Man kan inte annat än att skratta åt eländet med Försäkringskassan och socialförsäkringen - författaren Gertrud Larsson har skrivit en aktuell politisk satir där det mesta av materialet är hämtat direkt från verkligheten. Publiken på Uppsala stadsteater får se bakom kulisserna på hur det blev som det blev:

En radda politiker från såväl nuvarande regering som den förra, fattar en massa beslut grundade på hypotesen att det fuskas för mycket.

- Sätt dit dem Curt, säger Göran Persson, spelad av Mathias Olsson, till Curt Malmborg,  alias Claes Ljungmark, när han utses till chef för Försäkringskassan.  

Majvor Isaksson (känd för att ha lagt ner posten) i Anna Carlsons gestaltning, kallas in för att styra upp och agera Stalin - hon sätter igång en rigid omorganisation, kallad Programmet, med egen terminologi som ter sig obegriplig för utomstående, även om många floskler känns igen av alla som överlevt en omorganisation på den egna arbetsplatsen. Hennes vision är att kassan ska ta efter McDonalds.

- Stressigt och låga löner? frågar pjäsens fiktiva handläggare Marianne Holmlund, spelad av Cecilia Nilsson.

-  Nej, lika överallt.

Handläggningstiden för smittor ska ta 17 minuter, varken mer eller mindre och påpekanden om att samtal i verkligheten kan ta olika lång tid beroende på vilken person och vilken smitta man har att göra med, avfärdas bryskt.

- Gilla läget eller gå! ryter den fyrkantiga omorganisatören rosenrasande när handläggaren bjuder på en tårta som avviker från kassans nya norm.

Handläggaren försöker gilla läget men till slut får hon nog när hon inser att hon "genom att följa de omänskliga reglerna förstört människors liv". Marianne blir den gröna hämnaren - en superhjälte i illgröna trikåer som hemsöker de politiker som fattat beslut utifrån tesen - " I princip kan alla som inte är medvetslösa arbeta".

Anna Hedborg, Cristina Husmark Pehrsson och Ulf Kristersson konfronteras med sina egna utredningar och citat och förs bort i rehabiliteringskedjor. Och Curt Malmborg drabbas redan i första akten av gudomlig rättvisa när han diagnostiseras med fibromyalgi.

- Det är ju en hittpå-sjukdom! snyftar han uppgivet och ber förgäves läkaren ändra diagnosen.

Förutom slutet och vissa tillskruvade detaljer, så är Den flygande handläggaren ingen hittpå-pjäs. Publiken hade ordentligt roligt även åt de absurda scenerna tagna direkt ur verkliga livet och offentliga handlingar. Möjligtvis fastnade skrattet i halsen stundtals för åskådare som själva varit sjuka eller haft anhöriga som utförsäkrats.