Dragkampen om Sveriges överviktiga är stenhård. Efter en lång period med storvinster har den ökande konkurrensen försatt Viktväktarna i kris. Sedan 2002 har företagets intäkter halverats och antalet medlemmar minskat med 40 procent.
I höstas fick Viktväktarnas 500 anställda runt om i landet två alternativ: fortsätt jobbet som egen företagare eller börja arbeta med enbart provision. De som vägrade varslades om uppsägning.
- Jag har full förståelse för att Viktväktarna måste dra ned på personal. Men de här anställningsvillkoren är en skymf, säger konsulenten Britt-Marie Book.
Hon och fem kollegor på Viktväktarnas kontor i Västerås tillhör de 150 personer som nu blivit uppsagda. De anser att företaget vältrar över alla risker på den anställde och att det är omöjligt att få lönsamhet med villkoren i det nya anställningsavtalet. Till exempel har milersättningen för de tre första milen tagits bort, liksom Ob-tillägget på lördagar trots att fältpersonalen arbetar alla lördagar. Men störst betydelse har den stora sänkningen av ersättningsnivåerna.
- Om vi hade skrivit under hade vi haft en timlön på mellan 18 och 40 kronor under december förra året. Jag vet ingen yrkesgrupp i Sverige som tjänar så lite, säger Britt-Marie Book.
- Vissa dagar hade lönen inte ens räckt till bensinkostnaden, utan vi skulle ha tvingats att betala för att hålla de lektionerna, det är inte förvärvsarbete utan slavarbete.
Konsulenterna, som håller föreläsningar, har tidigare haft en viss grundlön och tjänat i genomsnitt 20 000 kronor i månaden vid heltidsarbete. Med det nya provisionsbaserade anställningsavtalet skulle de med motsvarande arbete endast ha fått en heltidsinkomst på 5 000 kronor i månaden.
- Jag har pratat med många som skrivit på avtalet. De har börjat ångra sig och vet i dag inte hur de ska klara utgifterna för nästa månad, berättar Britt-Marie Book.
Det nya avtalet har varierande arbetstid, vilket innebär att personalen bar har lön och arbete när efterfrågan på deras tjänster finns.

Britt-Marie Book har arbetat som konsulent i snart fem år, medan hennes kollegor i Västerås har funnits i organisationen i mellan 16 och 20 år.
- På de flesta ställen brukar man få guldklocka när man jobbat i 20 år, här får man sparken. Vi har älskat det här jobbet och varit så lojala att det nästan är löjligt. Viktväktarna kommer att förlora en arbetsstyrka som de aldrig kan få igen, säger hon.
Som egen företagare är man, precis som den provisionsanställde, intimt knuten till Viktväktarna och saknar i princip inflytande över sin egen verksamhet. Intäkterna från föreläsningarna måste till exempel betalas in redan samma dag varav cirka 30 procent betalas tillbaka i provision. Eftersom företagaren dessutom måste stå för hyran av lektionslokaler och ersättning till en kassör kan det blir svårt att ta ut någon egen lön.
- Vi vet aldrig på förhand hur många betalande deltagare som kommer till lektionerna. Tidigare var vi garanterade en viss summa oavsett hur många deltagare som dök upp, nu krävs det minst 35 betalande deltagare för att det ska gå runt, säger Britt-Marie Book.
Hon anser att det hade varit bättre att låta de som har Viktväktarna som huvudsakliga försörjning få jobba kvar som tidigare och istället säga upp de som har verksamheten som extrainkomst.
De uppsagda kvinnorna i Västerås hade hoppats att HTF skulle lyckas förhandla fram ett bättre avtal.
- Jag kan förstå att de är jättemissnöjda med anställningsavtalet, det skulle jag också vara om jag jobbade i ett företag med liknande villkor, säger ombudsmannen Ulla Lennertun, som förhandlat med Viktväktarna.
HTF har under lång tid försökt att teckna kollektivavtal för fältpersonalen men Viktväktarna har vägrat. Därmed har facket saknat påtryckningsmedel.
- Vi hade kunnat gå ut i konflikt mot företaget, men HTF har bara ett hundratal medlemmar i Viktväktarna. För att en konflikt ska få bra genomslagskraft bör majoriteten av de anställda vara medlemmar, förklarar Ulla Lennertun.
Enligt ombudsmannen har man från HTF:s sida gjort vad man kunnat under förhandlingarna och sett till att avtalet blev "så anständigt som möjligt i lagens mening".
- Naturligtvis fick vi inte igenom allt, men en hel del av våra synpunkter. Det vi däremot inte kunde förhandla om var ersättningsnivåerna, detta eftersom det inte finns något kollektivavtal vägrade arbetsgivaren att diskutera ersättningen.