Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Att bli chef – inte som Maria trodde

Som ett helt nytt yrke. Så beskriver Maria Henriksson sin upplevelse av att gå från projektledare till byggchef – trots att det var samma arbetsplats.
Ola Rennstam Publicerad
Ola Rennstam / Kollega
Att bli chef när man är 50-plus och har lång livserfarenhet är en fördel, enligt Maria Henriksson, byggchef på Göteborgs Egnahems AB. Ola Rennstam / Kollega

Det blev inte direkt någon mjukstart för Maria Henriksson. I princip det första hon fick på sitt bord som nybliven byggchef på Egnahemsbolaget i Göteborg var att ta itu med ett komplicerat och infekterat personalärende. Hon kan inte berätta några detaljer men det handlade om en relativt ny medarbetare som ideligen hamnade i konflikt med kollegor. Det framkom också att mannen hade varit hotfull och begått olagligheter på en tidigare arbetsplats.

– Alla chefer måste då och då ha svåra samtal, men jag har i efterhand fått höra att detta ärende var på en nivå som många chefer aldrig någonsin behöver hantera. Men just då – när jag var mitt uppe i det – tänkte jag om det är så här att vara chef vet jag inte om jag vill vara med, säger Maria Henriksson när hon minns tillbaka på händelsen.

Hon redde ut stormen och är tacksam för den uppbackning hon fick från övriga chefer under den dramatiska starten.

– Jag blev trygg i att de andra cheferna ville att jag skulle lyckas. Ett vanligt fel många gör när de är nya chefer är att de inte inser att de ibland måste ta hjälp och det här var en sådan situation. Det kan ta emot att be någon annan för man vill visa sig duktig.

Läs mer: 11 tips till dig som är ny som chef

Efter den händelsen jobbar Maria Henriksson mycket med att sortera om en uppgift är något hon behöver göra eller om hon i stället ska delegera den.

– Jag vill vara transparent som chef och vill visa mina medarbetare att jag inte har koll på allt och kan behöva hjälp. Och att de i sin tur kan tala om för mig om det blir för mycket för dem i jobbet.

Jag har insett att det är ett helt nytt yrke att vara chef

Egnahemsbolaget har sitt huvudkontor i en gräddvit tvåvåningsbyggnad på Hisingen i Göteborg. Maria Henriksson har jobbat där i drygt fem år, mestadels som projektledare för olika byggprojekt i utsatta områden i Göteborgsområdet. När företaget inte lyckades hitta rätt kandidat till tjänsten som ny byggchef tog Maria mod till sig och gick in till sin chef och frågade om hon skulle söka jobbet.

– Han hade funderat över varför jag inte redan hade sökt. Jag bestämde mig för att våga ta steget och fick tjänsten. Men jag var noga med att inte få några fördelar utan ville gå igenom samma rekryteringsprocedur som alla andra kandidater.

Som byggchef har hon 16 medarbetare under sig, det är bland annat projektledare, bostadsrättsekonomer och en inredningskoordinator. Chefsjobbet har inte riktigt blivit som hon förväntade sig.

– Inledningsvis var min ambition att lösa alla de brister jag sett som projektledare. Jag hade massor jag ville ändra på, men sen inser man att det måste tas hänsyn till en massa andra faktorer och att just de förändringarna kanske inte är de mest prioriterade trots allt, säger Maria Henriksson.

– Som chef kommer man inte bli älskad av alla men jag vill att mina medarbetare ska kunna lita på mig och känna att jag står bakom dem så att de vågar testa och ta risker.

Hon har också fått en helt annan förståelse för hur mycket arbete som krävs i ledningsgruppen och hur viktigt det är för planeringen av verksamheten. Hon hade också förväntat sig att jobbet skulle vara mer operativt.

– Jag har insett att det är ett helt nytt yrke att vara chef. Jag försöker att inte gå ner på detaljnivå bara för att jag kan ett visst område, i stället måste jag lägga fokus på sådant jag inte är så bra på och som är nytt för mig.

Hur ska en bra chef vara?
– Ödmjuk, visa tillit och förtroende. Min filosofi är att det är bättre att släppa på tyglarna och fungerar inte det får jag gå in och styra då i stället. Det har alltid varit viktigt för mig att ha en chef som stöttar mig, vilket dumt beslut jag än har fattat. Och en sådan chef vill jag också vara, man måste våga testa och misslyckas annars händer inte mycket.

