Tjänstesektorn har en stor utvecklingspotential och står för en allt större del av allt som produceras och säljs. Den står för tillväxt och sysselsättningsökning. Med andra ord: det är där de flesta nya jobben finns. Det är också här som många av HTFs medlemmar har sin försörjning. Därför har HTF tillsammans med Sif, fem LO-förbund och fem arbetsgivarorganisationer nu bildat ett nätverk som döpts till "Tjänstesektorn i samverkan".
I princip allt som inte är varuproduktion hör till tjänstesektorn: transporter, handel, telekom och internet, bemanning, konsulter, bevakning, utbildning, sjukvård, design, juridik och så vidare. Många av landets tjänsteföretag är direkt knutna till nödvändig produktion och distribution av varor. I många fall är tjänsteföretagen avknoppningar från industriföretag, det vill säga sådant som tidigare utfördes inom företagen görs nu externt. Det har nämligen ofta (dock inte alltid) visat sig vara effektivare att låta professionella företag med flera kunder utföra dessa tjänster än att utföra dem själva internt. Tre exempel på detta är bevakning, transporter och it-support.
"Tjänstesektorn i samverkan" vill visa att det inte bara är industrisektorn som går att sälja på export. Många av landets stora industriföretag kompletterar sin varuförsäljning med tjänster som skötsel och efterservice. Både Ericsson och SKF har stora inkomster av övervakning av de telekomnät respektive kullager som de har byggt och installerat jorden runt. Det finns otaliga exempel på kreativa tjänster som exporteras till andra länder. Det är dessa tjänster som kommer att bygga välfärd och välstånd i framtidens Sverige.
Som vanligt har myntet en baksida. Många av de nya jobben är lågavlönade, tidsbegränsade och med oregelbundna arbetstider. Inom telemarketingföretagen florerar otyget med provisionslöner utan grundlön. Och inom tjänstesektorn ingår tyvärr också en betydande svart sektor. Detta är problem som måste tas på allvar och åtgärdas av många ansvariga: fackförbund, arbetsgivare, ägare och beslutsfattare.
Redan i slutet av september uppmanade "Tjänstesektorn i samverkan" den nya regeringen att ta tjänstesektorns möjligheter och utmaningar på allvar. Samverkansgruppen krävde en tjänsteminister med ansvar att se till att tjänstesektorn blir just den kraftfulla tillväxtmotor för landet som den har förutsättningar att vara. Det verkar krävas en särskild minister som inte sitter så hårt fast i åsikten att industrialismen och industrins behov ska komma i första hand. En ansvarig person som förstår att maskindelar, komponenter och byggmaterial inte är det enda som kan bidra till landets välstånd också i framtiden. Faktum är att tjänstesektorn står för en större del av BNP och har fler anställda än industrisektorn idag och att tjänster är ett snabbt växande område för export. Tjänstesektorn utgör 48 procent av BNP medan varuproducenter står för 30 procent av BNP.
"Tjänstesektorn i samverkan" har formulerat ett antal gemensamma ståndpunkter och krav. Några av de viktigaste är:
Ökat stöd till kompetensutveckling och kompetensförsörjning för tjänstesektorn. Eftersom företagen i den här sektorn ofta är små klarar de inte alltid av den nödvändiga kompetensutvecklingen själva.
Åtgärder för mer tjänsteexport. Tjänsteproduktionen globaliseras allt mer. Tjänster ska bli Sveriges största exportsektor.
De statliga forskningsanslagen för tjänstesektorn måste ökas kraftigt.
Sverige har potential att utvecklas som turistland. Den svenska turistexporten, det vill säga att utlänningar kommer till Sverige, är förhållandevis låg och har möjligheter att öka. Då krävs bland annat ökad marknadsföring.
Expertstöd för mindre företag inom tjänstesektorn att söka sig ut på exportmarknaden.
Omprioriteringar måste göras i forskningspolitiken. Mindre än 10 procent av anslagen i den senaste forskningspropositionen riktas till den privata tjänstesektorn. En sektor som står för 48 procent av BNP. Det är inte tillräckligt.
Åtgärder mot svartekonomi inom tjänstesektorn: svart arbetskraft och svart ekonomi förstör konkurrensförhållanden i delar av tjänstesektorn. Det slår ut seriösa företag och försvårar framväxten av riktiga jobb och tillväxt. Samhället har allt att vinna på att skapa skatte- och kontrollsystem som omöjliggör fusk, eller åtminstone stävjar en övervägande del av fusket: ökade intäkter, ett sundare företagsklimat och en förbättrad skattemoral.
