Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

De stora kedjorna överger Almega

Apoteksbranschen är numera splittrad på två arbetsgivarorganisationer. Medan de tre stora kedjorna gått över till Svensk Handel stannar de mindre än så länge kvar i Almega.
Publicerad
Hasse Holmberg/TT
Apotek Hjärtat, som numera ägs av ICA, var först med att hoppa av Almega för att gå över till Svensk Handel. Hasse Holmberg/TT

ICA-ägda Apotek Hjärtat inledde vårens avhopp från Almega och fick kort därefter Apoteket AB och Kronans Apotek i släptåg. De tre kedjorna driver över 1 000 av landets ca 1 300 apotek och har tillsammans omkring 80 procent av marknaden.

På företagen började genast lokala förhandlingar om växling av kollektivavtal, men löner- och villkor, schemaregler och intjänad semester förändras inte.

Kvar i Almega är två mindre kedjor, Lloyds och Apoteksgruppen, samt en del fristående apotek och företag.

Men flera av de mindre bolagen håller dörren på glänt för ett byte.

– Vi har inte fattat beslut om vi ska gå över till Svensk Handel eller stanna i Almega, säger Camilla Giske, HR-chef på Lloyds.

Eva Sjöqvist Sears, VD på APL (främst tillverkare av specialläkemedel), säger:

– Vi tittar kontinuerligt på var vi kan passa bäst.

Maria Mårfeldt, på Apoteksgruppen, konstaterar att man i dagsläget inte har för avsikt att lämna Almega.

De stora apotekskedjorna riktar ingen öppen kritik mot Almega, utan beskriver strömhoppet som ett sammanträffande.

– Vi själva började diskutera frågan för ett år sedan. Vi visste att flera av våra konkurrenter diskuterade samma sak. Det sammanföll, säger Eva Fernvall, kommunikationsdirektör på Apoteket AB.

Andreas Rosenlund, Kronans Apotek, ger en liknande bild:

– Vi noterade att de två stora konkurrenterna gick över. För oss kändes det naturligt att vara med i samma organisation. Det skulle vara olyckligt om branschen splittras.

Sakskälet till övergångarna sägs vara Svensk Handels breda kunskaper om just handeln.

– Almega har framför allt varit en arbetsgivarorganisation medan Svensk Handel har en näringslivspolitisk kompetens inom handelsområdet, säger Eva Fernvall, Apoteket AB.

Andreas Rosenlund, Kronans Apotek, tror att de mindre kedjorna i Almega kommer att följa efter.

– En övergång kanske inte sker precis nu, men jag tror att det skulle vara en fördel på sikt.

I nästa avtalsrörelse kommer förhandlingarna mellan Svensk Handel och Unionen vara de tyngsta i branschen.

Det troliga är att avtalet på Almegas område blir en kopia av uppgörelsen där. När Almega dominerade branschen brukade facket först göra upp med dem och därefter slutfördes förhandlingarna med Svensk Handel. Nu blir det förmodligen tvärtom.

Åsa Ramel, förbundsdirektör på Almega, säger att organisationen inte har någon tanke på att släppa ifrån sig även de mindre apoteksaktörerna.

− Det är självklart att vi servar dem och tecknar avtal som vanligt.

Men kommer inte villkoren helt avgöras på Svensk Handels område?
− Det finns många områden där vi har parallella avtal. Vi kommer göra det som är bäst för våra medlemmar, om det sedan är detsamma som på Svensk Handels område vet inte jag idag.

Man kan fråga sig om Almega riktigt hängt med i de förändringar och fusioner som skett i branschen. På sin hemsida benämner man fortfarande Lloyds Apotek vid sitt gamla namn DocMorris. Medstop, en kedja som upphörde för två år sedan, sägs fortfarande ingå i förhandlingsdelegationen. Och Kronans Apotek kallas vid sitt gamla namn, Kronans Droghandel, visserligen ett namn med hundraåriga anor, men ändå fel.

− Vi som arbetar med apoteksaktörerna sköter inte hemsidan. Det här handlar inte om att vi har dålig service, försvarar sig Åsa Ramel.

Men vad ger det för bild av Almega?
− Det vet jag inte. Jag vet inte hur många som besöker sidan, men jag ska se till att informationen blir korrekt.

Sedan tidningen Kollega ställt frågor om hemsidan har den ändrats och den felaktiga informationen har tagits bort.

Carl von Scheele

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.