Känner du att du blivit den chef du ville bli?
– Nej, inte än, men jag börjar få lite grepp om det. Man känner sig alltid otillräcklig och som ny kan det vara svårt att veta vad man ska prioritera. Allt under första året var nytt för mig, vilket både tog energi och tid, men nu har jag gått igenom allt från rapporteringar till medarbetarsamtal. Att som jag bli chef när man är 50-plus kan nog vara en fördel, man har lång livserfarenhet med sig.

Maria Henriksson främsta råd till andra nyblivna chefer är att vara nyfiken, prestigelös och att ta itu med sådant som skaver på momangen.

– Skjut inte upp saker, ta svåra samtal på en gång. Om en medarbetare säger något olämpligt på ett möte är det viktigt att markera att det beteendet inte är okej. Om man väntar börjar alla undra varför man inte tar tag i problemet och det kan leda till att situationen eskalerar, säger hon.

Vad ska man tänka på innan man tackar ja till att bli chef?
– Först och främst måste man ha lite koll på sig själv och sina egenskaper. Vilka ens styrkor och svagheter är och känna till varför man blir triggad ibland. God självkännedom helt enkelt.

– Fundera också på vilka personer du kommer att ha runt omkring dig, kommer de vilja att du lyckas? Skaffa någon, det kan vara en chefskollega eller en mentor på ett annat företag, där du kan få stöd och ventilera saker.

Maria Henriksson

Ålder: 55

Yrke: Byggchef på Göteborgs Egnahems AB (utbildad byggnadsingenjör) sedan två år.

Det bästa med att vara chef:
–Vi har ett så spännande uppdrag att bygga bostäder i utsatta områden som en del i att minska segregationen. Som chef känner jag att jag har möjlighet att påverka ännu mer än tidigare, det är häftigt.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Petra Brylander: Hot, medalj och makt bakom ridån

Petra Brylander har upplevt drama både på jobbet och i privatlivet. Tagit emot medalj av kungen och hot från allmänheten. Möt skådespelaren som blev den första kvinnliga teaterchefen i både Malmö och Uppsala.
Publicerad 9 december 2025, kl 06:01
Symbolisk bild av teatermiljö: teaterchef Petra Brylander  i mönstrad klänning och randig kavaj står vid en spiraltrappa bredvid en grön ridå med skylten 'Föreställning pågår – ej passage', vilket illustrerar arbetet bakom kulisserna
Det händer fortfarande att Petra Brylander ställer sig på scen i en pjäs, men i huvudsak verkar hon utan att synas. Foto: Nicke Messo.

Artikeln i korthet:

• Banbrytande ledare: Petra Brylander blev den första kvinnliga teaterchefen i både Malmö och Uppsala, efter en karriär som skådespelare och ett gediget ledarskapsprogram.

• Drivkraft och värderingar: Hon växte upp i Tornedalen, präglad av jantelag och klassperspektiv, vilket format hennes engagemang för jämlikhet och berättelser om den lilla människan.

• Utmaningar och framgångar: Brylander har hanterat konflikter, hot och mediestormar kring konstnärlig frihet, men också belönats med medalj av kungen för sina insatser som teaterchef.

Den här sammanfattningen är gjord med hjälp av AI-verktyg och har granskats av Kollegas webbredaktör. Kollegas AI-policy hittar du här.

Scenen är ett chefsrum med högt i tak i Hippodromen, en historisk byggnad från 1899 i centrala Malmö som varit både cirkus, teater och frikyrka. Sedan 2008 hyser den Malmö stadsteater.

I huvudrollen: Petra Brylander, skådespelare och teaterchef.

Hon sätter sig till rätta vid sitt stora mötesbord. Föreställningen kan börja.

– Jag är från Norrbotten och växte upp i Gällivare och Luleå. Mina föräldrar var från Tornedalen och pratade tornedalsfinska, så jag tillhör en av Sveriges nationella minoriteter. Jag var ett väldigt kreativt barn och hade mycket energi. Spelade i orkester, dansade, idrottade och läste mycket böcker.

När hon var tolv ställde hon sig på en teaterscen för första gången. Det var i en amatörteateruppsättning om gruvstrejken i Malmberget 1936.

