Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Är ditt jobb meningsfullt?

Efter ledigheter funderar många på vad de vill göra med livet. Och just meningsfullhet är en förutsättning för att göra ett bra jobb, skriver Ann-Sofie Forsmark.
Publicerad
till vänster Ann-Sofie Forsmark, till höger litet barn som flyger drake
Fler anställda borde ställa sig frågan varför de ska genomföra en förändring, ändra rutiner eller gå mot nya mål. Först därefter kommer de att känna att jobbet är meningsfullt, skriver Ann-Sofie Forsmark. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att ha känsla av sammanhang beskriver vad vi behöver ha på plats för att uppleva ett välmående. Här är en känsla av meningsfullhet helt avgörande. Både filosofer som Nietzsche och sedermera ledarskapsgurus som Simon Sinek belyser vikten av att ha ett ”varför”.

Nietzsche menar att den som har ett starkt varför klarar vad som helst. Och kanske är det just nu, i post-pandemi, klimatkris, turbulent och orolig omvärld, vi mer än någonsin bör fokusera på och söka oss till och skapa en vardag präglad av en känsla av meningsfullhet? Och kanske kan ett ökat fokus på att söka meningsfullhet hjälpa oss att uppleva ett större lugn även i en hektisk vardag? I livet. I arbetslivet.

Jag tror att mycket stress, känsla av tomhet och strävande efter ytliga attribut kommer av att vi inte reflekterat och landat i vad som är viktigt på riktigt. En avsaknad av fokus på meningsfullhet gör också att vi använder vår tid och vårt fokus ineffektivt på jobbet. Och mig veterligen känner ingen att de har arbetstid att slösa på sådant som inte är viktigt.

Hur mår jag i en organisation där syftet inte är viktigt för mig? 

Men att bara göra det som är viktigt är inte enkelt. Både på jobbet och utanför översköljs vi av påbud om vad vi bör fokusera på och det är lätt att hamna vilse från det som jag faktiskt tycker är meningsfullt. Vi behöver göra en kartläggning, reflektera över vad som är viktigt i min roll och i mitt liv. Kanske ser vi då att vi lägger tid och energi på annat än det vi egentligen vill och borde både för att göra ett bra jobb och att uppleva ett gott välbefinnande i stort.

I en organisation finns ett inneboende syfte som vi som medarbetare kommer samman för att verka mot. Men syftet kan vara något som uppfylls långt från min arbetsvardag. Eller, mycket vanligt, det dras i gång en massa förändringar som det är svårt att se hur de faktiskt hänger ihop med det viktiga vi har sagt att vi ska göra. Och hur mår jag egentligen i en verksamhet där syftet inte är något jag egentligen tycker är viktigt? 

Att efterfråga meningsfullhet hjälper oss också att använda vår arbetstid på ett bättre sätt.  En nyfiken fråga på svaret till frågan ”varför” tvingar oss att bli bättre på att kunna förklara varför just tid och energi ska ägnas åt något. När en ny strategi eller förändring ska genomföras blir dess syfte, meningsfullheten både en viktig ledstjärna för att fatta beslut om att göra si eller så, men hjälper oss också att känna motivation till att genomföra den.

Att reflektera över vad jag vill lägga tid på hjälper mig skapa balans

Meningsfullheten finns ofta i början men när väl arbetet ska genomföras har vi lätt ett för stort fokus på vad och hur. Men vårt varför är det som hjälper oss att både skapa tydlighet kring vad som faktiskt ska fokuseras på i vardagen och rustar med en känsla av att vilja.

I livet i stort hjälper en tydlig bild av vad som är meningsfullt oss att rikta tid och kraft till det vi vill ägna vår tid och energi åt. Att jag har reflekterat över vad som är viktigt för mig kan hjälpa mig att skapa balans mellan den tid och energi jag lägger på jobbet, fritid och hur jag känner för det jag gör då. Att jag landat i att jag vill må bra, att det är meningsfullt för mig, kan hjälpa mig uppnå goda vanor för min hälsa. Att lättare prioritera att ta hand om mig.

De dagar jag frestas att bara fortsätta jobba, tacka ja till fler arbetsuppgifter och möten kan en stark känsla av vad som är viktigt för mig stötta mig i att sätta gränser för hur mycket tid och energi jobbet får ta. Gränser som grundar sig på vad jag upplever är meningsfullt i mitt liv.

Sätt gränser och ramar för hur mycket energi jobbet får ta

Utan meningsfullhet som ledstjärna och spark i baken är risken att vi ägnar vår tid åt sådant som inte känns viktigt. Inte i stunden. Inte på sikt.
Att känna mening är inget pompöst. De flesta upplever att de har ont om tid. Så varför ägna den åt sådant som inte känns viktigt?

Sök och fokusera på det som känns viktigt och meningsfullt. Ställ jobbiga frågor ,vad leder det här till? Vad är meningen? Kräv att den finns. Lita på att du gör gott för både dig och verksamheten. Lita på att den är viktig för att du ska må, och göra bra.

/Ann-Sofie Forsmark, ledarskapskonsult och hälsostrateg. 

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsförmedlingen går inte att ringa
Arbetsförmedlingens uppdrag måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen, skriver Jenny Fornlund. foto: Johan Nilsson/TT
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Jenny Fornlund
Foto: Marie-Therese Karlberg

I Sverige 2026 borde vi ha kommit längre. Men medan arbetsmarknaden ritas om av AI och digitalisering i en rasande takt, har myndigheten som ska lotsa oss rätt blivit kvar i startfållan. Att bli ignorerad av en potentiell arbetsgivare har blivit en del av den nya vardagen. Men när trygghetssystemet som är tillsatt att hjälpa oss tystnar är vi riktigt illa ute.

