Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: En önskan från en överlevare av hjärtstopp

En hjärtstartare kan rädda liv. Ändå är många oregistrerade och inlåsta efter kontorstid. Låt oss ändra på det, skriver Magnus Bäckström som överlevde ett hjärtstopp 2006.
Publicerad 30 januari 2024, kl 06:00
hjärtstartare
En registrerad hjärtstartare kan vara skillnaden mellan liv och död, skriver Magnus Bäckström. Foto: Christine Ohlsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tillhör de få lyckliga överlevarna efter hjärtstopp. Det hände mig turligt nog utanför ett sjukhus 2006. Vid den tiden var överlevnaden cirka fem procent bland dem som drabbades. 

Efter mitt hjärtstopp har jag engagerat mig i ämnet både lokalt, nationellt och internationellt. Allt började med en insamling till hjärtstartare i min egen kommun. Jag placerade ut de första åtta enheterna i kommunen och utbildade totalt över 100 personer i hjärt- och lungräddning.

Jag skrev insändare i dagspress om HLR och hjärtstartare och föreslog att skapa ett svenskt register. Civilförsvarsförbundet nappade och tog initiativet till registret som sedan togs över av Hjärt- och Lungräddningsrådet. Nu har det gått  arton år och mycket har hänt sedan dess. I Sverige finns i skrivande stund drygt 23 000 registrerade hjärtstartare varav bara 5 000 är tillgängliga dygnet runt.

Utryckningstiden för ambulans är för lång

Varje år drabbas cirka 10 000 i Sverige av hjärtstopp och ungefär 600 överlever. Ska vi vara nöjda med det? Nej tyvärr inte, det finns fortfarande mycket att göra.

Behövs det fler hjärtstartare? Ja, ju fler desto bättre om de sprids geografiskt och registreras. Problemet är att utryckningstiden för ambulans ofta är för lång och då behövs lokala hjärtstartare att tillgå. Om inget har gjorts på 15 minuter efter stoppet så är det troligtvis för sent.

Om fler ska bli räddade måste människor känna till att hjärtstartare finns och var de kan hittas. Då måste de vara registrerade i hjärtstartarregistret.  Först då kan andra hitta dem när hjärtstopp inträffar. 

Speciellt viktigt är det i projektet  SMS Livräddare. Det innebär att de som är utbildade i HLR registrerar sig i registret. Vid ett hjärtstopp ringer någon 112 och ett sms skickas från larmcentralen till de livräddare som är i närheten av den drabbade. Sedan skickas en livräddare till den drabbade och en annan för att hämta närmaste hjärtstartare i registret.

De flesta låser in sina enheter efter kontorstid

En annan viktig sak är att ta hand om de enheter vi har. Batterier och elektroder har ett ”sista förbrukningsdatum” markerat på enheten. Det är detta datum man ska hålla koll på och byta batterier eller elektroder när de blir för gamla. 

Många tror att det är okej så länge lysdioden blinkar men detta betyder bara att enheten klarat sitt senaste självtest, inte att batteriet har tillräckligt med energi för de chocker som krävs. Även klistret kan vara för gammalt för att fästa på patienten. Det finns för många som inte kontrollerar sina enheter vilket innebär att det kan finnas livräddande verktyg som inte fungerar när de väl ska användas.
 
De flesta väljer att låsa in sina enheter efter kontorstid. I dag finns skåp för utomhusbruk. Dessa är upplysta, uppvärmda och larmade och det skickas sms eller e-post när någon öppnar skåpet och tar ut hjärtstartaren. Det skickas även en påminnelse när det är dags att byta batteri. Det finns också försäkringar som kan täcka risken för stöld och förstörelse.  Alla som har en enhet inlåst bör fundera på en ny placering utomhus med tillgänglighet dygnet runt.

Låt oss hjälpas åt

Vad kan du göra för att hjälpa till? Hitta en hjärtstartare. Kontrollera att den finns med i registret och om inte, meddela ansvarig. Kontrollera att batteri och elektroder inte är för gamla. Det står alltid tydligt angivet, ofta på baksidan av hjärtstartaren. På min hjärtstartare hemma finns det en symbol för ett timglas och datum på baksidan av batteriet.

Låt oss hjälpas åt att se till att alla hjärtstartare registreras och att de har fungerande batterier eller elektroder så att fler drabbade kan få överleva. Både på jobbet och hemma. 

