Facken inom industrin har inför avtalsrörelsen 2007 tagit fram rapporten I takt med Europa, för att visa att svensk löneutveckling på intet sätt är för hög, och för att möta krav på tyska jämförelser.
De svenska lönerna ökar ungefär lika mycket som i övriga länder i EU, bortsett från Tyskland där ökningstakten varit avsevärt lägre 2004 och 2005. Allt fler arbetsgivare hävdar inför den kommande lönerörelsen att Tyskland är Sveriges främsta konkurrentland, och att svenska löneökningar ska anpassas efter det.
Den tyska löneutvecklingen har de senaste åren legat under två procent.
- Arbetsgivarna ska inte tro att vårt minne är så kort att vi inte kommer ihåg om ett år, de bonusar och styrelsearvoden man nu diskuterar. Våra medlemmar ska ha sin beskärda del, säger Sifs ordförande Mari-Ann Krantz.
I Sverige har löneökningstakten för arbetare i tillverkningsindustrin legat på i snitt 3 procent de senaste sju åren, tjänstemännen ligger något högre. Högsta löneökningarna bland de jämförda länderna hade Irland, med 6,3 procent.
Viktar man löneökningarna med produktivitetsutvecklingen i Sverige har kostnaderna per tillverkad enhet minskat med drygt 2 procent per år sedan 1998. I resten av EU:s femton första medlemsstater har kostnaderna ökat med drygt en halv procent i genomsnitt.
Enligt Facken inom industrin tyder siffrorna på att Sverige har en väl fungerande och ansvarsfull lönebildning.
- Nu vill vi peka på investeringarna. Det är dags att se över dem, så att vi kan få lön i morgon också, säger Ulf Bengtsson från Civilingenjörsförbundet.
Mari-Ann Krantz menar att också problemen med löneförhandlingar i internationellt ägda företag måste lösas innan nästa avtalsrörelse.
- Avtalet tillämpas inte som det ska vad gäller fördelningen av löneökningar. Det är ett växande problem att lönerna sätts ensidigt av koncernledningar som kanske inte ens finns i Sverige. Vi har tillskrivit Teknikarbetsgivarna om detta. Löser vi inte det här nu har vi grus i maskineriet innan avtalsrörelsen ens kommit igång.

LINDA SVENSSON