Han var chef på mellannivå i Tietoenator men blev sjukskriven på grund av stress. Bara några månader senare är Brynolf Larsson tillbaka på jobbet. Lite klokare, lite lugnare.
Arbetsbelastningen under hösten blev allt mer omänsklig. Det var arbetsveckor på 60-70 timmar plus någon dag i helgen.
I höstas blev Brynolf Larsson trött. Mer än trött. Så småningom insåg han att det inte höll. Något var tvunget att drastiskt förändras annars skulle det gå åt skogen. Efter nio timmars arbete en söndag strax före jul skrev han ett brev till sin chef och sade att han inte skulle komma till jobbet. Han behövde en paus.
Jag kunde inte sova, var rastlös, nedstämd, fick minnesförluster där jag inte ens kom ihåg namnen på mina närmaste arbetskamrater. Jag fick hjärtklappning och magbesvär, ständig huvudvärk, högt blodtryck, koncentrations- och läsförståelsesvårigheter. En dag kände jag att det var fråga om jag skulle överleva eller inte.
Han är fortfarande sjukskriven på halvtid. Efter semestern planerar han att ta steget tillbaka till heltid. Bakom den snabba återhämtningen ligger en noga planerad rehabilitering.
Jag var rätt klar över att den som måste göra jobbet var jag. Jag funderade över vad som var lustfyllt tidigare i livet, all lust hade försvunnit. Det första jag kom att tänka på var fysisk aktivitet. Jag började promenera, åka skidor, spela tennis, jogga och simma. Något varje dag så kroppen blev trött.
Jag tog upp mental träning och började skriva. Jag är ingen utåtvänd person men jag behövde få ur mig hur jag mådde. Jag skriver dagbok varje dag och samlar anteckningarna till en bok, inte för publicering utan för min egen skull. Och så började jag läsa skönlitteratur. Jag gjorde det fem dagar i veckan, som ett arbete, men där jag bara jobbade med mig själv.
Till sin hjälp hade han dessutom en sjukgymnast och en psykolog.
Nu har Brynolf fått tillbaka lusten till arbetet. Dessutom har han lärt sig att säga ifrån. Sätta sina egna gränser för vad som är möjligt. Han har tackat nej till en chefstjänst, medveten om att han hade gjort sig själv och företaget en otjänst om han tackat ja när han var mitt i sin rehabilitering.
När jag ser tillbaka inser jag att den här resan började för fem sex år sedan. Den främsta orsaken är arbetet, men även saker i den privata sfären. Vi tog på oss för mycket, jag och min fru.
Nu arbetar Brynolf med att väcka frågan om utbrändhet genom att delge sina erfarenheter i föreläsningar på och utanför sin arbetsplats. Han anser att företaget har dålig eller ingen beredskap.
Stressrelaterade sjukdomar är dödliga anser jag.