Magnus Bäckström, överlevare från 2006

Debatt

Debatt: Högre pension borde engagera facket

Kraftfulla åtgärder krävs för högre pension och det borde vara en viktig fråga för facket, skriver Åsa Lindestam, ordförande PRO, Pensionärernas riksorganisation.
Publicerad 27 februari 2024, kl 06:00
En påse Pengar och Åsa Lindestam
Att medborgarna inte litar på den pension de kan se fram emot är ett problem för hela samhället. Men det är ett särskilt problem för den fackliga rörelsen, skriver Åsa Lindestam Foto: Shutterstock/Anneli Nygårds
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Enligt en ny opinionsundersökning från Sifo saknar åtta av tio svenskar förtroende för att det allmänna pensionssystemet kommer att ge dem en pension som går att leva på. 

Ansvaret för att vi alla ska ha en dräglig tillvaro som äldre är ett gemensamt ansvar i samhället och ett statligt kärnuppdrag. Men medborgarna misstror statens förmåga att klara av ansvaret. 

I en färsk undersökning har vi frågat människor i vilken utsträckning de har förtroende för att det allmänna pensionssystemet kommer att ge dem en pension som går att leva på. Svaret är hårresande för var och en som ser ett gott liv efter arbetslivet framför sig. 

Pensionen för vanligt folk är alldeles för låg

Nästan åtta av tio svarande saknar förtroende för systemet i ganska eller mycket låg utsträckning. Kvinnor saknar förtroende för pensionssystemet i högre utsträckning än män. Misstron mot det orangea kuvertet är störst i åldersgruppen 30 till 49 år. 

Folk har inte fel. Pensionen för vanligt folk är alldeles för låg. Den allmänna pensionens andel av slutlönen har sjunkit från 61 till 45 procent av slutlönen de senaste åren, enligt siffror från Folksam. Det gäller personer i årskullarna födda mellan 1938 och 1955 som gick i pension vid 65 åren 2003 till 2020. 

Att medborgarna inte litar på den pension de kan se fram emot är ett problem för hela samhället. Men det är ett särskilt problem för den fackliga rörelsen. När det allmänna pensionssystemet inte levererar ökar trycket på tjänstepensionerna. Men om tjänstepensionerna ska ta en växande del av den totala pensionen krävs att mer löneutrymme tas i anspråk. Det innebär att arbetstagarna behöver avstå löneutveckling och andra förmåner för att få en vettig pension. 

Tjänstepensioner är en viktig del av den totala pensionen och ett gott argument för kollektivavtal på arbetsplatsen. Men avtalade pensioner varken kan eller bör ta över ansvaret för vår försörjning som pensionärer. Det allmänna måste stå för en tillräcklig pension.

Avtalade pensioner ska inte ta ansvaret för vår försörjning som pensionärer

PRO kräver åtgärder för högre inkomstpension för dagens och framtidens pensionärer. Vi menar att den allmänna pensionen i snitt ska vara minst 60 procent av slutlönen efter ett fullt arbetsliv. Detta är vad som utlovades av dagens pensionssystem när det sjösattes på 1990-talet. Ovanpå dessa 60 procent ska tjänstepensionen läggas. 

Två åtgärder krävs för att komma upp i tillräcklig allmän pension. Pensionsavgiften behöver höjas och ett sätt att använda pensionssystemets överskott till högre pensioner behöver införas. 

I dag är pensionsavgiften 17,21 procent av inkomsten. Den behöver höjas till åtminstone 18,5 procent. Det kan ske utan att anställningskostnaden blir högre för arbetsgivaren, till exempel genom att ta utrymme från den allmänna löneavgiften som redan betalas in. 

I dag finns ett betydande överskott i pensionssystemet. Systemets tillgångar är 13 procent större än åtagandet i form av framtida pensionsutbetalningar. Enligt prognoserna kommer överskottet att fortsätta växa. Pensionssystemet behöver en buffert, men den är redan stor nog. En gas i pensionssystemet innebär att överskottet kan höja pensionerna, en möjlighet som saknas i dag. 

Vi måste återupprätta förtroendet för vårt gemensamma pensionssystem genom högre pensioner för vanligt folk. Konkreta förslag finns. Nu krävs den politiska viljan. 

Åsa Lindestam, ordförande PRO