Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Är ditt jobb meningsfullt?

Efter ledigheter funderar många på vad de vill göra med livet. Och just meningsfullhet är en förutsättning för att göra ett bra jobb, skriver Ann-Sofie Forsmark.
Publicerad
till vänster Ann-Sofie Forsmark, till höger litet barn som flyger drake
Fler anställda borde ställa sig frågan varför de ska genomföra en förändring, ändra rutiner eller gå mot nya mål. Först därefter kommer de att känna att jobbet är meningsfullt, skriver Ann-Sofie Forsmark. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att ha känsla av sammanhang beskriver vad vi behöver ha på plats för att uppleva ett välmående. Här är en känsla av meningsfullhet helt avgörande. Både filosofer som Nietzsche och sedermera ledarskapsgurus som Simon Sinek belyser vikten av att ha ett ”varför”.

Nietzsche menar att den som har ett starkt varför klarar vad som helst. Och kanske är det just nu, i post-pandemi, klimatkris, turbulent och orolig omvärld, vi mer än någonsin bör fokusera på och söka oss till och skapa en vardag präglad av en känsla av meningsfullhet? Och kanske kan ett ökat fokus på att söka meningsfullhet hjälpa oss att uppleva ett större lugn även i en hektisk vardag? I livet. I arbetslivet.

Jag tror att mycket stress, känsla av tomhet och strävande efter ytliga attribut kommer av att vi inte reflekterat och landat i vad som är viktigt på riktigt. En avsaknad av fokus på meningsfullhet gör också att vi använder vår tid och vårt fokus ineffektivt på jobbet. Och mig veterligen känner ingen att de har arbetstid att slösa på sådant som inte är viktigt.

Hur mår jag i en organisation där syftet inte är viktigt för mig? 

Men att bara göra det som är viktigt är inte enkelt. Både på jobbet och utanför översköljs vi av påbud om vad vi bör fokusera på och det är lätt att hamna vilse från det som jag faktiskt tycker är meningsfullt. Vi behöver göra en kartläggning, reflektera över vad som är viktigt i min roll och i mitt liv. Kanske ser vi då att vi lägger tid och energi på annat än det vi egentligen vill och borde både för att göra ett bra jobb och att uppleva ett gott välbefinnande i stort.

I en organisation finns ett inneboende syfte som vi som medarbetare kommer samman för att verka mot. Men syftet kan vara något som uppfylls långt från min arbetsvardag. Eller, mycket vanligt, det dras i gång en massa förändringar som det är svårt att se hur de faktiskt hänger ihop med det viktiga vi har sagt att vi ska göra. Och hur mår jag egentligen i en verksamhet där syftet inte är något jag egentligen tycker är viktigt? 

Att efterfråga meningsfullhet hjälper oss också att använda vår arbetstid på ett bättre sätt.  En nyfiken fråga på svaret till frågan ”varför” tvingar oss att bli bättre på att kunna förklara varför just tid och energi ska ägnas åt något. När en ny strategi eller förändring ska genomföras blir dess syfte, meningsfullheten både en viktig ledstjärna för att fatta beslut om att göra si eller så, men hjälper oss också att känna motivation till att genomföra den.

Att reflektera över vad jag vill lägga tid på hjälper mig skapa balans

Meningsfullheten finns ofta i början men när väl arbetet ska genomföras har vi lätt ett för stort fokus på vad och hur. Men vårt varför är det som hjälper oss att både skapa tydlighet kring vad som faktiskt ska fokuseras på i vardagen och rustar med en känsla av att vilja.

I livet i stort hjälper en tydlig bild av vad som är meningsfullt oss att rikta tid och kraft till det vi vill ägna vår tid och energi åt. Att jag har reflekterat över vad som är viktigt för mig kan hjälpa mig att skapa balans mellan den tid och energi jag lägger på jobbet, fritid och hur jag känner för det jag gör då. Att jag landat i att jag vill må bra, att det är meningsfullt för mig, kan hjälpa mig uppnå goda vanor för min hälsa. Att lättare prioritera att ta hand om mig.

De dagar jag frestas att bara fortsätta jobba, tacka ja till fler arbetsuppgifter och möten kan en stark känsla av vad som är viktigt för mig stötta mig i att sätta gränser för hur mycket tid och energi jobbet får ta. Gränser som grundar sig på vad jag upplever är meningsfullt i mitt liv.

Sätt gränser och ramar för hur mycket energi jobbet får ta

Utan meningsfullhet som ledstjärna och spark i baken är risken att vi ägnar vår tid åt sådant som inte känns viktigt. Inte i stunden. Inte på sikt.
Att känna mening är inget pompöst. De flesta upplever att de har ont om tid. Så varför ägna den åt sådant som inte känns viktigt?

Sök och fokusera på det som känns viktigt och meningsfullt. Ställ jobbiga frågor ,vad leder det här till? Vad är meningen? Kräv att den finns. Lita på att du gör gott för både dig och verksamheten. Lita på att den är viktig för att du ska må, och göra bra.

/Ann-Sofie Forsmark, ledarskapskonsult och hälsostrateg. 

