Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Ett bättre glas vin för en mänskligare industri

Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan, skriver Magnus Kjellsson.
Publicerad
vindruvor och Magnus Kjellsson
Det finns sätt att dricka vin med gott samvete, skriver Magnus Kjellsson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vinindustrin står inför stora utmaningar. Larmrapporter om modernt slaveri, dödsfall och utnyttjade migrantarbetare har nyligen uppmärksammats i media. The Guardian avslöjade nyligen att arbetare i Champagne är underbetalda, undernärda och tvingas sova på gatorna. Financial Times har också rapporterat om problem i Barolo-regionen, där arbetsförhållandena för människor är långt ifrån acceptabla. 

Det går inte att hålla för öronen och backa in i framtiden. Att vara djupt intresserad av både vin och social hållbarhet i dag är tyvärr en mycket obekväm sits. Det är miserabelt hela vägen från fina Champagne till billiga bulkvinboxar från Sydafrika och Italien.

Välj ett bättre vin på flaska

För att skapa en hållbar framtid för vinindustrin måste vi börja med att göra medvetna val både som konsumenter och intressenter. Här är några viktiga punkter att tänka på flera saker: 

• Undvik bulkvin och kändisviner. Bulkvin är vin som produceras i stora volymer som skeppas i containrar och sedan processas industriellt långt ifrån ursprunget till exempel i Sverige. Det säljs ofta i stora förpackningar som bag-in-box. Dessa viner är ofta av låg kvalitet och stödjer ofta inte hållbara metoder. I synnerhet inte då nästan hela värdekedjan flyttar ifrån ursprungslandet. Förutom mestadels dålig kvalité så innebär kändisviner att ytterligare ett led ska tjäna pengar i en redan hårt prispressad näring. Välj i stället ett bättre vin på flaska, eller framöver i mindre förpackningar som tetra och burk, där bättre kvalitet långsamt börjar dyka upp. 

• Köp viner med tydlig ursprungsadress: Finns vinet ens i ursprungslandet? Viner med en specifik adress är lättare att spåra tillbaka till sina producenter, vilket underlättar och tydliggör ansvarstagandet och hållbarheten.

• Betala rätt pris: Viner som kostar 120 kr och uppåt på flaska ökar chanserna för att vinet är producerat på ett mer hållbart sätt, eftersom priset mer speglar de verkliga kostnaderna för en ansvarsfull produktion, men det är verkligen ingen garanti, med hänsyn till de senaste skandalerna i Champagne och Barolo. 

• Kvalitet över kvantitet: Drick mindre vin i kvantitet men bättre vin i kvalitet, för en mer hållbar och njutbar upplevelse. Bättre för dig, bättre för alla. Du får till exempel två bra viner till priset av en box. 

Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en unik möjlighet att påverka industrin

• Lita på rätt personer: Var försiktig med vinskribenter som ofta marknadsför produkter snarare än att ge opartiska recensioner. Tyvärr skrivs det väldigt lite om hållbarhet. Sök efter trovärdiga källor för vinrekommendationer. Det finns också ofta någon vinkunnig att fråga på Systembolaget. 

• Certifieringar och lagstiftning: Även om miljöcertifieringar är relativt effektiva, är sociala hållbarhetscertifieringar på området tyvärr mindre effektiva. Köp gärna ekologiska eller biodynamiska viner då det tyder på en mer medveten producent. 

• Systembolagets roll: Som en av världens största vininköpare har Systembolaget en helt unik möjlighet att påverka industrin globalt genom striktare hållbarhetskriterier och starkare arbete. Det tas små steg framåt men de bör se över sin inköpsfilosofi exempelvis gällande bulkvinboxar. Systembolaget bör också mer aktivt våga säljstoppa produkter från producenter med akuta problem på området.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö

• Framtida lagstiftning: Mänskliga rättigheter och hållbarhet blir allt viktigare för konsumenter. Det gäller även inom EU-lagstiftningen, vilket innebär att proaktiva och ärliga insatser inom dessa områden kommer att vara fördelaktiga också affärsmässigt. 

Från de antika civilisationerna i Mesopotamien och Egypten, genom de romerska vinodlingarna, till dagens moderna vinproduktion, har vin alltid haft en speciell plats i människans hjärta. Vinet kan berätta en historia om dess ursprung, druvsorter och de människor som har odlat och skördat druvorna.

