Det var i slutet av april som arbetsgivarna i Teknikföretagen sa upp Industriavtalet. Som skäl angav de att lönebildningen i allt mindre utsträckning skett utifrån industrins intressen samt LO:s satsning på jämställdhetspotter i de två senaste avtalsrörelserna.
Uppsägningen överraskade både facken och de andra arbetsgivarorganisationerna som undertecknat Industriavtalet.

- I ett litet exportberoende land som Sverige måste den internationellt konkurrensutsatta sektorn styra lönebildningen. Det måste vi komma tillbaka till. Om vi inte gör det får vi kostnadskris och löneinflation, säger Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef.

Hans uppfattning är att andra branscher än industrin fått alldeles för stort inflytande över lönerna i Sverige. Även LO:s jämställdhetspotter får kritik av Weihe.

- Alla är överens om att män och kvinnor som gör samma arbetsuppgifter lika bra ska ha samma lön. Men nu ska även kvinnor som har andra arbetsuppgifter än männen i industrin ha lika lön. Det är inte förenligt med marknadsekonomin. Det handlar snarare om någon slags planekonomi, säger Teknikföretagens förhandlingschef.

Anders Weihe kan inte säga om de kommande diskussionerna med facken ska leda till en utveckling av Industriavtalet, något som ersätter det eller något helt annat. Han pekar dock på att både fack och arbetsgivare är betjänta av att ha regler för förhandlingarna, som att alla krav i avtalsförhandlingarna ska presenteras till ett visst datum och att strävan är att bli färdiga med ett nytt avtal innan det gamla löper ut. Men framför allt handlar det om att industrin ska vara löneledande och sätta märket för hela den övriga arbetsmarknaden.

Anders Weihe är fylld av liknelser. Han jämför med en familj och säger att barnen inte kan göra av med mer pengar än föräldrarna tjänar. När bilden av svenska ekonomi är en bil så säger han att hjulens hastighet helt bestäms av motorn.

För Unionens förhandlingschef Niklas Hjert finns inga motsättningar med arbetsgivarna i Teknikföretagen om principerna för märket.

- Vår inställning är att det är självklart att den konkurrensutsatta sektorn sätter märke för lönebildningen. Det är en modell som fungerat väl, säger han.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä tycker Teknikföretagens uppsägning av Industriavtalet var konstig, men han antar att det är arbetsgivarnas försök att skaka om och få till stånd en debatt.

- Vi håller med Teknikföretagen om att industrin ska vara lönenormerande. Det har vi diskuterat med de övriga LO-förbunden och fått acceptans för, säger han. Däremot påpekar han att IF Metall tycker att vissa grupper ska kunna få större lönepåslag än andra. När det gäller LO:s jämställdhetspotter har IF Metall en del invändningar mot den konkreta utformningen.

Uppenbarligen är fack och arbetsgivare inom industrin överens om hur lönerna ska styras i Sverige. Arbetsgivarna i Teknikföretagen vänder sig mot hur fack och arbetsgivare i andra branscher agerar. Men dessa förhandlar inte Teknikföretagen med. Så frågan är vad de kan uppnå med nya diskussioner om Industriavtalet.  

- Det är en bra fråga. Det går inte på annat sätt än att vi skapar en bred förståelse  för hur svensk ekonomi hänger ihop, säger Anders Weihe.

Han tror inte på att lönerna ska bestämmas i mer centrala förhandlingar för hela den privata sektorn. Han tror inte heller på att Teknikföretagen ska göra anspråk på att bestämma över de andra branscherna. Istället handlar det om att förklara och försöka få förståelse.