Jag har skrivit en bok om arbetsmarknadens nya spelregler. Under processens gång har jag, ironiskt nog, blivit en ofrivillig expert på hur det känns att ramla mellan stolarna.

För ett år sedan förlorade jag jobbet inom rekrytering i en omorganisation. Veckan efter fick jag diagnosen bröstcancer. En tuff tid och ekonomin naggades i kanterna. Men ur det formades en plan.

Ingen har kontaktat mig på tre månader

Som kvinna över 50, med kunskap om hur dagens arbetsmarknad faktiskt fungerar, ser jag större möjligheter till snabbare återgång till arbetslivet genom att skapa min egen plattform, än att söka jobb på en arbetsmarknad där algoritmerna sorterar bort erfarenhet innan den hunnit presenteras. Planen är att starta eget och se till att fler känner till spelreglerna på den nya arbetsmarknaden innan de ghostas av ett system de inte visste fanns.

Boken är klar. Affärsplanen inskickad. Jag har fått förfrågningar om föreläsningar och skrivuppdrag. Men för att få ekonomin att gå ihop är jag beroende av Arbetsförmedlingens godkännande för starta-eget-bidrag innan jag kommer i gång. I tre månader har jag försökt att nå rätt person på Arbetsförmedlingen.

Jag har ringt. Förklarat. Väntat. Ringt igen. Avverkat timme efter timme i telefonkö för att till slut få samma svar: "Någon kommer att kontakta dig." 

Ingen har kontaktat mig – på tre månader.

Det här handlar inte om enskilda handläggare. Det finns kompetenta och engagerade människor på Arbetsförmedlingen som genuint vill göra skillnad och förtjänar bättre förutsättningar än de har idag. Problemet är ett system som inte hängt med. Byggt för en arbetsmarknad som inte längre existerar. Omorganiserat på ytan, oförändrat i grunden.

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare

Ett enda telefonnummer in för 400 000 inskrivna. Ingen möjlighet att maila. Ingen att kopplas vidare till. De handläggare som svarar kan inte alltid besvara specifika frågor utan lovar att någon med rätt kompetens ska höra av sig. 

Här tar det stopp. 

Varje dag som går utan svar är ytterligare en dag som bidragstagare i stället för skattebetalare. Det aktiva stödet riktar sig i praktiken till dem som redan kämpat på egen hand i ungefär ett år. Men det är i de första månaderna stödet gör skillnad. Innan självkänslan krackelerar och avståndet till arbetsmarknaden växer sig för stort.

Stödet kommer för sent. Och när det väl kommer pekar det ofta åt fel håll. Utbildningar upphandlas långt i förväg och körs vidare oavsett hur marknaden ser ut. Resultatet blir fortsatt arbetslöshet, sänkta bidrag och på toppen ett CSN-lån att betala tillbaka. Det är inte omställning. Det är ett systemfel.

Sverige har en av de högsta ungdomsarbetslösheterna i EU och en total arbetslöshet på 8,8 procent som fortsätter stiga. När det gäller att anställa personer över 50 är vi sämst i Norden. 

En arbetslös senior har mer än dubbelt så stor chans att få jobb i Danmark som i Sverige. Här kombineras trygghet med aktivt stöd från dag ett. Finland ger 55-plussare rätt till utbildning och ekonomiskt stöd direkt vid uppsägning. Tyskland ger individen makten att välja sin egen utbildning utifrån vad marknaden faktiskt efterfrågar. Och i Frankrike kan man få ut sin a-kassa som startkapital för de har insett att det är billigare att investera i en nyföretagare än att hålla kvar en människa i bidragsberoende. Det här är bara ett axplock av hur andra länder hanterar omställningen.

Uppdraget måste förändras från kontroll till coachning

Sverige har under samma period prioriterat kontroll. Sänkta bidrag och skärpta sanktioner presenteras som motivationsskapande åtgärder. Nu växlar Arbetsmarknadsdepartementet upp med analyser och utredningar. Det är välkommet men otillräckligt. Företagen kapprustar i AI och arbetsmarknaden förändras i en rasande fart. Det som är aktuellt i dag är passé imorgon. Och medan andra länder redan agerat inväntar Sverige utredningsresultat, samtidigt som outnyttjad kompetens och erfarenhet tynar bort på avbytarbänken.

Här är tre saker som enligt mig behöver hända nu:

Stödet måste komma från dag ett. Den som skriver in sig ska mötas av ett system som aktiverar, inte administrerar. Den som vill starta eget ska mötas av en språngbräda, inte en väntelista.

Myndigheten måste bli agil. Utbildningar ska spegla dagens och framtidens arbetsmarknad, inte den som fanns när avtalet upphandlades.

Uppdraget måste förändras. Från kontroll till coachning. Från sanktioner till stöd. En myndighet som ska lotsa människor rätt måste själv känna spelplanen.

Jag har ägnat det senaste året åt att förstå arbetsmarknadens nya spelregler och vill inget hellre än att dela det jag har lärt mig med andra. Men kunskapen når inte ut. För jag sitter fast i ett moment 22.

Att bli ghostad av en arbetsgivare svider. Men när regeringen och dess myndigheter ghostar de medborgare som vill bygga och bidra, då har vi ett samhällsproblem som kräver mer än en ny utredning. Det kräver handling.

Jag är redo att köra i gång. Systemet har satt mig i väntrummet på obestämd tid.

Vi är många som väntar.

/Jenny Fornlund, har jobbat inom rekrytering och Life Science