De tre kriserna är:

V-krisen - snabb nedgång, snabb uppgång.
U-krisen - lite segare återhämtning
L-krisen - snabb nedgång och ingen återhämtning utan kanske tio års bottenläge.

- Vilken sorts kris vi hamnar i beror på hur ansvariga runt om i världen väljer att hantera krisen, sade Roger Mörtvik, till deltagarna på TCOs Stora Jobbdag med rubriken Så jobbar vi oss ur krisen.

De tre metoderna är:

McCainmodellen: Staten tar inget ansvar för krisen utan menar att industrin mår bra av ett stålbad. Men kostnaden för social utslagning kommer i slutändan att bli lika stor som om man skulle satsa istället för att spara sig ur krisen.

Bushmodellen: Omfattande skattesänkningar och mer prat än action. Effekterna blir i princip obefintliga, enligt Roger Mörtvik.

Obamamodellen: Massiva investeringar som initialt kostar mycket men på sikt ger mycket tillbaka. Insatserna ska vara tillräckliga, tidiga, temporära och träffsäkra.

- Regeringen verkar föredra Bushmodellen. Man låtsas göra en hel del, men det räcker inte, sade Mörtvik.

- Människans framtidstro är avgörande och förbättring av a-kassan är kanske den viktigaste systemförändringen man kan göra för att skapa framtidstro. Vi måste höja taket och sänka avgiften för nu ligger vi i bottenklass i Europa.

Roger Mörtvik anser att vi ännu inte återhämtat oss i antalet jobb från den kris vi hade på 90-talet och att vi måste lära av de misstag som gjordes då:

- Utanförskapet vi pratar om idag har rötter i att vi misslyckades under 90-talet. Vi satsade för lite på utbildning.

Förutom rejäla utbildningssatsningar och bättre a-kassa föreslår Mörtvik att staten tidigarelägger investeringar i till exempel infrastrukturen - investeringar som ändå måste göras framöver. Han menar också att det kanske behövs höjda barnbidrag och studiebidrag för att stimulera ekonomin.

- Sverige förtjänar ett omfattande stimulanspaket. Det är helt fel att spara i ladorna - pengarna behövs precis nu för att ge psykologiska signaler till löntagarna. Passivitet är slöseri med skattepengar.