Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Svenska chefer bäst på att ge beröm

Chefer i Europa är snåla på att ge beröm. Sämst ställt är det i Tyskland där knappt två av tio anställda får positiv feedback. Sverige toppar listan. Här anser fyra av tio att de får tillräckligt med uppskattning.
- I Sverige belönas chefer för att de lyfter upp sina medarbetare, säger Charlotte Ulvros, marknadschef på Stepstone.
Eva Karlsson Publicerad 17 januari 2013, kl 14:04

Sju länder har medverkat i jobbsajten Stepstones enkät. Bäst på att ge beröm är cheferna i Sverige. Även Danmark och Frankrike hjälper till att höja genomsnittet. Snålast på att visa uppskattning är cheferna i Belgien, Holland, Österrike och Tyskland.

Varför är det just cheferna i Sverige som leder ligan?

- Att anställa en medarbetare som är mer kunnig och kompetent inom sitt specialområde än chefen är i Sverige fullt accepterat och ofta önskvärt medan det i andra länder kan ses som ett hot, säger Charlotte Ulvros.

Hon menar att många chefer i andra länder tror att de konkurrensutsätter sig själva och sin position om de ger beröm.  

- Fortfarande finns det chefer som inte har lärt sig att beröm motiverar en medarbetare mer än en piska.  

I många företagskulturer och länder måste chefen veta bäst. Strukturen är också väldigt hierarkisk. I Sverige vill vi ha en öppen dialog och öppna dörrar och chefer belönas många gånger för att de lyfter upp sina medarbetare.  

Sammantaget visar undersökningen att tre av fyra européer säger att de sällan eller aldrig får beröm. En tredjedel av dem menar att det är okej i alla fall.

Är de som säger att de klarar sig utan beröm sanningsenliga eller är de rädda om sina jobb?

- Jag tror att det är en kombination. Människor är olika. Vissa går till jobbet och gör "sitt" och går sedan hem. Andra bygger sitt liv kring sin yrkesroll, även om det håller på att förändras i dag med yngre generationer.

- Men en person som inte får erkännande tappar förr eller senare motivationen och byter arbetsplats. Är det då en duktig medarbetare, som inte har synts och hörts så mycket men som alltid varit en klippa och gjort allt som behövts, då blir det ett väldigt avbräck för företaget.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.