Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtalsrörelse

Facken säger nej till medlarbud på 7,7 procent

7,7 procent löneökning på tre år. Så lyder budet från medlarna i årets avtalsrörelse, som styr nästan alla svenskars lönehöjning. Budet avvisas som för lågt av facken.
– Det är ett oacceptabelt avtalsförslag, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
Ola Rennstam, Noa Söderberg Publicerad 21 mars 2025, kl 15:00
Avtal 2025. Till vänster Martin Wästfelt, Unionen, till höger en bild på svenska sedlar och mynt.
Parterna står långt ifrån varandra i årets avtalsrörelse. Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt utesluter inte att det kan bli konflikt. Foto: Christine Olsson/TT/Martina Holmberg/TT.

I förra veckan presenterade industrins medlare, de så kallade Opartiska ordförandena, en skiss på ett treårigt avtal. Men de specificerade inte några löneökningar. Arbetsgivarsidan var positiva till förslaget medan facken uttryckte större tveksamhet.

Nu har parterna fått en konkret siffra på löneökningarnas storlek. Budet löd löneökningar på 7,7 procent fördelat på tre år. Men Facken inom Industrin meddelar att de avvisar medlarnas bud:

Martin Wästfeldt

– Vår syn är att det är ett oacceptabelt avtalsförslag. Vi har god grund för våra bedömningar och vår utgångspunkt är att det behövs avsevärt högre löneökningar för att kunna hitta en överenskommelse, säger Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt till Kollega.

Facken har krävt löneökningar på 4,2 procent i ettårsavtal. Arbetsgivarna har avvisat löneökningsnivån som för hög.
– Vi står långt ifrån varandra och det är ingen nyhet. Vi har stor enighet i Facken inom industrin och det är viktigt och en förutsättning för att ha den förhandlingsstyrkan vi behöver. 

Arbetstidsförkortning saknas i förslaget

Fackens övriga krav på arbetstidsförkortning och övertidsersättning för deltidsanställda saknas i medlarnas förslag.
– De sakerna måste också vara lösta för att vi ska kunna träffa ett avtal, konstaterar Martin Wästfelt.

Parterna står långt ifrån varandra. Hur bedömer du risken för att det blir strejk?
– Konfliktrisk föreligger alltid. Denna gång är den särskilt stor på områden utanför industrin, vilket beror på att samordningen mellan de fem industrifacken ger ett starkt förhandlingstryck. Osvuret är bäst och det finns en konfliktrisk – även inom industrin. Arbetstidsförkortningen blir den riktigt stora frågan.

Arbetsgivarnas motstånd mot kortare arbetstid är kompakt. Borde ni inte släppa det kravet?
– Nej. Våra beslut i Unionen är väldigt tydliga; vi har medlemmarnas uppdrag att ordna arbetstidsförkortning. Det är vårt uttalade mål så det kommer inte på fråga.

Många löntagare förväntar sig höga lönelyft i år med tanke på den stigande inflationen och matpriserna -  kommer de att bli besvikna?
Självklart är det bekymmersamt med stigande livsmedelspriser men på övergripande nivå är vår bedömning att vi kommer att kunna träffa ett avtal som ger reallöneökningar, säger Martin Wästfelt.

Arbetsgivarna tackar ja till medlarnas bud och konstaterar att det är högt men på en hanterbar nivå.

 – Det tangerar vad som är förenligt med en bibehållen internationell konkurrenskraft. Men vi noterar att det anger en tydlig inriktning mot en lägre löneökningstakt jämfört med dagens nivå och därför har vi valt att säga ja, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf i ett pressmeddelande.

Höjda matpriser påverkar förväntningarna

Budet från medlarna är lägre än vad de flesta arbetstagare förväntar sig. En ny undersökning från Kantar Sifo, gjord på uppdrag av rekryteringsföretaget Jobbland, visar att över hälften av svenskarna förväntar sig en löneökning på minst fyra procent i år. 

– Det är tydligt att vi ser en reaktion efter de senaste årens höga priser. När priserna på livsmedel har ökat med över 25 procent sedan 2022 är det önskvärt att lönerna stiger så att konsumenterna har råd med mat på bordet, säger Anita Rae, arbetsmarknadschef på Jobbland, i ett pressmeddelande.

Förväntningarna är som högst bland medelinkomsttagare, alltså de som tjänar mellan 25 000 och 35 000 kronor i månaden. Undersökningen är gjord i december 2024.

Tidsschemat för avtalsrörelsen

Nu när facken sagt nej till medlarbudet kommer OpO få i uppdrag att ta fram ett nytt bud inom de närmaste dagarna. 

Löneförhandlingarna inom industrin sätter det så kallade ”märket”, som övriga svenska fackförbund vanligtvis följer. Därför påverkar de här förhandlingarna nästan alla svenskars löneökningstakt, oavsett var man jobbar.

Det nuvarande avtalet löper ut 31 mars. Därefter har facken möjlighet att strejka om inget nytt avtal nåtts.

Vad är OpO?

De opartiska ordförandena, OpO utses av av Industriavtalets parter . De träder in som medlare i förhandlingarna om det lönenormerande så kallade "märket" när det är en månad kvar av gällande avtal. Syftet är bland annat att hjälpa parterna att slutföra avtalsförhandlingarna i rätt tid. 
OpO ska vara objektiv i förhållande till parterna. 
Källa: Industriavtalet

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.