För fjärde året i rad binder Helen Kensby flugor på Svenska Flugfiskemässan. Hon ser ut att mysa där hon och andra flugbindare sitter på en lång rad i ena änden av den stora mässalen. Besökarna går sakta förbi och tittar lystet på de olika flugorna. Den allra första insekten som kommer på våren, och som är så god enligt öringen, den gör hon nu en snitsig imitation av. Det ser roligt ut.
- Det är roligt och ännu roligare är att visa andra hur man gör. Jag har hållit på i tjugofem år, säger Helen Kensby, som också är instruktör och ofta ute på mässor både i Sverige och utomlands som USA och Holland.
Tycker du om att fiska också?
- Min man tycker mycket om att fiska och jag brukar följa med, även om jag inte kastar själv alla gånger. Vi har väldigt fina vatten hemma i Värmland. Där har vi naturlig öring.
Helen Kensby som arbetar inom sjukvården säger att det är hälsosamt att binda flugor, både för det meditativa men också att man använder båda händerna. Men man måste variera sig och ha semester även från det roliga. På höstarna binder hon inte en enda fluga, då plockar hon svamp.
I tolv år jobbade Håkan Hansson i tv-branschen, som tekniker och fotograf, men han drömde om att skapa något eget. Idén till skon Kameleont fick han när han paddlade kajak. Hans sandaler fastnade ideligen i kajaktaket men han tyckte inte att han hade råd med de skor som fanns på marknaden.
- De ska vara billiga och passa vanligt folk, säger Håkan Hansson som tillsammans med Mattias Lovén har designat skorna som lämpar sig på alla ställen där det är blött eller halt.
Håkan Hansson har fått starta eget-bidrag och jobbar heltid med skorna. Han rullar ihop en till en liten boll.
- Jag kallar dem sockiplast för vuxna.
Läs om Lovéns och Hanssons företag LH of Sweden här.
Joel Jemander är tjugofyra år och går fjälledarlinjen i Storuman. Han säger att han är en sporttok men har svårt att hålla sig till en sport. Därför föll det sig naturligt att välja tio färdsätt när han för två år sedan började planera för sin resa genom Sverige. Multiexpeditionen kommer att ta 100 dagar, med start den 1 april i Treriksröset.
- Jag skidar från gränsen där Norge, Finland och Sverige möts, drar pulka efter mig och övernattar i tält.
Efter 178 kilometer kommer han till Abisko, där han byter till skatingskidor. Sedan blir turcykling, havskajak, islandshäst, löpning, kanot, trekking, inlines och till sist kör han in på rullskidor i Smygehuk och har då avverkat 2 836 kilometer.
På många av sträckorna kommer Joel Jemander att medföra och äta mat som han torkat själv, på andra delar av färden hoppas han på pizza och smaskiga bufféer. Han gör allt själv utom att placera ut packning och utrustning till de olika etapperna.
När han springer, ungefär en maraton om dagen i åtta dagar, bär han en ryggsäck som får väga högst åtta nio kilo. Då skippar han tält och kommer att sova under en presenning.
Joel Jemander har lagt upp färdsätten så att han kan vila de muskelgrupper han "kört slut på" i etappen före. Var femte dag har han lagt in en vilodag.
Vilken etapp blir tuffast?
- Förmodligen paddlingen mellan Umeå och Gävle.
Vad ser du mest fram emot?
- Islandshästarna.
Joel Jemander säger att han aldrig har brunnit så mycket för något och aldrig känt sig så motiverad. Visst har det funnits tvivel men han har haft bra stöd från familj och vänner.
- Man måste våga satsa, ha självdisciplin och hålla sig till färdplanen. Jag tänker ta en etapp i taget och ta vara på stunderna, säger Joel Jemander.
Följ multiexpeditionen här.
Fotnot: Bete för tröga gäddor hittar du här och läs om gasvästarna här