Det finns som synes en mängd frågor som kräver gemensamma ansträngningar för att vi ska kunna uppnå resultat. "Tjänstesektorn i samverkan" ska tillsammans påverka omvärlden och genomföra gemensamma projekt. Vi är beredda att göra vad vi kan för att våra medlemmar ska ha trygga anställningar i lönsamma tjänsteföretag. Hur tänker näringsminister Maud Olofsson och hennes alliansbröder bidra? Och när?
I princip allt som inte är varuproduktion hör till tjänstesektorn: transporter, handel, telekom och internet, bemanning, konsulter, bevakning, utbildning, sjukvård, design, juridik och så vidare. Många av landets tjänsteföretag är direkt knutna till nödvändig produktion och distribution av varor. I många fall är tjänsteföretagen avknoppningar från industriföretag, det vill säga sådant som tidigare utfördes inom företagen görs nu externt. Det har nämligen ofta (dock inte alltid) visat sig vara effektivare att låta professionella företag med flera kunder utföra dessa tjänster än att utföra dem själva internt. Tre exempel på detta är bevakning, transporter och it-support.
"Tjänstesektorn i samverkan" vill visa att det inte bara är industrisektorn som går att sälja på export. Många av landets stora industriföretag kompletterar sin varuförsäljning med tjänster som skötsel och efterservice. Både Ericsson och SKF har stora inkomster av övervakning av de telekomnät respektive kullager som de har byggt och installerat jorden runt. Det finns otaliga exempel på kreativa tjänster som exporteras till andra länder. Det är dessa tjänster som kommer att bygga välfärd och välstånd i framtidens Sverige.
Som vanligt har myntet en baksida. Många av de nya jobben är lågavlönade, tidsbegränsade och med oregelbundna arbetstider. Inom telemarketingföretagen florerar otyget med provisionslöner utan grundlön. Och inom tjänstesektorn ingår tyvärr också en betydande svart sektor. Detta är problem som måste tas på allvar och åtgärdas av många ansvariga: fackförbund, arbetsgivare, ägare och beslutsfattare.
Redan i slutet av september uppmanade "Tjänstesektorn i samverkan" den nya regeringen att ta tjänstesektorns möjligheter och utmaningar på allvar. Samverkansgruppen krävde en tjänsteminister med ansvar att se till att tjänstesektorn blir just den kraftfulla tillväxtmotor för landet som den har förutsättningar att vara. Det verkar krävas en särskild minister som inte sitter så hårt fast i åsikten att industrialismen och industrins behov ska komma i första hand. En ansvarig person som förstår att maskindelar, komponenter och byggmaterial inte är det enda som kan bidra till landets välstånd också i framtiden. Faktum är att tjänstesektorn står för en större del av BNP och har fler anställda än industrisektorn idag och att tjänster är ett snabbt växande område för export. Tjänstesektorn utgör 48 procent av BNP medan varuproducenter står för 30 procent av BNP.
"Tjänstesektorn i samverkan" har formulerat ett antal gemensamma ståndpunkter och krav. Några av de viktigaste är:
Ökat stöd till kompetensutveckling och kompetensförsörjning för tjänstesektorn. Eftersom företagen i den här sektorn ofta är små klarar de inte alltid av den nödvändiga kompetensutvecklingen själva.
Åtgärder för mer tjänsteexport. Tjänsteproduktionen globaliseras allt mer. Tjänster ska bli Sveriges största exportsektor.
De statliga forskningsanslagen för tjänstesektorn måste ökas kraftigt.
Sverige har potential att utvecklas som turistland. Den svenska turistexporten, det vill säga att utlänningar kommer till Sverige, är förhållandevis låg och har möjligheter att öka. Då krävs bland annat ökad marknadsföring.
Expertstöd för mindre företag inom tjänstesektorn att söka sig ut på exportmarknaden.
Omprioriteringar måste göras i forskningspolitiken. Mindre än 10 procent av anslagen i den senaste forskningspropositionen riktas till den privata tjänstesektorn. En sektor som står för 48 procent av BNP. Det är inte tillräckligt.
Åtgärder mot svartekonomi inom tjänstesektorn: svart arbetskraft och svart ekonomi förstör konkurrensförhållanden i delar av tjänstesektorn. Det slår ut seriösa företag och försvårar framväxten av riktiga jobb och tillväxt. Samhället har allt att vinna på att skapa skatte- och kontrollsystem som omöjliggör fusk, eller åtminstone stävjar en övervägande del av fusket: ökade intäkter, ett sundare företagsklimat och en förbättrad skattemoral.
Det finns som synes en mängd frågor som kräver gemensamma ansträngningar för att vi ska kunna uppnå resultat. "Tjänstesektorn i samverkan" ska tillsammans påverka omvärlden och genomföra gemensamma projekt. Vi är beredda att göra vad vi kan för att våra medlemmar ska ha trygga anställningar i lönsamma tjänsteföretag. Hur tänker näringsminister Maud Olofsson och hennes alliansbröder bidra? Och när?
