För Tomas är 27-30 september årets höjdpunkt. Det är det här han och ett tiotal anställda jobbar hela året för (under och kring mässan växer personalen med 70-80 personer). Mässan börjar på torsdagen, men redan på måndagen flyttar Tomas ner sin arbetsplats till utställarsekreteriatet på mässgolvet. Och under själva utställningsdagarna bor han på det hotell som finns på mässan, för då är det jobb mest hela tiden. Och är det inte jobb så är det representation; förlagsmiddagar, författarfest, fest för media etc.
På måndagen efter mässan är det tomt och vemodigt på kontoret. Ingen ringer. Personalen pratar om hur det har varit. Men snart är jobbet i gång igen, med nästa års bokmässa.
Bok- och biblioteksmässan står på tre ben - utställningsdelen, seminarierna och International Rights Center, där förlag köper rättigheter till böcker. Tomas jobbar med utställningen. Han och två andra började efter förra årets mässa att planera hur alla förlag, organisationer och andra utställare skulle få plats, och nu finns en färdig planritning över mässhallen.
Här finns forskartorget, barnens torg, kaféerna, här finns förlagsjättar och små enmansföretag som ger ut böcker de brinner för, här finns allt det som Tomas och hans kollegor tänkt på under året - en mix som ska tilltala och samtidigt underlätta flödet av tusentals besökare. Författarframträdanden i montrarna får inte vara för nära varandra, trista väggar kan få intressanta utställningar, skyltar måste leda rätt.
Tomas gillar verkligen sitt jobb:
- Det är fantastiskt roligt. Det återkommer varje år, samtidigt som det alltid är något nytt. Och så träffar vi så många kreativa människor, får så många roliga förslag, säger han där vi sitter i hans kontorsrum som ligger i Svenska mässans lokaler, ovanför själva mässhallarna.
Många tror att man måste vara en hejare på litteratur för att jobba med bokmässan, men riktigt så är det inte.
- Det är klart att man bör vara litterärt intresserad, det är ju det vi jobbar för, men det är viktigare att vara en bra projektledare och organisatör än att läsa mycket i mitt jobb, säger Tomas och visar planeringen bara för Nallescenen, som vänder sig till de yngsta. Där finns mängder av färgglada post-it-lappar fastsatta vid olika klockslag. Förlagen står för aktiviteterna, men Tomas håller i planeringen.
- Vi erbjuder en arena, men det är utställarna som gör mässan, säger han.
I år är mässans tema Estland, och några veckor före mässan åker alla anställda dit för att knyta kontakter, förbereda och samtidigt ha en kick-off. Någon utlandsresa om året blir det i jobbet. Tomas har t ex besökt andra bokmässor för att få inspiration och kontakter. Att få utlandskontakter är viktigt eftersom bokmässan i Göteborg vill bli mer av en mötesplats där litterära affärer görs upp. Man vill också få in fler nordiska förlag till mässan, och bland många andra av Tomas arbetsuppgifter finns jobbet i Nordengruppen som ska jobba för just det.
För allt detta pusslande får Tomas 27000 i månaden, plus en pensionsförsäkring på tio procent av lönen, och det är han nöjd med. Han och hans arbetskamrater har försökt jämföra sig med andra som jobbar med liknande saker, men det är svårt.
- Vi har en platt organisation här, och inga exakta titlar. En utställningskoordinator på en mässa kan göra helt andra saker än en koordinator på en annan mässa.
Tomas har en alldeles speciell relation till bokmässan. När han var sju år satt hans pappa Conny Jacobsson, tillsammans med Bertil Falck, hemma i Hagfors på en kräftskiva och kom på idén att starta en bokmässa. Sagt och gjort. De 5 000 besökarna på första mässan 1985 har blivit mer än 100000 och en mässa som idag säljer sig självt. Pappa Conny finns inte med i företaget längre, men det finns däremot kompanjonen, numera styrelseordföranden, Bertil Falck, och nu alltså sonen, som började sommarjobba 2003, och året därpå fick tillsvidareanställning.
- Det är klart att det var lättare för mig att få jobb från början, men det är inte på grund av det som jag jobbar kvar, säger Tomas.
När jag ska lämna mässan ser jag några papperssamlare som det står sådant som "förlorat pass" och "bevittnat körkort" på. Efter ett Islandstema på en bokmässa blev Bertil Falck generalkonsul för landet, och här hjälper Tomas också till. Något enformigt arbete verkar han inte ha, Hagforspojken som tidigt fick flytta till Göteborg för bokmässans skull.