Vad som är riktigt allvarligt är att en stor del av regeringen har en attityd där man genom sitt handlande visar förakt för vårt samhälle. När det passar den egna personen ställer sig individen bredvid de lagar och regler riksdagen beslutat om.
Frågan är om man inte ser sin egen person som förmer än andra, man har en vi och dom-attityd. Tidningen Expressen gjorde den särskilt tydlig i en artikel om svart arbetskraft hos förre handelsminister Borelius. Ministern hade haft en filippinsk hushållerska boende i källarvåningen. Enligt Expressen hade ministerns familj också vid något tillfälle hjälpt den fattiga filippinskan och hennes anhöriga ekonomisk sedan hon flyttar till hemlandet.
Det svenska trygghetssystemet bygger på att individen inte ska behöva förlita sig på andras välvilja - till exempel en "generös" före detta arbetsgivare - då man får svårt att försörja sig med lönearbete. Därför har vi ersättningar till arbetslösa, sjuka och pensionärer och dessa ersättningar är en rättighet.
Det samhällsförakt som visat sig bland Reinfeldts ministrar kommer naturligtvis att avspegla sig i regeringens politik. Om vi förstår det perspektiv som ministrarna ser på omvärlden och medmänniskor med, blir det också lättare att förstå bevekelsegrunderna för olika politiska förslag.
Fundera på följande frågor:
Hur kommer regeringen ställa sig till Waxholmsfallet där Byggnads endast krävde att svenska avtal och regler skulle gälla? Kommer den motsätta sig det för att göra det lagligt för förra handelsministern att nästa gång ha en litauiska boende i källarvåningen?
Kommer regeringen ta upp Centerpartiets förslag om ungdomsavtal? En sådan ordning skulle göra det legalt att anställa ungdomar utan anställningsskydd, precis som förre handelsministern hade en ung svensk barnflicka gående på svart lön och utan anställningsskydd.
Och hur påverkar dessa attityder till avgifter, löneskatter och svartarbete ministrarnas syn på a-kassan? Och hushållsnära tjänster?
Eftersom de själva är beredda att utnyttja luckor i systemet är det inte främmande att anta att samma ministrar tar för givet att till exempel arbetslösa uppträder på samma sätt. Undersökningar säger emellertid att det påvisbara fusket med a-kassan enbart kan mätas i promillen. Jämför med den först utnämnda regeringen: Var femte minister var fuskare eller smitare från avgifter.
Men när fusket har varit svårbevisat har de som kritiserar arbetslöshetsförsäkringen istället börjat tala om överutnyttjande. Ordets betydelse kan illustreras av miljöminister Carlgren, som tagit ut över 100 000 kronor för mycket från riksdagsmännens egen "inkomstförsäkring". När saken uppdagades betalades pengarna tillbaka.
TCO har begärt en statlig utredning av vad alliansens förslag om a-kassan skulle innebära. Men i budgeten fanns försämringarna upptagna, utan något ordentligt utredande.
Kanske har folkpartiet (ni vet olaga dataintrång) lösningen. I ett faktablad på deras hemsida anklagar de vanliga löntagare för att vara stora fuskare i sjukförsäkringen. Kampen mot just fusket och felutnyttjande - inte rehabilitering - är den bästa strategin för att få ner kostnaderna för sjukförsäkringen, är folkpartiet inriktning och de föreslår en anti-fuskminister. Den skulle nog behövas, fast med udden riktad åt ett annat håll.