Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ungdomarna krisens förlorare - nu och i framtiden

Den höga ungdomsarbetslösheten riskerar att få långvariga konsekvenser. En ny studie visar att en av tio av de ungdomar som under den svenska 90-talskrisen hamnade i ett utanförskap kvarstår där även idag.
Madeleine Danemo Publicerad 8 december 2009, kl 13:35

I en avhandling som läggs fram av Anna Angelin vid Lunds universitet framgår att personer som tidigt hamnar utanför arbetsmarknaden löper stor risk att så förbli under en lång tid. Anna Angelin har i sin underökning tittat på hur 90-talskrisen slagit mot ungdomarna och var tionde person som redan i 20-årsåldern varit långvarigt arbetslös eller behövt gå på socialbidrag har ett liknade mönster drygt tio år senare.  

- Det är svårt att få en andra chans om man stått utanför arbetsmarknaden en lång tid. Det är inte arbetsmotivationen som är problemet. De kan och vill jobba men de får inga jobb.
 - Även de som fått jobb senare har inte haft samma inkomster som de som aldrig varit arbetslösa, säger Anna Angelin.

Kan man se att det är speciella grupper av ungdomar som tenderar att hamna utanför?

- Givetvis är ungdomar som inte har föräldrar som kan stötta mer utsatta. De hamnar oftare i en skuldsituation då de har sämre ekonomiska förutsättningar. Men den största faktorn är att dessa ungdomar har en lägre utbildning, säger Anna Angelin.

Myten om att unga skulle tycka att det vore mindre skambelagt än vuxna att leva på bidrag slår avhandlingen hål på.

- De här ungdomarna känner sig oerhört stigmatiserade av den här situationen och har många gånger upplevt att de fått negativa reaktioner från sin omgivning. De möts av en uppfattning om dem själva att de hellre vill gå på bidrag än att arbeta, säger Anna Angelin.

Dagens höga ungdomsarbetslöshet och de stora barnkullarna från början på 90-talet som kommer ut på arbetsmarknaden idag kommer sannolikt att ge konsekvenser för dessa grupper i framtiden.

- Det är en riskfaktor att vi nu är i en lågkonjunktur samtidigt som den historiskt sett största generationen kommer ut på arbetsmarknaden. Man kan definitivt känna en oro över hur det kommer att gå för dem, säger Anna Angelin.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.