Låt vinet handla om kärlek till både människa och miljö. Genom att göra medvetna val kan vi bidra till att förbättra arbetsvillkoren för de som arbetar inom vinindustrin och minska dess miljöpåverkan. Låt oss bidra till förändring. Ett bättre glas vin kan faktiskt göra skillnad. 

/Magnus Kjellsson, Sommelier och hållbarhetsspecialist med flerårig erfarenhet från internationellt fackligt arbete i industrin.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Sluta skylla på arbetslösa

Arbetsgivare skriker efter kompetens men svarar inte ens arbetssökande som lagt tid på ansökningar och tester. Att söka jobb är ett heltidsjobb. Sluta beskriv arbetssökande som lata, och titta istället på hur arbetsgivare rekryterar, skriver Magdalena Ackeberg.
Publicerad 15 april 2025, kl 06:00
Ett prov med testresultat
Det är dags att förändra synen på arbetslösa. De allra flesta vill ha ett jobb och gör allt de kan för att få ett, skriver Magdalena Ackeberg. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Media rapporterar att arbetsgivare inte hittar den kompetens de söker. Företrädare för dagens arbetsmarknadspolitik för fram åsikter om att arbetssökande skulle vara lata och att det är självvalt att vara utan arbete.

Jag blir provocerad och arg. Alltför många står utanför arbetsmarknaden. Det är möjligt att det finns ett fåtal som väljer att vara utan arbete eller som fuskar på något sätt, men merparten vill faktiskt jobba. Att då dra alla arbetssökande över en kam och misstänkliggöra dem är både arrogant, okunnigt och oanständigt. 

Det nästintill omöjligt att vara lat, eller  välja bort, om du inte har väldigt mycket pengar att leva på. Söker du inte jobb och rapporterar vad som krävs till Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan får du heller inget finansiellt stöd. Kontrollfunktionen är stenhård. 

Jag har blivit ghostad  i sökprocesser fast det var arbetsgivaren som kontaktade mig

Inte anade jag när jag började jobba, hur sjukt svårt det skulle vara att byta jobb och bransch längre fram i livet. Har du inte erfarenhet från branschen du söker dig till blir du bortsorterad i sökprocessen. Vill du studera sätter regelverket för CSN stöd stopp när du fyllt 60 år. Omställningsstudiestödet, om du uppfyller kraven, har så lång handläggningstid att du tvingas tacka nej till studieplatsen för du vet inte om du får stödet. Förresten får du inte stödet alls om du fyller 62 det år studierna börjar. 

Inte anade jag att den erfarenhet, kompetens och kunskap jag har inte verkar intressant på arbetsmarknaden för att jag inte är i mellanåldern 30-45 år och har längre arbetslivserfarenhet än 3-5 år. Att det verkar vara problematiskt att det är ett tag sen jag studerade på högskolenivå, men omöjligt för en arbetsgivare att greppa all den kompetensutveckling jag aldrig slutat tillägna mig. 

Som arbetssökande har jag fått höra att jag är för senior, att jag förmodligen inte kommer nöja mig med arbetsuppgifterna. Jag har blivit ghostad  i sökprocesser trots att det var arbetsgivaren som kontaktade mig och tyckte att min profil var intressant. Jag har blivit ombedd att göra tester innan rekryteraren ens överväger att titta på mitt CV, och varje gång jag måste fylla i ålder i ansökningsprocessen kan räkna med att jag inte kommer gå vidare.

Att söka jobb är ett heltidsjobb

I dag lämpas ansvaret för problemen på arbetsmarknaden över på individen medan ansvariga svär sig fria från hur stödsystem för arbetssökande faktiskt ser ut. Men arbetssökanden bär inte skulden för, eller har styrmedlen över, konjunktur, räntor, epidemier, politikers syn på arbetstagare och arbetsgivares val. Vi vill tjäna egna pengar. Inte gå på a-kassa.

Att söka jobb är ett heltidsjobb nästan utan några endorfinkickar. Visst går det iväg en ansökan ibland till ett arbete jag inte är taggad på men normalt när jag söker en tjänst har jag övervägt huruvida jag vill jobba där (företagskultur och värderingar), behöver jag flytta (lämna mitt sammanhang), kan jag leva på lönen och kommer jag känna mig trygg, uppskattad, få lov att växa och utvecklas, eller är det ett ställe jag bara kommer gå till och…vara?

