Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Tre modeller mot krisen

Det finns tre slags lågkonjunkturer. Det finns också tre olika krismodeller, enligt TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik. Modeller som han döpt efter amerikanska presidenter. Regeringen verkar föredra Bushmodellen fastän Obamamodellen behövs, menar Mörtvik.
Johanna Rovira Publicerad

De tre kriserna är:

V-krisen - snabb nedgång, snabb uppgång.
U-krisen - lite segare återhämtning
L-krisen - snabb nedgång och ingen återhämtning utan kanske tio års bottenläge.

- Vilken sorts kris vi hamnar i beror på hur ansvariga runt om i världen väljer att hantera krisen, sade Roger Mörtvik, till deltagarna på TCOs Stora Jobbdag med rubriken Så jobbar vi oss ur krisen.

De tre metoderna är:

McCainmodellen: Staten tar inget ansvar för krisen utan menar att industrin mår bra av ett stålbad. Men kostnaden för social utslagning kommer i slutändan att bli lika stor som om man skulle satsa istället för att spara sig ur krisen.

Bushmodellen: Omfattande skattesänkningar och mer prat än action. Effekterna blir i princip obefintliga, enligt Roger Mörtvik.

Obamamodellen: Massiva investeringar som initialt kostar mycket men på sikt ger mycket tillbaka. Insatserna ska vara tillräckliga, tidiga, temporära och träffsäkra.

- Regeringen verkar föredra Bushmodellen. Man låtsas göra en hel del, men det räcker inte, sade Mörtvik.

- Människans framtidstro är avgörande och förbättring av a-kassan är kanske den viktigaste systemförändringen man kan göra för att skapa framtidstro. Vi måste höja taket och sänka avgiften för nu ligger vi i bottenklass i Europa.

Roger Mörtvik anser att vi ännu inte återhämtat oss i antalet jobb från den kris vi hade på 90-talet och att vi måste lära av de misstag som gjordes då:

- Utanförskapet vi pratar om idag har rötter i att vi misslyckades under 90-talet. Vi satsade för lite på utbildning.

Förutom rejäla utbildningssatsningar och bättre a-kassa föreslår Mörtvik att staten tidigarelägger investeringar i till exempel infrastrukturen - investeringar som ändå måste göras framöver. Han menar också att det kanske behövs höjda barnbidrag och studiebidrag för att stimulera ekonomin.

- Sverige förtjänar ett omfattande stimulanspaket. Det är helt fel att spara i ladorna - pengarna behövs precis nu för att ge psykologiska signaler till löntagarna. Passivitet är slöseri med skattepengar.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.