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Att kalla arbetslösa lata hjälper oss inte till jobb

De allra flesta av oss vill ha ett jobb och lever inte någon lyxtillvaro. Men ändå möts vi av misstro bland politiker, skriver Tomas Lagergren.
Publicerad 25 november 2025, kl 09:15
En man sitter i en trappa
Att misstänkliggöra och kalla arbetslösa för lata, kommer inte att föra oss närmare ett jobb, skriver Tomas Lagergren. Foto: Colourbox/privat
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi är i dag fler personer än i Malmö – som är drygt 365 000 invånare och siffran tickar sakta men säkert uppåt mot Göteborg, Sveriges näst största stad med cirka 675 000 personer. Snart vänder det, försöker finansminister Elisabeth Svantesson. Hjulen ska börja snurra, menar hon.

Vi som söker arbete ser ingen vändning i sikte. I dag står nio procent av arbetskraften utanför arbetsmarknaden. Både folk utan och med utbildning står utan jobb. Om alla vi var samlade på ett och samma ställe, i Arbetslöshetsstaten” som vi kan kalla den, hade vi haft en halv miljon invånare nu.

Vi är de första som skriver under på att det finns många problem med arbetsmarknaden. Men problemet är större än så. Det här handlar inte bara om matchningsproblem eller kompetensbrist. Det handlar om systematisk exkludering och diskriminering av etnisk tillhörighet, ålder och funktionsnedsättning. Branscher står var för sig i stuprör.

Arbetslöshet är inte någon lyxtillvaro

Arbetsmarknaden har problem med att se bredare på människor och deras potential. Vi får inte chansen.

Att påstå att systemet för arbetssökande är ”för slappt och anse oss lata, som förre arbetsmarknadsministern Mats Persson gjorde i vintras, hjälper inte någon tillbaka i arbete. Det är snarare ett uttryck för misstro. Det är ovärdigt en minister att uttala sig på det sättet.

Arbetslöshet har aldrig varit och är inte någon lyxtillvaro. Många av oss har sagts upp på grund av arbetsbrist. Frivillighetsgraden till att vara arbetslös är närapå noll.

I stället för att ge stöd där det behövs, trappas den nya a-kassans ersättning ned snabbare. Kraven ökar. Misstron också. Forskning visar att det är långtidsarbetslösa som behöver försäkringen mest. Det är de som har störst behov av a-kassan för att kunna ha en dräglig tillvaro. Nu riskerar antalet som behöver försörjningsstöd att öka, vilket kommer belasta kommunerna.

Att anse oss lata, hjälper inte någon tillbaka i arbete

Samtidigt satsar regeringen på ytterligare ett jobbskatteavdrag 2026. Kostnad: 30 miljarder kronor. Och höginkomsttagare får höjd brytpunkt. Det är inte pengar som ska konsumeras, som finansminister Svantesson försöker få oss att tro. 

De folkvalda, bland annat SD:s ekonomipolitiska talesman Oscar Sjöstedt svarade i SVT på frågan om vad han skulle göra av pengarna: pengarna kommer gå in rakt på sparkontot. Hans sparkvot var hög redan innan. 

De behöver inte pengarna, de läggs på hög. Kostnaden för Sverige, den kommer vara hög. Det var de hjulen, de. Det är en missad möjlighet för dem, för oss. Vi är många som inte har råd att vänta.

Sverige har en stor eftersatt underhållsskuld på bland annat järnväg och enorma investeringsbehov i olika typer av infrastruktur över hela landet. Det har man vetat om i många år. Lika länge har man vetat detta: Egod välfärd ochllbar infrastruktur i hela landet ger jobb både på kort och på lång sikt.

Sverige måste hålla ihop” sades det unisont från politikerhåll för några år sedan.

Att skära ned på till exempel folkbildning (folkhögskolor, studieförbund) och annan viktig samhällservice, är inte bra. Ungdomar, minoriteter, pensionärer – inte bara arbetslösa – alla riskerar gå miste om demokratins grund: att kunna bilda sig, förkovra sig i något.

Precis som när 1 000 industrijobb försvinner från en ort, påverkas alltid fler

Nu dras landet istället isär. Grupper ställs mot varandra. Rika blir rikare. Fattiga blir fattigare. Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige.

Det är statens uppgift att skydda sina medborgare och hålla upp en god välfärd. Istället är statens beslutsfattare upptagna med att räkna slantar som läggs på hög. Det pågår ett enormt resursslöseri i Sverige.

Arbetslöshetsstaten är nu Sveriges tredje största stad. Och vi har fått nog. Staten skyddar oss inte. Man skammar och straffar ut oss istället för att ge oss chansen att bidra. En arbetsmarknad byggd på rädsla, diskriminering och utslagning? 
Nej tack.

Lek med tanken att vi bryter oss loss. Vi tar med våra familjer. Säg två till tre personer per arbetssökande. Det är de som lever med, och ser den hopplöshet och utanförskap som följer med arbetslöshet. Plötsligt är vi över två miljoner i staten. Då flåsar vi Stockholm i nacken.

Precis som när 1 000 industrijobb försvinner från en ort, så påverkas alltid fler. Arbetslöshetsstaten är nu stor som ett EU-land: Slovenien med 2,1 miljoner invånare – men skulle kunna fungera mycket bättre. Vår stat skulle vara byggd på tillit, utveckling och respekt. Där man ser potential istället för att diskriminera och exkludera.
Det är inte vi som lämnar Sverige. Det är Sverige som lämnat oss.

Nej, statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson. Det är inte så konstigt att hjulen inte snurrar i ert Sverige.

Ni misstror människor istället för att investera i dem.

/Tomas Lagergren, journalist och arbetssökande