Var finns de modiga framåtlutade arbetsgivare som släppt sargen?

Företag ropar om kompetensbrist men har arbetsgivare blivit för lata i sin jakt på den perfekta kandidaten? Var finns de modiga framåtlutade arbetsgivare som släppt sargen och fördomarna om oss över 50+ och de under 30, och som vågar möta, lyssna, satsa och tro på människan? 

Narrativet som nu sprid kring arbetssökande måste ifrågasättas. 
Vi kan ge stöd till dem som på ett professionellt plan höjer sin röst.  Pluskommissionen och AddAge gör ett urbra jobb för att lyfta insikten om och vikten av att anställa, behålla och utveckla arbetstagare över 50, 60, 65 och uppåt. Om det finns samma nätverk för de under 30 vet jag inte, men det borde det göra.

Vi kan, fortfarande, skriva till politikerna och tala om hur verkligheten ser ut. Det finns initiativ med protester listor kring synen på arbetssökande att skriva på och som lämnas över till beslutsfattare. Vi kan skriva artiklar, notiser, insändare i dagstidningar och i Sociala Medier och berätta om verkligheten.  Vi kan jobba med att förändra normerna och vi kan höja vår röst på de plattformar vi har tillgängliga. Vi kan opinionsbilda. 

Magdalena Ackeberg, Senior Brand- and Marketing Manager

Debatt

Debatt: Se bortom djungeln av diagnoser och sjukdomar

I en värld där kreativitet är avgörande för framsteg, är det ironiskt att de som tänker utanför boxen ofta stängs ute ifrån arbetsmarknaden, skriver Michell Malmgren, som har en schizoaffektiv diagnos.
Publicerad 8 april 2025, kl 06:00
många pilar som pekar åt ett håll, en pil som pekar motsatt riktning
Arbetsgivare missar viktig kompetens i jakten på anställda som tillhör normen, skriver Michell Malmgren. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag försöker navigera mig genom livet med en schizoaffektiv diagnos (en psykiatrisk diagnos som ligger mittemellan schizofreni och bipolär sjukdom,  reds anm) och ADHD. Det gör att jag ofta möts av uttryck som konstig, udda eller annorlunda och med den här texten vill jag uppmärksamma alla dem som dagligen lever med konsekvenserna av att vara just konstiga, udda eller annorlunda. 

I dagens ”antistigma” och ”prata om det-samhälle” så finns det fortfarande en sak som vi som samhälle inte verkar lyckats få grepp om och det är därför som jag i min enfald skriver den här texten.

Det är förbannat synd, att så många människor exkluderas från arbetsmarknaden bara för att de betraktas som utanför normen. Det är inte bara ett misslyckande utan också ett enormt slöseri med talang och potential. Samhället är så genomsyrat av en snäv uppfattning om vad som är normalt att det gång på gång misslyckas med att se värdet i det som avviker.

Arbetsgivare går miste om personer med drivkraft, kreativitet och förmåga att se saker ur nya perspektiv

I en värld där kreativitet och innovation är avgörande för framsteg, är det ironiskt att de som tänker utanför boxen ofta stängs ute ifrån arbetsmarknaden på grund av just det skälet att dom tänker utanför boxen. För människor som anses annorlunda kan ha unika insikter och förmågor som bidrar till nya lösningar och idéer. Men i stället för att de personerna inkluderas på arbetsmarknaden, så stämplas de allt för ofta som olämpliga och oförmögna att passa in i de fyrkantiga svenska arbetsmarknadens former. 

Att döma människor på grund av hur de framstår och vars enda brott är att dom har betet sig ”konstigt”, snarare än vad de faktiskt kan åstadkomma, är inte bara förbannat ytligt det är även djupt orättvist. 

Arbetsgivare går miste om individer med drivkraft, kreativitet och förmåga att se saker ur nya perspektiv. I en tid då det pratas så mycket om mångfald och inkludering, är det skrämmande hur många som fortfarande marginaliseras. 

Vi måste ifrågasätta varför normalitet är det enda måttet på arbetsförmåga. Arbetsmarknaden behöver kortfattat förändras! För det är inte förrän vi slutar att exkludera de som inte passar in i våra förväntningar som vi verkligen kan bygga ett samhälle där alla får en chans att bidra – och där vi alla kan dra nytta av de rikedomar som mångfalden faktiskt erbjuder.

Michell Malmgren