– I teatern förenades allt det jag hade inom mig. Rörelse, musik, litteratur och lusten att gestalta. Jag blev totalt förälskad.

Två år tidigare hade hennes pappa gått bort.

– Det gjorde att jag blev vuxen tidigt. Mamma blev ensam med oss tre barn och jag var äldst. Jag fick hjälpa henne mycket, min minsta bror var bara ett halvår. När jag senare började på Teaterhögskolan sa en lärare: ”du är bara 21 år, men du har en gammal persons själ”.

Mamma sa: teater är inte för oss här uppifrån

Petra Brylanders mamma var skeptisk till skådespeleriet. Mamman var barnmorska och sjuksköterska.

– Mamma sa att ”teater är inte för oss här uppifrån, det är för dem som bor i södra Sverige”. Hon var rädd att jag skulle misslyckas och bli ledsen. Jag växte upp med en ganska stark jantelag, att inte tro att jag är något, att inte sticka ut. Men det peppade mig bara. Jag kände att det är klart att jag ska få vara med. Jag kan ju bidra med något, jag har ett annat perspektiv.

Hon slukade litteratur och dramatik och hennes samhällsengagemang växte sig allt starkare.

– Jag drivs av ett klassperspektiv – att alla är lika mycket värda och alla ska ha en möjlighet. Att det finns historier som inte är berättade om hur den lilla människan har det.

Petra Brylander utbildade sig till skådespelare på Teaterhögskolan i Malmö 1992–1995. Därefter jobbade hon på Norrbottensteatern, Helsingborgs stadsteater och Malmö stadsteater.

32 år gammal blev hon uppmanad av den dåvarande chefen att söka chefsjobbet på Norrbottensteatern.

– Jag hade ingen chefsutbildning, men var från länet och hade ett stort engagemang. Tack och lov fick jag inte jobbet, jag var inte alls redo.

Petra Brylander, Vd och koncernchef Malmö stadsteater, sitter vid en bärbar dator med en mobiltelefon i handen.
Petra Brylander jämför teatern med ett fotbollslag på elitnivå.
– Vi måste ha de bästa förutsättningarna för att kunna prestera på topp. Teater är ett kollektivt arbete. Visst kan man ha solospelare, men hela laget måste fungera, säger hon.
Foto: Nicke Messo.

Men erfarenheten gav mersmak. När Teaterförbundet och Svensk Scenkonst tillsammans anordnade ett ledarskapsprogram för kvinnor var Petra Brylander en av de tolv som antogs.

– Vi fick en gedigen utbildning och fick lära oss allt om att vara vd och hur offentlig förvaltning fungerar.

År 2007 blev hon chef för Malmö stadsteater tillsammans med Jesper Larsson, operaproducent vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn. De delade på chefsskapet.

– Vi kompletterade varandra och blev en stark ledarduo. Vi hade lika lön på kronan, delade kontor och i vårt avtal stod det att man inte kunde sparka den ena och behålla den andra.

Petra Brylander blev historisk, som den första kvinnliga chef teatern haft sedan starten 1944.

År 2016 blev hon uppringd av en rekryterare som undrade om hon var intresserad av chefsjobbet på Uppsala stadsteater.

– Jag var tveksam först eftersom jag trivdes bra i Malmö. Men han tyckte att jag skulle ”pröva mina vingar och testa något där jag inte är trygg och förankrad”.

Den repliken fick avsedd effekt. Petra Brylander sade ja och blev Uppsala stadsteaters första kvinnliga chef sedan starten 1951.

– Uppsala var annorlunda på flera sätt. En mindre stad än Malmö, men med en större teater med mer personal. Det var utvecklande år och vi startade bland annat sommarteater i ett cirkustält i Gottsunda.

Jag försöker lyssna mer än prata och är inte rädd för att be om ursäkt

År 2024 fick hon frågan om hon var intresserad av att återvända till Malmö stadsteater. Hon lämnade Uppsala ett år innan hennes förordnande gick ut. Uppsala skulle dock komma att höra av sig igen – men på ett chockartat sätt. Mer om det senare.

Men vad pågår egentligen bakom kulisserna på en teater? Hur är det att leda egocentriska skådespelare?

