Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ett bättre glas vin för en mänskligare industri

Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan, skriver Magnus Kjellsson.
Publicerad
vindruvor och Magnus Kjellsson
Det finns sätt att dricka vin med gott samvete, skriver Magnus Kjellsson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vinindustrin står inför stora utmaningar. Larmrapporter om modernt slaveri, dödsfall och utnyttjade migrantarbetare har nyligen uppmärksammats i media. The Guardian avslöjade nyligen att arbetare i Champagne är underbetalda, undernärda och tvingas sova på gatorna. Financial Times har också rapporterat om problem i Barolo-regionen, där arbetsförhållandena för människor är långt ifrån acceptabla. 

Det går inte att hålla för öronen och backa in i framtiden. Att vara djupt intresserad av både vin och social hållbarhet i dag är tyvärr en mycket obekväm sits. Det är miserabelt hela vägen från fina Champagne till billiga bulkvinboxar från Sydafrika och Italien.

Välj ett bättre vin på flaska

För att skapa en hållbar framtid för vinindustrin måste vi börja med att göra medvetna val både som konsumenter och intressenter. Här är några viktiga punkter att tänka på flera saker: 

• Undvik bulkvin och kändisviner. Bulkvin är vin som produceras i stora volymer som skeppas i containrar och sedan processas industriellt långt ifrån ursprunget till exempel i Sverige. Det säljs ofta i stora förpackningar som bag-in-box. Dessa viner är ofta av låg kvalitet och stödjer ofta inte hållbara metoder. I synnerhet inte då nästan hela värdekedjan flyttar ifrån ursprungslandet. Förutom mestadels dålig kvalité så innebär kändisviner att ytterligare ett led ska tjäna pengar i en redan hårt prispressad näring. Välj i stället ett bättre vin på flaska, eller framöver i mindre förpackningar som tetra och burk, där bättre kvalitet långsamt börjar dyka upp. 

• Köp viner med tydlig ursprungsadress: Finns vinet ens i ursprungslandet? Viner med en specifik adress är lättare att spåra tillbaka till sina producenter, vilket underlättar och tydliggör ansvarstagandet och hållbarheten.

• Betala rätt pris: Viner som kostar 120 kr och uppåt på flaska ökar chanserna för att vinet är producerat på ett mer hållbart sätt, eftersom priset mer speglar de verkliga kostnaderna för en ansvarsfull produktion, men det är verkligen ingen garanti, med hänsyn till de senaste skandalerna i Champagne och Barolo. 

• Kvalitet över kvantitet: Drick mindre vin i kvantitet men bättre vin i kvalitet, för en mer hållbar och njutbar upplevelse. Bättre för dig, bättre för alla. Du får till exempel två bra viner till priset av en box. 

Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en unik möjlighet att påverka industrin

• Lita på rätt personer: Var försiktig med vinskribenter som ofta marknadsför produkter snarare än att ge opartiska recensioner. Tyvärr skrivs det väldigt lite om hållbarhet. Sök efter trovärdiga källor för vinrekommendationer. Det finns också ofta någon vinkunnig att fråga på Systembolaget. 

• Certifieringar och lagstiftning: Även om miljöcertifieringar är relativt effektiva, är sociala hållbarhetscertifieringar på området tyvärr mindre effektiva. Köp gärna ekologiska eller biodynamiska viner då det tyder på en mer medveten producent. 

• Systembolagets roll: Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en helt unik möjlighet att påverka industrin globalt genom striktare hållbarhetskriterier och starkare arbete. Det tas små steg framåt men de bör se över sin inköpsfilosofi exempelvis gällande bulkvinboxar. Systembolaget bör också mer aktivt våga säljstoppa produkter från producenter med akuta problem på området.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö

• Framtida lagstiftning: Mänskliga rättigheter och hållbarhet blir allt viktigare för konsumenter. Det gäller även inom EU-lagstiftningen, vilket innebär att proaktiva och ärliga insatser inom dessa områden kommer att vara fördelaktiga också affärsmässigt. 

Från de antika civilisationerna i Mesopotamien och Egypten, genom de romerska vinodlingarna, till dagens moderna vinproduktion, har vin alltid haft en speciell plats i människans hjärta. Vinet kan berätta en historia om dess ursprung, druvsorter och de människor som har odlat och skördat druvorna.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö. Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan. Låt oss bidra till förändring. Ett bättre glas vin kan faktiskt göra skillnad. 

/Magnus Kjellsson, Sommelier och hållbarhetsspecialist med flerårig erfarenhet från internationellt fackligt arbete i industrin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Att kalla arbetslösa lata hjälper oss inte till jobb

De allra flesta av oss vill ha ett jobb och lever inte någon lyxtillvaro. Men ändå möts vi av misstro bland politiker, skriver Tomas Lagergren.
Publicerad 25 november 2025, kl 09:15
En man sitter i en trappa
Att misstänkliggöra och kalla arbetslösa för lata, kommer inte att föra oss närmare ett jobb, skriver Tomas Lagergren. Foto: Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi är i dag fler personer än i Malmö – som är drygt 365 000 invånare och siffran tickar sakta men säkert uppåt mot Göteborg, Sveriges näst största stad med cirka 675 000 personer. Snart vänder det, försöker finansminister Elisabeth Svantesson. Hjulen ska börja snurra, menar hon.

