Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
Att ha känsla av sammanhang beskriver vad vi behöver ha på plats för att uppleva ett välmående. Här är en känsla av meningsfullhet helt avgörande. Både filosofer som Nietzsche och sedermera ledarskapsgurus som Simon Sinek belyser vikten av att ha ett ”varför”.
Nietzsche menar att den som har ett starkt varför klarar vad som helst. Och kanske är det just nu, i post-pandemi, klimatkris, turbulent och orolig omvärld, vi mer än någonsin bör fokusera på och söka oss till och skapa en vardag präglad av en känsla av meningsfullhet? Och kanske kan ett ökat fokus på att söka meningsfullhet hjälpa oss att uppleva ett större lugn även i en hektisk vardag? I livet. I arbetslivet.
Jag tror att mycket stress, känsla av tomhet och strävande efter ytliga attribut kommer av att vi inte reflekterat och landat i vad som är viktigt på riktigt. En avsaknad av fokus på meningsfullhet gör också att vi använder vår tid och vårt fokus ineffektivt på jobbet. Och mig veterligen känner ingen att de har arbetstid att slösa på sådant som inte är viktigt.
Hur mår jag i en organisation där syftet inte är viktigt för mig?
Men att bara göra det som är viktigt är inte enkelt. Både på jobbet och utanför översköljs vi av påbud om vad vi bör fokusera på och det är lätt att hamna vilse från det som jag faktiskt tycker är meningsfullt. Vi behöver göra en kartläggning, reflektera över vad som är viktigt i min roll och i mitt liv. Kanske ser vi då att vi lägger tid och energi på annat än det vi egentligen vill och borde både för att göra ett bra jobb och att uppleva ett gott välbefinnande i stort.
I en organisation finns ett inneboende syfte som vi som medarbetare kommer samman för att verka mot. Men syftet kan vara något som uppfylls långt från min arbetsvardag. Eller, mycket vanligt, det dras i gång en massa förändringar som det är svårt att se hur de faktiskt hänger ihop med det viktiga vi har sagt att vi ska göra. Och hur mår jag egentligen i en verksamhet där syftet inte är något jag egentligen tycker är viktigt?
Att efterfråga meningsfullhet hjälper oss också att använda vår arbetstid på ett bättre sätt. En nyfiken fråga på svaret till frågan ”varför” tvingar oss att bli bättre på att kunna förklara varför just tid och energi ska ägnas åt något. När en ny strategi eller förändring ska genomföras blir dess syfte, meningsfullheten både en viktig ledstjärna för att fatta beslut om att göra si eller så, men hjälper oss också att känna motivation till att genomföra den.
Att reflektera över vad jag vill lägga tid på hjälper mig skapa balans
Meningsfullheten finns ofta i början men när väl arbetet ska genomföras har vi lätt ett för stort fokus på vad och hur. Men vårt varför är det som hjälper oss att både skapa tydlighet kring vad som faktiskt ska fokuseras på i vardagen och rustar med en känsla av att vilja.
I livet i stort hjälper en tydlig bild av vad som är meningsfullt oss att rikta tid och kraft till det vi vill ägna vår tid och energi åt. Att jag har reflekterat över vad som är viktigt för mig kan hjälpa mig att skapa balans mellan den tid och energi jag lägger på jobbet, fritid och hur jag känner för det jag gör då. Att jag landat i att jag vill må bra, att det är meningsfullt för mig, kan hjälpa mig uppnå goda vanor för min hälsa. Att lättare prioritera att ta hand om mig.
De dagar jag frestas att bara fortsätta jobba, tacka ja till fler arbetsuppgifter och möten kan en stark känsla av vad som är viktigt för mig stötta mig i att sätta gränser för hur mycket tid och energi jobbet får ta. Gränser som grundar sig på vad jag upplever är meningsfullt i mitt liv.
Sätt gränser och ramar för hur mycket energi jobbet får ta
Utan meningsfullhet som ledstjärna och spark i baken är risken att vi ägnar vår tid åt sådant som inte känns viktigt. Inte i stunden. Inte på sikt.
Att känna mening är inget pompöst. De flesta upplever att de har ont om tid. Så varför ägna den åt sådant som inte känns viktigt?
Sök och fokusera på det som känns viktigt och meningsfullt. Ställ jobbiga frågor ,vad leder det här till? Vad är meningen? Kräv att den finns. Lita på att du gör gott för både dig och verksamheten. Lita på att den är viktig för att du ska må, och göra bra.
/Ann-Sofie Forsmark, ledarskapskonsult och hälsostrateg.