– Det har säkert funnits stora skådespelaregon som fått styra och ställa. Men så är det inte längre. Unga moderna människor förstår ingenting av det där.

Hon jämför teatern med ett fotbollslag på elitnivå.

– Vi måste ha de bästa förutsättningarna för att kunna prestera på topp. Teater är ett kollektivt arbete. Visst kan man ha solospelare, men hela laget måste fungera.

Apropå ömma tår och konflikter:

– Jag tror att det handlar mer om frustration än konflikter och att den beror på att ambitionerna är höga och att vi går mot premiär. Vi ska leverera på ett utsatt klockslag. Då måste man förstå att behovet av rätt förberedelser är avgörande för att kunna prestera. ”Jag behöver det här, annars kan jag inte repetera den här scenen.” Ett sådant behov handlar inte om ego, utan om viljan att göra ett bra jobb.

Petra Brylanders mål är att vara en sådan chef som hon själv skulle vilja ha.

– Min dörr är alltid öppen och mina medarbetare kan berätta om något inte funkar. Jag försöker lyssna mer än prata och är inte rädd för att be om ursäkt. Jag är den som lämnar skeppet sist och finns här i både sol och regn.

Just de egenskaperna kan behövas när det har blåst upp till storm. I Uppsala fick hon och teatern ta emot hot och bajspåsar efter att det blivit känt att en av skådespelarna som spelade i Stig Dagermans Tysk höst var kommunist och hade hållit ett tal på en svensk-rysk förening.

– Folk blandade samman det privata med det professionella. Han som individ får ha vilka åsikter han vill. Det hade ju ingenting med produktionen han medverkade i att göra. Vi spelade Stig Dagermans text.

Ett annat exempel är när en Sverigedemokrat i Malmö ville stoppa pjäsen Jag är Ahed för att han hävdade att den kunde spä på antisemitismen i staden. Petra Brylander menade att den inte är antisemitisk utan ger ett barns perspektiv på en konflikt.

– Det gjorde mig såklart upprörd att han ville stoppa pjäsen. Konstnärlig frihet och armlängds avstånd betyder något, det är inte bara ord. Vi får inte bli rädda för att spela vad vi vill på våra scener.

Petra Brylander, sitter på en stol på en liten teaterscen.
Petra Brylander har nytta av skådespelandet i rollen som ledare.
– Jag har en bra röst och kan prata inför folksamlingar. Jag kan lägga upp en fungerande dramaturgi för personal- och styrelsemöten, säger hon.
Foto: Nicke Messo.

En tredje tuff period inträffade när det i början av 2025, många månader efter att Petra Brylander hade slutat vid Uppsala stadsteater, upptäcktes ett underskott i bokföringen som sades vara 37 miljoner.

– Det var fruktansvärt att bli uthängd utan förvarning. Det var nio månader sedan jag lämnade och jag hade ingen möjlighet att försvara mig. Men nu har revisorerna konstaterat att det som hände, det hände efter att jag hade slutat.

En desto trevligare överraskning väntade när hon en dag förra året öppnade ett brev från Kungliga Hovstaterna. Hon skulle tilldelas en medalj av kungen. För förtjänstfulla insatser som teaterchef.

Hon har nytta av skådespelandet i rollen som ledare.

– Jag har en bra röst och kan prata inför folksamlingar. Jag kan lägga upp en fungerande dramaturgi för personal- och styrelsemöten.

Trots det var chefsrollen svår i början.

– Jag var inte van vid att framträda som mig själv. Jag har alltid haft en roll och blev nervös när jag bara skulle vara Petra. Jag har fått öva på att våga vara den jag är.

Så reser hon sig upp. Nästa möte för dagen väntar.

The show must go on.

Petra Brylander har ett teaterhus att sköta.

Text: Nicklas Nordström

PETRA BRYLANDER

GÖR: Vd och koncernchef Malmö stadsteater.

ÅLDER: 54.

FAMILJ: Man och två barn, en son på 26 och en dotter på 22.

BOR: Bostadsrätt i Malmö.

LÄSER: Ja. Mycket pjäser.

MERITER: Första kvinnliga teaterchefen för Malmö stadsteater. Första kvinnliga chefen för Uppsala stadsteater. Har fått medalj av både kungen och Uppsala kommun.