När Eva Reichberg kom till sitt jobb en morgon fick hon reda på att det var hennes sista arbetsdag på företaget. Bara sådär. Det saknades pengar och man hade inte råd med henne längre. Tack och adjö.

För en vanlig anställd skulle ett sådant beteende från arbetsgivarens sida vara totalt omöjligt. Men Eva var timanställd och som timanställd står man nästan helt utan den trygghet och de rättigheter som lagen och kollektivavtalen ger.

-Timanställningarna är ett av de största hoten mot arbetsrätten och våra kollektivavtal, säger Gunilla Bäcklund, ombudsman på Unionen.

- Det är så förskräckligt att det sätter hela lagstiftningen ur spel och raserar allt vi vunnit de senaste hundra åren.

Begreppet saklig grund för uppsägning blir oväsentligt om du är timanställd. Du kan bli av med jobbet om chefen ogillar din tröja. För att inte tala om din attityd. Det spelar ingen roll om det i ett anställningskontrakt finns en ömsesidig uppsägningstid - arbetsgivaren har ingen skyldighet att erbjuda jobb under uppsägningstiden om inget arbete finns.

Följden blir att de flesta timanställda tystnar och accepterar för att slippa bli av med jobbet.

Som timanställd får du ingen sjuklön om du inte har ett schema som kan bevisa att du skulle jobba när du blev sjuk. Du riskerar också att bli utan a-kassa eller få den rejält sänkt om dina timmar blivit färre under året före arbetslösheten. Går företaget i konkurs kan du bli utan lönegaranti.

Timanställda får ofta inte heller del av det som kollektivavtalet ger fast anställda. Du får varken samma förmåner, lönehöjningar, försäkringar eller garanterad hjälp från Trygghetsrådet om du blir arbetslös.  Övertidsersättning kan du glömma. Du har snudd på ingen möjlighet att planera in semester eller ledighet.

- Med dagens teknik måste du vara tillgänglig jämt - svarar du inte eller tackar nej, ringer arbetsgivaren inte igen. Dessutom kan du bli avstängd från a-kassan om du säger nej till jobb, säger Gunilla Bäcklund.

Lagen tillåter egentligen inte timanställning. Huvudregeln är tillsvidareanställning. Trots det finns det i dag cirka 323 700 timanställningar i Sverige
- Många timanställda har rätt till fast jobb utan att veta om det, säger Gunilla Bäcklund.

- Har du inget avtal och inget har sagts om tiden kan du hävda att du har en tillsvidareanställning redan efter ett halvår. Det hindrar i och för sig inte arbetsgivaren från att säga upp dig i samma stund du kräver din rätt, men då får du i alla fall en månads betald uppsägningstid.

Det är mer än vad Eva Reichberg fick, trots att hon jobbat ett år på företaget och blivit lovad kompetensutveckling under hösten för att kunna ta fler uppdrag för företaget framöver.

-  Det värsta var att chefen vetat om att de inte hade råd att ha kvar mig i över två månader utan att säga något. Det är så otroligt respektlöst och nonchalant, säger Eva Reichberg, som i dag fått ett nytt jobb hos en arbetsgivare i samma stadsdel.

Eva Reichberg är ingalunda ensam i rävsaxen. Antalet timanställda har ökat, trots det faktum att anställningsformen inte finns. På tjugo år har antalet tim- och behovsanställda blivit sex gånger fler enligt SCB. Timanställningar, eller intermittenta anställningar som det heter, är tillåtna i ett fåtal kollektivavtal, men inte i något av Unionens avtal. Och överhuvudtaget inte på företag som saknar kollektivavtal. 

- Den intermittenta anställningen som pågår vecka ut och vecka in oavbrutet är inte någon tillåten anställningsform. Trots det är den mycket vanligt förekommande också inom avtalsområden där den inte är tillåten, säger arbetsrättsexperten Kurt Junesjö, som när han jobbade på LO-TCO rättsskydd gjorde en utredning om intermittenta anställningar.

- Det är viktigt att informera anställda att detta inte är tillåtet i de flesta avtal, och att det kanske i själva verket är så att man har rätt till en fast anställning. Men då måste man köra det som en tvist

Unionen har några avtal där begreppet allmän visstid förekommer - det går att använda på samma sätt som timanställning. Förbundet tvekar att släppa in anställningsformen i fler avtal, men trycket från medlemmarna ökar. 

-  Enligt las kan man bli fast anställd efter två år som allmän visstidsanställd, men i kollektivavtal som saknar allmän visstid finns inte den möjligheten. Ska vi få in tvåårsregeln i avtalen måste vi bjuda på anställningsformen och det blir svårt för oss att svälja eftersom vi vet att det totala antalet visstidsanställningar ökat rejält där vi tillåtit det.  Det är ett svårt dilemma, säger Gunilla Bäcklund.

Exempel ur levande livet:
1. Ett företag hade timanställda som i praktiken jobbade heltid uppemot 20 år innan flera av de timanställda blev av med jobbet. De sista åren hade de dock fått allt färre timmar varför lönen sakta sjunkit till att bli bara en bråkdel av vad de tjänat från början. Eftersom de inte från början informerat facket och begärt förhandling om avtrappningen fick de knappt någon a-kassa att tala om.

- Det är jätteviktigt att slå larm till facket direkt och omedelbart ta striden med arbetsgivaren om villkoren försämras. Annars försämras alla trygghetssystem också, säger Gunilla Bäcklund.

2. Ett företag med kollektivavtal hade flera timanställda som under många år inte kunnat ta ut semester, inte fått sjuklöner och inte fått tjänstepension inbetalad. När de vände sig till fackklubben fick de nobben där med. Företaget hävdade att de timanställda bara hade en bisyssla och det finns det utrymme för i kollektivavtalet. Arbetsgivaren ansåg att det var de timanställda som själva bokat upp sig för mer än de åtta timmar i veckan som kollektivavtalet ger dispens för. Efter flera år av förhandlingar gick företaget till slut med på att ge "bisysslarna" tillsvidareanställningar men med provisionslön.

3. När företaget gick i konkurs hävdade konkursförvaltaren att en medlem, som jobbat heltid under fyra år, inte behövde sägas upp eftersom hon bara var behovsanställd. Efter förhandlingar med konkursförvaltaren fick medlemmen till slut ändå uppsägningslön, men hade hon inte varit med i facket hade hon inte fått ta del av den statliga lönegarantin.