att investera i en nyföretagare än att hålla kvar en människa i bidragsberoende. Det här är bara ett axplock av hur andra länder hanterar omställningen.

Uppdraget måste förändras från kontroll till coachning

Sverige har under samma period prioriterat kontroll. Sänkta bidrag och skärpta sanktioner presenteras som motivationsskapande åtgärder. Nu växlar Arbetsmarknadsdepartementet upp med analyser och utredningar. Det är välkommet men otillräckligt. Företagen kapprustar i AI och arbetsmarknaden förändras i en rasande fart. Det som är aktuellt i dag är passé imorgon. Och medan andra länder redan agerat inväntar Sverige utredningsresultat, samtidigt som outnyttjad kompetens och erfarenhet tynar bort på avbytarbänken.

Här är tre saker som enligt mig behöver hända nu:

Stödet måste komma från dag ett. Den som skriver in sig ska mötas av ett system som aktiverar, inte administrerar. Den som vill starta eget ska mötas av en språngbräda, inte en väntelista.

Myndigheten måste bli agil. Utbildningar ska spegla dagens och framtidens arbetsmarknad, inte den som fanns när avtalet upphandlades.

Uppdraget måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen.

Jag har ägnat det senaste året åt att förstå arbetsmarknadens nya spelregler och vill inget hellre än att dela det jag har lärt mig med andra. Men kunskapen når inte ut. För jag sitter fast i ett moment 22.

Att bli ghostad av en arbetsgivare svider. Men när regeringen och dess myndigheter ghostar de medborgare som vill bygga och bidra, då har vi ett samhällsproblem som kräver mer än en ny utredning. Det kräver handling.

Jag är redo att köra i gång. Systemet har satt mig i väntrummet på obestämd tid.

Vi är många som väntar.

/Jenny Fornlund, har jobbat inom rekrytering och Life Science