Vi som söker arbete ser ingen vändning i sikte. I dag står nio procent av arbetskraften utanför arbetsmarknaden. Både folk utan och med utbildning står utan jobb. Om alla vi var samlade på ett och samma ställe, i Arbetslöshetsstaten” som vi kan kalla den, hade vi haft en halv miljon invånare nu.

Vi är de första som skriver under på att det finns många problem med arbetsmarknaden. Men problemet är större än så. Det här handlar inte bara om matchningsproblem eller kompetensbrist. Det handlar om systematisk exkludering och diskriminering av etnisk tillhörighet, ålder och funktionsnedsättning. Branscher står var för sig i stuprör.

Arbetslöshet är inte någon lyxtillvaro

Arbetsmarknaden har problem med att se bredare på människor och deras potential. Vi får inte chansen.

Att påstå att systemet för arbetssökande är ”för slappt och anse oss lata, som förre arbetsmarknadsministern Mats Persson gjorde i vintras, hjälper inte någon tillbaka i arbete. Det är snarare ett uttryck för misstro. Det är ovärdigt en minister att uttala sig på det sättet.

Arbetslöshet har aldrig varit och är inte någon lyxtillvaro. Många av oss har sagts upp på grund av arbetsbrist. Frivillighetsgraden till att vara arbetslös är närapå noll.

I stället för att ge stöd där det behövs, trappas den nya a-kassans ersättning ned snabbare. Kraven ökar. Misstron också. Forskning visar att det är långtidsarbetslösa som behöver försäkringen mest. Det är de som har störst behov av a-kassan för att kunna ha en dräglig tillvaro. Nu riskerar antalet som behöver försörjningsstöd att öka, vilket kommer belasta kommunerna.

Att anse oss lata, hjälper inte någon tillbaka i arbete

Samtidigt satsar regeringen på ytterligare ett jobbskatteavdrag 2026. Kostnad: 30 miljarder kronor. Och höginkomsttagare får höjd brytpunkt. Det är inte pengar som ska konsumeras, som finansminister Svantesson försöker få oss att tro. 

De folkvalda, bland annat SD:s ekonomipolitiska talesman Oscar Sjöstedt svarade i SVT på frågan om vad han skulle göra av pengarna: pengarna kommer gå in rakt på sparkontot. Hans sparkvot var hög redan innan. 

De behöver inte pengarna, de läggs på hög. Kostnaden för Sverige, den kommer vara hög. Det var de hjulen, de. Det är en missad möjlighet för dem, för oss. Vi är många som inte har råd att vänta.

Sverige har en stor eftersatt underhållsskuld på bland annat järnväg och enorma investeringsbehov i olika typer av infrastruktur över hela landet. Det har man vetat om i många år. Lika länge har man vetat detta: Egod välfärd ochllbar infrastruktur i hela landet ger jobb både på kort och på lång sikt.

Sverige måste hålla ihop” sades det unisont från politikerhåll för några år sedan.

Att skära ned på till exempel folkbildning (folkhögskolor, studieförbund) och annan viktig samhällservice, är inte bra. Ungdomar, minoriteter, pensionärer – inte bara arbetslösa – alla riskerar gå miste om demokratins grund: att kunna bilda sig, förkovra sig i något.

Precis som när 1 000 industrijobb försvinner från en ort, påverkas alltid fler

Nu dras landet istället isär. Grupper ställs mot varandra. Rika blir rikare. Fattiga blir fattigare. Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige.

Det är statens uppgift att skydda sina medborgare och hålla upp en god välfärd. Istället är statens beslutsfattare upptagna med att räkna slantar som läggs på hög. Det pågår ett enormt resursslöseri i Sverige.

Arbetslöshetsstaten är nu Sveriges tredje största stad. Och vi har fått nog. Staten skyddar oss inte. Man skammar och straffar ut oss istället för att ge oss chansen att bidra. En arbetsmarknad byggd på rädsla, diskriminering och utslagning? 
Nej tack.

Lek med tanken att vi bryter oss loss. Vi tar med våra familjer. Säg två till tre personer per arbetssökande. Det är de som lever med, och ser den hopplöshet och utanförskap som följer med arbetslöshet. Plötsligt är vi över två miljoner i staten. Då flåsar vi Stockholm i nacken.

Precis som när 1 000 industrijobb försvinner från en ort, så påverkas alltid fler. Arbetslöshetsstaten är nu stor som ett EU-land: Slovenien med 2,1 miljoner invånare – men skulle kunna fungera mycket bättre. Vår stat skulle vara byggd på tillit, utveckling och respekt. Där man ser potential istället för att diskriminera och exkludera.
Det är inte vi som lämnar Sverige. Det är Sverige som lämnat oss.

Nej, statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson. Det är inte så konstigt att hjulen inte snurrar i ert Sverige.

Ni misstror människor istället för att investera i dem.

/Tomas Lagergren, journalist och arbetssökande