Under året har ämnen debatterats, kommenterats och fått svar på Kollegas debattsida. Har du något som rör arbetslivet värt att lyfta? Tveka inte att höra av dig till: lina.bjork@kollega.se.
Här är de debattartiklar som lästes av allra flest (hitills) 2025:
Barn är ett fantastiskt livsval för många, men inte det enda sättet att leva ett meningsfullt liv. Kan vi sluta ifrågasätta varandras sätt att leva och förvänta oss samma arbetskapacitet av anställda med och utan barn?, skriver Fanny Widman.
Arbetsgivare skriker efter kompetens men svarar inte ens arbetssökande som lagt tid på ansökningar och tester. Att söka jobb är ett heltidsjobb. Sluta beskriv arbetssökande som lata, och titta istället på hur arbetsgivare rekryterar, skriver Magdalena Ackeberg.
Patienter med en privat vårdsförsäkring ska inte få bättre tillgång till vård än andra patienter. Varför erbjuder fackförbunden något som bidrar till orättvisa, skriver Karin Persson.
Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Som nyutexaminerad går många från dokumenterade betygskriterier och schemalagda lektioner till flytande krav och möjlighet att arbeta var som helst, när som helst. Det skapar stress och ohälsa bland unga, skriver Petra Skoglund.
Jag är en av hundratusentals människor i Sverige som just nu befinner sig mellan jobb. En av många som aldrig trodde att det skulle hända – inte med min drivkraft, mitt engagemang och min positiva inställning. Men nu har jag varit arbetslös i över 100 dagar. Och som ett brev på posten kom nästa smäll: a-kassan sänktes.
Jag vill arbeta. Min ålder är bara en siffra. Men gång på gång får jag känna att arbetsmarknaden ser mig annorlunda bara för att jag har passerat 40. Vad har regeringen – och oppositionen – för konkreta åtgärder för att motverka åldersdiskrimineringen som pågår i det tysta men drabbar i det öppna?
Åldersdiskriminering är en öppen hemlighet. Redan för flera år sedan visade forskare vid Uppsala universitet hur personer över 40 år sorteras bort i rekryteringsprocesser – inte för att de saknar kompetens, utan för att de anses vara för gamla. Och ändå har politikerna inte agerat. I stället pratar de gärna om arbetslinjen – som om vi äldre skulle vara problemet. Mats Persson (L) kallar systemet slappt och kravlöst. Men vad hände med ansvarstagandet åt andra hållet?
Åldersdiskriminering är en öppen hemlighet
För många av oss är arbetslösheten inte ett val, utan en konsekvens av ett system som blundar för ålderism. Vi gör allt för att få jobb, men blir ghostade av rekryteringsfirmor och arbetsgivare. Samtidigt sänks vår trygghet, a-kassan, med argumentet att vi inte anstränger oss tillräckligt. Jag vill fråga politiker: Vad exakt är det ni tycker vi borde göra mer av?
Sanningen är att samhället inte har råd att ha oss på avbytarbänken. Fördomarna om oss stämmer inte. Undersökningar från bland annat Feelgood visar att personer över 50 är både piggare och mer engagerade på jobbet än sina yngre kollegor. Ändå får vi inte chansen att visa det.
Jag har varit med och påverkat förut. När jag kämpade med ofrivillig barnlöshet satt jag i styrelsen för IRIS – Infertilas Riksförening – och med hjälp av journalister och starka röster i media förändrade vi lagstiftningen i Sverige. Jag tänker inte vara tyst nu heller.
I Sverige har vi en kultur där ålder ofta ses som ett hinder snarare än en tillgång. Det blir särskilt tydligt när det gäller jobb efter 60. Många äldre som blir arbetslösa får inte ens komma på intervju – trots erfarenhet och vilja att arbeta vidare.
Ge alla generationer en chans att bidra
Varje år tvingas 7 400 personer över 60 år att gå i pension i förtid.
Det kostar dem i snitt 7 000 kronor mindre i pension varje månad.
Och samhället förlorar 11 miljarder kronor per år i BNP i utebliven arbetskraft och skatteintäkter.
Det är inte hållbart.
Vi måste börja värdera erfarenhet – och ge alla generationer en chans att bidra. Samhället förlorar. Individer förlorar. Och det sker medan vi pratar om kompetensbrist och behovet av längre arbetsliv. Det är dags att ta åldersdiskriminering på allvar.
Jag vill arbeta. Jag är inte min ålder. Jag är redo att bidra. Är Sverige redo att ta vara på oss?
/Ann Björklund, arbetslös, men långt ifrån färdig.
